Efter att ha läst "Världen själv" av Ulf Danielsson, del 2 fria viljan

I förra inlägget skrev jag några kommentarer till Världen själv" av Ulf Danielsson (Fri Tanke förlag 2020) i form av en ordlista och här tänkte jag fortsätta med det.

Medvetandeteori. Ulf Danielsson betonar att vi ännu inte har någon modell som går att grunda på fysik som beskriver medvetande. Han innefattar då medvetande inklusive självmedvetande. Jag gör en skillnad i begreppen som är att jag använder ordet medvetande för flera typer av "självupprätthållande loopar som behövs för levande system". Svenska språket är inte till någon bra hjälp här eftersom vi vanligen kallar de mentala processer som pågår utan att självmedvetandet är inkopplat som omedvetna. Lite bättre blir det om man sätter medvetande i motsats till ordet medvetslös, det är mycket mer än självmedvetandet som stannar av i en kropp som är medvetslös. Självmedvetande är det ordet jag använder för de mentala processer som "självet" är medvetet om. Kruxet är, som som förklarades i förra inlägget, att det inte finns någonting oberoende från den fysiska processen i kroppen som är "självet". Fysikalisten vidhåller att "självet" finns i kroppens processer och kan beskrivas av dessa. 

För att vara fullständig så måste jag tillägga att jag gillar Batesons begrepp "mind" som har en vidare definition än medvetande, men det är inget som Ulf Danielsson skriver om.  

Här vill jag nu begagna mig av Magrittes pipa. Hans bild av en pipa är inte en pipa. Det är en bild av en pipa. Om man så vill en modell av en pipa. Men bilden är en verklig avbildning av en verklig pipa.(vad jag vet, jag har inte sett originalen i verkligheten, vare sig pipan eller tavlan). När vi ser den uppstår ett medvetande av en "bild av pipa", dvs en mängd omedvetna processer av intryck som sållar bort brus och vaskar fram en kombination av tillstånd i hjärnan som är kopplade till vad självmedvetandet sedan sammanfattar som t.ex.  "jag såg en bild av en pipa med en text under, det måste ha varit Magrittes pipa." Detta är en efterrationalisering, men en ganska bra sådan. 

Jag röker inte själv pipa så jag har ingen första persons erfarenhet av piprökning. Men jag inser att den påverkan på medvetandet som en bild av en pipa ger är väldigt skild från att själv röka tobak. Förutom alla sinnesintryck så får man då i sig några tusen olika kemiska ämnen varav flera påverkar de reaktioner i kroppens som utgör underlag för medvetandet och därmed bidrar till upplevelsen. Man blir också en del av en tradition av piprökande som ger en mängd associationer. Jag kan genom analogi med andra upplevelser jag har ändå bilda mig en vag idé om vad det är att vara piprökare. Detta följer av den "evolutionära epistemologin" från förra inlägget, det finns något gemensam i att vara en människa i en kropp som gör att vi kan förstå olika upplevelser när vi får dem beskrivna. Jag kan inte föreställa mig hur det är att vara fladdermus eller bläckfisk.  

Vetenskapsteori. Baserat på ovanstående tre delar; en verklighetsbeskrivning, en kunskapsteori och en medvetandeteori, så har man tre pusselbitar till en begriplig vetenskapsteori. Det som fattas är de sociala teorier som förklarar hur många självmedvetanden gemensamt skapar modeller. Det får jag återkomma till. Jag gör bara en kort notering om att man gärna lite enkelt kan tala om att det finns "fakta". Det gör det självklart men ofta nog har man inte klart för sig hur mycket teori som ligger inbakat i det som man uppfattar som fakta. Historikerna har som en uppgift att hålla reda på fakta. Googla t.ex. på "piprökningens världshistoria" och fundera över vilka fakta som finns. Eller försök ta fram fakta kring Magrittes betydelse för konsthistorien. Inse sedan att fysikern Ulf Danielsson talar om att även naturlagarna är modeller av verkligheten, visserligen väl utprovade sådana, men infogade i de teorier som vi för närvarande håller för mest sannolika. Det betyder givetvis inte att "alternativa fakta" är likvärdiga, dessa är grundade på mindre sannolika teorier, medvetna lögner eller rena hugskott. 

Fri vilja. Sista kapitlet i Ulf Danielssons bok heter "Det finns ingen fri vilja". Då han väljer att definiera fri vilja som något som kräver en icke-materiell själ blir det en naturlig slutsats, han skriver "om man föreställer sig en fri vilja i den gängse bemärkelsen måste man föreställa sig en själ". Men jag förstår inte varför man måste ha en sådan definition av "fri vilja". Är man strikt determinist och menar att allt är förutbestämt av universums utgångsvärden och ingen slump alls existerar då finns ingen plats för en fri vilja, annat än som en slags illusion. Men vad jag fattar så är Ulf Danielsson inte så deterministisk, och då menar jag att det öppnas ett utrymme för att självmedvetandet kan utöva något som kan kallas fri vilja. Den självmedvetna hjärnan kan med viss ansträngning träna det övriga medvetandet att utföra vissa uppgifter med ökad sannolikhet. Den fysikaliska basen för detta känner vi inte till men eftersom vi inte vet hur självmedvetandet uppkommer förstår jag inte varför just denna verksamhet hos självmedvetandet inte skulle finnas. 

Tidigare inlägg om fri vilja 25 februari (utifrån ordet håg) och 2 april 2018 och om determinism 5 april 2018.

Anm 2023-11-11: Lite oväntat har ekonomibloggen Econtalk en del inlägg om den fria viljan. T.ex. har Russ Roberts ett samtal med neurovetaren Robert Sapolsky som är en riktig determinist. Mycket underhållande, särskilt som jag tycker att Russ Roberts ganska övertygande visar hur fel Sapolsky har. Vilken inte hindrar att Sapolsky nog är en viktig referens att följa upp. På svenska finns "Varför beter vi oss som vi gör?", engelskt original "Behave" från 2017.

Mer intressant är en bok av antropologen och neurovetaren Terrence W. Deacon: "Incomplete Nature, How Mind Emerged from Nature", 2012. Deacon använder begreppet "self" för det som Bateson kallar "Mind", om jag förstått rätt. Med Deacons definition har allt levande har ett "själv" medan det högre medvetandet som människor har kallar Deacon för ett subjektivt själv. Med denna begreppsapparat kan han då beskriva ett själv som aktör ("self as an agent"). Hans övergripande begrepp för detta är "teleodynamics". 

Efter att ha läst "Världen själv" av Ulf Danielsson, del 1 fysikalism med kropp

"Världen själv" av Ulf Danielsson (Fri Tanke förlag 2020) är en bok som redogör för en  verklighetsuppfattning som är sympatisk. I den mån jag begriper den så håller jag med om allt, utom möjligen sista kapitlets sätt att beskriva den "fria viljan".

Mycket kort sammanfattat som jag förstått det: verkligheten finns och är en enda men mycket stor och vi kan inte se allt, i vårt medvetande finns det modeller av de delar av verkligheten som vi uppfattar, självmedvetandet är en produkt av samma verklighet. Självmedvetandet skapas i en kropp och är beroende av den, och en produkt av en lång biologisk evolution. Självupprätthållande loopar som behövs för levande system kan inte simuleras, dvs det går inte att programmera en maskin till att ha ett självmedvetande.

Så långt är jag med även om jag inte förstår alla skälen för denna beskrivning. Att matematik måste vara självmotsägande och att det finns icke beräkningsbar matematik kan jag på lekmannamässigt sätt förstå men jag har svårt att förstå hur det sedan får följder för verklighetsbeskrivningen. Jag skriver "självmedvetande", det gör inte Ulf Danielsson, möjligen för att han inte skiljer på medvetande och självmedvetande.

Svårast att acceptera för mig är att Ulf Danielsson skriver "Fri vilja är en approximation som spelar en roll inom en specifik modell",  "med begränsad praktisk användbarhet". Kanske måste en fysiker tycka så för att inte misstänkas för att tro att den "fria viljan" kan styra materien. Men jag tycker att det finns skäl att beskriva delar av det som självmedvetandet åstadkommer som "fri vilja". Har man väl bestämt sig för att självmedvetandet är något som kan skapas i en materiell värld så är det väl rimligt att beskriva upplevelsen av möjlighet att välja och därmed också upplevelsen av moraliskt ansvar för sitt val som en del av den världen. Jag finner det väldigt opraktiskt att hävda att det inte finns någon fri vilja.

Det blir två inlägg av detta. Jag gör en liten ordlista med referenser tillbaka till tidigare inlägg för att tydliggöra stegen i tänket ovan.

Verklighetsbeskrivning. Ontologi. Läran om varandet. Att verkligheten finns och att allt i den har en materiell bas är en ontologi som Ulf Danielsson omfattar och kallar fysikalism, jag kallar det för materialism. Det finns kanske nyanser mellan de två orden men avgörande är att denna ontologi är en monism, allt som finns går ytterst att härledas tillbaka till fysik. Ämnet fysik idag är fortfarande inte i närheten av att kunna förklara allt som finns, men i princip är allt fysik.

Jag tror det finns en språklig fördel med ordet "fysikalism". När man googlar på materialism så får man ibland förklaringar som att "världen endast innehåller materia som existerar oberoende av oss" och då har man redan trillat i fällan att tala om ett "oss" som skulle vara något annat. Poängen med denna monism är att "vi" är del av en fysik, fast en mycket komplicerad sådan, som klarar av att beskriva mentala fenomen.  

För att lite skämtsamt klargöra att man kan vara materialist utan tro att det finns något "mekaniskt" i mentala tillstånd så hittade jag på begreppet "icke-materialistiskmaterialism" i ett inlägg. Det finns ett begrepp "icke-reduktionistisk fysikalism" som kanske ska användas här. Jag uppfattar det som att Ulf Danielsson inte tar ställning. Han är helt tydlig med att dagens kunnande inom fysik inte räcker till men öppnar för möjligheten att en framtida fysik ska kunna redogör för mycket mer. Frågan är hur man ska se på olika emergenta fenomen, dvs sådant som uppstår på högre logiska nivåer i ett system och är svåra att beskriva med hjälp av de lägre nivåerna. Jag tror att de begränsningar i matematiken som han talar om innebär att det inte alltid går att reducera allt, medan Ulf Danielsson nog menar att det vet vi helt enkelt inte idag eftersom det kan komma "ny fysik".  

Kunskapsteori. Epistemologi. Läran om vad man kan veta. Att det vi tycker vi vet om världen är modeller av den som är beroende av våra sinnen och kroppsliga närvaro i världen är en kunskapsteori. Ulf Danielsson klargör att även de naturlagar som han använder är sådana modeller, de finns inte i världen. "Kartan är inte verkligheten". Nu är det kartor som Ulf Danielsson laborerar med inte var mans terrängkartor, utan det är avancerade matematiska beskrivningar av universum och dess partiklar. Skönt att få läsa är att man kan strunta i den matematiska slutsatsen att varje alternativ händelse ger upphov till ett parallellt universum, visst är det en modell men inte någon man måste leva sig in i. Även kvantmekanikens problem med att det behövs en "mätning" har Ulf Danielsson en hållning till som jag finner praktisk. Kvantmekanikens"kollaps" sker i partiklars ständiga växelverkan (sidan 42). Han skriver "om vi struntar i att mäta skulle världen vara helt deterministisk". Det tolkar jag som att eftersom världen mäter sig själv genom partiklars växelverkan så framstår världen som genuint slumpartad. Men läs boken, här är det svårt att hänga med.

Viktigt för Ulf Danielssons kunskapsteori är att matematiken inte kan vara en komplett beskrivning av världen. Har man en god vän (Max Tegmark) som skriver böcker på temat "allt är matematik" är det ett ställningstagande, för de flesta är det annars inget problem. Men bevisföringen här är inte så enkel. Ett lästips är att läsa "Gödel. Escher, Bach" av Douglas Hofstadter, om man är intresserad av hur fullständiga betydelsebärande system med förmåga att syfta tillbaka på sig själva måste orsaka paradoxer.

Istället vill Ulf Danielsson betona kroppens förankring i verkligheten, dvs han har en biologiskt inriktad epistemologi. Detta ser jag som en "evolutionär epistemologi". Referensen i boken är "Philosophy in the flesh" av Mark Johnson och George Lakoff, som jag inte läst. En annan referens är Maurice Merleau-Ponty som jag försökt läsa utan större framgång, han var fenomenologiskt inriktad fransk filosof och det borgar för att det ska vara svårläst. Men grundtanken, att vad vi vet om världen är någorlunda korrekt därför att vi är biologiska varelser som överlevt i denna världen över tid, är lättbegriplig och praktiskt viktig. Men i en värld som allt mer består av "icke-biologiska" lösningar på samhällsproblem så kan vi få problem. Ulf Danielsson varnar oss för en övertro på AI, inte för att den skulle förstå världen bättre och därmed bli ett hot, utan för att vi tror att den kan göra det och låter AI fatta beslut som blir verklighetsfrämmande. Det liknar den varning som Yuval Noah Harari fört fram och som jag kallat "anti-dataism" men som borde få heta något mera framåtsyftande.

Fortsättning om medvetandeteori och fria viljan i nästa inlägg

Världen är en trädgård - rättvisecirkeln

"The world is a garden, hedged in by sovereignty

Sovereignty is lordship, preserved by law

Law is administration, governed by the king

The king is a shepherd, supported by the army

The army are soldiers, fed by money

Money is revenue, gathered by the people

The people are servants, subjected by justice

Justice is happiness, the well-being of the world.

Ur Ahlâk-i Alâ’î av Kinalizade Ali.

Stycket kallas "Circle of Justice" eller "Circle of Equity". Rättvise-cirkeln, den ska läsas så att man i slutet återvänder till orden "Världen är en trädgård". En annan titel är "Åtta meningar". Versionen ovan  skrevs av den osmanske juristen och författaren Kinalizade Ali (1511-1572) och citeras av Linda T. Darling i "A History of Social Justice and Political Power in the Middle East".

Själva grundtemat återkommer i texter ända tillbaka från Hammurabis styre i Mesopotamien (1792-1750 f.Kr). Det är en ideologisk formel för att upprätta kungamakten men också ett verktyg för att påpeka för kungen att det rättvisa styret är en förutsättning för hans makt.

Linda T. Darling går igenom olika versioner av rättvisecirkeln i sin bok, det blir ett sätt att jämföra olika typer av dynastiska styren. Inte förvånande har de härskare som särskilt velat framhålla sig som rättvisa lyft fram detta lärostycke. T.ex. hade sassanidernas Khosrau I Anushirvan, (r. 531-579) med den i sin biografi. Enligt Linda T. Darling är det första gången en persisk kung klargör att han fått gudarnas ynnest genom sitt rättvisa styre och att hans militärs styrka är beroende av den rikedom som bönderna arbetar samman åt honom.

I Deep History återges en variant som påstås vara den Aristoteles lär ut till Alexander. En variant återges sedan  i den pseudo-aristoteliska "The secret of secrets" som lästes av många på arabiska och senare på latin. Den grekiska versionen av rättvise-cirkeln betonar inte böndernas roll på samma vis som den persiska, i den grekiska talas om undersåtar ("subjects").

I Deep History lyfter men fram hur historikern Ibn Khaldun menade att hela hans teori om dynastiers uppkomst och fall kunde återföras på en förståelse av rättvise-cirkeln. Den variant av rättvise-cirkeln som Ibn Khaldun lyfter fram betonar kungens (sultanens) roll i att utbilda och övervaka dem som är satta att utöva rättvis kontroll över bönderna, så att kungen styr över dem och inte de över kungen.

Minns att Ibn Khaldun såg det som oundvikligt att alla dynastier blir degenererade inom några generationer. I hans värld kom en ny dynasti till makten genom sin sammanhållning, skapad av hårda villkor under nomadiska förhållanden. Och sedan blev de bortskämda och tappade sinne för gott styre. Betydelsen av "rättvisa" i detta sammanhang är närmast att varje sammhällsgrupp förväntas göra det dom ska och får rimliga livsvillkor för det. Det innebär givetvis ingen rättvisa i termer av lika villkor för bönder, hantverkare och fotsoldater jämfört med de styrande grupperna, och än mindre för kvinnor och slavar.

Jennifer A. London redogör för detta i en kort uppsats som heter "The circle of Justice". Det arabiska ordet som används är adl (roten d-l). En betydelse av det är "guds rättvisa" som då framgår av sharia-lagarna för en sunnimuslim. Men när Ibn Khaldun skrev om rättvise-cirkeln ville han anknyta till en persisk tradition som mer handlar om politisk styrning och maktbalans i samhället. Tidigare författare som skrev furstespeglar, till exempel storvisiren Nizam al-Mulk, hade som direkt syfte att uppfostra kungamakten och möjligen manövrera sig sjäv till en bättre position. Ibn Khalduns syfte som historiker var att argumentera för ett moraliskt bättre styre. Eller åtminstone stabilare. Han hyste dock inget hopp om detta utan ansåg det närmast lagbundet att allt styre degenerar.