Djup historia - energins och nätverkens historiska betydelse

Titeln på boken är "Deep History, The Architecture of Past and Present", (UCP, 2011). Sista kapitlet heter "Scale" och har som framgick i förra inlägget fyra författare. 

En av dem, Timothy Earle, har skrivit mycket om hövdingadömenas framväxt i t.ex. "Organizing Bronze Age Societies", 2010. En av de andra, Andrew Shryock, gissar jag har Ibn Khaldun som favoritintresse. Jag ska kort lyfta fram dessa två aspekter, i detta inlägg om en teori för hierarkiers uppkomst, i nästa om Ibn Khaldun och "Circle of Justice".

Timothy Earle skriver om en teori för hur hierarkier uppkommer som innehåller två huvudsakliga mekanismer. Att förstå hövdingadömens uppkomst är att förstå hur politisk ekonomi uppstod (sid. 259). Det handlar om att den härskande koalitionen måste ta kontroll över flaskhalsar i ekonomin ("bottlenecks"). Referensen här är Richard Blanton med kollegor som delat upp detta i två strategier, en markägandebaserad strategi ("corporate strategy")  och en handelsbaserad nätverksstrategi ("networking strategy"). Richard Blanton är en antropolog som skrivit om Monte Alban i Mexico, så till hans forskning kommer jag att återvända när jag är tillbaka i Amerika igen.

Modellen över hövdingadömens uppkomst är alltså delad i två mekanismer, en lokal där man tar kontroll över resurser i en viss region och en inter-regional, där man tar kontroll över resurser som transporteras mellan regioner. De klassiska civilisationerna i Mesopotamien, Persien, Indien och Kina var i huvudsak regionala och markbaserade. Fenicierna och grekerna var handelsbaserade, liksom senare Venedig.

I praktiken lär man kombinerat strategierna. Och rimligen fanns det fler strategier.

Enligt denna modell är denna typ av politiska ekonomier per definition dynamiska, maktkoalitionen måste återinvestera i åtgärder som ger mer makt. Både kontroll över jord (och de som brukade jorden) och över handel krävde att man kunde mobilisera väpnade styrkor. Detta låter rimligt men inte särskilt originellt.

På wikipedia presenteras Richard Blantons modell under namnet "A dual processual theory".  Beskrivning där har ett annat fokus än det författarna till "Deep History" har. Wikipedia tar mer upp den religiösa överbyggnaden respektive "kinshipping" som de två processerna. Här finns något att reda ut.

Jag får för mig att corporate strategy kan jämföras med det som jag förut skrev om som "infrapolitik i ett lantbrukssamhälle". Jag tänker mig vidare att ska man kunna skala upp detta till moderna förhållanden måste man inkludera mer än markägande i vad som ska kontrolleras. Man skulle kunna välja "energiproduktion". I ett jordbrukssamhälle skapas den mesta energin av jordbruket men i det moderna samhället tillkommer den fossila energin och andra nya energislag. Och kontrollen av detta är givetvis avgörande för den politiska ekonomin. På ett motsvarande vis är "nätverksstragi" ett mer generellt begrepp än att bara röra kontroll av handel, det rör kontroll av allt "nätverkande" som styr över viktig information i samhället. Far och son William och J.R. McNeills världshistoria fokuserar på denna nätverksaspekt. Och världshistorier som fokuserar på energi finns också, till exempel Jesper Hoffmeyers kortfattade "Samhällets naturhistoria".

En mycket tidigt formulerad modell för dessa processer som författarna till Deep History tar upp är den som kallas för "Circle of Justice" eller "Circle of Equity". Mer om det i nästa inlägg.

Den viktigaste J-kurvan? Skalan och de sociala relationerna

Sista kapitlet i "Deep History" är skrivet av Mary C. Stiner och Timothy Earle tillsammans med antologins huvudredaktörer Andrew Shryock och Daniel Lord Smail. Kapitlet heter "Scale". Deras huvudpoäng är att den "djupa historien" spelar roll även om historien tog en brant vändning på 1800-talet. Denna ändrade inriktning visas grafiskt av ett antal kurvor som de kallar J-kurvor (se anmärkning om J-kurvor i slutet av inlägget) och som ofta i klimatsammanhang kallas hockeyklubbskurvan. Sådana kurvor kan visas för inkomst, energi-användning, befolkning osv. Författarna noterar att många tänkare tycks mena att eftersom så många faktorer ändrades dramatiskt kan man koncentrera en historisk analys till de senaste 200 åren. Även de som studerar bakgrunden till modernitetens införande ("the historiography of the contemporary world system")  går oftast inte längre tillbaka än till 1500-talet. Och i all traditionell historieskrivning har man närmast definitonsmässigt inte gått längre tillbaka än vad skriftliga källor medger.

Författarna menar att om man förstår vikten av olika skalor så kommer det som ser ut som små variationer i den tidiga utvecklingen att vara viktiga för förståelsen av senare skeden. Exempelvis kan de mekanismer som hanterade uppkomsten av hierarkier i ett djupt förflutet i små grupper vara av stor betydelse för att förstå hur beteende i mycket stora grupper senare organiseras.
Den viktigaste J-kuran anser författarna vara uppskalningen av "den sociala hjärnan". Denna utökade förmåga till intelligent samarbete anser de ligga till grund för alla andra J-kurvor.

En bakgrund kan här vara på plats. Författarna är en professor i arkeologi med medelhavsområdets stenålder och neolitiska period som specialitet, en professor i antropologi och arkeologi (numera emeritus) med bronsålderns hövdingadömen som inriktning, en antropolog med arabisk historia i fokus och en professor i historia som skrivit en bok med titel "Deep history and the brain". De har alltså alla ett intresse att visa att deras forskning på det förflutna har relevans även för dagens värld. Omvänt tror jag det är få historiker som skulle hävda att denna tes är helt fel, det är bara så att är du expert på de senaste hundra åren är det svårt att ta in alla äldre perspektiv också.

"Den sociala hjärnan" syftar på den kapacitet som Homo sapiens utvecklade i det som jag tidigare skrivit om, det som Yuval Noah Harari med flera kallar den "kognitiva revolutionen" och som vissa anser var en mycket utdragen kognitiv evolution. Författarna menar att det grundläggande steget i utvecklingen var när man kunde abstrahera relationsbegrepp från den lilla gruppen till att omfatta många andra människor som uppfattades ha en liknande roll. De refererar till Dunbars nummer och noterar att mycket tidigt kunde människor hålla reda på många fler än 150 kontakter, i princip så snart språket kunde abstrahera släktskapsbegrepp. (development of language and kinship). Även andra begrepp som var öppnare än släktskapsbegreppen skapades tidigt: fiende, vän, främling och gäst. "Kinship systems" beskrivs ofta som den mest basala av organisationer men "det är omöjligt att diskutera nationsbildning, ekonomi, genetisk forskning, dynastiskt styre eller religiösa grundsatser utan att ständigt sätta det i relation till föreställningar om släktskapsrelationer" ("ideas of kinship" , se sidan 268).

Förutom kinship lyfter författarna fram två andra begrepp: gåvo-utbyte och kropp (gift exchange and body). Alla tre begreppen är relationsbegrepp. Gåvo-utbyte innefattar mutor och mycket av det som i det moderna samhället kallas korruption. Kropps-metaforen för samhället ser det som att samhället består av delar som alla har en fastställd roll, och att samhället kan genomgå cykler av födelse och död.

Den mekanism som författarna beskriver för etablering av en hierarki är att det finns en begränsad resurs, en flaskhals, som en maktgrupp kunde ta kontroll över. Dessa resurser kunde vara sådant som bevattningsbar eller bördig mark, eller vissa handelsleder.  En del i kontrollen var att vidga tidigare begrepp för relationer inom en släkt till ett större sammanhang för att ge legitmitet. Detta är vad som i annan teori (se John Joseph Wallis) kallas att gå från personliga relationer till anonyma relationer. I anonyma relationer känner man inte till en person på ett personligt plan men man vet vilken organisation personen tillhör och den roll personen spelar. Författarna använder ordet kinship för bägge dessa relationer. På svenska kan man till exempel tala om ett brödraskap, och då mena en ganska stor grupp av människor som inte alla har personliga relationer med varandra.

Medeltida feodala riken och indiska kungadömen kan då beskrivas som uppskalade hövdingadömen som var organiserade med anonyma relationer men med roller som motsvarade släktskapssystem. Begreppen baron,  raja eller präst fungerar likt broder eller kusin, enbart vissa människor kan fylla rollen. Men många tusen människor kunde inordnas i de roller som ståndssamhället eller kasterna erbjöd. Författarna menar att fast antalet människor ökat dramatiskt så har man inte velat överge tidigare lösningar utan de har skalats upp på olika vis.

De noterar att det moderna samhället bygger på den abstrakta föreställningen om medborgaren (the citizen). Medborgaren är både en konkret människa och en abstraktion, en juridisk figur. Relationer kan här fungera helt opersonligt, enligt principer som att "alla är lika inför lagen". Om jag förstår författarna rätt så menar de att den utveckling av den sociala hjärnan som skedde för tiotusentals år sedan möjliggjorde detta intellektuella steg som är mycket främmande för alla sociocentriska samhällen där alla männsiskor är infogad i en specifik social roll. Något opersonligt medborgarskap existerar inte förrän tidigast i några få samhällen på 1800-talet. De utvecklar inte den frågan närmare, men det är enda sättet som jag kan begripa deras idé om att den viktigaste J-kurvan var den som avser den sociala hjärnans kapacitet.

Istället betonar de vikten av att inse att mycket av de mekanismer som det släktbaserade samhället byggde på finns kvar i det moderna samhället. Det skadar inte att påpeka det, särskilt i tider när även USAs president tycks agera som om han var en hövding eller medeltida baron. Det gäller att förstå vad det betyder att även "omodern" politik fungerar eftersom den bygger på djupt rotade föreställningar.

Men det är inte helt lätt att se framför sig hur den J-kurva ser ut som författarna tänker sig, de har tyvärr inte ritat ut något diagram. Möjligen kan man göra en skala där man kombinerar det expanderande nätverket av neuroner som uppstod i den sociala hjärnan med det växande nätverket av ett ökat antal sociala hjärnor som fått allt mer utökade kopplingsmöjligheter genom förbättrade kommunikationsmöjligheter.

Y-axelns skulle alltså vara ett kombinerat mått av sociala hjärnans kapacitet (a) * antalet människor (n) * kommunikationsförmågan mellan människor (i). Samt möjligen de sista åren någon slags AI-koefficient (q).

K= a*n*i*q  

Rita en kurva med t (tid) versus K. Kurvan tenderar dock att se ut som alla dom andra kurvorna med en spikrak ökning de sista hundra åren. Ska man visa språkets uppkomst som ett tydligt tidigt språng i kurvan måste man sätta värdet på ökad kommunikationsförmåga rejält högt för språkförmåga, för att kompensera för att det var så få människor som var med när det skedde. Skalan för de olika parametrarna är alltså viktig för att illustrera uppskalningen.

"Kinshipping" är ett ord som styr tankarna i en viss riktning. Begreppet betonar att det är just släktskapsbegrepp som skalas upp när de sociala relationerna ökar i antal i växande befolkningar. Måttet K ovan är ett mer generellt begrepp som kanske ska ha ett annat namn.

En av författarnas poänger är att man inte ska leta efter startpunkter. Kurvan håller på. Jag gillar att fundera på periodiseringar men det är givetvis en fara i det. "Språkets uppkomst"  är inte en tidpunkt utan en lång fas i en kurva.

Anmärkning: Begreppet J-kurva används olika. Inom nationalekonomi kan det vara en kurva över hur ett lands handelsbalans påverkas efter en devalvering (dvs först går det ner lite men sedan går det upp). Den referens som författarna till "Deep history" har till sin ekonomiska J-kurva är Gregory Clarks "A Farwell to Alms", 2007. Den kurvan kan kallas hockeyklubbskurva om man vill betona att det är en lång startsträcka innan det kommer en ökning. Inom biologi finns en uppochnedvänd J-kurva som beskriver hur en population som växer över miljöns bärförmåga kraschar.