tag:blogger.com,1999:blog-64937292395873891312024-03-18T12:24:13.608-07:00OavslutatTankar om världshistoria med inlägg kring år 600 och år 1220oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.comBlogger310125tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-73994159969946411042024-03-15T13:15:00.000-07:002024-03-18T12:23:27.622-07:00Globens periodisering<p>Big History har ett geologiskt långt perspektiv. Förra inläggets jordglob visar på det storskaliga rörelserna under årmiljonerna. Kontinenter med namn som <a href="https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/evolution/gondwana.1619.html" target="_blank">Gondwana och Pange</a>a. Hav som Tethyshavet och Reiska havet (<a href="https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1674987111001113" target="_blank">Rheic ocean</a>).</p><p>Geologerna har sin periodisering som <a href="https://stratigraphy.org/" target="_blank">stratograferna</a> beslutar över. De har funderat över det nya begreppet antropocen men kommit fram till att det ska inte tas upp på deras lista:<a href="https://stratigraphy.org/chart#latest-version" target="_blank"> The International Chronostratigraphic Chart</a>. </p><p>Man har inte tagit in antropocen som en epok vid sin<a href="https://www.bbc.com/future/article/20240306-why-its-proving-difficult-to-define-the-official-dawn-of-the-anthropocene" target="_blank"> senaste genomgång</a>, utan listan från september 2023 gäller. Vi lever fortfarande i holocen. Den senaste tidsperioden (tidsåldern) inom holocen heter Meghalaya efter en nordindisk delstat som har en grotta med stalagmiter av betydelse. Isotopanalyser av dessa utgör den "<a href="https://www.bbc.com/news/science-environment-44868527" target="_blank">golden spike</a>" som definerar själva skiftet. Denna sista tidsperiod börjar för 4200 år sedan, vid vad som kallas 4,2 kY-event, en torrperiod som satte sina spår.</p><p>Det verkar rimligt. Dessa stratografer har sina vetenskapliga syften med detta. De har t.ex. tagit bort tertiär från listan men kvartär finns kvar. Fundera på det.</p><p>Det hindrar inte att begreppet antropocen också har sin betydelse, se t.ex. <a href="https://earthresilience.org/" target="_blank">Earthresilience</a>.</p><p>https://earthresilience.org/ Men då används begreppet i flera olika sammanhang.</p><p>Jag tror att de geologiska argumenten för antropocen är av typen <i>golden spike, </i>dvs just nu under några få år har vi ett akut geologiskt förlopp. En <i>spike</i> är dock det fysiska utpekandet av en markör för en övergång till en ny epok. Vad sedan tidsperioden efter denna <i>spike</i> ska kallas får senare stratografer fundera på, även om jag förstår varför många vill att vi redan nu ska ge epoken ett namn. Men anta att det inom några hundra år sker saker som gör ännu större geologiska intryck, då blir det lite fel att vi satte ner denna <i>spike</i> just nu. Jag tycker <a href="https://www.episodes.org/journal/view.html?uid=2290&vmd=Full" target="_blank">denna artikel</a> diskuterar detta på ett bra vis, även om dessa författare vad jag förstår försvarar att antropocen ska vara en epok som ska ha startat redan. De argumenterar mot <a href="https://digitalcommons.library.umaine.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1015&context=bio_facpub" target="_blank">ett annat förslag</a>, att anse att antropocen är det som kallas <i>event</i>. Ett vulkanutbrott är ett <i>event </i>men även längre förlopp kan vara det. Jag tycker det blir språkligt svårt, bättre då att vänta ut att tiden går och ha namnet antropocen i vänteläge tills vi säkert kan säga att nästa epok startat.</p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-51419385290459042862024-03-09T01:13:00.000-08:002024-03-09T23:24:41.758-08:00Digital jordglob med jordens geologiska historia<p><a href="https://dinosaurpictures.org/ancient-earth#340" target="_blank"> Interaktiv geologisk karta</a> där man kan se kontinentaldriften tillsammans med korta beskrivningar, mycket trevlig att kolla på.</p><p>https://dinosaurpictures.org/ancient-earth#340</p><p>Det finns en referens:</p><p style="color: #404040; font-family: proxima-nova, Helvetica, sans-serif;">This visualization is created and maintained by Ian Webster. See more of my work at <a href="https://www.ianww.com/" style="color: #404040;">ianww.com</a> or email me at <a href="mailto:ian@dinosaurpictures.org" style="color: #404040;">ian@dinosaurpictures.org</a>.</p><hr style="color: #404040; font-family: proxima-nova, Helvetica, sans-serif;" /><p style="color: #404040; font-family: proxima-nova, Helvetica, sans-serif;">Plate tectonic and paleogeographic maps by C.R. Scotese, PALEOMAP Project. For more information visit: <a href="https://www.earthbyte.org/paleomap-paleoatlas-for-gplates" style="color: #404040;">https://www.earthbyte.org/paleomap-paleoatlas-for-gplates</a> & <a href="http://www.globalgeology.com/" style="color: #404040;">www.globalgeology.com</a>. Read more about the methods used <a href="https://drive.google.com/file/d/1-q0WIa7ofISFHyBe4UxvN8DIPs82SPmS/view?usp=sharing" style="color: #404040;">here</a>.</p><p style="color: #404040; font-family: proxima-nova, Helvetica, sans-serif;">Some elements of this visualization are not adjusted for time (eg. cloud and star positions). The locations are accurate to ~100 km. The coloring of the maps is based on elevation and bathymetry: dark blue = deep water, light blue = shallow water; dark green, green, tan, brown, white = ground in increasing order of elevation.</p><p>Jämför med <a href="http://www.scotese.com/newpage5.htm" target="_blank">kartor </a>som jag refererade till i inlägg <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2019/06/global-syrebrist-i-hav-anoxi.html" target="_blank">juni 2019</a>: https://oavslutat.blogspot.com/2019/06/global-syrebrist-i-hav-anoxi.html</p><p><br /></p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-80468789682566430352024-03-02T10:37:00.000-08:002024-03-02T10:37:27.423-08:00Nordglob<p> 12 oktober 2022 hade jag <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2022/10/weltgeschichte-pa-manga-sprak.html" target="_blank">ett inlägg </a>med flera länkar till olika globalhistoriska initiativ. Då missade jag <a href="https://nordglob.org/" target="_blank">Nordglob</a> så här kommer en länk dit: https://nordglob.org/</p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-41912209955802113052024-02-18T11:28:00.000-08:002024-03-10T01:22:44.963-08:00Arnason och Scott om statsbildning i Sydostasien <p>Johann P. Arnason skriver om statsbildning i "Expanding webs of exchange and conflict, 500 CE -1500 CE", kapitel 18 i volym 5 av The Cambridge World History, CUP 2015. Arnason, född 1940 på Island, är professor i sociologi, numera emeritus på La Trobe-universitetet i Australien, där han tillbringat det mesta av sin akademiska karriär. </p><p>Arnason börjar med att säga att det han vill redogöra för är hur försöken att skapa imperier ledde fram till nya typer av statsbildningar, på ett vis som utmärker tidsperioden. Han skriver att historiker som vill komma bort från begreppet "medeltiden" valt begreppet "the intermediate age". (Ref. Samuel E. Finer). Arnasons anger att hans ambition i kapitlet är att formulera en kritik av Finers modell. Jag lyckas inte förstå vad denna kritik besår av. Klart är att att Arnason är intresserad av det han kallar "<i>imperial patterns</i>" och jag tänkte jämföra det mot James C. Scott som i motsats till det vill lyfta fram händelser utanför imperierna. Jag refererar Arnasons stycke om Sydostasien, för det är där jag är på min "länstols"-resa. </p><p>Arnason noterar att spridningen av statsbildande modeller både från Kina och Indien till Sydostasien skedde med i huvudsak fredliga medel. Han jämför med Korea och Japan som tog åt sig mycket av kinesiska modeller men i huvudsak kvartsod som stabila egna politiska system över tid. Sydostasien däremot karakteriserades av att flera olika stater uppstod och sedan upplöstes. Angkor har vi som ett exempel. När Gupta-dynastin kollapsade i Indien på 600-talet, lämnade det efter sig den modell för statsbildning som jag benämnt "mandala" i tidigare inlägg. Enligt Arnason har det kallats "<i>concentric, segmentary or galactic</i>". Alla orden ska försöka beskriva den relativt lösa kontroll en kung/raja haft över de yttre delarna av galaxen/imperiet. Segmentär i detta sammanhang kan vara relaterat till det som antropologer kallar segmentär klan jämfört med en mer hierarkisk så kallad konisk klan.</p><p>Kontroll över handelsvägar var viktigt som vi sett. Tempel var nyckelpunkter i detta, i den hinduiska varianten med brahminer som var i allians med kungen, som då kunde få eller skapa en roll som en central gudom. Arnason skriver att den makt som tydligast representerade denna "post-Gupta"-modell var Chola-dynastin. I Sydostasien fick dock aldrig brahminerna så betyande roll som i Indien eftersom kastväsendet inte kunde etableras. Buddhism spelade också en sådan roll, även där var den sydostasiatiska modellen mer synkretistisk ("religions-sammanblandande") än den buddhism som etablerades i Indien. Jag tänker att filmen om Bani Cham (i förra inlägget) visar det på ett fantastiskt vis fast den har islam som exempel på yttre religions påverkan. Det tycks som att de ursprungliga sydostasiatiska traditionerna med bland annat andetro och förfäderskult haft en mycket hög status. Arnason konstaterar att Srivijaya var ett makt-centrum men att det saknas historiska data för att beskriva det. Bättre är käll-läget när det gäller Khmerernas kungarike. Arnason beskriver det som ett imperium ("<i>imperial formation</i>") baserat på kontroll över jordbruksproduktion. Men mer geopolitiskt betydelsefullt blev de senare statsbildningar som upprättades av Viet (med egna versioner av kinesiska institutioner) och Burma/Myanmar (Pagan) och Tai (Auythayua) i de västra och centrala områdena. De senare byggde på theravada buddhism (som vi sett uppkom på Sri Lanka och sedan spreds till Burma/Myanmar) i en gradvis process som ledde till ökad kontroll och disciplin.</p><p>Här slutar Arnasons korta sammanfattning. För kartor över området, se t.ex. world history map: ex <a href="https://www.worldhistorymaps.info/medieval/1300-ad/" target="_blank">1300-tal </a> </p><p>Vad som inte syns på kartorna är alla de andra kulturer som levde i området och på olika vis tog sig fram. Joakim Radkau skriver, i kapitel 2 i boken jag citerar i detta inlägg, att det kan ha funnits starka intressen för människor att inte låta sig styras av de olika centralmakterna. Han refererar till James C. Scott som skrivit en bok med namnet "The Art of Not Being Governed: An Anarchist History of Upland Southeast Asia", 2009. Scott inledde med denna boken en större diskussion om samhällen som mer eller mindre organiserat sig för att undvika att bli styrda av en centralmakt. Scott är mest känd för boken "<a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/1068206" target="_blank">Against the Grain</a>" från 2017.</p><p>Scott använder det geografiska begreppet <a href="https://www.cambridge.org/core/journals/journal-of-global-history/article/editorial-zomia-and-beyond/1794862D91856B784DF02961EB9D11A6" target="_blank">"Zomia"</a> för de områden som bebotts av dessa folk. Det finns ett annat begrepp "Southeast Asian Massif" som har en överlappande betydelse av "höglänta områden", dvs områden mer än 300 meter över havsytan. Zomia är ett begrepp skapat från "zomi" som är ett ord i tibeto-burmanska språk för det som på engelska ofta kallas "<i>hill people</i>".</p><p>Söker man på bilder av kartor över Zomia får man se flera olika tolkningar av vad som ingår i området, men klart är att det sträcker sig ganska långt in mot östra Indien och Nepal också. Svårigheterna med att sammanfatta dessa olika folks historia är stora. Varje plats har sin egen "mikrohistoria". </p><p>Jag hittar ännu mer dramatiska rubriker när jag söker på detta tema, typ "<a href="https://www.cambridge.org/core/journals/journal-of-global-history/article/do-mountains-kill-states-exploring-the-diversity-of-southeast-asian-highland-communities/25BAB08DB456293630979EEF83CADE0C" target="_blank">Dödar högländerna staterna</a>?"! </p><p>Arnason har skrivit böcker ihop med Björn Wittrock, en professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, numera emeritus. En titel är "Axial Civilizations and World History". Wittrock har skrivit kapitel 8 i Cambridge World History volym 5. Likt Arnason fokuserar han på imperier, men använder sig även av begreppet "<i>ecumenes</i>" som jag uppfattar beskriver det kulturella arvet från civilisationerna, religiöst och språkligt. Det gamla grekiska ordet "<i>ekumen</i>" syftade på de den beboeliga jorden och har sedan fått olika betydelser. Med Wittrocks språkbruk blir då det expanderande hinduiska och buddhistiska inflytandet i Sydostasien, kopplat till språket sankskrit, ett <i>ekumen. </i>Men utan ett politiskt centrum eller försök till central styrning som till exempel de <i>ekumen</i> som Kina eller den kristna och islamiska världen gav prov på. Han noterar att alla dessa <i>ekumen </i>(var sig de var <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2010/11/tre-imperier.html" target="_blank">imperier</a> eller inte)<i> </i>påverkades kraftigt av de olika lokala miljöerna där de befann sig och kom att under perioden 900-1300 e.K. omorienteras kraftigt. Wittrock använder ett roligt ord för detta kopplat till att det dominerande språket förlorade i betydelse gentemot lokala språk, han kallar det <i>vernakularisering</i>.</p><p>Men med det noterat, här följer en lista på några av de riken som ritas ut på kartorna.</p><p>Khmer-riket, 802-1431, huvudstad Angkor, som mäktigast kring1220. Därefter ny centralort Phnom Penh.</p><p>Cham-riket, ca 400 - 1471, därefter vassalstat som upphör 1832. Som mäktigast kring 1180.</p><p>Dai Viet, 968-1804, utom 1400-1427 då Mingdynastin hade kontroll över området. Åtta dynastier varav Ly (1009-1226) och Tran 1225-1400. Tran besegrar mongolerna 1288.</p><p>Auythayua-riket 1351-1767 (Siam), som mäktigast ca 1450. Vasallstat från 1569 men åter regional stormakt från 1593. 1782 grundas Bangkok officiellt.</p><p>Pagan-riket till 1297, sedan mongolisk invasion och ny stabilare stat med Toungoo-dynastin, 1510-1752, som mäktigast kring 1565.</p><p>Lan Xang (1353-1707), senare Luang Prabang, som blir Laos. Mäktigast kring 1500-1550.</p><p>Hiran-riket (638-1292) som följdes av Lan Na-riket, eller Lanna-riket (1292-1775), med under perioder Chiang Mai som huvudstad, norra Tai.</p><p>Haripunjaya (629-1292), ett rike styrt av Mon-folk. Med huvudstaden Lamphun. Blev erövrade av Lanna-riket 1292.</p><p>Sukhotai-riket, ett tai-rike (1238-1438), som mest stabilt kring 1280.</p><p>Det finns mera namn, t.ex. Hanthawaddy med Pegu som huvudstad (mon-folk) och Ava-riket i norr och Arakan i väster i det som idag är Burma/Myanmar.</p><p>Ref: https://www.worldhistorymaps.info/medieval/1300-ad/</p><p><br /></p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-56141486077378104272024-02-10T02:25:00.000-08:002024-02-18T01:09:30.118-08:00Champa<p> Jag skrev om <a href="https://360nomad.org/the-54-ethnic-groups-of-vietnam-visual-guide/#toggle5" target="_blank">Cham-folket</a> i <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2011/03/chamfolket-sydostasiens-sogdianer.html" target="_blank">inlägg 24 mars 2011</a>. Khmer-riket var vad jag förstår en centraliserad högkultur baserad på rik avkastning från jordbruksproduktion och slaveri. Champa-riket hade en mer komplicerad roll, i sitt läge i det som idag är södra Vietnam. Champas malajo-polynesisk-talande folk hade goda sjöfararkunskaper. De hade tidigt en betydelsefull roll i kontakterna med Java, Indien och Kina. Särskilt utbytet med dynastierna i södra Indien, det som kallas <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2011/04/hinduisering-eller-indifiering.html" target="_blank">indifieringen</a> eller hinduiseringen av Sydostasien, tog fart tidigt här. Den äldsta inskriptionen på sanskrit i sydostasien har man hittat i Võ Canh vid Cái-floden, 20 mil söder om <a href="https://easyzoom.com/imageaccess/ec482e04c2b240d4969c14156bb6836f" target="_blank">hamnen i Thi Nai</a> (i dagens Qui Nhon). Thi Nai var Champas viktigaste hamn, nära där Vijaya kom att byggas. Dateringen är omtvistad men bör vara 400-tal och den visar på relationer med Gupta-riket i Indien. Bara något äldre är den äldsta bevarade texten på cham-språket, <span face="Calibri, sans-serif" style="font-size: 10pt;">Đông Yên Châu-inskriptionen. </span> Den hittades nära dagens Da Nang som är 30 mil norr om Vijaya, så inom dessa 50 mil längs kusten har vi chams gamla kärnområde. I närheten av Da Nang ligger <a href="https://whc.unesco.org/en/list/948/" target="_blank">Hoi An</a> som är ett Unesco-arv intill naturreservatet <a href="https://en.unesco.org/biosphere/aspac/cu-lao-cham-hoi-an" target="_blank">Cu Lao Cham</a>. En timmes resa därifrån ligger ännu ett Unesco-arv, <a href="https://whc.unesco.org/en/list/949" target="_blank">My Son</a>, som utgörs av tempelruiner från Champa-tiden. I detta område låg det som kanske kan kallas en första huvudstad för Champa, Simhapura.</p><p> <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2011/07/nar-institutionaliseras.html" target="_blank">Pallava-dynastin</a>, som jag skrev om 7 juli 2011, hade så goda kontakter med Champa att deras regentfamiljer etablerades sig där. En kung Nandivarman II växte upp i Champa och hämtades tillbaka till Kanchipuram som 13-åring när han råkade bli arvinge till tronen (han var regent i Pallava-dynastin 731-796). </p><p>Tyvärr hittar jag inte lika bra filmer gjorda om Champa som om Angkor, så få tittartips i detta inlägg. Unesco lägger ut korta videos, (och dokumentären jag nämner nedan om Bani Cham är bra). Berättelsen om striderna mellan Champa och Khmer-riket på 1100-talet finns med i några filmer, där Champa anfaller över den stora sjön Tonle Sap upp mot Angkor. Den märkliga historien om <a href="https://www.cambodiamuseum.info/en_collection/stone_object/jayavaraman.html" target="_blank">Jayavarman VII</a> kan utgöra stoff för sådant, även om mycket är oklart. Han levde ca. 1128-ca. 1218 och var regent i Khmer-riket från 1181. Under hans regeringstid byggdes Bayon-templet i Angkor Thom och han införde mahayana buddhism i Angkor. Han växte upp i Champa, då hans fiender hade makten i Angkor, men blev sedan den som befriade Khmer-riket efter Champas ockupation på 1170-talet. Angkor kom att ockupera Champa men sedan vände det hela. Under trycket från den framväxande makten Dai Viet valde Angkor att släppa kontrollen över Champa. En viss Jaya Paramesvaravarman som växt upp i Angkor, men var barnbarn till den störtade Champakungen, ledde återupprättandet av Champa och blev regent där 1220-1254. Huvudstaden hette Vijaya, ett ord på sanskrit vi lärt oss betyder segrare. Jaya och Vijaya är två väktare som skyddar ingången till Vishnus heliga tempel.</p><p>Mycket finns att vakta mot. Först fortsatta anfall från DaiViet kring 1252. Makt-kulturen förändras, relationerna med Indien avtog och den sista inskriptionen på sanskrit är från 1253. Sen kommer mongolerna som erövrat Kina och anfaller i omgångar från 1283 till 1285. Fortsatta krig med Vietnam 1367 och framåt. 1471 förlorar man rejält och blir en vassalstat. Champa krymper sedan sakta till att rike slutligen helt upphör 1832 och den siste kungen avrättas 1835.</p><p>Under hela denna tid utgöra Champa en del av handeln på havet. Islam får inflytande på grund av detta, muslimska handelsmän etablerar sig här. Religösa beteckningar på olika inriktningar är <a href="https://angkordatabase.asia/films/un-islam-insolite-an-unusual-islam-the-bani-cham-of-modern-vietnam" target="_blank">Bani Cham</a> för muslimer (dock en väldigt unik tolkning av islam) och Cham Ahiér (eller Cham Balamon som de kallas av vietnameserna) för anhängare till hinduism.</p><p>Man har alltså genom århundraden upprätthålligt denna statsbildning, och kunnat bedriva handel (och piratverksamhet) på havet. Men har anpassat sig till olika religioner som etablerats inom området. Men man har hela tiden hamnat i konfliker som till slut gjort att statsbildningen upphört. Och även efter det, t.ex. under Pol Pot utsattes cham för massmord och kulturutrotning. Idag är de en liten minoritet i Vietnam och Kambodja.</p><p>Jag hittar inga bra paralleller och sådana ger kanske bara felaktiga associationer. Jag provar i alla fall. Gotland var en viktig plats för handeln på Östersjön och gutarna utsattes för brutal behandling både av svenskar och danskar, som kung Birgers angrepp 1313 och Valdemar Atterdags anfall 1361. Gutarna blev tvungna att låta sig inlämmas i grannarnas statsbildning. Andra makter runt Östersjön är ännu svårare att spåra idag, ta bara våra vänner venderna. Vendland blev Pommern och kvar av venderna idag är bara några kasjuber och sorber. Men dessa, liksom gutarna, hade aldrig en statsbildning av samma styrka som Champa. </p><p><a href="https://oavslutat.blogspot.com/2014/12/iberiska-halvon-1220.html" target="_blank"> Kungariket Aragonien</a> (med furstendömet Katalonien) däremot var ett starkt rike, det hade stor betydelse för handeln på Medelhavet under en period. Men kungariket giftes in i det som blev Spanien. Katalanerna har klarat sig relativt bra, även om vissa av dem fortsätter kämpa för en egen statsbildning.</p><p>Ett annat exempel: <a href="https://sogdians.si.edu/introduction/" target="_blank">Sogderna</a> hade stor betydelse för handeln i Centralasien. Men efter att Tang-Kina började förfölja dem och andra krafter tog över handeln samt arabiska och persiska blev viktiga kulturspråk, utplånades de som kultur. </p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-46851287017233748452024-02-08T11:43:00.000-08:002024-02-16T23:00:47.633-08:00klimatet igen<p>På nyheterna att värmerekorden fortsätter att noteras. Omfattande skogsbränder i Chile, kring Viña del Mar och Valparaiso. Tidningar i Chile rapporterar att det har hittats fyra platser där elden började samtidigt, dvs det kan ha varit anlagt, men vissa tidningar klargör att värmen, torkan och samhällets oförmåga att förebygga spridningen av elden är det som gjort att bränderna blivit så farliga.</p><p>Kartorna som Copernicus visar är dramatiska, och <a href=" https://climate.copernicus.eu/global-climate-highlights-2023" target="_blank">kurvan över temperaturavvikelsen 2023</a> vid markytan är mycket tydlig.</p><p> https://climate.copernicus.eu/global-climate-highlights-2023</p><p>Det finns även en rapport som försöker förutse klimatet januari- april 2024. Den görs av <a href="https://www.wmolc.org/gscuBoard/list" target="_blank">WMO</a>: file:///C:/Users/Kare/Downloads/GSCU_FMA2024_update.pdf</p><p>På grund av att vi befinner oss i en El Niño-situation i havet utanför Chile kommer värmerekorden att fortsätta under våren 2024 på de områden som påverkas mest av den. Skandinavien ser ut att påverkas minst vad jag kan se av kartorna, vilket väl är rimligt, vi är långt från Chile. Men nästan hela världen är varmare än normalt, med norra Nordamerika som mest avvikande. Onormalt hög nederbörd förutspås främst för Sydostasiens övärld och Oceanien norr om Australien.</p><p><a href="https://climateactiontracker.org/countries/eu/" target="_blank">Climate Tracker uppdaterades 6 feb 2024 vad gäller EU</a>. EU går bakåt i sina policymål och nationella mål (NDC targets). Kina har gått från dåligt till sämre i ny värdering november 2023, Indien har förbättrat sina mål från usla till i högsta grad otillräckliga. USA ligger bättre till än EU med Climate Trackers sätt att mäta utifrån mål som sätts upp. Med detta vis att redovisa läget får Norge ett relativt bättre betyg för sina mål än EU, men Norges utvärdering har inte uppdaterats sen december 2022. Och man undrar, Norge? Bhutan och Costa Rica är exempel på länder med nästan acceptabelt som betyg.</p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-42447640428019182492024-02-02T10:29:00.000-08:002024-02-09T14:18:14.740-08:00Angkor<p>Angkor var en enorm stad år 1220, huvudstaden i ett imperium som wikipedia daterar till mellan år 802 och 1431. Det varade mer än 600 år vilket är en lång stormaktstid. Angkor nämns rätt kortfattat i de globalhistoriska sammanfattningar jag har, det beror kanske på att<a href="https://www.newworldencyclopedia.org/entry/File:Premongol.png" target="_blank"> vissa samtida imperier var större</a> och att Angkor-riket försvann helt och hållet. </p><p>Staden Angkor övergavs till djungeln när khmererna angreps av Siam på 1400-talet. Siam (Auythaya-riket, 1351-1767) var det som blev grunden till dagens Thailand. Årtalsangivelserna för start och slut är hämtade från inskriptioner i templens väggar. Det var säkert mer utdragna processer än vad de exakta årtalen anger. Att man helt blev tvungna att överge området kan ha berott på att minskade skatteintäkter gjorde det omöjligt att återuppbygga bevattningssystemet när det utsattes för varierande år av torka och översvämningar. Man var väldigt beroende av det för odlingen av ris. Idag kallas imperiet för Khmer-riket eller Angkor-imperiet men då kallades det Kambuja.</p><p>Mest berömda är de centrala templen, det hinduiska Angkor Vat och det buddhistiska <a href="https://www.unesco.org/en/articles/safeguarding-bayon-temple" target="_blank">Bayon</a> som låg i mitten av Angkor Thom som var "City" i en stad som hade lika stor utbredning som dagens New York. Angkor Vat kan ha haft föregångare från 800-talet men byggnadstiden till det stora templet anses vara första halvan av 1100-talet. Efter Champas angrepp som förstörde den gamla huvudstaden byggdes Angkor Thom från sent 1100-tal. Angkor Thom betyder bara "Stad Stor". Även Angkor Vat byggdes på, och fick mahayana buddhistiska inslag. Först senare kom theravada buddhism att påverka landet.</p><p>Angkor Thom är 900 hektar stort. Intilliggande vattenreservoaren West Baray är på 1650 hektar. Jämför till exempel Arlandas flygplatsområde som är på 1200 hektar.</p><p>Som introduktion till Angkor kan man se filmer som finns på YouTube. Ex. "Angkor Wat: The ancient mystery of Cambodias Lost Capital". Timeline. Med lite jobbigare kommentatorsröst och väldigt arkitekturinriktat och med några fler kambodjaner som får berätta i filmen; "Angkor Wat, The Ancient Chronicals of Cambodias Stone Giant". 2020.</p><p>SVT Play visar en annan av dessa filmer: <a href="https://www.svtplay.se/video/eDmdVdw/angkor-wat" target="_blank">Ankor Wat</a>, från 2022. Kan ses till 31 mars 2025.</p><p>Jag brukar inte hänvisa till filmer men det är kul att se de digitala animeringarna av den storslagna arkitekturen. Intressant är att Angkor Vat bygges på en plattform av sand som hålls ständigt fuktig. Som den som byggt sandslott på stranden vet så är blöt sand rätt stabil. Khmer-riket nådde sin makt bland annat på grund av deras förmåga att reglera vatten, så det passar att deras tempel byggdes på våt sand.</p><p>Men när man ser dessa enorma monument så måste man minnas alla de människor som slet för att genomföra de gudalika kungarnas projekt. Och tänka på de folk som bodde i skogarna på höjderna runtomkring som försökte upprätthålla sina traditioner i imperiets utkanter.</p><p>Den moderna historien i regionen innehåller mycket lidande, Vietnamkriget, Pol Pots mördarregim, diktaturen i Burma (Myanmar), och annat. Kanske den tidiga historien innebar liknande elände, svårt att veta när källorna enbart är propagandainskriptioner i tempel. Klart är att krig, uppror och inbördeskrig förekom. Och slaveri, till stor del baserat på krigsfångar. Däremot infördes inte kastsystemet.</p><p>Och det var ett komplext kulturellt utbyte. Det sydostasiatiska fastlandet kallades Indokina av kolonialmakten Frankrike. Så mycket betonades de angränsande kulturerna och deras inflytande. Men det är uppenbart att det fanns ett antal mycket starka traditioner i området. </p><p>Rikedomen av språk i regionen är en ledtråd. Mon och khmer är distinkt olika språk, medan thai och lao verkar stå närmare varann, ungefär som svenska och norska. </p><p>Utöver dessa finns en rad mindre språk, i dagens Kambodja till exempel bunong, jarai, tompuon och kreung. Dessa tillhör en språkgrupp som heter <i>bahnaric</i> men i sin tur har de påverkats olika, jarai mer av cham än de andra. Till en annan språkgrupp, <i>katuic,</i>hör språk som kuy. Det går säkert att fortsätta att räkna upp hundratals sådana lokala språk som när man googlar på dem har sin egen historia att berätta.</p><p>Cham tillhör de austronesiska språken, likt de malaj-språk som spreds över haven i Polynesien och hela vägen till Madagaskar. Cham talas idag i två dialekter, en västlig i Kambodja och en östlig i Vietnam. Chamriket var Khmer-rikets viktigaste konkurrent fram till 1200-talet. </p><p>På öarna är variationen av austronesiska språk ännu större, idag har Filippinerna över 70 språk, Indonesien över 200 och Nya Guinea och Melanesien över tusen språk.</p><p>De språk som talas i nutida fastlands-Sydostasien indelas i fyra huvudspråkgrupper, tibeto-burmanska och de tre austroasiatiska språkgrupperna mon-khmer (där det största språket är vietnamesiska), tai-kadai (som inkluderar lao), och hmong-mien. </p><p>Dessa språk påverkade varann och av omgivande influenser. Mon och khmer påverkades mest av sanskrit medan thai lånade in ord från kinesiska. Men khmer och thai använder liknande skriftsystem. Det är ett abugida alfabet baserat på pallava-skrift. Den äldsta bevarade inskriften på khmer är från 600-talet.</p><p>Sammantaget får man en bild av en centraliserad stat, Angkor Thom, med ett omkringliggande mycket strukturerat område bebott av khmerer i den stora staden Angkor ("vattenstaden"), och runt det ett mycket stort inflytelse-område där man i varierande grad kontrollerade och beskattade olika folk och vassalstater. </p><p>Bilder och mycket annat från Angkor finns dokumenterat i <a href="https://angkordatabase.asia/images/visions-of-angkor-by-solange-brand" target="_blank">Angkordatabase</a>. </p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-41731057743787814542024-01-14T00:08:00.000-08:002024-02-04T01:33:25.816-08:00Städers storlek, Angkor år 1220<p> Jag skrev ett inlägg om <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2012/11/staders-storlek-ar-1150.html" target="_blank">städers storlek år 1150</a> för länge sedan. Den största staden då var Hangzhou, Songdynastins södra huvudstad, även om jag ville visa att det fanns en teoretisk möjlighet att Merv hade kunnat vara störst en liten tid. Då räknade jag på en storlek kring 200 000 invånares som mest, dvs just år 1150 fanns inga riktigt stora städer. I uppräkning från öster till väster var dessa på listan: Angkor i Khmer-riket, Polonnaruwa på Sri Lanka, Patan i Gujarat, fatimidernas Kairo, Bagdad med kalif al-Nasir, Konstantinopel och Fès, almohadernas religiösa centrum. </p><p>Gör man ett försök till uppskattning för 1220 så står klart att "stor-Angkor" hade växt sen 1150. Efter stridigheter med Champa på 1170-talet så etablerades khmerernas imperium med full kraft och <a href="https://whc.unesco.org/en/list/668/" target="_blank">Angkor Thom</a> är dess huvudstad. <a href="https://theconversation.com/a-metropolis-arose-in-medieval-cambodia-new-research-shows-how-many-people-lived-in-the-angkor-empire-over-time-157573" target="_blank">Nya studier </a>visar att det bodde 700-900 000 invånare i hela området.</p><p>Bortsett från <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2014/03/tre-stader-i-kina-1220-och-det-stora.html" target="_blank">Hangzhou </a>som kanske låg på 400 000 - 600 000 invånare tror jag att ingen av de övriga städerna på listan kan visa på en större ökning från 1150 till 1220. Som jag skrev om i december 2023 rörande Sri Lanka så fick de flytta sin huvudstad 1215. Patan led av att ghuriderna expanderade från norr och Delhisultanatet ökade i betydelse. Fatimiderna föll 1171 och Damaskus växte i betydelse på bekostnad av Kairo. <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2016/02/etapp-2-fran-sicilien-till-bagdad-ar.html" target="_blank">Bagdad</a> skövlades av mongolerna 1258 men hade stor betydelse fram till dess, kan ha växt något mellan 1150 och 1220. Konstantinopel skövlades av korsfarare 1204. Möjligen växte Fès i betydelse, almohaderna tappade fotfäste i Spanien och det kan ha gynnat Fès. Staden blev sedan huvudstad för den marinidiska dynastin år 1244. Enligt olika tabeller är dock alltid Kairo större än Fès.</p><p>Hangzhou är störst i Kina och döljer möjligen i statistiken att även de stora hamnstäderna i söder är stora: vi denna tid främst <a href="https://en.unesco.org/silkroad/content/quanzhou-crucial-port-along-eastern-maritime-silk-roads" target="_blank">Quanzhou</a>, (Zaiton) men även Fuzhou och Guangzhou (Kanton). Janet L. Abu-Lughod nämner Hangchow (som hon stavar det) som världens största stad fram till att London blir störst på 1800-talet, men i en fotnot skriver hon att hon hellre skulle ha skrivit om hur Zayton var organiserat men det fanns för få källor att utgå ifrån. </p><p>Nya kandidater som börjat växa till större städer 1220 kan vara Bagan (i riket Bagan/Pagan), Delhi, Kataka (Cuttack) i Orissa vars östra Ganga-dynasti gynnades av samarbete med Cholas, (innan Vijayanagar senare blir södra Indiens största stad) och Paris i Europa, Gyllene Hordens Saraj vid Volga och Tenayuca i Mexico, (10 km nordväst om centrala Mexico city). Källa: https://irows.ucr.edu/cd/appendices/worregs/worregsapp.htm (I denna källa är Beijing störst staden i världen från 1600 tills London tar över). Se även <a href="https://www.nature.com/articles/sdata201634">https://www.nature.com/articles/sdata201634</a></p><p>Angkor har gemensamt med det gamla Merv och Saraj att dessa städer övergavs helt. De flesta städer jag tar upp har haft en nyckelroll som handelsplatser med lägen som gör att även om den politiska kulturen växlat så har de fortsatt ha stor betydelse. Det bygger också på att de har ett omland som kan försörja staden med vatten, mat och folk. Reglering av vatten hade stor betydelse för Angkor.</p><p> Det finns många frågor här kring vad stadsbildningar betyder. Angkor är ett mycket spännande fall. Angkor Thom etablerades som huvudstad inom det mycket större området Angkor vars mest kända tempel är det äldre Angkor Wat. Tyvärr finns inte så många källor att gå på. Det är de arkeologiska utgrävningarna, med ett antal inskriptioner. Inskriptioner på vers skrivna på sanskrit som berättar om kungar och andra makthavare, och inskriptioner på khmer på prosa om annat, som antalet slavar per tempel. Givetvis skrevs på rispapper, skinn eller andra material, som inte finns kvar. Det finns en bevarad <a href="https://www.nla.gov.au/digital-classroom/year-8/asia-pacific-world/angkorkhmer-empire-c802-c1431/themes/way-life-khmer#" target="_blank">reseskildring</a> av en kines, Zhou Daguan, som var i Angkor 1296-1297 på uppdrag av Temur Khan. Se wikipedia "<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/The_Customs_of_Cambodia" target="_blank">The Customs of Cambodia</a>". Angkors höjdpunkt var just kring år 1220. Den stad som Zhou Daguan beskrev befann sig i den långsamma nedgång som blev definitiv på 1400-talet då Khmer-hovet flyttade till Phnom Penh.</p><p>Städernas betydelse som en del av det framväxande handelsnätverken i perioden 1000-1300 e.Kr nämns i David Christians "Maps of Time" (sid 368) med just Janet Abu-Lughod som en av referenserna. Så detta får plats i denna introduktion till "Big History". En siffra finns på att 10 procent av befolkningen i Södra Song skulle ha bott i städer. Kina var den tidens mest urbaniserade område. För Europa så uppges att antalet städer med en befolkning över 20000 invånare ökade från 43 till 103. (Ref. Paul Bairoch, "Cities and Economic Development", 1988). I denna trend framstår Angkor som en central plats mellan Kina och Indien.</p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-4455229429184572702024-01-02T03:41:00.000-08:002024-01-20T12:15:06.639-08:00Mot Sumatra<p> Från Sri Lanka tänker jag att resan år 1220 kunde gå vidare med buddhistiska handelsmän till khmerernas rike. Angkor var huvudområdet i ett stort imperium som dominerat Sydostasien från 800-talet och deras mäktigaste härskare hade övergått från hinduism till buddhism vid denna tid. Resan går via Sumatra och Temasek på Malackas sydspets till Oc Eo nära Mekong-deltat och sedan uppför floden.</p><p>Buddhistiska samhällen hade funnits i området tidigare, främst kopplade till folkgruppen Mon (t.ex. Dvaravati och Harapunchai). Buddhistiska lärda byggde upp ett munkväsende som understödde bildningsresande. Stewart Gordon skriver i "When Asia was the World" att buddhisterna skapade ett elitstött system för resor och studier som sedan inspirerade till liknande upplägg inom den islamska världen. I en fotnot (sid 103) står att även inom den judiska gruppen fanns en sådan tradition av resande lärda. De var inte missionerande på samma vis.</p><p>Det buddhistiska munkväsendet växte först fram i Indien men från 300 f.Kr spred det sig både norrut till Centralasien och sedan Kina och söderut till Sydostasien. Den ikoniska buddhistiska resenären var den kinesiske munken Xuanzang (602-664 e. Kr) men han nådde inte fram till Sri Lanka, han var i Nalanda många år och gjorde också en resa ner till de områden som idag är Tamil Nadu. </p><p>Munken Shin Uttarajiva (död 1191) var en sådan resenär. Han bidrog till att den mer ortodoxa theravada buddhism som fått namn efter de religiösa centrum som kallas mahavihara spreds från Sri Lanka till det som är dagens Myanmar/Burma. Utöver de grundläggande texterna som kallas <i>tipitaka </i>eller<i> </i>Pali- kanonen<i>, </i>skrev en munk Buddhagosa på 400-talet e.Kr texter som <u>Visuddhimagga</u> som utgör grund för denna skola. Totalt blir det 40-55 volymer av böcker, eller ca 80 000 sidor, beroende på hur mycket som tas med av senare tillägg. Detta skrevs ner för första gången på Sri Lanka och det kan vara en bidragande förklaring till att mahaviharat i Anuradhapura fick sådan betydelse.</p><p>En resväg skulle alltså ha kunnat vara längs kusten i Bengaliska bukten. Den viktigaste hamnen här, Chittagong, låg under styre av en hinduisk dynasti, så istället hade målet varit Thaton. Dess hamn låg vid denna tid i Pagan-riket som varit buddhistiskt sen 1000-talet. År 1220 hade Pagan-rikets storhetstid börjat passera, riket var betydelsefullt åren 1050-1250. Pagan stavas också <a href="https://whc.unesco.org/en/list/1588" target="_blank">Bagan, t.ex. av Unesco</a>. Se videon, tempelområdet är en magnifik syn.</p><p>Men om vindarna tillät kunde man åka raka vägen över till Sumatra eller Malackahalvön (Kedah, för mer info om Kedahs arkeologi, sök på Bujang Valley, se även Kalah-bar). Rekommenderad avresa var i september. På Sumatra och områden däromkring hade det betydande riket Srivijaya varit ett buddhistiska centrum mellan 670 och 1025. Sedan attackerades de av Chola-dynastin i en för indiska dynastier ovanligt aggressiv manöver under 20 års tid och historien därefter blir splittrad. En Mauli-dynasti nämns, lokalt kring floden Batang Hari i söder. Rimligen var nordspetsen av ön (Aceh) alltid betydelsefull för sjöfarare. Namnet Pasai står på kartor men kan syfta på det senare islamiska riket som etablerades där, troligen på 1260-talet. Perlak hette det tidigaste sultanatet som fanns redan från 900-talet och notering kan hittas att det slogs ihop med Samudera Pasai. </p><p>Srivijaya (skrivs normalt inte Sri Vijaya, vijaya betyder "segerrik") räknas som en tallassokrati och hade stor betydelse för uppbyggandet av ett nätverk av kontakter i regionen. Srivijaya var det största buddhistiska rike som funnits i det som idag är Indonesien. Huvudorten Palembang är idag den näst största staden på Sumatra. Få större arkeologiska efterlämningar finns att se där. Janet L. Abu-Lughod skriver att inget visar tydligare på det efemära i historien än att besöka denna typ av plats som en gång dominerade världshandelssystemet. Hon menar att det alltid kommer att finnas en plats vid Malacka-sundet som är en nyckelpunkt för världshandel men att ingen särskild plats är mer lämpad än någon annan, just nu är det Singapore som är på första plats. Abu-Lughod finner bristen på monumental indisk arkitektur runt Palembang och Jambi problematisk, och hon noterar att det råder stor oenighet kring vad Srivijaya var för typ av organisation. Srivijaya är inte ett namn på en dynasti, utan styrdes i perioder av olika dynastier, rimligen enligt den mandala-princip som jag skrev om i <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2011/04/mandalapolitik.html" target="_blank">inlägg 1 april 2011</a>. </p><p>Istället är<a href="https://whc.unesco.org/en/list/592/" target="_blank"> Borobodur</a> på ön Java den mäktigaste sevärdheten. Se även till exempel <a href="https://whc.unesco.org/en/list/642" target="_blank">Prambanan tempel</a>-området. Även de äldsta buddhistiska strukturerna har hittats på Java, de är från ca. 500 e.Kr. Det var inte theravada buddhism som dominerade här utan mahayana. </p><p>Under sin mäktigaste tid kontrollerade Srivijaya hamnar från Kerah till Mekongdeltats mynning. Nakhon Si Thammarat var en viktig hamn i det som idag är en provins med samma namn i södra Thailand. Där ligger ett <a href="https://whc.unesco.org/en/tentativelists/5752/" target="_blank">tempel</a> som kan bli ett Unesco-arv, en stupa i stil med de som byggdes på Sri Lanka. </p><p>Hela denna process när hinduism och buddhism i olika varianter sprids i Sydostasien tog jag upp i ett<a href="https://oavslutat.blogspot.com/2011/04/hinduisering-eller-indifiering.html" target="_blank"> inlägg 26 april 2011</a>. Där nämner jag begreppet "indifiering". Jag vet inte hur meningsfullt det är att sätta en etikett på denna process. I "Big History" av David Christian refereras till Lynda Shaffer som kallar detta för "southernization" vilket jag uppfattar som ett sätt att visa att man vill sätta det i relation till den mängd av processer man kallar "westernization". Klart är att både tekniska och sociala fenomen som uppstod i Indien spreds i regionen. Ett annat vis att sätta etikett på detta är att skapa en period. Det kan vara bättre om man vill beskriva processer som mera dubbelriktade. Klart är att t.ex. buddhismen påverkades mycket av de tankesystem som redan fanns på de olika platser där den etablerades. Men jag hejdar mig här innan detta inlägg blir alldeles för rörigt. </p><p>Anm 2024-01-06: Måste bara lägga till att den Kalinga Magha som jag nämnde i förra inlägget som grundare av Jaffna-riket på norra Sri Lanka också omnämns som regent under en period för riket Tambralinga som hade huvudorter i Nakhon Si Thammarat (som står som Ligor på vissa kartor) och Sathingpra nära dagens Songkla. Tambralinga var en lydstat under Srivijaya, sedan under Pagan och Sri Lanka, men från 1230 ska riket varit självständigt. <a href="https://southeastasiankingdoms.wordpress.com/2016/04/10/wat-satingpras-unique-chedi/" target="_blank">Sathingpra </a>var betydelsefull i handeln med främst Quanzhou i Kina.</p><p>Anm 2024-01-20: jag hittade en eazyzoom-karta baserad på wikipedia-information med karta kallad 11-<a href="https://easyzoom.com/imageaccess/ec482e04c2b240d4969c14156bb6836f" target="_blank">12th Century Trade Rout</a>s. Den är gjord av Martin Månsson och är nog den bästa kartan hittills som jag hittat över detta. </p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-14610964074197637222023-12-28T01:25:00.000-08:002024-01-12T23:21:08.093-08:00Sri Lanka Polonnaruwa <p>Spår av de första människorna på Sri Lankas har hittats i grottor som den gigantiska <a href="https://anthropology.iresearchnet.com/fa-hien-cave/" target="_blank">Fa Hien-grottan</a>, 7 mil sydöst om Colombo. Man tror att människor funnits här minst 100 000 år men de äldsta daterade skeletten är ca 33 000 år gamla. </p><p>Wannila-ätto eller Vedda-folket är ett ursprungsfolk som under lång tid påverkats av senare inflyttade singalesiska folkgrupper och mycket få personer finns kvar som inte är assimilerade in i storsamhället. En svenska har gjort mycket för att uppmärksamma deras situation, antropologen <a href="https://vedda.org/2022-03-28-bbc.htm" target="_blank">Wiveka Stegeborn</a>. Hon har skrivit i <a href="https://sydasien.se/reportage/sri-lankas-urbefolkning-wannila-atto-tillmats-inga-manskliga-rattigheter-som-urfolk/" target="_blank">tidskriften Sydasien</a> om ursprungsbefolkningens situation på Sri Lanka.</p><p><a href="https://whc.unesco.org/en/statesparties/lk" target="_blank">UNESCOs världsarv på Sri Lanka</a> är de gamla huvudstäderna Anuradhapura, Sigiriya, Polonnaruwa och Kandy, grott-templet Danbulla, hamnen Galle och naturområdena i Centrala Höglandet samt Sinharja naturreservat. Det är ett urval av extremt viktiga platser, inte en representativ bild av en historisk utveckling. Arkeologin söker sig gärna till dessa "högreståndsplatser" först, när resurserna är begränsade och rikedomen av fynd är oerhörda. Motsvarande för Sverige skulle kanske ha varit om främst Slottet och Gamla Stan och Uppsala domkyrka varit våra världsarv. (<a href="https://unesco.se/kultur/varldsarv/varldsarv-i-sverige/" target="_blank">Sverige har 15 världsarv,</a> varav många visar på vanligt folks miljöer. Men att Gamla Stan inte är världsarv är nog mest för att svenska politiker inte vill satsa på att bevara den miljön tillräckligt bra). </p><p> Perioden ca 1070-1215 är det Polonnaruwa som är i centrum. I mitt <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2012/11/" target="_blank">inlägg 7 november 2012</a> nämner jag staden i en uppräkning av den tidens större städer. Åren kring 1000 invaderade den tamilska dynastin Chola det område i Sri Lanka som kallas Rajarata och den gamla huvudstaden Anuradhapura ödelades och övergavs. Ett tempel till Shiva byggdes i Polonnaruwa som blev en centralort för deras styre. När man i en militär kampanj kring 1070 lyckas häva Cholas ockupation (Chola hade interna strider som försvagade dem) behöll man Polonnaruwa som centralort men byggde upp en rad buddhistiska helgedomar. Detta beskrivs t.ex. i liten film på Unescos hemsida. </p><p>Buddhismen sprids till Sri Lanka redan 300 f.Kr genom kontakter med Ashokas imperium, Ashoka ska ha haft goda kontakter med kungahuset i Rajarata. Sri Lanka har traditionellt varit tredelat, Rajarata i norr och de centrala delarna, i Malaya Rata i bergen och kusten i väst och och Ruhunu Rata i sydöst.</p><p>Men efter 1215 förlorade Polonnaruwa i betydelse. Det politiska läget på Sri Lanka inför 1220 e.Kr var komplicerat. Regerande drottning Lilavati av den dominerande singalesiska dynastin, som kallas ätten Vijauhabahu, kom till makten i flera omgångar under perioden 1197-1212, men angreps både av krafter lierade med Chola och andra kopplade till Pandya-dynastin. Även personer från Kalinga-dynastin kom till makten i perioder. En viss Kalinga Magha (som anges tillhöra Östra Ganges-dynastin) erövrade norra Sri Lanka och skapade ett rike kring Jaffa år 1220, med Nallur på Sri Lankas nordspets som huvudstad och med hinduism som priviligierad religion. Detta gjorde att många flyttade söderut. Så år 1220 hette huvudstaden Dambadeniya i Malaya Rata. </p><p>Dynastin som etablerar sig kallas Siri Sanga Bo. Från 1244 fick de åter kontroll över Polonnaruwa, men staden återfick inte sin betydelse. Från 1255 hade man kontroll över hela ön. Deras ättlingar förekommer i kungalistan fram till 1597. Några senare noteringar: platsen för huvudstad flyttar runt, t.ex. Kotte och Kandy blir huvudstäder. Sen kommer portugiserna 1597, holländarna 1640 och engelsmännen 1815. 1948 frigör man sig från kolonialmakten, och 1970 bildas republiken, </p><p>Att Polonnaruwa kunde växa så snabbt till en stor stad trots alla maktskiften visar att det fanns en grundläggande rikedom baserad både på den lokala produktionen och handeln. Genom att etableras som ett buddhistisk centrum drog man också till sig många människor. Intressant är att alla de historiska huvudstäderna (utom Kotte) låg i inlandet, främst i Rajarata-flodområdet, och inte vid kusten. Viktiga bevattningssystem byggdes upp från 60 e.Kr och kom att ha stor betydelse för området. <a href="https://kunskapskanalen.se/program/87966/varldens-natur-sri-lanka-sasong-1-avsnitt-1" target="_blank">Bevattningssystemet</a> i Polonnaruwa utvecklades ännu mer under Parakramabahus I styre (r. 1153-1186) och man byggde ut ett damm-system som kom att kallas Parakrama Samudra - Parakramas hav. Arean är 22,6 kvadratkilometer, dvs ungefär lika stor som sjön Erken i Roslagen.</p><p>Den historiska källan till detta är främst en text som heter Culavamsa, skriven på språket pali. Pali är den prakrit som utgör buddhismens källspråk. Utöver det finns en del inskriptioner och ett rikt arkeologiskt material. Culavamsa skrevs av <i>bikkhu</i>, buddhistmunkar och betonar de religiösa gärningar och dåd som utförs. Det finns även ett mått av heroisering av kungar, särskilt de som byggde många buddhistiska tempel. En kommenterad <a href="https://ia800202.us.archive.org/16/items/TheCulavamsaI/The-Culavamsa-I.pdf" target="_blank">översättning gjord av Wilhelm Geiger</a> finns på nätet med en inledning som beskriver en del av begränsningarna med denna källa. (över 400 sidor så det tar en stund att öppna dokumentet).</p><p>Det är å andra sidan kanske den viktigaste aspekten av denna period i Sri Lankas historia, ön blev ett centrum för den inriktning av buddhism som kallas theravada, som hade inflytande i stora delar av Sydostasien. </p><p>Enligt berättelserna ska Ashokas dotter planterat det Bodhiträd i Anuradhapura år 288 f.Kr. som ännu idag finns kvar och vördas som ett heligt träd. Tillsammans med en relik (en tand) har det bidragit till en kontinuitet för buddhismen på Sri Lanka. Ätten Lambakanna som styrde från 65 e.Kr och i 400 år framåt förvaltade denna tradition. En senare ätt från ca 700 e.Kr. benämns också Lambakanna och namnet står därför på kartor över Sri Lanka fram till Cholas ockupation kring år 1017.</p><p>Avstickare: Min resa 1220 ska vidare mot Sydostasien. Men jag noterar att både Ibn Batuta och Ma Huang på sina resor gjorde en rundtur ut till Maldiverna. Ögruppen var betydelsefull för sin produktion av kaurisnäckor som användes som betalningsmedel. En art av dessa porslinssnäckor har det latinska namnet <i>Monetaria moneta</i>. (på engelska<i> money cowrey</i>). En annan viktig produkt var kokosnötter, vars yttre skal användes för att ta fram fibrer för de rep som man surrade ihop båtar med. (På engelska <i>coir</i> och <i>lashed-lug boats</i>, från början en austronesisk båtbyggarteknik).</p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-20253756307399037132023-10-29T13:42:00.008-07:002023-10-29T23:15:27.426-07:00Oavslutad resa - ännu ett försök att nå fram till Sri Lanka<p> Bloggen heter Oavslutat, inte i meningen ofullbordat utan snarare ofärdigt - tiden är kort och ingen tanke tänker jag klart. Själva idén om en jordenruntresa vid ett visst årtal tappar jag bort också. Nu påmindes jag av att det plötsligt dök det upp fina bilder på en fantastisk plats i min dator, bilder från den antika staden Sigirya i Sri Lanka. Den gamla huvudstaden från kung Kasyapas styre 477-495 e.Kr är numera ett <a href="https://whc.unesco.org/en/list/202/" target="_blank">Unesco världsarv</a> och turistmål. (ex https://sigiriya.net/). Sigirya betyder Lejonets berg.</p><p><a href="https://oavslutat.blogspot.com/2021/05/hela-resan-pa-al-idrisis-karta.html" target="_blank">13 maj 2021 </a> hade jag en sådan känsla, att jag tappat spåret, och ville plocka upp det genom att skriva om min favoritkartograf, Al-Idrisi. Där står att jag tänkte fortsätta till Sri Lanka. Den 14 mars 2020 var jag snarare på väg förbi Sri Lanka, jag ville komma fram till Angkor Vat och Srivijaya på Sumatra. Sommaren 2022 var jag nära att skriva om Sri Lanka, jag hade läst flera kapitel i en bok som heter "Metoder i Världshistoria" och nästa kapitel handlade om Sri Lanka. Men det blev inte av.</p><p>Så nu lånade jag en bok om kartor för att komma in i stämning igen. Jag brukar börja med kartor och språk när jag kommer till en ny plats. Detta är verklighetsflykt. Jag mår bra av att få skriva ner lite osammanhängande funderingar även om det blir ofärdigt. Boken heter "Kartornas historia" av Thomas Reinersten Berg (utgiven av Lind&Co, 2021). TRB är en norsk journalist och författare, boken kom på norska 2017, orginaltiteln är "Verdensteater: kartenes historia". TRB skriver i boken (sid. 91) om <i>peregrinato in stabilitate</i>, en pilgrimsfärd utan att resa. Matthew Paris karta från 1250 ritades i ett sådant syfte, genom att bläddra från sida till sida i en bok med kartor kunde en munk sitta i sitt kloster och resa via London och Rom till Jerusalem. I detta ingick för munken att föreställa sig de åtagande de hade haft om de rest på riktigt, med de rätta bönerna för varje plats osv. Jag reser inte så, jag är bara en intresserad turist som vill förstå lite om hur världens historia har förlöpt.</p><p>Min första rundresa år 600 missade Sri Lanka. Jag skrev lite om den "södra Sidenvägen" den 9 april 2011 och då var jag mest imponerad av Mahabalipuram som var Pallava-dynastins viktigaste hamn. Jag nämnde dock Kola-amba-thota, dagens Colombo, som blev huvudstad 1815 och numera är det kommersiella centrumet medan Sri Lankas formella huvudstad är Kotte (Sri Jayawardenepura Kotte) som ligger som en förort till Colombo. Kotte betyder fort och var huvudstad i kungariket Kotte (1412-1597).</p><p>Ön Sri Lanka har funnits med på de tidiga kartor som TRB tar upp. TRB är mera intresserad av hur Norge hamnade på gamla kartor, men han noterar att Eratosthenes (276-194 f.Kr) i sin <i>Geographika</i> använde åtta breddgrader. Den nordligaste var Thule och den sydligaste var vid Sri Lanka, den ö som kanelen kom från. Att Thule låg bortom det mer kända Britannien beskrev Pytheas ca 320 f.Kr. Många menade att han hittade på, för så långt norrut kunde ingen leva (ansåg t.ex. Strabon, 64 f.Kr - 24 e.Kr, och Polybios). Men Pytheas noterade t.ex. att de i Thule tillverkade en dryck av korn och honung. Låter trovärdigt. Kanelen från Sri Lanka var dock något mera påtagligt. Även här trodde grekerna att man befann sig vid världens utkant, Herodotos (484-425 f.Kr) trodde att allt bortom Indien var obebodd öken. På Erathosthenes karta heter Sri Lanka Taprobane. Strabon nämner utöver kanel och andra kryddor att därifrån kom elfenben och sköldpadds-skal. På alla dessa gamla kartor är ön för stor, den avbildas som lika stor som Britannien fast den bara är en tredjedel så stor. (Sri Lanka är mindre än Irland).</p><p>Klaudios Ptolemaios (90-170 e.Kr) är den som beskrev världen på det vis som gick till historien, och hans karta sträckta sig fram till Korea. På hans karta (dvs de kartor som ritats baserat på hans beskrivning i text) finns inte Thule med, medan Taprobane är jättestor och den Indiska halvön är för liten. Taprobane (eller Taprobana) är från prakrit sanskrit <i>tamraparni</i> som betyder kopparblad eller kopparfärgad jord. Det är kung Ashokas (304-232 f.Kr) benämning på ön, och det verkar rimligt att grekerna anammade den dåtida stormaktens namn. </p><p>Lanka betyder ö i de gamla episka sanskrit-skrifterna. Sri betyder glänsande, en hedersbenämning som även betyder rikedom. Sri Lanka - Den rika ön. Detta namn blev officiellt 1972 men vad jag förstår har det gamla rötter på singalesiska. Språket (på engelska <i>sinhala</i>) är ett indo-europeiskt språk, med en skrift hämtad från norra Indien kring 300 f.Kr.</p><p>Om jag nu nämner att på Al-Idrisis karta heter ön Serandip och att det har att göra med en persisk saga som gjorde att Voltaire skrev Zadig, som i sin tur gett upphov till det engelska ordet<i> serendipity </i>så står det klart varför allt jag skriver blir ofärdigt. Ursprunget anses vara ett ord för ö på sanskrit: : <i>Simhaladvipah</i>.</p><p>Anm: Vill man ha en beskrivning av det aktuella läget i Sri Lanka kan man se en <a href="https://www.svtplay.se/video/86dJRX7/dokument-utifran-bombdaden-i-sri-lanka" target="_blank">brittisk dokumentär </a>på SVT som sändes 29 oktober: "Bombdåden i Sri Lanka".</p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-61516524576296623182023-10-22T05:43:00.002-07:002023-10-22T05:43:21.265-07:00Rapportering enligt CBAM har börjat gälla 1 oktober 2023<p> Jag skrev tidigare om CBAM, i ett inlägg <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2022/08/cbam.html" target="_blank">augusti 2022</a>. Nu noterar jag till min glädje att professor John Hassler i sin <a href="https://www.regeringen.se/contentassets/0b09ab52d60b4f8f8212acc1b71fbbb8/sveriges-klimatstrategi---46-forslag-for-klimatomstallningen-i-ljuset-av-fit-for-55.pdf" target="_blank">utredning om Sveriges kommande klimatstrategi </a>har med CBAM som en viktig komponent. Hassler kallar det för klimattullar fast han noterar att det inte i juridisk mening är tullar för då kan de anses som handelshinder. Jag menar som jag tidigare skrivit att om EU på gemensam och nationell nivå lyckas genomföra något av alla de strategier som föreslås, så är en framgång för dessa CBAM eller liknande lösning helt avgörande för att få den globala miljöeffekt som är helt nödvändig. Från <a href="https://www.regeringen.se/artiklar/2023/06/gransjusteringsmekanismen-for-koldioxid-cbam-har-tratt-i-kraft/" target="_blank">1 oktober i år gäller rapporteringsplikt enligt CBAM</a>, hoppas nu att det går att hitta praktiska vägar att få detta att fungera.</p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-45489558965178177342023-05-24T10:35:00.014-07:002023-08-25T23:30:28.209-07:00 Sverker Sörlin om historia och miljö - nya planetära gränsvärden<p> År 2017 höll Sverker Sörlin ett tal på ett nordiskt möte för historiker som blev till en uppmaning om en "hoppets historia" - en uppmaning att studera och skriva historia för att bidra till lösningen på de allvarliga problem som det globala samhället står inför. "<a href="https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1330528/FULLTEXT01" target="_blank">Antropocen och historiens villkor</a>" hette talet när det publicerades på svenska och i Danmark översatte man talet och beskrev det som <a href="https://baggrund.com/2020/01/01/historiens-vilkaar-i-en-brydningstid/" target="_blank">ett historiskt manifest</a>. Vill man hellre läsa på engelska finns en översättning "<a href="https://www.idunn.no/doi/10.18261/issn.1504-2944-2018-01-02" target="_blank">Reform and responsibility - the climate of history in time of transformation</a>".</p><p>Sverker Sörlin propagerar för en integrativ, samarbetande humaniora. Det är främst naturvetenskapen han vill integrera. Han redogör för <i>Earth System Science</i> framväxt och tar upp planetära gränsvärden som en sammanfattning att utgå ifrån. Sverker Sörlin kallar sitt bidrag till det arbetet ett temporaliseringsarbete - nya tolkningar av tidens gång på samhällsnivå. Historia är att förstå förändring och Sörlin menar att de metoder som lämpar sig för att studera det förflutna också har tillämpning på förståelse av framtiden.</p><p>Många av tankarna i det talet återkommer i ett kapitel i Natur och Kulturs Globalhistoria från 2022. I denna globalhistoria har man valt ett upplägg som bygger på 30 olika tematiska kapitel och Sverker Sörlin har skrivit tema Miljö. Jag ska återkomma till detta med teman, nu fortsätter jag med just Sörlins inlägg.</p><p>Jag hade trott att Sverker Sörlin skulle använda sitt begrepp "infrapolitik" för att uppmana historiker att studera hur infrapolitiken påverkats av antropocen och vilka slutsatser som kan dras av det. Lite som han skrev i sin bok "Antropocen" från 2017 och som han gör när han problematiserar <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/sverker-sorlin-norrland-skildrades-som-ett-arktiskt-eden" target="_blank">den nya gröna omställningen i norra Sverige.</a> Men här formulerar han det annorlunda, han talar om tre vågor av synkronisering. Begreppet "synkronisering" framstår för mig som mera abstrakt men det kan vara för att jag försökt lära mig använda det nog så abstrakta "infrapolitik". Synkroniseringsbegreppet refererar till en teori av en norsk historiefilosof som heter Helge Jordheim. Man kanske först kan tolka det mera spontant som den första bild som kommer upp för en när man hör ordet synkronisering - en grupp som synkroniserar sina klockor för att kunna genomföra sin plan. Men här tror jag det ska förstås som ett slags samhällelig synkronisering av olika förlopp som kan sägas ha befunnit sig i var sin egen tid.</p><p>Helge Jordheim har skrivit "Läsningens vetenskap. Utkast till en ny filologi", 2013, och "Multiple Times and the Work of Synchronization", 2014. I en historisk metodhandbok hamnar detta i kapitlen för textanalys, begreppshistoria och diskursanalys. Det måste finnas metod i detta. Sörlin säger till sina kollegor: "Vi utför vårt arbete utifrån en uppsättning normer och dygder".</p><p>Globaliseringen har i flera vågor gett upphov till behov av sådan synkronisering av miljöns olika tider, menar Sverker Sörlin. Han tar upp tre sådana. En när handeln tog de nya globala sjövägarna, en med industrialiseringen och nu en med den globala miljökrisen. Sörlin kopplar det till namn för att skapa exempel: Columbus och den erövring från 1492 som innebar en biologisk omvandling och enorm smittspridning, Humboldts jordsystem 1802 som får står för förståelsen av jorden som system (<i>Humboldtian science</i>) och Barbara Ward som genom författandet (med Rene Dubos) av "<i>Only one earth</i>" till konferensen 1972 får stå för försöken att hantera den globala förändringen.</p><p>Jag tänker (utifrån de begrepp som jag hittade hos Rolf Torstendahl - att professionella historiker har gemensamma minimikrav men olika optimumnormer), att här har Sverker Sörlin redogjort för sina optimumnormer. Han vill påverka "<i>global governance</i>" genom idéernas genomslag och då krävs att historikerna mejslar fram de rätta begreppen. Men som sagt, jag hade hoppats mer på en inriktning mot begreppet <a href="http://oavslutat.blogspot.com/2017/08/infrapolitik-ett-bra-nytt-begrepp.html" target="_blank">infrapolitik</a> utifrån en förståelse av hur makt har fungerat och fungerar. Kanske ligger även detta inbakat i "synkronisering" men jag förstår inte det, med det lilla jag läst i alla fall. Jag inser dock att om jag googlar "<a href="https://escholarship.org/content/qt5fq4x567/qt5fq4x567_noSplash_a5a32da28c55b2bc4cc62e05444f2e49.pdf?t=no51pf" target="_blank">infrapolitics</a>" så finns en mängd referenser som jag inte begriper mig på så det ordet kan jag nog ge upp också, ungefär som när jag insåg att "paradigm" inte heller går att definiera begripligt.</p><p>30 maj 2023 publicerade Johan Rockström et.al. <a href="https://www.nature.com/articles/s41586-023-06083-8" target="_blank">en uppdaterad version av planetära gränsvärden</a> i Nature. I denna version har man döpt om gränserna till ESB, Earth System Boundaries, eftersom logiken i beräkningarna ändrats. </p><p class="MsoNormal">Man har skapat nya typer av gränser som
väger in att skador ska drabba människor mera rättvist. Sen kombineras dessa rättvisekriterier med historiska analyser, internationella hälsostandarder,
jordsystemmodellering och expertbedömningar för att kvantifiera säkra och
rättvisa ESB:er som minimerar mänsklig exponering för
betydande skada (no significant harm (NSH)) från jordsystemförändringar. På
nyheterna rapporterades detta främst som att de sänkt klimatgränsen från 1,5
grader till 1,0 grader, men det rör sig alltså om åtta olika gränser varav sju
överskrids. Fem av dessa gränsvärden är av samma kategorier som <a href="https://www.stockholmresilience.org/research/planetary-boundaries.html" target="_blank">de tidigare nioplanetära gränsvärdena</a> från 2009. Dessa vägde inte in sociala aspekter utan utgick enbart
från att räkna på naturvetenskapligt baserade ”tipping points”.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><span face="-apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen-Sans, Ubuntu, Cantarell, "Helvetica Neue", sans-serif" style="background-color: white; color: #222222; font-size: 14px; font-weight: 700;">https://rdcu.be/ddQf8</span></p><p>https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1330528/FULLTEXT01</p><p>Permanent link to this version: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-254317</p><p>https://baggrund.com/2020/01/01/historiens-vilkaar-i-en-brydningstid/</p><p>https://www.idunn.no/doi/10.18261/issn.1504-2944-2018-01-02</p><p>https://www.earthsystemgovernance.activedevelopment.nl/research-centres/</p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-23915552350262297482023-05-13T22:35:00.002-07:002023-05-20T00:03:50.090-07:00P.O. Enquist om hopp<p>"Hoppas man inte är man väl inte människa. Och någon slags människa är man väl ändå."</p><p>Citatet nämns i slutet av <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/bokcirkeln-po-enquists-enorma-karleksforklaring-till-manniskan" target="_blank">Lundströms bokradio i P1</a>. Marie Lundström, Marie Göransson och Olof Wretling har bokcirkel som är fantastiskt kul att lyssna till. De läser Kapten Nemos bibliotek.</p><p>Jag jämför med "Det finns inte någon anledning att hoppas. Så man får hoppas utan anledning". Jag har inte säker källa på det citatet.</p><p>Eller P.O. Enquist igen: "Mot bättre vetande är ett bra sätt att inte ge upp. Visste vi bättre gav vi upp."</p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-70824472418459303862023-04-01T02:43:00.005-07:002023-05-13T22:50:27.346-07:00Nutidsnoteringar<p> IPCC kom med sin sjätte så kallade <a href="https://www.ipcc.ch/report/sixth-assessment-report-cycle/" target="_blank">syntesrapport</a> efter möte 13-19 mars 2023. Den fick mycket uppmärksamhet i medierna, till exempel i <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/tyngsta-klimatrapporten-hittills-det-ar-nu-eller-aldrig" target="_blank">P1 Vetenskapsradion Klotet</a>. Läget i Sverige följdes sedan upp med <a href="https://www.klimatpolitiskaradet.se/2023-klimatpolitiska-radets-rapport/" target="_blank">Klimatpolitiska rådets rapport 29 mars 2023</a>. </p><p>Hur det går globalt kan följas på climate action tracker.<a href="http://oavslutat.blogspot.com/2017/01/koll-pa-climate-tracker.html"> I januari 2017</a> angav den att löften (<i>pledges</i>) hade en prognos på minst 50 % risk för 2,8 graders ökning till 2100 samt policy gav 3,6. Nu ligger <i>pledges</i> på 2,0 och policy på 2,7. <a href="https://keelingcurve.ucsd.edu/" target="_blank">Keelingkurvan</a> fortsätter uppåt.</p><p>Rörande biologisk mångfald finns motsvarande processer. Ett globalt avtal kom med <a href="https://www.unep.org/news-and-stories/story/cop15-ends-landmark-biodiversity-agreement" target="_blank">COP15</a> i december 2022. I Sverige ska det arbetet avrapporteras av Naturvårdsverket 1 oktober 2023 till regeringen om en svenska strategisk nationell handlingsplan för att uppfylla målen. Sedan rapporteras detta till något som heter <a href="https://www.cbd.int/reports/search/" target="_blank">NBSAPs</a>. </p><p><a href="http://oavslutat.blogspot.com/2018/" target="_blank">Mätningar a</a>v global biologisk mångfald är svårt. <a href="https://ourworldindata.org/living-planet-index-decline" target="_blank">Living Planet Index </a>har en hel sida som förklarar varför deras resultat hela tiden missförstås.</p><p>AI har ännu inte fått något globalt avtal. EU och USA diskuterar avtal kring integritetsskydd i något som jag tror kallas <a href="https://commission.europa.eu/law/law-topic/data-protection/international-dimension-data-protection/eu-us-data-transfers_en" target="_blank">Privacy Shield 2.0</a>. Ett förslag till ett <a href="https://futureoflife.org/open-letter/pause-giant-ai-experiments/" target="_blank">sexmånaders frivilligt moratorium för AI labb</a> publicerades nyligen. Tanken är att skapa tid för att regelarbete ska få en liten chans att hinna med.</p><p>Tillägg: 21 april. Världens meteorologer kom nu med <a href="https://public.wmo.int/en/our-mandate/climate/wmo-statement-state-of-global-climate" target="_blank">en rapport för 2022</a>. 14 maj: Rörande AI pågår något i USA som kallas "<a href="https://www.whitehouse.gov/ostp/ai-bill-of-rights/" target="_blank">Blueprint for an AI bill of rights</a>". Och EU har ett mer omfattande regelarbete där man graderat risker med AI i tre nivåer, <a href="https://www.europarl.europa.eu/news/sv/press-room/20230505IPR84904/ai-act-a-step-closer-to-the-first-rules-on-artificial-intelligence" target="_blank">AI Act</a>.</p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-64365562453505217922023-03-19T00:25:00.002-07:002023-03-27T09:26:33.790-07:00Ur Historieskrivningen i Sverige - lite om Hjärnetraditionen, ännu mindre om Weibullska skolbildningen<p> Jag läser i "Historieskrivningen i Sverige" (red. G. Artéus och K: Åmark, 2012), för att lära mig lite om hur historiker ser på sitt forskningsområde. Det blir några nedslag bara för att få en överblick. I förra inlägget tog jag upp kapitlet om exempelhistoria. Sen följer ett kapitel om Geijer (1783-1847) och några andra som skrev historia på 1800-talet. Kapitel 3 handlar om Hjärne-traditionen. Det är skrivet av docenten i historia vid Södertörns högskola Ragnar Björk. Här klargör han först att den svenska traditionen kring slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skiljer sig från andra länders, genom att man haft mindre motsättningar mellan olika skolbildningar och att inslaget av kopplingar till samhällsvetenskaper var mindre. Han jämför då till exempel med föregångare till den franska Annales-skolan som växte fram från 1928. En efterföljare till Harald Hjärne som nämns ha en mer samhällsvetenskaplig inriktning var ekonom-historikern Eli Heckscher (1879-1952) som tidigt mejslade ut ekonomihistoria som ett eget ämne. Inte för att han ansåg ekonomi vara den viktigaste faktorn för att skriva historia men för att visa att nationalekonomin var bunden till historiska förhållanden. Torvald Höjer (far och son med samma namn) är också viktiga inom Hjärne-traditionen. Den yngre Höjer (1906-1962) skrev om Karl IV Johan, noggrant men med en del sannolikhetsresonemang för att fylla i när källorna sinade, (enligt Torbjörn Normans beskrivning i "Svenska historiker"). </p><p>Ragnar Björk skriver att Harald Hjärne (1848-1922) var den förste som kan sägas ha skapat en skolbildning för historieforskning i Sverige. Han menar att "en skolbildning fungerar antingen genom en programskrift, eventuellt en installationsföreläsning eller genom lärarens praktik" (sid. 80). Björk kallar detta för att arbetet är paradigmatiskt och att Hjärne åstadkom detta i den "karolinska frågan". Det startar i blygsam skala, ett biblioteksrum på Uppsala universitet upplåts till några av Hjärnes elever. Källstudier premierades, långa sittningar i arkiven där man samlat in diplomatiskt material på olika språk, har gett upphov till begreppet "arkivmartyrer". Hjärne själv gjorde annat också, han var en intellektuell som skrev ledare i nystartade Svenska Dagbladet, och som aktiv politiker företrädde han liberala åsikter som krav på allmän rösträtt. </p><p>Det bok av Hjärne som Ragnar Björk nämner, "<a href="http://runeberg.org/hhkarl12om/" target="_blank">Karl XII, Omstörtningen i östeuropa</a>", (1902), är "ironiskt nog otypisk för Hjärne". Själva greppet att fokusera på Karl XII var i tidens patriotiska anda, och det säger något att han valde den tyranniske kungen som ett fokus för att beskriva utvecklingen av staten och rättsväsendet. Det fanns ändå i detta en öppenhet för internationella sammanhang och ett rättskulturellt perspektiv, men det ambitiösa anslaget om att inleda ett europeiskt forskningssamarbete lyckades inte. </p><p>Ragnar Björk skriver att det svenska historieämnet saknar riktningsgivande klassiker. Men han noterar att vissa frågeställningar blivit klassiska historiska problem. Beskrivningen av Engelbrekt och hans tid är en sådan, det blir som ett testfall för något som han kallar "skolornas slagfält". </p><p>Det var Weibull-inriktningen som kom att bilda ny skola, och som blev känd för att omvärdera gestalter i svensk historia. Lauritz Weibull (1873-1960) publicerade "Kritiska undersökningar 1911" och lade grunden för ett annat arbetssätt. Han satte upp höga minimikrav för källkritiken på ett vis som utmönstrade en rad källor som osäkra och därmed oanvändbara. </p><p>En metodhandbok som det nämns (se sid. 112) att L. Weibull hänvisar till var <a href="https://www.umass.edu/wsp/method/history/outline/langlois.html" target="_blank">Langlois & Seignosbos</a> "Introduktion till historiska studier" från 1898, samt Ernst Bernheims "Lärobok om historiska metoder" från 1889. Rolf Torstendahl utvecklar detta i ett kapitel i "Historievetenskap som teori, praktik, ideologi" från 1988. Här tar han upp sina begrepp minimikrav och optimumnormer i en uppsats som redogör för om det funnits en weibullsk skolbildning och vad den skulle ha bestått av. Han sammanfattar det som att två saker kan sägas utgöra en weibullsk skola: ett skarpare utformat minimikrav på källkritik och regler för historisk rekonstruktion och en gemensam kritik mot en mer tolkande <i>historism</i>, så som den utformats i kretsen kring Harald Hjärne. Etiketten som Torstendahl sätter på bröderna Weibulls metod är "<i>bevisningspositivism</i>". Däremot ser inte Torstendahl någon skola kring det han kallar optimumnormer utan där tar olika historiker ut nya inriktningar. Minst intressanta är de historiker som samlar in mängder av belägg för händelser med noggrann metod men sedan bara staplar dem på varandra utan analys. Intressantare är de som skapar sammanhang. Som exempel tar han främst upp Erik Lönnroth (1910-2002) som arbetade med en teoretisk modell för det politiska systemet som förebådade hur amerikanska sociologer senare skulle använda funktionalistiska analysmodeller på politiska förhållanden. Erik Lönnroth fick professuren i Uppsala 1942 i konkurrens med Torvald Höjer, en händelse som "skakade" den svenska historikervärlden. </p><p>Peter Englund skriver mycket positivt om Erik Lönnroth i "Svenska historiker". Han målar upp bilden av en lärdomsgigant som kom att skapa breda helhetsbilder med bibehållen stram källkritik. Englund anser att Lönnroths "Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige" (1940) var ett banbrytande verk. Englund menar också att Lönnroth tog tag i det han kallar "weibullskolans blinda fläck" - rationalitetsfrågan. Tolkar man källorna med krav på rationella förklaringar till händelser är det lätt att det blir historikerns egen rationalitet som avgör tolkningen, och inte en inlevelse i aktörernas tidsbundna rationalitet samt det irrationella som också ska beskrivas. Englund skriver "<a href="https://www.dn.se/arkiv/kultur/lonnroth-stod-rak-och-oradd/" target="_blank">Historikern blickar då ut över led efter led av föregångna generationer och ser föga annat än sin egen sorgliga skepnad".</a> Detta är hans tal när Englund tar över stol nr 10 år 2002.</p><p>Rolf Torstendahl är på denna punkten lite oväntat mera gladlynt. I en uppsats "Historikerns bundenhet av sin samtids intellektuella liv" medger han ett sådan bundenhet är inte möjlig att undvika, men "inget att sörja utan mer att glädjas åt". Genom att äldre tiders historiker alltid kan omprövas med senare tiders minimikrav och begreppsapparat, så tar jobbet inte slut tror jag han menar.</p><p>Englund tycker att Lönnroth hittar fram till ett mer tolkande synsätt. t.ex. i "Den Stora Rollen", en biografi över Gustav III, som påbörjades på 1950-talet men inte var klar förrän 1986. Sverige irrationella krig mot Ryssland under sent 1780-tal kan inte förklaras utan att förstå kungens personlighet. Englund menar att Den Stora Rollen är en av de finaste historiska biografierna som skrivits på svenska språket.</p><p> Torstendahl är skeptiskt till att kalla de olika inriktningarna för paradigm. Thorsten Nybom, som är den andra författaren till den nämnda "Historievetenskap som teori, praktik, ideologi" från 1988, tar i en uppsats upp Ragnar Björks avhandling från 1983 som bland annat handlar om förklaringsresonemang hos Erik Lönnroth. Nyboms uppsats är för mig närmast obegriplig pga sin teoretiska nivå men jag uppfattar att han anser att det finns en "lönnrothsk" ambition att finna en medelväg som förenar teori med berättande, och att undvika både ideologiserande å ena sidan och ohistorisk systemteori å andra sidan. Med systemteori menar Nybom vad jag förstår att man skriver historia i sociologiska termer, dvs att man grupperar ihop individer till kollektiva aktörer. Att sådant blir ohistoriskt skulle då vara att man inte inser att sådana grupperingar bara är giltiga inom sin avgränsade tidsepok och samhällsformation. </p><p>Sammanfattningsvis så blev historikerna allt mer professionella. Man enas kring minimikraven och börjar allt mer att vidga sina perspektiv. Några befinner sig utanför en "lönnrothsk" medelväg. Torstendahl skulle säga att de har olika optimumnormer. Vissa klarar inte minimikraven eller väljer att anpassa dem till olika syften. Historiografi är ett brokigt ämne.</p><p>"Historieskrivningen i Sverige" fortsätter fram till 2010. Sista kapitlet heter "Internationalisering och världshistoria - men ändå svensk historia". Jag noterar här bara att det står att historiografiska arbeten om detta har skrivits av Peter Aronsson och Stefan Eklöf Amirell.</p><p>Just Erik Lönnroth skriver roligt nog om paradigm i "Tidens flykt" i ett kapitel från 1984, "Om historieforskning i Norden i nyare tid". Han noterar att en speciell mode-fluga är paradigm-teoretiserande. Han menar att tillämpning av paradigm-begreppet på historisk vetenskap beror på ett grovt missförstånd av Kuhn, som Lönnroth menar enbart syftade på heltäckande kausala förklaringssystem inom t.ex. fysik. När paradigmbegrepp tillämpas på andra områden har det släppt lös "en ström av allt fladdrigare påhitt". Han citerar Tore Frängsmyr: "Medan paradigmen växer, dör Kuhn".</p><p>Lönnroth menar att paradigmprat, liksom modellplatonism och teoriproklamationer, kan tjäna till att legitimera ovetenskapligt godtycke. Han kritiserar även det han kallar dataismen som består av överdriven kvantifiering, som kan missbrukas eller bli "förkrossande likgiltigt". Det Lönnroth vill se inom historieforskningen är att man "benar upp moment efter moment med konditionala slutledningar". Och det tror han görs bättre i samarbete där man kan se tvärvetenskapliga förklaringar och stora utvecklingsförlopp. Vilket för mig inte låter så enkelt att åstadkomma samtidigt.</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p> </p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-82778054896989739212023-02-15T11:07:00.003-08:002023-02-28T12:57:26.399-08:00Exempelhistoria<p>"Den pålitligaste uppfostran och övning för politisk verksamhet utgöres av den lärdom man får av historien, att det som tydligast och ensamt lär oss att med värdighet bära ödets växlingar är att ihågkomma andras olyckor ." Polybios, Historierna, Bok1, Del 1. (Ivar Heikels översättning från grekiska 1942)</p><p>Antikens och medeltidens historieskrivare skrev annaler, legender och skönmålningar som t.ex. helgonteckningar och kungahyllningar. Man får inse att någon kritisk historia som upprörde samtida makthavare var inte lätt att skriva, man kunde bli av med privilegier eller bli fängslad eller avrättad.</p><p>Ett sätt att skriva mera neutralt var att som Polybios (200-118 f.Kr) välja att visa på lärdomar som kunde dras av historiska händelser. Cicero (106-43 f.Kr) kallade det "historia som livets läromästare". Goda och dåliga exempel skulle fostra läsarna. Polybios ville inte skriva lärorika fabler utan han ansåg att verkliga händelser skulle vara nyttigare att läsa om, särskilt för hans grekiska läsare som han tänkte kunde lära av romarna. Polybios behandlade Roms framväxt i 40 volymer och beskriver även händelser under erövringskrig i Kartago, Grekland, Makedonien, Anatolien och Egypten. Den sjätte boken behandlar det romerska statsskicket. Jag imponeras av omfattningen av författarskapet, jag gissar att hans roll som rådgivare åt Scipio gav en viss ekonomisk trygghet.</p><p>Det Polybios skrev kan kallas exempelhistoria läser jag i ett kapitel skrivet av Bo Lindberg, professor vid Göteborgs universitet, i "Historieskrivningen i Sverige" (red. G. Artéus och K: Åmark, 2012). Exempelhistoria var ofta skildringar av personliga dygder och brister eller politiskt smart agerande. Dessa exempel återkom i senare historieskrivning. Lindberg noterar att för att antika exempel skulle vara allmängiltiga när de återgavs för senare tiders läsare måste man haft ett antagande om att människan var sig lik genom alla tider.</p><p>I den traditionen arbetade t.ex. Olaus Petri (1493-1552). Lindberg tror att Olaus Petri hade läst Polybios. Olaus Petri blev dömd till döden men benådades. Efter hans död beordrade Gustav Vasa att alla hans arkiv och manuskript skulle förstöras. Nu var det väl inte bara värvet som historieskrivare som innebar risker, många av dessa uppbar positioner i samhället som var utsatta. Andra tidiga historieskrivare i Sverige var far och son Messenius, den äldre dömdes till döden 1616 men det omvandlades till livstids fängelse i Kajaneborgs fästning där han skrev sin historia, den yngre dömdes till döden och halshöggs 1651.</p><p>Säkrare då att bara kommentera gamla antika texter. Bo Lindgren skriver att ute i Europa blev Tacitus föremål för ett 80-tal tryckta kommentarer mellan 1580 och 1680. Tacitus (55-120 e.Kr) skrev bland annat Germania men var också den som står för det tidigaste utomkristna belägget för att nämna avrättningen av Kristus i skrift. Sådant kan skapa material för många kommentarer.</p><p>Jag skulle vilja placera in San Isidorus av Sevilla (560-636) i denna traditionen men han var nog mera av en kopiator än en kommentator. Hans val av vad som skulle kopieras kom att bli nog så betydelsefullt. Inte är det omöjligt att hans <a href="https://journals.openedition.org/e-spania/15552" target="_blank">gotiska historia</a> bidragit till att jag håller visigoterna som betydelsefullare än vandalerna och sveberna.</p><p>Bo Lindgren skiljer mellan historieskrivare och senare tiders professionella historiker. Enligt kategoriseringen jag beskriver i inlägget <a href="https://blogs.abo.fi/historia/2016/09/06/globalhistoria-pa-svenska/" target="_blank">26 december 2022 </a> är detta proto-vetenskap när det söker beskriva olika skeenden korrekt. Mycket är ideologiskt/religiöst motiverat. Lindgren skriver att det kom att kallas "pragmatisk historia" under 1700-talet. Historiestudiet var inte skilt från sin pedagogiska användning. Detta ger intryck av en slags samhällsvetenskaplig inriktning, men Lindgren skriver att man uppställde inte hypoteser som man ville belägga från källor utan man läste sina klassiska texter och tog sina rön från dem.</p><p> Som en slutpunkt i Sverige innan en mer professionell akademi tar över nämner Lindgren den siste <a href="https://fho.sls.fi/uppslagsord/7027/rikshistoriograf/" target="_blank">rikshistoriografen</a> (och riksantikvarien) <a href="https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=12419" target="_blank">Jonas Hallenberg</a> (1748-1834). Även den i Åbo verksamme Henrik Gabriel Porthan (1739-1804) lyfter Lindgren fram som en lärd som tydligt formulerat den pragmatiska historietraditionen.</p><p>Utanför de professionella historikernas krets fortgår det exempelhistoriska skrivandet. Skillnaden är att nuförtiden kan man dra nytta av referenser till de professionella historikernas mer stringenta verk.</p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-46546774843004050822023-02-05T11:10:00.008-08:002023-02-18T23:34:22.203-08:00Världshistoria förstådd med paradigm och kategorier - en skiss<p>De två senaste inläggen (18 och 26 december 2022) handlade om paradigm och kategorier av kunskaps- och trossystem. Min tanke är att det skulle gå att bättre förstå vad världshistoria är genom att beskriva det med dessa begrepp som bakgrund. Det hela ryms inte i ett kort inlägg och jag har inte tänkt klart, så det blir mera en skiss inför fortsatta funderingar. Upplägg: Först en kort repetition av kategorierna, sen lite mer om paradigm för att avsluta med tre punkter att följa upp.</p><p><b>Kategorierna:</b></p><p>1. Konst och kultur. Historiska romaner och filmer med historisk bakgrund mm. Är detta bra gjort kan det ge djupare insikter men syftet är annorlunda och spännvidden mellan bra och dåligt är stor. Få romaner har dock en världsomspännande ambition. Jag har mycket dålig koll, detta ämne får jag återvända till senare.</p><p>2-4. Paradigm-relaterad historia. Jag måste läsa på om hur pass väletablerade typexempel man kan hitta inom världshistoria och hur olika forskargrupper presenterar sina resultat. I juli 2022 började jag med några inlägg om metoder i världshistoria, men då refererade jag mest en bok i ämnet utan att fundera i dessa termer.</p><p>5. Ideologiskt baserad historia. Ett historiebruk kan ha uttalat ideologiska syften och då tenderar typexemplen väljas så att de stödjer de värderingar man vill sprida. Världshistoria som akademisk disciplin uppkom delvis som reaktion mot att så mycket nationell historia tidigare var uttalat nationalistisk. </p><p>6. Pseudovetenskap, till exempel historia som är konspirationsteori. Mera oskyldigt är att goda anekdoter tenderar att få fortleva även om de saknar historisk relevans, men oftast framgår då av sammanhanget att det är hittepå. Anekdoterna har dessutom sitt eget liv som blir en annan historia.</p><p><b>Paradigm:</b></p><p>Vad jag förstår övergav Kuhn själv begreppet paradigm, när han insåg att det användes på många olika odefinierbara vis. Det kan vara förfelat att fäkta för att det ordet ska användas på ett visst vis, som jag provade i inlägget 26 december. Kuhn själv ersatte paradigm med en "disciplinär matris" som omger "typexempel". Jag ser att man i vissa fall på svenska använder Kuhns ord "exemplar" men jag kallar det typexempel som det står i den boken jag lånade, i en översättning av Jim Jakobsson. Jag tycker bilden av att det i läroboken finns typexempel som definierar vad en viss forskning handlar om är bra. Återstår att visa sådana typexempel i framtida inlägg och förstå hur de relaterar till olika forskargrupper.</p><p>Tre punkter: kunskapsteori, kriterier för historia och avgränsningar/prioriteringar.</p><p>1. <b>Kunskapsteori.</b> Jag har skrivit om epistemologi tidigare utifrån att våra sinnen och vårt tänkande utformats genom en evolutionär anpassning som gör att vi har en rimlig bild av verkligheten, t.ex. <a href="https://oavslutat.blogspot.com/2017/03/efterrationalisering.html" target="_blank">i inlägg 26 mars 2017. </a> Anpassning sker momentant i alla sammanhang. Historia är en slags kollektiv efterrationalisering av dessa anpassningar. Vår förståelse av hur vi får kunskap är begränsad, vi har ingen fungerande teori om hur medvetandet fungerar. Jag tror att forskningsområden som biosemiotik och bio-antropologi kan bidra med viktiga resultat här. Men skulle dessa forskningsområden få genomslag skulle det i sig kunna vara ett paradigmskifte. Jag tror det går att undvika den <a href="http://oavslutat.blogspot.com/2018/04/determinism.html" target="_blank">determinism</a> som naturvetare hamnar i utan att övergå i total relativism som vissa former av humanistisk forskning verkar resultera i. Detta kan bli ämne för fler inlägg framöver. Jag har inte skrivit så mycket om detta förut men <a href="http://oavslutat.blogspot.com/2018/04/gregory-batesons-mind.html" target="_blank">de inlägg </a>som nämner Gregory Bateson relaterar till bio-semiotiken.</p><p>2. <b>Kriterier för historia</b>. Kuhn har sina fem kriterier (<i>accuracy, consistency, scope, simplicity and fruitfulness</i>) för naturvetenskap som jag tog upp i inlägget 18 december 2022. Historia kan inte ha samma kriterier men vissa överlappar. Historia bör vara "motsägelsefri" och "presentera fenomen på ett ordnat och sammanhängande vis". I detta ligger källkritik med flera minimikrav. Är det världshistoria kan man begära att den ska ha "stor räckvidd". Men historia förväntas inte presentera teorier som är "precisa i sina förutsägelser". Tvärtom, ser man försök till att skapa "historiska lagar" i någon enkel "orsak-verkan"-modell bör man ta fram sin kritiska ådra. Samband kan historia klarlägga, men definitionsmässigt blir det någon annan samhällsvetenskap om man sedan vill gå vidare med förutsägelser.</p><p>Inte heller är enkelhet ett kriterium, i alla fall inte primärt. Möjligen kan man önska att historia ska leda till "fruktbara" resultat. Historievetenskapen lyfter andra kriterier. I svensk historiografi har dessa kommit att kallas "optimum-normer" myntat av historikern Rolf Torstendahl. Ett fult ord om jag får tycka till men bra att känna till. Exempel på kriterier är konkretion, kontinuitet och kontext, ord hämtade från "Historien är nu, En introduktion till historiedidaktiken", på sid. 50 i ett kapitel av globalhistorikern Klas-Göran Karlsson. (Ref. Rüsen). Här finns material till framtida inlägg.</p><p>3. <b>Avgränsningar och prioriteringar.</b> Världshistoria är väldigt mycket, särskilt om man inkluderar "Big History" som gör att alla tider omfattas. Relevanta avgränsningar och prioriteringar är alltså nödvändiga. Här blir ett kriterium vad det är man vill kommunicera, och hur det ska göras på ett begripligt vis. Möjligen kan detta kriterium kallas "<i>style of reasoning</i>", med Ian Hacking som referens. Min tanke är att titta på några olika världshistorier och jämföra hur de resonerat.</p><div>Många lösa trådar blev detta. Grundidén är att jag ska lära mig mer om biosemiotik och om världshistoria och se om jag kan få ihop det på något vis.</div><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-86195261152823356552022-12-26T11:08:00.013-08:002023-02-13T22:48:07.785-08:00Sex kategorier av kunskaps- och tros- system<p>I förra inlägget ville jag rädda Kuhns paradigm-begrepp från att användas inom områden där typexempel inte används på det vis som man gör inom forskargrupper som ägnar sig åt vetenskap. Givetvis kan man prata om paradigm i andra grupper men då får ordet en annan betydelse. Detta bjuder in till en fundering om vilka olika kategorier av grupper jag tror finns. Hypotesen är att det går att sortera upp dessa kategorier utifrån hur de hanterar vissa kriterier kring motsägelsefrihet mm och möjligen också kring hur man hanterar orsaks-samband. Det är en slags kunskapsteoretisk/ epistemologisk övning. Här är ett förslag till lista:</p><p>1. konst och kultur,</p><p>2. paradigm-baserad forskning,</p><p>3. forskning som påverkar sitt objekt så att typexemplen förändras,</p><p>4. pre-paradigmatisk forskning, protovetenskap, marginalvetenskap.</p><p>5. trossystem och ideologier,</p><p>6. konspirationsteorier med mera oseriöst eller medvetet lögnaktigt tänkande. Pseudovetenskap.</p><p>1) Jag satte konst och kultur först men kommer att hoppa över det i detta inlägg som ändå blir krångligt. God konst baseras på en djup förståelse av hur världen är beskaffad men värderas delvis på ett annat vis som inte de kriterier jag tar upp här täcker.</p><p>2) Paradigm-baserad forskning enligt Kuhn ska minst uppfylla<b> fem kriterier:</b> "Teorier ska vara precisa i sina förutsägelser, motsägelsefria, ha stor räckvidd, presentera fenomenen på ett ordnat och sammanhängande sätt och vara fruktbara....".</p><p>Hjälpvetenskaperna matematik och logik ska per definition uppfylla kriterierna, de utgör tautologiska begreppsapparater utan kontradiktioner. Möjligen måste man nyansera med att motsägelsefriheten begränsas av Gödels teorem om att en fullständig axiomatisering av matematiken inte går att genomföra. Den matematiska beskrivningen av systemteori, spelteori och kaosteori är exempel på sådana tautologier. Det är en samling axiom och postulat som ger upphov till härledningar och teorem som inom sig själva är giltiga. De innehåller inga beskrivningar utan enbart regler för hur en beskrivning kan ge upphov till giltiga förklaringar. Von Neumann noterar i sin bok "The Theory of Games and Economic Behaviour" (1944) uttryckligen skillnaden mellan hans tautologiska värld och de mänskliga relationernas värld. Jag är i detta sammanhang intresserad av hur man tillämpar dessa generella vetenskaper i olika förklaringar, och därför kallar jag dessa för hjälpvetenskaper, även om de givetvis är forskningsområden i sig själva.</p><p>Analytisk filosofi skulle vilja hitta ett språk som är lika exakt som logiken men det blir då ett språk som är väldigt annorlunda än vanlig språkanvändning. Jag nämnde i förra inlägget att Kuhn beskriver svårigheterna med att förstå förklaringar inom olika paradigm som ett översättningsproblem mellan olika språk som har inkommensurabla begrepp. Språkvetenskap i olika former blir i detta sammanhang också ett slags hjälpvetenskap.</p><p>Själva proceduren när man jämför sina typexempel med det fenomen man forskar på och hur man sedan beskriver detta blir här väldigt viktigt. En vetenskaplig teori måste även beskriva hur detta går till på ett vis som uppfyller de fem kriterierna nämnda ovan - en metodik. Vilket kan studeras inom hjälpvetenskapen metodologi. Utveckling av nya metoder för att studera ett fenomen kan i sig skapa förutsättningar för att ta fram nya typexempel som kan grunda nya paradigm.</p><p>Förutom översättning mellan olika paradigm krävs också ett slags översättning till en populärvetenskaplig framställning av de vetenskapliga paradigmen. Man stöter på problem vid "översättning" av olika begrepp och förklaringar med att språk normalt har svårt att fånga mer än en sak i taget, och att man då skapar mera abstrakta begrepp som kan missförstås.</p><p>Kuhn skriver mycket om fysik, kemi och astronomi. Fysikerna har haft ett privilegium, de kan likt årets nobelpristagare Anton Zeilinger säga att deras forskningsresultat kan påverka vår världsbild. (Och därmed skapa nya globala paradigm. Vetenskapshistorikern Ian Hacking har påpekat att modern biologi och AI-forskning har liknande potential). Fysiken och många andra vetenskaper studerar fenomen som inte har inlärning som en komponent. Andra vetenskaper som jag kommer att försöka skriva mer om i senare inlägg, som biologi eller AI-forskning, studerar komplexa adaptiva system där inlärning är en komponent. I nästa kategori nr 3 sorterar jag in de vetenskaper som studerar mänskliga fenomen som då har så hög förmåga till inlärning att de kan påverkas av den forskning som pågår, och även aktivt påverka forskargruppen.</p><p>3) En rad vetenskaper som studerar mänskliga fenomen har problem med några av Kuhns fem kriterier jag nämnde ovan, men bör rimligen ändå anses kunna etablera typexempel som gör att man kan tala om paradigm. Ett metod-utmaning utgörs av att man inte på ett enkelt vis kan upprepa kontrollerade experiment, dels eftersom historien går och samma situation inte går att upprepa, och dels av etiska skäl. Men en mer principiell skillnad är att forskning på människor och samhällen innebär en försöks-situation där forskningsobjektet påverkas av undersökning. Och kan påverka undersökningen interaktivt. Vissa sådana fenomen kan i sig studeras, som placebo-effekter inom medicinska studier. Inom ekonomi och många andra ämnen blir ett problem att om forskningsresultaten är kraftfulla kommer de att tillämpas vilket i sig påverkar det fenomen som studerats. Jag tänker att bara man tydligt redogör för de begränsningar och möjligheter som inryms i det paradigm man arbetar med så kan man uppfylla syftet med kriterierna på ett trovärdigt vis.</p><p>Som exempel kan spelteoretiska modeller som fångarnas dilemma, folkteoremet och allmänningens tragedi utgöra basen för typexempel som etableras i robusta studier och kan utgöra en del av paradigm inom statsvetenskap om tillräckligt många forskargrupper finner det korrekt. </p><p>Kuhns betonar de typexempel som utgör basen för en forskargrupps skapande av ett gemensamt språk. Detta bjuder in till att ta som exempel sådant som spelteori som genererar modeller att mäta emot. Men inom tolkande av människors beteenden måste typexemplen bli mycket mer komplexa och kommer då att bestå av beskrivningar och förklaringar rörande föreställningar och beteenden. Om sådana berättelser ger upphov till trovärdig förståelse tycker jag de kan kallas typexempel, ifall inriktningen är mot de kriterier som nämnts ovan. </p><p>Synen på hur värderingar spelar in när sådant görs har skapat olika skolbildningar inom vissa forskningsområden och i den mån dessa forskargrupper inte kan skapa ett paradigm så får området anses ligga i kategori 4, för-paradigmatisk eller pre-paradigmatisk fas. </p><p>I den mån man i en grupp helt förkastar tanken att det finns en verklighet att mäta typexempel emot blir hela denna begreppsapparat vad jag förstår meningslös. Lite oklart för mig i vilken kategori man hamnar då, men görs arbetet med respekt för logik kanske det kan ses som en speciell form av språkvetenskap, där man studerar språk utan koppling till annat än övrigt språk.</p><p>4) Innan en forskningsgrupp har tillräckligt tillförlitliga resultat och accepterade metoder för att formulera ett paradigm som får respekt av en större andel av andra forskargrupper (eller man befinner sig tidigt inom ett nytt forskningsområde) kan man tala om att man befinner sig i en pre-paradigmatisk fas. Kriterierna för paradigm respekteras men man har inte nått fram ännu. Alan Bryman skriver i "Samhällsvetenskaplig metoder" att paradigmargumentet bygger på en fast koppling mellan metod och kunskapsteori som inte kan bevisas, i varje fall inte för samhällsvetenskap. Bryman själv försöker förena det som uppfattats som två paradigm, kvantitativ respektive kvalitativ forskning, med det han kallar flermetodforskning. I reflektion 27:3 beskriver han en paradigmstrid som eventuellt är över. Skulle det vara så kan viss samhällsvetenskap sorteras in under kategori 3. Begreppet protovetenskap lämpas sig bäst för den pre-paradigmatiska fas som enbart beror på att man ännu inte funnit lämpliga metoder. Det är den vetenskap som bedrevs innan det fanns en professionell yrkeskår. Marginalvetenskap (<i>fringe science</i>) är försök till vetenskapligt tänkande av relativt oskolade personer, något som riskerar att hamna i kategori 6 nedan men i vissa fall kan viktiga bidrag tas upp i mera etablerade sammanhang.</p><p>5) Trossystem är ett ord på svenska som enbart syftar på religion. I denna kategori 5 vill jag dock samla alla tankesystem som inte tar hänsyn till kriteriet om motsägelsefrihet, utan överbryggar sådana genom trosövertygelser. Politiska ideologier inkluderar jag i denna kategori. Det är tanke-system som inte har som syfte att uppfylla de kriterier som finns för att skapa paradigm i den meningen jag beskrivit ovan och i förra inlägget. Jag vill alltså skilja kategorierna 2-4) som jag kallar kunskaps-system från tros-system. Yuval Noah Hariri kallar allt i kategori 5 för religioner, men det tycker jag inte blir så pedagogiskt. Visst kan man välja att kalla liberalism, socialism och fascism för religioner men då skapar man mer förvirring än vad man förklarar. Det engelska begreppet "<i>belief-system"</i> tror jag dock har en ännu vidare betydelse än vad jag avser inom kategori 5. Engelska wikipedia länkar över till en lista över alla filosofier, varav en del filosofier beskriver de kunskaps-system jag tagit upp i kategorierna 2-4). </p><p>Ett exempel: Katolska kyrkan representerar en av de mest framgångsrika representanterna för ett tros-system mätt över tid och räckvidd. Dess förmåga att hantera motsägelsefulla tankegångar på vis som övertygar har varit oerhört framgångsrik. Men katolicism baserar sig inte på paradigm, utan på tro och sakrament.</p><p>Klassisk nationalekonomi gör en mängd anspråk på verklighetsanknytning, men baserar sig på ett grundläggande antagande om "den ekonomiska människan" som man kan se som en ideologisk övertygelse. Alternativt kan man se nationalekonomin som en hjälpvetenskap i den mening jag beskrev ovan, att utifrån givet postulat är det en sammanhängande tautologi, som kan tillämpas om man så finner att det passar. Institutionell ekonomisk teori gör däremot seriösa försök att etablera fungerande paradigm och om forskargrupper finner goda skäl att enas kring dem kan det hänföras till kategori 3.</p><p>Hjälpvetenskaperna som jag beskrev tidigare kan användas för att motivera tros-övertygelser. Som exempel kan man ta doktriner om "ömsesidig garanterad förstörelse" som statsledningar i USA och Sovjet använde sig av under kalla krigets upprustning med kärnvapen. Dessa kan beskrivas i termer av spelteori. Man ska nå en jämviktspunkt där den angripna partens hot om vedergällning ska vara på nivån total tillintetgörelse, vilket då anses vara avskräckande. Sådan användning av spelteori anser jag mera hamnar i kategori 5. Det var John Von Neumann själv som tog fram denna jämvikt, och döpte den till MAD. Han var aktiv i Manhattan-projektet. Terrorbalans är en politiskt motiverad doktrin och inte en del av ett paradigm.</p><p>Studier av trossystem kan i princip utföras så att de uppfyller kraven i kategori 3 eller 4. Teologisk forskning eller politisk teori kan vara så utformad att den inte baserar sig på de trosövertygelser som motiverar de trossystem de studerar. Men inom dessa områden misstänker jag att steget från pre-paradigmatiska kategorin är svårt att ta, och i vissa fall finns kanske inget syfte att ta fram ett paradigm utan teoribygget måste hänföras till kategori 5. Historia är också ett ämne där mycket möda måste läggas för att sträva mot allmängiltiga paradigm. Historia kan lätt brukas i mer ideologiska syften. </p><p>Infrapolitik är ett ord jag lånat av Sverker Sörlin och försökt tillämpa för att beskriva de underliggande komplex av normer som skapar grunden för samhälleligt agerande. Kanske kan man säga att när man talar om "paradigmskifte" i politiska sammanhang så menar man inte paradigm i Kuhn mening, utan snarare syftar man på ett skifte i infrapolitik. Men ofta nog är det mera ett påstående från politiker i syfte att skapa sig ett tolkningsföreträde, utan att man har någon grund i en verklig förståelse av hur normerna förändrats.</p><p>6) En sista kategori vill jag ha för sådant som tas fram av oseriösa eller direkt farliga typer. Jag minns hur jag som mycket ung insåg att det går att ljuga i en bok med hårda pärmar som går att låna på biblioteket när jag läste Erich von Dänikens böcker. Jag får tacka honom för den insikten även om jag även sedan dess blivit vilseförd många gånger. Pseudovetenskap kan framföras på ett mycket övertygande vis.</p><p>Det går också att seriöst studera konspirationsteorier och pseudovetenskap som fenomen. Det är ingen oviktig fråga varför sådant tycks ha så stor utbredning som det har. </p><p>Avslutningsvis vill jag skriva att jag inte är helt nöjd med begreppen kunskaps-system och tros-system som jag valt i rubrikerna. Dessa begrepp finns redan och har delvis andra betydelser. Dessutom är ordet "system" i sig inte bra definierat i detta sammanhang och riskerar att luta sig för mycket mot en av hjälpvetenskaperna, systemteorin. Men i brist på bättre ord har jag valt att sätta rubriken som jag gjort. Men det är frustrerande, själva huvudpoängen är att man måste försöka att "översätta" mellan olika paradigm och även till de områden som har andra kriterier. Och så är jag redan missnöjd med de ord jag valt för att börja sortera i detta.</p><p>Själva studiet av ordet paradigm befinner sig antagligen i en pre-paradigmatisk fas.</p><p><br /></p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-67460045097481033642022-12-18T11:41:00.177-08:002023-02-27T13:05:40.171-08:00Ordet paradigm som exempel<p>Förra inlägget handlade om världshistoria på olika språk. Men en mer grundläggande fråga är hur språk överhuvudtaget ska användas för att beskriva världshistoria. Denna fråga gissar jag att alla som använder ord för att beskriva något ställer sig - hur använder man språk på bästa vis för att förstå något och beskriva det på ett begripligt vis? </p><p>Ordet "paradigm" är ett ord som handlar om detta problem. Ordet har nyligen fått en dagspolitisk aktualitet men sådant sysslar jag inte så mycket med i denna bloggen. Jag kan hänvisa till <a href="https://www.dn.se/kultur/maja-hagerman-senast-vandeln-syntes-till-var-i-sds-migrationspolitiska-program/" target="_blank">Maja Hagermans artikel i DN 24 oktober 2022. </a> Jag ska istället argumentera för att den allmänna användning av ordet "paradigm" inte ska kopplas till den användning av ordet som används inom vetenskapshistoria. Och sedan fundera över om det finns paradigm för de grupper som arbetar med världshistoria. </p><p>En mycket läsvärd introduktion till detta finns i en inledande essä skriven av Ian Hacking i jubileumsutgåvan av Thomas S. Kuhns "Vetenskapliga revolutioners struktur" som utgavs av bokförlaget Thales 1977. Den essän är så bra att den bör läsas i sin helhet, jag ska inte försöka mig på att sammanfatta den här. Ian Hacking är vetenskapsfilosof från Kanada, född 1936, numera alltså emeritus.</p><p>Det var Thomas Kuhn (1922-1996, från Ohio), som skapade den moderna vetenskapshistoriska användningen av det gamla grekiska ordet "paradigm" i sin bok från det goda året 1962. Han var vid Berkeley University då. Den grekiska ursprungsbetydelsen av paradigm var att visa något sida vid sida, ett typexempel, ett mönster. Det hade i latinet en betydelse inom grammatiken. Ett paradigm var ett språkligt typexempel, som i ett böjningsmönster. Thomas Kuhn var fysiker och vetenskapshistoriker och använde ordet för att förklara att inom en forskargrupp som bedrev det han kallar normalvetenskap så hade man etablerat ett antal typexempel som alla i gruppen accepterade som korrekt vetenskap. Inom gruppen hade man på så vis skapat ett gemensamt språk. Inom fysiken är detta språk ofta formulerat i matematiska termer och kan testas i praktiska experiment. Gruppen förmedlar vidare sitt paradigm i läroböcker och Kuhn fäste stor vikt vid de övningsexempel som finns i dessa, som skolar in nya generationer forskare i gruppens språk. En motsägelsefri beskrivning av resultat från korrekt utförda experiment är ett grundvärde inom forskargruppen ifall den vill anse sig arbeta med vetenskap. Ibland uppkommer en <i>anomali. </i>När man lägger något sida vid sida så stämmer det inte, typexemplet stämmer inte med den uppmätta verkligheten. Det som betraktas som "normalvetenskap" inom gruppen fungerar inte. Då uppkommer en situation där olika hypoteser testas för att lösa problemet, och i detta kan ingå att helt nya paradigm tas fram som stämmer bättre. Man får nya typexempel som stämmer bättre med mätningarna. Om den nya forskargruppen är framgångsrik genomgår man ett paradigmskifte, något som Kuhn väljer att kalla en "vetenskaplig revolution". </p><p>Ett nyckelbegrepp för Kuhn var att vid vissa tillfällen uppkommer det då en "<i>inkommensurabilitet</i>". Det är ett ord för att beskriva att de begrepp man använde i ena paradigmet inte betyder samma sak i det andra, och typexemplen går helt enkelt inte att lägga bredvid varandra för en mätning.</p><p>Detta var en kortversion av hur jag begripit Kuhns tankegång. De flesta ord jag använt ovan kan man vända och vrida på. Vad är en "forskargrupp"? Vad är ett "korrekt experiment"? Hur motsägelsefritt ska det vara för att vara motsägelsefritt? Kuhn diskuterar en skillnad mellan lokala paradigm och globala paradigm. En forskargrupp behöver inte bestå av så många personer men inom gruppen är de överens om vad som är normal vetenskap och korrekta experiment, ett lokalt paradigm. Dessa lokala paradigm behöver inte vara inkommensurabla, utan det är helt enkelt forskargrupper som valt olika typexempel att utgå ifrån.</p><p>Men vissa paradigm har en övergripande "global" betydelse, som skillnaden mellan klassisk fysisk och kvantmekanik. Forskargrupperna inom olika globala paradigm står i någon mening i skilda världar. Inom klassisk fysik är en våg och en partikel olika fenomen. Men att elektroner och fotoner både kan vara partiklar och ha våg-egenskaper är tillräckligt väl beskrivet för att anses vara motsägelsefritt inom det nuvarande paradigmet för kvantmekanik. Möjligen har orden "våg" och "partikel" en gemensam betydelse för den som klarar att tänka i termer av vågfunktioner och skalärfält. Orden "våg" och "partikel" betyder inte samma sak inom klassisk fysik som inom kvantmekanik. De är <i>inkommensurabla </i>begrepp.</p><p>Kuhn diskuterar detta i termer av att det måste gå att "översätta" begrepp mellan paradigm. I efterskriften (sidan 251) står att sådana översättningar är en hotfull process som är helt främmande för de som ägnar sig åt normalvetenskap inom ett paradigm. Han fortsätter: "I det läget är det en annan aspekt av översättning som får betydelse, välkänd för historiker och lingvister. Att översätta en teori eller världsbild till sitt eget språk är inte att göra den till sin". Han fortsätter med att argumentera mot att detta skulle leda till en relativistisk kunskapssyn. Han har goda argument för det som jag inte tar med här, jag nöjer mig med ett citat: "Teorier ska vara precisa i sina förutsägelser, motsägelsefria, ha stor räckvidd, presentera fenomenen på ett ordnat och sammanhängande sätt och vara fruktbara...." (ur Kuhns "<a href="http://www.shamiller.net/phi031/readings.d/kuhn.pdf" target="_blank">Objectivity, Value Judgement, and Theory Choice</a>" 1973. sid 320-339) </p><p>I den inledande essän, som Ian Hacking skrev 2012, menar han att när Kuhn skrev sin bok 50 år tidigare var fysiken vetenskapernas drottning men att den rollen nu tagits över av bioteknologin. Sen skriver han "Lägg därtill informationsteknologin". Jag ska i senare inlägg fundera över detta. Utifrån tanken att paradigm är mönster för hur språk ska användas för beskrivningar följer många frågor kring hur information fungerar i biologiska och sociala system.</p><p>I ordlistan till "Samhällsvetenskapliga metoder" av Alan Bryman (Liber, upplaga 3, 2018) står om paradigm: "En term från vetenskapsteorin, där den används för att beskriva en uppsättning åsikter och föreskrifter som för forskare i en viss disciplin påverkar vad som ska studeras, hur forskningen konkret ska utföras och hur resultaten ska tolkas". Bryman menar att samhällsvetenskaperna befinner sig i ett slag "för-paradigm-stadium", det är också en fråga att återvända till. Kuhn skriver om förparadigmatiska perioder inom naturfilosofin som var på väg att bli etablerad naturvetenskap. Men det kan också vara så att för viss typ av forskning är Kuhns paradigm-begrepp inte tillämpbart.</p><p>Klart är att Kuhn själv skriver i efterskriften att hans användning av ordet paradigm har slående skillnader mot hur ordet används i andra sammanhang. Inom naturvetenskapen finns relativt få konkurrerande skolor, och i stor utsträckning är de enda bedömarna av arbetet inom forskningen en liten grupp av andra forskare. Kuhns egen forskning var inriktad på att förstå hur dessa grupper fungerar för att skapa relevant vetenskap. </p><p>Han skriver att vissa av hans idéer kan vara relevanta utanför vetenskapshistoria. Att det finns en periodisering av historia anser han vara något som han själv lånat från andra områden. Han skriver: "Möjligen är idén om paradigmet som en konkret prestation, ett typexempel, ett originellt bidrag." </p><p><b><i>Anm: 2023-02-24.</i></b> Filosofen Peter Godfrey-Smith skriver uppskattande om Kuhn i sin bok "Theory and Reality" (2021), men han menar att kapitel X i boken borde ha utelämnats. I det kapitlet finns resonemang som kan tolkas som att verkligheten själv ändras när ett paradigmskifte sker. Kapitlets rubrik är "Revolutioner som förändringar i världsbild". Det inledes med exempel på några experiment med optiska illusioner, sådant som ofta kallas för synvillor. Kuhn betonar här effekten av att man kan när man förstått att det är en synvilla träna upp sig att välja vilken bild man vill se. Det sker en slags kalibrering av sinnet men man kan inte styra processen som skapar synvillan, bara välja vilken version av synvillan man vill koncentrera sig på. På detta följer en beskrivning av hur astronomer efter upptäckten av Uranus 1781 började se att en rad andra objekt som de tagit för stjärnor inte var det, då de tränat upp sig att se detta. Så långt tycker jag det är bra och begripligt. Lavoisier "ser" syre där andra inte sett det. Priestley som anses ha upptäckt syre såg "deflogisticerad luft" (Scheele bortser Kuhn ifrån eftersom han inte publicerade sin upptäckt, men Scheele var anhängare av flogistonteorin och kallade det han upptäckt för "eldsluft"). Galileo ser en pendel där Aristoteles såg en sten som svängde på grund av att dess fall hindrades. Kuhn menar att synsättet att Aristoteles också såg en pendel och att Priestly "såg" syre men tolkade sina observationer på ett annat vis, är felaktigt. Sedan skriver Kuhn (sid 167) "även om världen inte förändras när ett paradigm förändras, arbetar forskaren därefter i en annan värld". På sidan 164 har han formulerat det ännu mer drastiskt, (och just detta citat skulle jag också önska bort ur boken), han skriver: "utan möjlighet att åberopa en hypotetisk oföränderlig natur ... måste vi säga att Lavoisier efter sin upptäckt arbetade i en annan värld". Men jag läser det inte som att Kuhn menar att verkligheten ändras när paradigmet byts, utan han menar enbart att alla tolkningar av världen blir annorlunda. Det är givet att vi är beroende av våra sinnesintryck, vi ser den tolkning av världen som sinnena presenterar för oss. Och analogt ser forskaren det som hans/hennes paradigm tillåter henne att se. Hans sista exempel handlar om att Daltons atomteori (1803) skapade förutsättningarna för en helt ny kemisk forskning. En ny normalvetenskap växte fram och först när försöken utfördes utifrån det nya paradigmet kunde man få stökiometriska data att stämma. Richter myntade begreppet stökiometri 1792 men först 33 år senare fick han sitt erkännande genom arbete av Hess (han levde 1802-1850, det är den Hess som kom att anses vara termodynamiken grundläggare men först långt efter sin död).</p><p>Kuhn diskuterar möjligheten av något slags neutralt observationsspråk som skulle eliminera detta problem men finner det vara ett hopplöst företag. Istället fortsätter han i kapitel XI att på ett roande vis beskriva hur naturvetenskapliga läroböcker ofta lägger in ett historiskt avsnitt som hyllar forskare men lägger tillrätta begrepp så att det verkar som att forskningshistorien består av stegvis upptäckta fakta. Fast läroböcker måste skrivas om helt och hållet vid ett paradigmskifte så skapas en falsk bild av kontinuitet. Här skriver Kuhn tydligt (sid 187): "Det som har förändrats är snarare hela det nätverk av fakta och teori som lärobokens paradigm stämmer av mot naturen." Kuhn menar alltså inte att naturen förändrats (i sina grundläggande parametrar - allt förändras men vissa fenomen är relativt konstanta), när ett paradigm förändrats, utan det är en världsbild som ändrats. Kapitel X kan alltså få vara kvar, med rätt tolkning av någon olycklig formulering.</p><p><br /></p><p> </p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-48670974221873905332022-10-12T12:10:00.005-07:002022-10-16T11:38:44.579-07:00Weltgeschichte på många språk<p>Ämnet världshistoria skapar ett speciellt problem med de primära skriftliga källorna - de är skrivna på alla världens olika språk. Det kan vara en styrka, om samma händelse beskrivits inom olika språkområden så får man olika ingångar till samma händelse. Men det är svårt med språk.</p><p>Jag kan tyvärr bara någorlunda läsa på engelska och lite spanska. För att visa på problemet tänkte jag fundera lite över orden i "världshistoria",<i> world history, la historia del mundo</i>.</p><p>Världshistoria heter <i>Weltgeschichte</i> på tyska. "<i>Geschichte</i>" är från det proto-indo-europeiska ord som på svenska finns som "skeende", att något sker. Som tydligen har sin rot i en betydelse "att röra sig snabbt", dvs att något plötsligt händer. På svenska översätts <i>geschichte</i> med berättelse. Berätta kommer av "berichten", att rapportera.</p><p>I vissa sammanhang på svenska är "historia" och "berättelse" synonyma, som t.ex. i "att berätta en god historia". Ämnet historia är namngivet på den grekiska roten "<i>istoria</i>" som betydde "att undersöka" och som kom av "<span face="arial, sans-serif" style="color: #202124;"><span style="background-color: white;">ἵστωρ", </span></span>en som vet, en klok person. (Det finns andra tolkningar). Som i sin tur har en proto-indo-europeisk rot, som ska ha betytt "att se". Det grekiska ordet används i latinska språk och även i slaviska språk och tydligen även armeniska. </p><p>På tyska är skillnaden mellan Geschichtwissenschaft och Historische Studien subtil. Till exempel heter det "<a href="https://www.dhm.de/en/visit/how-to-get-there/" target="_blank">Deutsches Historisches Museum</a>", men tysk historia heter "Geschichte Deutschlands".</p><p>Historiker heter "<a href="https://www.historikerverband.de/" target="_blank"><i>historiker</i></a>" på tyska. Några tyskar räknas som de tidigaste som definierade hur historiker ska arbeta. Leopold von Ranke (1795-1886) skrev en "Universalgeschichte", och Wilhelm von Humboldt (1767-1835) <a href="https://www.jstor.org/stable/2504484?origin=crossref" target="_blank">skrev</a> "<a href="https://www2.southeastern.edu/Academics/Faculty/jbell/humboldt.pdf" target="_blank">uber die aufgabe des geschichtschreibers</a>". Även om von Ranke nog hade velat ha global täckning så ledde bland annat hans insisterande på att ha god insikt i källorna till rejäla geografiska begränsningar, det han skrev handlar mest om Central och Syd-Europa.</p><p>På arabiska heter det "al tareekh" eller "<span face="arial, sans-serif" style="background-color: white; color: #5f6368; font-size: 14px; font-weight: bold;">al</span><span face="arial, sans-serif" style="background-color: white; color: #4d5156; font-size: 14px;">-Tārīkh". </span><span face="arial, sans-serif" style="background-color: white; color: #4d5156; font-size: 14px;"> </span><span face="sans-serif" style="background-color: white; color: #202122; font-size: 14px;">التاريخ</span></p><p>Nu är jag givetvis på djupt vatten, jag kan inte ens läsa bokstäverna. Det arabiska ordet är relaterat till ordet för datum, och roten är ett proto-semitiskt ord för månen som gav ordet för månad. Många språk som påverkats av arabiska använder samma ord, t.ex. heter det <i>tarih</i> på turkiska, och <i>tarix</i> på tadjikiska och uzbekiska. Tror även det är ett liknande ord på dari. Ett ord på svenska med samma referens till tid är "krönika". En betydelse av krönikör är historiker.</p><p>Ibn Khaldun är den givna referensen som den stora banbrytande föregångaren på 1300-talet. Han har jag skrivit flera inlägg om t.ex.<a href="http://oavslutat.blogspot.com/2012/10/ibn-khaldun-om-merv.html" target="_blank"> 14 okt 2012</a> För sådana tidiga referenser blir det fel att tala om världshistoria men Ibn Khaldun gjorde sitt bästa för att ha utblick över den värld han kände till. Ibn Khaldun kände till Al-Idrisis geografiska arbete. </p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><p>På kinesiska heter historia <span>Lìshǐ eller bara Shi som i <i>Shi Song,</i> Songdynastins historia. </span><span style="font-size: 13.5pt;"> </span><span>Med förenklat skrivsätt: "The characters </span><span style="box-shadow: none; box-sizing: border-box; display: inline-grid; font-style: inherit; font-weight: inherit; outline: 0px; transition: all 0.2s linear 0s;"><span lang="EN-US" style="display: inline; font-family: "MS Gothic"; text-decoration-line: none;"><a href="https://mandarintemple.com/dictionary/chinese-to-english/hsk-3/%e5%8f%b2-shi3/" style="box-shadow: none; box-sizing: border-box; font-style: inherit; font-weight: inherit; outline: 0px; transition: all 0.2s linear 0s;">史</a> (history), </span></span></p><p class="MsoNormal"><a href="https://mandarintemple.com/dictionary/chinese-to-english/uncategorized/%e5%90%8f-li4/" style="box-shadow: none; box-sizing: border-box; font-size: inherit; font-style: inherit; font-weight: inherit; outline: 0px; transition: all 0.2s linear 0s;"><span style="box-sizing: border-box; display: inline-grid; outline: 0px;"><span lang="EN-US" style="font-family: "MS Gothic"; text-decoration-line: none;">吏</span></span></a> (government
official), <a href="https://mandarintemple.com/dictionary/chinese-to-english/hsk-4/%e4%bd%bf-shi3/" style="box-shadow: none; box-sizing: border-box; font-size: inherit; font-style: inherit; font-weight: inherit; outline: 0px; transition: all 0.2s linear 0s;"><span style="box-sizing: border-box; display: inline-grid; outline: 0px;"><span lang="EN-US" style="font-family: "MS Gothic"; text-decoration-line: none;">使</span></span></a> (cause;
use; instruct), and <a href="https://mandarintemple.com/dictionary/chinese-to-english/hsk-2/%e4%ba%8b-shi4/" style="box-shadow: none; box-sizing: border-box; font-size: inherit; font-style: inherit; font-weight: inherit; outline: 0px; transition: all 0.2s linear 0s;"><span style="box-sizing: border-box; display: inline-grid; outline: 0px;"><span lang="EN-US" style="font-family: "MS Gothic"; text-decoration-line: none;">事</span></span></a> (matter;
work; affair) are all etymologically related and all derive from the same
ancient character, depicting a hand (<a href="https://mandarintemple.com/dictionary/chinese-to-english/hsk-3/%e5%8f%88-you4/" style="box-shadow: none; box-sizing: border-box; font-size: inherit; font-style: inherit; font-weight: inherit; outline: 0px; transition: all 0.2s linear 0s;"><span style="box-sizing: border-box; display: inline-grid; outline: 0px;"><span lang="EN-US" style="font-family: "MS Gothic"; text-decoration-line: none;">又</span></span></a>)
holding some object." Informationen om skrivtecken har jag hämtat från en sida kallad <a href="https://mandarintemple.com/dictionary/chinese-to-english/hsk-3/%E5%8E%86%E5%8F%B2-li4-shi3/" target="_blank">Mandarin Temple.</a> </p><p>Portalfiguren i kinesisk historieskrivning är Sima Qian (skrivs även Ssu-ma Ch'ien, 145-90 f.Kr) som skrev den mest stilbildande av dynastiernas historia, <i>Shiji,</i> som gav en överblick över 2000 år av historia. Sådana krönikor över tidigare dynastier skrevs sedan av deras efterföljare och finns samlade som "de tjugofyra ortodoxa historierna". Dessa sträcker sig fram till Mingdynastin på 1600-talet. Inte världshistoria, men i den mån Kinas makt sträckts sig ut över Asien så kom intliggande områden och folk med i beskrivningen.</p><p>Så kan man fortsätta, på tjeckiska/slovakiska heter det <i>dejiny</i>, (ungefär "det som händer"). På hindu <i>itihaas (</i>ungefär<i> "</i>så var det<i>") </i>som nog avser de gamla episka texterna , nyare historia heter som på arabiska <i>tarix</i>. På Xhosa heter det <i>imbali </i>vilket har sin rot i ett ord för att skriva. Osv.</p><p>Samma övning kan man göra för orden för "värld". Det germanska ordet <i>welt</i> kommer av ett ord <i>weraldiz</i> för "människans livstid". Det latinska <i>mundus</i> verkar man inte veta riktigt, kanske ett proto-indoeuropeiskt ord för "att tvätta, ren", som på något vis fått samma betydelse som det grekiska <i>kosmos, </i>som betydde ordning. På polska <i>swiat</i>, på ryska <i>mir</i>, på turkiska<i> dünya</i>, på arabiska <i>alealamia</i>.</p><p>Osv...</p><p>Det akademiska fältet världshistoria är nytt, det kan sägas att det uppkom på 1980-talet. Det går att använda orden på olika språk för att googla på världshistoria.</p><p>Enklare är att räkna upp några webbsidor som redan tagit tag i detta, även om det då i mycket blir den vanliga engelsk-språkliga vinklingen:</p><p>Network of Global and World History Organisations, <a href="https://research.uni-leipzig.de/~gwhisto/home/" target="_blank">NOGWHISTO</a></p><p>NOGWHISTOs hemsida hänvisar vidare till sina medlemsorganisationer som t.ex. The World History Association <a href="https://www.thewha.org/" target="_blank"> thewha.org</a> och Asian World History Assocation. <a href="http://theaawh.com">theaawh.com</a> och <a href="https://research.uni-leipzig.de/~eniugh/" target="_blank">ENIUGH</a>.</p><p>Unescos historiesida, <a href="https://en.unesco.org/themes/generalregionalhistories">https://en.unesco.org/themes/generalregionalhistories</a></p><p>Det finns en sida som kallar sig <a href="https://www.worldhistory.org/mapselect/" target="_blank">World History Encyclopedia</a>, med kartor och annat kul.</p><p><a href="https://global.history.ox.ac.uk/" target="_blank">University of Oxford</a> har sin sida. Och <a href="https://www.cambridge.org/core/series/cambridge-world-history/A705EC90261EE6FE5976108DAA2A2B40" target="_blank">Cambridge</a> en serie böcker.</p><p>Här är en världssystemshemsida på tyska. <a href="http://www.vgws.org/index.php?article_id=5" target="_blank">VGWS</a>. NOGWHISTO administreras från Leipzig. Och här en<a href="https://globalhistory.univie.ac.at/" target="_blank"> hemsida från Wiens universitet</a>.</p><p>I Sverige är Maria Sjöbergs samtidiga världshistoria i 2:a upplaga från 2017 en referens. Arne Jarrick och Maria Wallenberg Bondesson har skrivit om <a href="https://su.se/ce/about-us/news/the-dynamics-of-law-making-a-world-history-1.416318" target="_blank">lagarnas världshistoria</a>. </p><p><a href="https://research.uni-leipzig.de/~gwhisto/fileadmin/nogwhisto/documents/2017/Bibliography_Global_History_2017.pdf" target="_blank">NOGWHISTO har publicerat lästips</a>.</p><p>Även om världshistoria är ett nytt begrepp så finns det redan en "New global history". Det verkar vara en skolbildning som betonar att historien gått in i en ny fas genom den allra senaste tidens globalisering. Oklart för mig varför det skulle skapa en särskild historieskola. Det kan möjligen sägas vara motsatsen till "<a href="http://oavslutat.blogspot.com/2016/01/djup-historia-och-medvetandets-gata.html" target="_blank">Deep history</a>" som betonar förlopp som spelat roll över lång tid. Men jag tror ordet "new" dyker upp ganska ofta där man vill sälja i en ny version av något, oavsett vad. Vilket inte hindrar att utmaningen för världshistoria är just att hitta formerna för att göra nya intressanta kopplingar mellan en rad historiska förlopp på ett vis som traditionell mer nationell eller lokal historia inte kan göra.</p><p>För en diskussion om de kanske helt oväsentliga skillnaderna mellan global-, världs- och makro-historia, se <a href="http://oavslutat.blogspot.com/2015/11/globalhistoria-varldshistoria-tankar.html" target="_blank">inlägg 22 november 2015.</a></p><p><br /></p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-25001159877885377492022-09-17T09:54:00.200-07:002022-10-02T03:25:10.571-07:00År 1772 i Sverige och en återblick på kartan över Sogdiana<p> Spanarna på radio (2022-09-16) inledde med att notera att drottningen av Storbritannien har dött, att de rödgröna förlorade valet, att kriget i Ukraina fortsätter med grymheter man inte förstår från rysk sida och att klimatförändringarna fortsätter, också de med grymma följdverkningar för många. Att Elisabeth II gått bort framstår som en distraktion för många från de större problemen, men hjälper inte mig. Jag flyr istället in i historiska funderingar och kartläsande.</p><p>Ett annat radioprogram, <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/2015348" target="_blank">Vetenskapsradio Historia 2022-09-06</a>, tar upp Gustav III:s statskupp 19 augusti 1772. Den begynnande utvecklingen under frihetstiden mot ett samhälle med mera balanserade maktförhållanden avbröts genom att kungen och hans anhängare lyckades ta makten och återinföra enväldet. Enligt historikern Jonas Nordin så lyckas Gustav III använda en delvis republikansk retorik från frihetstiden och omtolka det till ett stöd för kungamakten. <a href="http://www.jonasnordin.eu/mina-bocker/frihetstidens-monarki/" target="_blank">Jonas Nordin har skrivit </a>om skälen till att monarkin behölls under frihetstiden, delvis som ett sätt att skapa legitimitet för adeln i riksrådet gentemot allmogen. Gustav III får stöd av militären och statskuppen genomfördes på ett oblodigt vis. Men hotet om våld är påtagligt och kungen avkräver i enskilt samtal medlemmarna i riksrådet en trohetsed. De får sedan ställa sig bakom en ny regeringsform som var skriven av kungen och som ändrar riksrådets roll från beslutande till enbart rådgivande. Formellt enväldig blir Gustav III först 1789, en grundlag som gällde i Sverige till 1809 och i Finland fram till 1919. Jonas Nordin menar att hade statskuppen misslyckats kunde den svenska utveckling gått vidare mot republik, på liknande vis som i USA och Frankrike. I programmet nämns också att det var en europeisk klimatkris med kalla vintrar och regniga höstar, särskilt år 1770, med 50 procent minskade skördar, som skapade social oro som kunde utnyttjas av olika politiska grupperingar. Gustav III lyckades skylla ökade matpriser på adeln. Samtidigt var många adelsmän oroliga för att deras privilegier skulle förloras helt och beredda att låta kungen ta över. De grupperingar som stod bakom den politiska rörelsen mössorna, (med prästen Anders Chydenius som så radikal portalfigur att han under en period blev utesluten ur riksdagen), hade lyckats införa tryckfrihet 1766. Mössorna kom åter till makten vid 1772 år riksdag, vilket oroade stora delar av adeln. Detta drev fram ett läge som Gustav kunde utnyttja. Till den inrikespolitiska situationen tillkommer omgivande länders reaktioner på förloppet. Men inget land tycks ha agerat för att stoppa Gustav. Kungen själv kallade händelsen för en revolution och delade ut revolutionsmedalj till de som stött honom.</p><p>Jag tycker detta händelseförlopp 1772 illustrerar en balanspunkt i svensk historia som tippar tillbaka i det tillstånd som jag i tidigare inlägg (t.ex. 8 oktober 2021) betecknat <i>limited access order. </i>Under frihetstiden påbörjades en utveckling mot <i>open access order</i> i svensk historia, man kan se det som en övergångsfas men det finns inget linjär utveckling i detta. Som illustration av detta kan man nämna att Gustav IIIs envälde bröt med den vetenskapliga tradition som påbörjats i Sverige. <a href="https://www.kva.se/om-oss/akademiens-historia/" target="_blank">Vetenskapsakademin</a> skriver att Gustav IIIs tid innebar en inriktning mot mysticism och ytlig kvickhet istället för mot solid vetenskap. Först från 1818 med Berzelius kom akademin in på det solida spåret igen. Enväldet var instabilt, och 1792 mördades Gustav III. Från 1809 återställdes en ordning där kungen inte var enväldig. Den <i>open access order </i>som innebär att man självständigt kan starta fristående organisationer kanske inte var på plats förrän framåt 1860-talet.</p><p>En nyhet idag kastar mig längre tillbaka i tiden och mitt bloggande kring kartor över sidenvägen. Det står i DN om konflikter mellan Tadzjikistan och Kirgizistan. Konflikten rör bland annat vattenförsörjning till enklaven/exklaven Vorukh. På kartan kan man se flera enklaver inom Kirgizistan i bergen söder om Ferganadalen. Vorukh hör till Tadzjikistan medan enklaverna Sokhs (Sox) och Shohimardon hör till Uzbekistan. Det finns också en enklav i Uzbekistan som hör till Tadzjikistan som heter Sarvan. Sådana här krångliga gränsförhållanden finns på närmare håll, se till exempel Baarle-Nassau nära gränsen mellan Belgien och Nederländerna. Här underlättar EU-regler gränsövergångarna medan någon sådan organisation är det långt kvar innan man upprättat i Centralasien. Istället beskrivs hur gränser stängs och folk tvingas till långa omvägar över svåra bergspass. Samarbete mellan de styrande är problematiskt. Här råder i det närmaste envälde i de flesta av republikerna. Tadzjikistan styrs av Emomali Rhamon som suttit vid makten sen 1992 och ses som en centralasiatisk Lukasjenko. Presidenten i Kirgizistan heter Sadyr Japarov, han valdes 2021 och har efter det stärkt presidentmakten betydligt. I Uzbekistan satt länge Islam Karimov som extremt auktoritär ledare, han dog 2016 och då blev hans premiärminister president, omvald 2021 utan att någon verklig opposition tillåtits. Det som ger mig anledning att gå tillbaka i tiden är att den närbelägna regionen i Tadzjikistan heter Sughd, ett namn som kommer av det gamla Sogdiana. När jag skrev inlägg om sidenvägen för 10 år sedan, till exempel i <a href="http://oavslutat.blogspot.com/2011/01/sogdiana-och-passen-over-pamir.html" target="_blank">inlägg 8 januari 2011</a>, så var sogdierna med. Den gamla staden Khujand är huvudort i Sughd. År 1220 erövrade mongolerna Khujand, i samma historiska förlopp som det jag skrivit om i flera <a href="http://oavslutat.blogspot.com/2012/06/khorasan-ar-1220.html" target="_blank">inlägg</a> rörande staden Merv.</p><p>Att bringa reda i den historia som leder fram till de komplicerade gränsdragningarna i det som var det gamla Sogdiana är inte enkelt. Vid Sovjetunionens upplösning 1991 så blev de gränser som upprättats som Sovjetrepubliker nationsgränser. Sovjetrepubliker namngivna efter olika etniska grupper upprättades från 1922. Uzbekiska SSR 1924, Tadzjikiska SSR 1929 och Kirgiziska 1934. Det var denna etniska tanke som gjorde att vissa dalgångar inom ett område skulle utgöra exklaver åt en intilliggande republik. Ett förenklat sätt att förstå detta är att gå efter språk. Tadzjikiska är ett persiskt språk närbesläktat med dari. I min genomgång av dynastier 1220 kan tadjikerna kopplas till de samanidiska och ghuridiska rikena. Kirgisiska och uzbekiska är turkiska språk. Kirgisiska ligger nära kazakiska. Kirgisernas bakgrund kan kopplas till de kumaner/kiptjaker som likt många andra nomadfolk dyker upp på många olika ställen under historiens gång. Det Khwarezmidiska imperiet byggde på en armé av kiptjaker. Uzbekiska räknas som en sydöstlig gren av turkiska, relaterat till den utdöda karlukiskan och släkt med uiguriska. Uzbekiskan utvecklades från chagatanska under Timur Lenks styre och senare under Buchara-khanatet 1500-1785. Babur, som drevs söderut från Samarkand 1512 av uzbeker, skrev sin biografi på chagatanska.</p><p>Allt detta blir väldigt förenklat, sannolikt hur man än försöker beskriva det. Det är svårt att ge en begriplig beskrivning av så mycket parallell förändring för alla dessa människor som levt i Centralasien. År 1772 hade sidenvägen sedan länge tappat i betydelse. Från 1711 var Bucharakhanatet i förfall. Direkta avtal mellan Ryssland och Qing-dynastin i Kina, som t.ex. Nerchinks 1689 och Kyakhta-fördraget 1727, delade upp återstående handelsintressen över huvudet på alla centralasiatiska folk. Den uzbekiske atalyken som regerade i Buchara på 1770-talet försökte kontakta både Ryssland och det Osmanska riket för att återupprätta handeln. Det lyckas inte. Sjövägen innebar en mycket enklare väg för handeln och den mindre del som återstod tog en direkt nordligare väg mellan Kina och Ryssland. En ny dynasti med mer mongolisk bakgrund tog över styret i Buchara 1785 och styrde som emirer till 1920. I Khwarezm styrde andra uzbekiska dynastier i det som i Ryssland kallades Khiva-khanatet.</p><p>Tadzjikiska grupper finns idag även i Afghanistan och som en minoritet i Kina i ett område som heter Tashkurgan, längs den södra led av sidenvägen som gick genom Wakhankorridoren och sedan upp mot Kina. Inte heller de kunde återupprätta den handel som sogdierna varit så kända för.</p><p>I Iran styrde Afsharid-dynastin 1736 till 1796. Den hade grundats av den militärt skicklige turkmenen Nadir Shah som tog över från Safaviderna. Under Nadir Shah erövrades under perioder khanaten i norr, men senare kom dynastin att styra över ett mindre område i Khorasan. Istället ersattes de i betydelse av Durrani-dynastin (1747-1823) som anses ha grundat det som ska bli Afghanistan.</p><p>Centralasiens khanat var enväldigt styrda, ofta av den militärt dugligaste personen inom den mäktigaste familjen.<i> </i>Den rikaste perioden var när de nomadiska folken på stäppen kunde skapa dominanta imperier men sedan konkurrerades de ut av de starkare bofasta befolkningarna som omgav dem. Striderna som detta orsakade försvagade de centrala delarna av Eurasien medan först Kina och Japan i öster och sedan i ännu högre grad Europa i väster kom att dominera. Att sjövägen tog över handeln från karavanerna var givetvis förödande för ekonomin, även den mer lokala handeln minskade då hela organisationen kring handeln föll samman. Det sista betydande nomadiska imperiet var det mongoliska Dzunghar-khanatet 1634-1755. Det låg öster om det område jag skrev om ovan, i det som idag är nordvästra Xinjiang, delar av Tibet samt östra delarna av Kirgizistan. Jungharerna utsattes för en formidabel massaker av den manchu-kinesiska Qing-dynastin och i kombination med smittkoppsepidemier minskade deras befolkningstal dramatiskt. Deras område blev invaderat av Han-kineser och andra folk. Före 1900-talet kommer folkmordet av jungharerna högt på skattningarna av antalet döda i ett folkmord, med ca. 500000 döda av en total befolkning på 600000. </p><p>För att återvända till Sogdiana så ska jag också nämna Kokand-khanatet. Kokand är en stad i västra Fergana-dalen, 13 mil öster om staden Khujand som jag nämnt ovan. Khanatet bildades 1709 som en utbrytning från Buchara-khanatet, ledd av en gren av uzbeker som försökte legitimera sig som släkt med Babur och Timurid-dynastin. Den samlade bilden blir att när sidenvägen förföll (sidenvägen är här samlingsnamnet för det ekonomiska systemet i Centralasien under tiden från mer än 100 år f.Kr fram till 1700-talet) så bildades små isolerade stats-stater som låg i konflikt med varandra och var klämda mellan Kina och Ryssland. Dessa små stadsstater hade en blandad befolkning. De historiska källorna sorterar dynastiernas ledare efter släkttillhörighet och etniska grupperingar men det nomadiska inslaget i kulturen och handlandet och krigandet var inget som skapade några tydliga gränser mellan folk. Gränserna man ser på kartan idag är införda av utomstående makter. Skillnaden är att där stormakterna på andra ställen använde linjal och drog godtyckliga gränser på kartan har man, och då främst Sovjetunionen, här istället aktivt försökt ringa in etniska områden, även det på ett ibland godtyckligt vis. Vilket inte hindrar att när gränserna väl finns skapar de nya konfliktlinjer.</p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-78922592095150301672022-08-27T10:06:00.023-07:002023-04-23T23:00:14.717-07:00CBAM<p> CBAM står för Carbon Border Adjustement Mechanism. <a href="https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/DOC/?uri=CELEX:52021PC0564&from=en" target="_blank">CBAM</a> är det enskilda förslag som EU har som mest närmar sig ett utspel som kan påverka den globala spelplanen för att minska koldioxidutsläppen. Minister-rådet ställde sig bakom det<a href="https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2022/03/15/carbon-border-adjustment-mechanism-cbam-council-agrees-its-negotiating-mandate/" target="_blank"> i mars 2022</a>, och EU-Parlamentet tog processen ett steg vidare<a href="https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20220603IPR32157/cbam-parliament-pushes-for-higher-ambition-in-new-carbon-leakage-instrument" target="_blank"> 22 juni 2022</a>. Det är inget snabbspår, tidplanen löper från 2027 fram mot 2032. Rapportering för att få underlag till regelverket skulle kunna bli ett krav från 2023.</p><p>Förslaget innebär att avgifter sätts på andel koldioxidutsläpp och andra växthusgaser vid import från tredje land för produkter som cement, aluminium gödselmedel, elproduktion, järn och stål. Parlamentet vill även inkludera kemikalier, plast, vätgas och ammoniak. Förslaget utgör en viktig del av det <a href="https://www.consilium.europa.eu/sv/infographics/fit-for-55-how-the-eu-will-turn-climate-goals-into-law/" target="_blank">klimatpaket som heter 55%</a>-paketet, dvs att EU ska minska klimatutsläppen med 55 % till 2030 (jmf med utsläppen 1990, fram till 2018 hade EU minskat med 23 %). CBAM är viktigt för att det är en hävstång för att skapa lönsamhet för företag inom EU som minskar klimatutsläpp i konkurrens med företag utanför EU men därigenom skapas klimat-incitament i alla länder som vill handla med EU. I avsaknad av att man inte kan förhandla fram globala regler för utsläppshandel, kan EU, som är en stor marknad, kanske med detta ändra spelplanen även utanför EU. </p><p>Förslaget består ännu av många alternativa lösningar och politiken framöver kommer att spela stor roll för att hitta en framgångsrik utformning. Klart är att Sveriges ordförandeskap från januari 2023 spelar roll och det skulle vara bra med en Socialdemokratisk/Miljöpartistisk regering för att styra detta på bästa vis. Men man får ge Liberalerna att deras EU-parlamentariker arbetat aktivt med frågan. <a href="https://www.sei.org/featured/qa-swedish-perspectives-on-cbam/" target="_blank">SEI redogör för olika svenska positioner</a>. Kvarstår att det är tyngre krafter inom EU som avgör hur CBAM kommer att utformas för att nå framgång även inför hotet att detta leder till handelskrig med Kina, Indien och kanske även Japan, USA och Australien. Möjligen kan CBAM tvinga fram en mer övergripande lösning. Sådant diskuterades inom till exempel <a href="https://www.g20-insights.org/policy_briefs/avoiding-a-carbon-trade-war-g20-dialogue-and-coordination-and-the-european-carbon-border-adjustment-mechanism-cbam/" target="_blank">G20</a>, men med ett Ryssland som bedriver anfallskrig blir detta forum svårarbetat. Mer om olika aspekter av detta kan man läsa om till exempel på <a href="https://ercst.org/indirect-emissions-in-the-eu-cbam-2022/" target="_blank">ERCST hemsida</a>. Olika NGO försöker hänga med och påverka, <a href="https://carbonmarketwatch.org/publications/open-letter-to-meps-time-to-vote-for-an-eu-ets-and-a-cbam-that-work-for-the-climate-and-support-industrial-transformation/" target="_blank">här ett exempel på</a> det.</p><p>Varför nämna just CBAM bland alla initiativ som finns? Det gör jag för att jag tror CBAM är en viktig pusselbit i det resonemang jag förde i inlägg <a href="http://oavslutat.blogspot.com/2020/12/tre-fallor-slutversion.html" target="_blank">12 december 2020</a> som tar upp EU som en betydelsefull aktör.</p><p>Anm 2023-03-16. <a href="https://www.csis.org/analysis/analyzing-european-unions-carbon-border-adjustment-mechanism" target="_blank">Mer om CBAM</a> finns att läsa här: https://www.csis.org/analysis/analyzing-european-unions-carbon-border-adjustment-mechanism</p><p><a href="https://taxation-customs.ec.europa.eu/green-taxation-0/carbon-border-adjustment-mechanism_en" target="_blank">Kommissionen har detta på sin hemsida </a>nedladdat 2023-03-16.</p><p>Fit for 55-paketet beslutas löpande i olika delar. Den 14 mars 2023 beslutades Lagen om markanvändning och skogsbruk (<a href="https://www.consilium.europa.eu/sv/infographics/fit-for-55-lulucf-land-use-land-use-change-and-forestry/" target="_blank">Lulucf</a>). Däremot satte sig Tyskland på tvären när det gällde att avveckla fossila motorfordon och det på ett vis som sätter hela den fortsatta processen i gungning.</p><p>Anm: <a href="https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20230414IPR80120/fit-for-55-parliament-adopts-key-laws-to-reach-2030-climate-target" target="_blank">2023-04-18 tog Parlamentet beslut som presenteras här</a>.</p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-53804248398569401752022-07-18T06:19:00.007-07:002022-08-19T23:05:26.253-07:00Metoder i världshistoria, del 3<p>Mats Widgren går ett steg längre i sin kritik av brister i metoder inom världshistoria, i kapitel 3 i boken. Hans rubrik är "Four myths in global agrarian history". Mats Widgren är kulturgeograf och agrarhistoriker emeritus vid Stockholms Universitet. Han menar att i sekundära källor rörande jordbrukets historia figurerar vissa tankegångar som upprepas utan belägg på ett vis som gör att de kan kallas myter. Hans fyra exempel är:</p><p>1. Det tomma eller underutnyttjade landet,</p><p>2. Historisk lagbundenhet i den ordning olika odlingsmetoder togs i bruk,</p><p>3. Att "traditionella landskap" var oförändrade över lång tid (<i>agrarian inertia</i>),</p><p>4. Miljömässig determinism.</p><p>Den första myten är främst ett resultat av kolonial historieskrivning. Det var bekvämt att beskriva ett område som obefolkat eller obrukat om man skulle ta över det från dem som levde där innan. Widgrens exempel är att européer och afrikanska jordbrukande folk kom ungefär samtidigt till södra Afrika. Flera äldre referenser har en beskrivning där denna samtidiga expansion skulle ha lett fram till en första konfrontation vid Great Fish River 1775. Först med forskning på 1980-talet kunde visas att afrikanska bönder brukat området i minst 500 år innan européerna kom. Notera att McEvedys befolkningskartor baserades på tidigare källor så för södra Afrika är de alltså inte korrekta. Frågorna kring detta blir snabbt många och jag får återkomma till detta.</p><p>Den andra myten är att jordbrukets historia på varje plats följer en utveckling mot intensivare jordutnyttjande, från samlande till nomadiserande djurhållning, sedan svedjebruk och till slut permanent jordbruk. (<i>foraging - pastoralism - shifting cultivation - permanent agriculture</i>). Sådana stadie-beskrivningar är alltid bekväma men för varje plats måste man söka belägg för vad som faktiskt skett. Widgren tar upp att olika San-folk historiskt bedrivit småskaligt jordbruk men genom att de senare marginaliserats kommit att leva i områden där de främst kunnat leva som jägare-samlare. Widgren retar sig särskilt på att många författare antar att människor levt som svedjebrukare utan att ha några egentliga belägg för det, mer än att man inte hittat några fynd som motsäger det. </p><p>Tredje myten är att man tar för givet att ett "traditionellt landskap" representerar ett långt historiskt tillstånd. Även denna myt kan ha en politisk funktion, för dem som vill införa ett "modernt" jordbruk kan det passa att hävda att andra jordbruksformer representerar något stagnerat. Men även för avancerade odlingsformer som terrass-jordbruk finns en tendens att tro att de bedrivits på samma vis över lång tid utan att man har beläggen klara.</p><p>Den fjärde myten är att det skulle finnas en enkel koppling mellan naturtyp och historiska odlingsformer. Givetvis styr förutsättningarna vilka val som kan göras men samma typer av miljö kan uppvisa helt olika odlingsmetoder. Exemplet här är en antropolog vid namn Betty Meggers som hävdade att Sydamerikas regnskogar satte en begränsning för vilka typer av kulturer som kunde uppkomma, då avkastningen var för låg. Numera har man hittat det som kallas <i>Terra preta</i> (svart jord eller "<i>amazonian dark soil</i>"), som visar att det förekom odling som gav skördar som tillät mycket högre befolkningstäthet än vad man tidigare antagit. </p><p>Mats Widgren menar att seriös forskning måste ifrågasätta dessa myter där de dyker upp. Kartor måste ritas så att de visar det man vet, utan alltför många rena antaganden. Han har med en fin referens till en <a href="https://www.la.utexas.edu/users/wd/MannMap%202013.pdf" target="_blank">karta över Amerika före 1492</a> med jordbruksmetoder inritade och förklarade.</p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493729239587389131.post-78489540570925928352022-07-10T23:20:00.004-07:002022-07-11T13:06:44.290-07:00Metoder i världshistoria, del 2<p> Andra artikeln i "Methods in World History" är skriven av Janken Myrdal, professor emeritus i agrarhistoria vid SLU, samt halvbror till arkeologen Eva Myrdal som också skrivit i denna boken. Janken Myrdals kapitel heter "<a href="file:///C:/Users/Kare/Downloads/methods-in-world-history-3-on-source-criticism-in-world-history.pdf" target="_blank">On source criticism in world history</a>". Han har en indelning i två sätt att skriva världshistoria. </p><p>1) Det ena är att försöka göra en generell syntes (hitta generella mönster) som är giltig för en större del av världen genom att jämföra olika nyckelfaktorer. Sådan historia (som Janken Myrdal väljer att kalla makrohistoria) består ofta av berättelser med urval av fakta och exempel. Ett sätt att testa en sådan generell syntes är att försöka mäta om exemplen verkligen stödjer syntesen.</p><p>2) Det andra sättet att skriva världshistoria är att kombinera olika regionala studier till en komparativ historia, som i sin tur kan användas för en generell syntes (en "<i>grand theory</i>"). Här blir de källkritiska problemen flera, och de tas upp i senare kapitel i boken så jag återkommer till detta. Myrdal tar upp skillnader i källkritisk metod beroende på om det rör primära, sekundära eller tertiära källor. I denna artikel betonar han olika kvantitativa metoder att testa en hypotes.</p><p>I praktiken undrar jag om inte metod 2 är det som historiker främst håller på med. Metod 1 är nog något som personer som kommer från annan bakgrund tar till när de vill lyfta sin nyckelfaktor till en global betydelse. Myrdals exempel på metod 1 är religionsfilosofen Karl Jaspers teori om en "axialtid" då alla de viktiga religiösa och filosofiska inriktningarna framträdde. För att testa Jaspers teori räknar Myrdal filosofer och längd på publikationer och kommer fram till att det finns perioder med högre filosofisk aktivitet, t.ex. kring framväxten av romarriket och de stora kinesiska dynastierna något senare än vad Jasper föreslog. Men hans metodologiska slutsats är att en kvalitativ analys är nödvändig. Min fundering är att "de första filosoferna" rent kvantitativt framstår som få eller ensamma och först senare syns en kvantitativ ökning. Men här finns också ett mått av efterrationalisering, de senare filosoferna kan ägna sig åt att lyfta fram en viss föregångare av olika skäl.</p><p>Innan Myrdal går in på det tar han dock upp några mera praktiska funderingar kring problem med källor och hur historiska förlopp presenteras. Jag har redan tagit upp hans synpunkter på synkronoptiska grafer i inlägg 5 juli. Han tar även upp hur storlek på olika riken och imperier ritas in i olika kartor. Han menar att från 1978 kom en ny generation historiska atlaser som bättre återgav länder men först efter 2000 började man tydligt skilja på områden som en statsbildning hade direkt kontroll över och områden som var mera löst influerade. Ett exempel på det ska vara "Der Neue Pauly" från 2007, men den har inte jag tillgång till. I tabell 1 har Myrdal använt två atlaser från 1997 resp 1999 som visar att år 500 e.Kr kontrollerar stater cirka 13-21 % av totala landmassan medan år 1900 kontrolleras 97 %.</p><p>En rolig övning kan vara att jämföra Thomas Lessmans kartor för en given tidpunkt och område med en karta ritad av några med detaljkunskaper över området. Jag tar år 600 e.Kr. och år 300 e.Kr och de kartor som finns i Jonathan Lindströms bok "Sveriges långa historia".</p><p>År 600 har <a href="https://www.worldhistorymaps.info/medieval/600-ad/" target="_blank">Thomas Lessman (v. 7-13-2008)</a> ritat in Swedes och East Gotar i ett område, med en gräns mot West Gotar och en gräns i norr vid Dalälven med Saami som enda rubrik norr därom. På Gotland står det Varangier. Lindströms bok har en karta för 560-650 (sid. 421) som har fokus på det han kallar Sveariket. Den är uppdelad i ett kärnområde runt Uppsala, Vendel och Helgö, ett område med "dominerade bundsförvanter" längs Östersjökusten från Högom till båtgraven i Augerum i Blekinge, och även gutarna ingår som beroende bundsförvant. Västgötarna står inte med på kartan men Lindström har i förordet förklarat varför de inte fått plats i denna boken. Vidare finns områden markerade som tributländer som benämns Finland, Estland och Kurland, i områden där Lessman skriver bland annat Tchuds och Livonians. "Chuds" tycks vara ett ord som slaviska folk använde om olika finska eller baltiska grupper. År 300 har Thomas Lessman bara ritat in den romerska limes som en riktig gräns, vilket verkar rimligt, och uppe i Skandinavien står det Finns, Sviones och Heruls. Lindström har en karta (sid. 345) med fornborgsområden inritade, inte heller han har med några gränser. Det kan kännas handfast med att rita in arkeologiska fynd, men begreppet fornborgar är ganska spretigt. Gutar och svear figurerar i bildtexten, och kungliga guldmedaljonger nämns som är funna i Bohuslän vilket kan bero på kontakt med heruler. Lindström skriver om skridfinnarna, en referens som kan förklara varför Lessman skrivit Finns på sin karta. </p><p>Slutsats av denna övning är att man måste läsa på när man använder Thomas Lessmans kartor men att de sätter en på ett rimligt spår till vad man kan hitta i ett område. Under kartorna i worldhistorymap står också de referenser som Lessman använt, vilket är utmärkt.</p><p>Myrdal fortsätter med att säga att bara storlek på en karta inte säger så mycket, man behöver ta med fler indikatorer för samma fenomen. En mätbar sådan indikator är befolkningsmängd. Hans figur 5 (sidan 62) har staplar över befolkningsmängden hos de två geografiskt största rikena vid olika tidpunkter. Här behövs dock tillgång till de data som använts till diagrammet för utan förklaring blir det rätt obegripligt. Men en slutsats är att under perioden 200 f.Kr - 200 e.Kr dominerade imperier mera folk och en liknande dominans fanns under perioden 1500-1900. Detta har betydelse i sig när man väljer indikatorer då Romarriket och Kina lätt kan dominera all statistik, (eller Brittiska imperiet för senare tid). Vill man se effekter i randstater måste man titta på indikatorer som passar för det.</p><p>Trevligt är att Myrdal refererar positivt till Colin McEvedys & Jones arbete. McEvedy använde jag när jag skrev om städers storlek, t.ex. ett<a href="http://oavslutat.blogspot.com/2012/11/" target="_blank"> inlägg 7 november 2012.</a> McEvedy ligger lågt i sina bedömningar av populationers storlek, vilket kan vara rimligt, det har nog alltid varit lätt att överdriva antalet människor i olika sammanhang.</p><p>Svårigheterna ökar om man väljer mera komplexa indikatorer att räkna på. Myrdal tar upp olika försök att räkna antalet uppror. Att göra statistik över antalet konflikter är något som flera olika forskningsinstitut ägnar sig åt. Här finns definitionsproblem, svårigheter med vinklade källor, avsaknad av källor osv. </p><p>Myrdal avslutar med att säga att han inte menar att berättande historieskrivning i sig är fel, utan bara att berättelser som går att testa, och klarar dessa test, har högre trovärdighet. Och så citerar han Popper.</p><p><br /></p><p><br /></p>oavslutathttp://www.blogger.com/profile/09401807883042140607noreply@blogger.com0