Bloggen heter Oavslutat, inte i meningen ofullbordat utan snarare ofärdigt - tiden är kort och ingen tanke tänker jag klart. Själva idén om en jordenruntresa vid ett visst årtal tappar jag bort också. Nu påmindes jag av att det plötsligt dök det upp fina bilder på en fantastisk plats i min dator, bilder från den antika staden Sigirya i Sri Lanka. Den gamla huvudstaden från kung Kasyapas styre 477-495 e.Kr är numera ett Unesco världsarv och turistmål. (ex https://sigiriya.net/). Sigirya betyder Lejonets berg.
13 maj 2021 hade jag en sådan känsla, att jag tappat spåret, och ville plocka upp det genom att skriva om min favoritkartograf, Al-Idrisi. Där står att jag tänkte fortsätta till Sri Lanka. Den 14 mars 2020 var jag snarare på väg förbi Sri Lanka, jag ville komma fram till Angkor Vat och Srivijaya på Sumatra. Sommaren 2022 var jag nära att skriva om Sri Lanka, jag hade läst flera kapitel i en bok som heter "Metoder i Världshistoria" och nästa kapitel handlade om Sri Lanka. Men det blev inte av.
Så nu lånade jag en bok om kartor för att komma in i stämning igen. Jag brukar börja med kartor och språk när jag kommer till en ny plats. Detta är verklighetsflykt. Jag mår bra av att få skriva ner lite osammanhängande funderingar även om det blir ofärdigt. Boken heter "Kartornas historia" av Thomas Reinersten Berg (utgiven av Lind&Co, 2021). TRB är en norsk journalist och författare, boken kom på norska 2017, orginaltiteln är "Verdensteater: kartenes historia". TRB skriver i boken (sid. 91) om peregrinato in stabilitate, en pilgrimsfärd utan att resa. Matthew Paris karta från 1250 ritades i ett sådant syfte, genom att bläddra från sida till sida i en bok med kartor kunde en munk sitta i sitt kloster och resa via London och Rom till Jerusalem. I detta ingick för munken att föreställa sig de åtagande de hade haft om de rest på riktigt, med de rätta bönerna för varje plats osv. Jag reser inte så, jag är bara en intresserad turist som vill förstå lite om hur världens historia har förlöpt.
Min första rundresa år 600 missade Sri Lanka. Jag skrev lite om den "södra Sidenvägen" den 9 april 2011 och då var jag mest imponerad av Mahabalipuram som var Pallava-dynastins viktigaste hamn. Jag nämnde dock Kola-amba-thota, dagens Colombo, som blev huvudstad 1815 och numera är det kommersiella centrumet medan Sri Lankas formella huvudstad är Kotte (Sri Jayawardenepura Kotte) som ligger som en förort till Colombo. Kotte betyder fort och var huvudstad i kungariket Kotte (1412-1597).
Ön Sri Lanka har funnits med på de tidiga kartor som TRB tar upp. TRB är mera intresserad av hur Norge hamnade på gamla kartor, men han noterar att Eratosthenes (276-194 f.Kr) i sin Geographika använde åtta breddgrader. Den nordligaste var Thule och den sydligaste var vid Sri Lanka, den ö som kanelen kom från. Att Thule låg bortom det mer kända Britannien beskrev Pytheas ca 320 f.Kr. Många menade att han hittade på, för så långt norrut kunde ingen leva (ansåg t.ex. Strabon, 64 f.Kr - 24 e.Kr, och Polybios). Men Pytheas noterade t.ex. att de i Thule tillverkade en dryck av korn och honung. Låter trovärdigt. Kanelen från Sri Lanka var dock något mera påtagligt. Även här trodde grekerna att man befann sig vid världens utkant, Herodotos (484-425 f.Kr) trodde att allt bortom Indien var obebodd öken. På Erathosthenes karta heter Sri Lanka Taprobane. Strabon nämner utöver kanel och andra kryddor att därifrån kom elfenben och sköldpadds-skal. På alla dessa gamla kartor är ön för stor, den avbildas som lika stor som Britannien fast den bara är en tredjedel så stor. (Sri Lanka är mindre än Irland).
Klaudios Ptolemaios (90-170 e.Kr) är den som beskrev världen på det vis som gick till historien, och hans karta sträckta sig fram till Korea. På hans karta (dvs de kartor som ritats baserat på hans beskrivning i text) finns inte Thule med, medan Taprobane är jättestor och den Indiska halvön är för liten. Taprobane (eller Taprobana) är från prakrit sanskrit tamraparni som betyder kopparblad eller kopparfärgad jord. Det är kung Ashokas (304-232 f.Kr) benämning på ön, och det verkar rimligt att grekerna anammade den dåtida stormaktens namn.
Lanka betyder ö i de gamla episka sanskrit-skrifterna. Sri betyder glänsande, en hedersbenämning som även betyder rikedom. Sri Lanka - Den rika ön. Detta namn blev officiellt 1972 men vad jag förstår har det gamla rötter på singalesiska. Språket (på engelska sinhala) är ett indo-europeiskt språk, med en skrift hämtad från norra Indien kring 300 f.Kr.
Om jag nu nämner att på Al-Idrisis karta heter ön Serandip och att det har att göra med en persisk saga som gjorde att Voltaire skrev Zadig, som i sin tur gett upphov till det engelska ordet serendipity så står det klart varför allt jag skriver blir ofärdigt. Ursprunget anses vara ett ord för ö på sanskrit: : Simhaladvipah.
Anm: Vill man ha en beskrivning av det aktuella läget i Sri Lanka kan man se en brittisk dokumentär på SVT som sändes 29 oktober: "Bombdåden i Sri Lanka".
