DN har haft en artikelserie om tillväxt och miljö. Fyra tänkare har fått presentera sina idéer: Kate Raworth, (28 mars), John Hassler (2 april), Julia Steinberger (5 april) och Andrew McAfee (9 april). De korta artiklarna ger kanske inte rättvisa åt dessa personers idéer och här presenterar jag dem ännu mera kortfattat.
Ekonomen och författaren Kate Raworth förespråkar en begränsad tillväxt som en slags försiktighets-princip. Hennes modell kallar hon "Doughnut Economics" med både sociala gränsvärden och ekologiska/planetära gränsvärden. Många fina digitala presentationer.
Ekonomiprofessor John Hassler menar att det för varje naturresurs finns en gräns som vi inte kan överskrida men att det kan regleras genom korrekt beskattning. Det som förvånar i hans artikel är att han menar att skatten för att begränsa koldioxidutsläppen är relativt låg och enklare att förhandla fram på global nivå än ett vanligt frihandelsavtal. Detta verkar vara något i Johan Norbergs anda, se mitt inlägg från 6 mars 2021.
Fysikern och socialekologen Julia Steinberger försöker räkna ut på vilken nivå av resursutnyttjande ett samhälle skulle kunna vara stabilt och kommer fram att det krävs minskad resursförbrukning vilket hon kopplar till minskat BNP. Hennes projekt heter "Living Well Within Limits" och tycks vara systemtänkande med småskalighet som ledstjärna. En referens är Manfred Max-Neef.
MIT-forskaren Andrew McAfee är rakt av en teknikoptimist. Hans ekonomiska poäng är att god ekonomi innebär hushållning med resurser så ju mer ekonomi, desto mer hushållning. Han har ett utmärkt exempel i att materialet till ölburkar har minskat från 85 g till 10 g. Men främst tänker han sig att AI ska leda till resurssnål teknikutveckling.
Att döma av dessa artiklar är ingen inne på spåret med en tillväxtfälla. Raworth och Steinberger diskuterar frågan som ett systemteoretisk problem där det går att begränsa systemet. John Hassler är väl bevandrad i spelteori och har sannolikt en mer komplex idé om hur man ska kunna komma fram till en global skatt än vad som framgår av artikeln.
Andrew McAfee är senior IT-forskare på MITs ekonomiska institut MIT Sloan och författare till "More from less", (Simon&Schuster, 2019). Bokens huvudpoäng är att ny teknik åstadkommer något som han kallar dematerialisering. Hans teknikoptimistiska inriktning hindrar inte att han skriver begripligt t.ex. om smogen i Donora 1948, Earth Day 1970 och Montrealprotokollet 1987. McAfee menar på allvar att tillväxt numera kommer att ske med minskad resursanvändning men som stöd för det har han bara några trender i USA och Storbritannien. Positivt är att han vill reglera både utsläpp och skydda biologisk mångfald.
McAfee gillar att presentera fyra punkter för olika saker. Miljöproblemen sammanfattas med I=PAT, där I är impact och P befolkningsstorlek, A är affluence (BNP) och T är teknik. Miljörörelsens lösningar sammanfattas som CRIB: konsumera mindre, recirkulera, reglera (impose limits) och B är att gå tillbaka till jorden och bygga lokal uthållig produktion. (back to the land).
Av dessa fyra är det reglering som McAfee tror fungerar. Hans fyra lösningar är: Kapitalism, Ny teknik, Gott styre (responsive government) och Folkliga påtryckningar (public awarness). McAfee tror helt enkelt att folk kommer att begära att det finns tillräckligt bra regleringar för att ny teknik ska komma fram som löser problemen.
Jag tror som framgått i inlägg om tillväxtfällan att det inte finns någon sådan enkel koppling mellan dessa fyra punkter. Vilket inte hindrar att bra regleringar vore bra. Det verkar alla fyra tänkarna vara överens om.
Anmärkning: I DN 2021-09-01 och i sin replik 2021-09-13 argumenterar John Hassler (tillsammans med Robert Boije) mer detaljerat för sin tes att internationell beskattning eller utsläppshandel rätt utformad är de viktigaste mekanismerna för att begränsa koldioxidutsläppen. De tror inte som jag att genomförs detta fullt ut (för alla viktiga gränssättande system, inte bara klimatet) är det en systemförändrande mekanism som uppstått utan de menar att de kan visa med nationalekonomisk teori att detta kan ske inom ramen för nuvarande ekonomiska spelregler.
