18 juli 2012

Kitab al-Fihrist - en lista över alla böcker

År 987 (377 e.H) utkom al-Fihrist av Ibn al-Nadim. Kerstin Eksell skriver i sin bok "Andalus" att det var en lista över alla böcker på arabiska som fanns. Listan angav titel, uppgifter om författaren och omfång på böckerna så att ingen skulle bli lurad att köpa en förkortad version till fullt pris. Ibn al-Nadim var bokhandlare med ärligt syfte.

Kerstin Eksell uppger att mindre än en bok per tusen av dem som listades har återfunnits idag. Även om enbart böcker på arabiska listades så fanns även en mängd översatta böcker med. Översättare räknas också upp, inklusive med omdömen som "översatte dåligt från syriska till arabiska".  En nutida tryckt version av al-Fihrist är på 1250 sidor.

Al-Nadims fullständiga namn var Abu 'l-Faradh Muhammad al-Nadim ibn Abi Ya'qub Ishaq al-Warraq al-Baghdadi , han levde i Bagdad, död troligen 995. Hans far var warraq från Bagdad, dvs en kopist som skrev av böcker, vilket vid denna tid gjordes på papper.

Kerstin Eksell berättar att när ett privat bibliotek i Bagdad skulle flyttas så krävdes det 400 kameler. Det är fler kameler än vad som skulle behövas för att flytta Uppsala stadsbiblioteks 250000 böcker/medier. Det var status i Bagdad, Cordoba, Damaskus, Kairo, Merv och andra städer att äga en stor boksamling. Sådana privata bibliotek kunde doneras till moskéer eller madrasas, och bli tillgängliga för allmänheten.

Denna spridning av böcker var unik. Precis som jag tidigare skrivit om matematik så var exklusivt kunnande något som makthavare kunde ha nytta av att kontrollera och inte sprida utanför de gynnade grupperna, en mekanism som även gjorde att skrivkonsten spreds långsamt. Bokreligionerna hade dock gjort det skrivna ordet till en del av kulturen. Den klassiska skrivna arabiskan blev en normgivare, då en muslim förväntades lära sig arabiska, koranen översattes inte. Under rätt styre kom detta att leda till en ny nivå av läskunnighet. Under fel styre var det inte så. Många böcker på arabiska förstördes av regimer som almoraviderna och almohaderna i Andalusien, och av mongolerna i Kohrasan och Bagdad.

Madrasas var till en början en form av i huvudsak juridiska skolor med ursprung i Khorasan. (Källan är Ira M. Lapidus "A History of Islamic Socieies). Från 900-talet började vissa lärda ha utbildning i islamisk lag i sina egna hem och sedan formaliserades detta till skolor, ofta i anslutning till moskéer. Det kan till en del ha varit en reaktion inom sunni-muslimska kretsar på att Ismailiska shiamuslimer organiserat sig. Den teoretiska grunden kom från de olika lagdoktrinerna som utvecklats från sent 600-tal, lagskolor med namn som Hanafi, Hanbali, Maliki och Shafi´i. Med tiden kom madrasas även att förknippas med olika inriktningar av sunniislam, till exempel Karramirörelsen i Khorasan som kombinerade sunnilag med sufism. Madrasas var informella skolor, den ledande läraren var "mästaren" som lärde ut med en auktoritet som ytterst kunde föras tillbaka på profeten Muhammed. Genom sin roll i samhället kom dessa lagmän och lärda att under Samaniderna och Ghaznaviderna stå för en viktig institution inom sunni-islam. En lagskola kunde organisera de viktigaste handelsmännen, de religiösa ulama, osv, de utgjorde den lokala styrande koalitionen. Denna organisation spreds sedan västerut av seljukturkarna (1063-1092). Visiren Nizam al-Mulk gjorde det till statens politik att stödja madrasas av skolorna Hanafi och Shafi´i i alla större städer inom imperiet. Hanbaliskolor var kritiska till kalifatet och skapade folkligt stöd för en mer strikt islamistisk tolkning av lagarna, och skapade en separat muslimsk miljö inom sunni-islam. Oroligheter i Bagdad orsakades av religiösa fraktionsstrider, och kalifatets makt urholkades. Även regionalt kom lagskolorna att bli föremål för fraktionsstrider, i Nishapur gick det så långt att staden förstördes under mitten av 1100-talet.

Al-Fihrist är indelad i 10 delar:
1. Inledning om språk och skrivkonst.
De heliga texterna; Koranen, Torah, Bibeln och hadith profetens nedtecknade ord.
2. Grammatik
3. Historia, myndighetspersoner som skrivit böcker, hovlitteratur
4. Poesi
5. Islamisk teologi (kalam), muslimska sekter
6. Islamisk lag (fiqh) inklusive lagar inom shia och hadith (sunnitiska levnadsregler)
7. Filosofi (grekiska filosofer, al-Kindi m.fl), matematik, astronomi, medicin
8. Legender och fabler
9. Andra religioner (t.ex. manikeism, hinduism, buddhism och kinesiska läror
10. Alkemi mm


Jag vet inte om bokhandlaren Yaqut al-Hamawi al-Rumi hade tillgång till al-Fihrist, när han satt i Merv eller senare i Aleppo 240 år efter att den skrevs. Men listan ger en uppfattning om vad som fanns i de bibliotek som han besökte.