Ämnet världshistoria skapar ett speciellt problem med de primära skriftliga källorna - de är skrivna på alla världens olika språk. Det kan vara en styrka, om samma händelse beskrivits inom olika språkområden så får man olika ingångar till samma händelse. Men det är svårt med språk.
Jag kan tyvärr bara någorlunda läsa på engelska och lite spanska. För att visa på problemet tänkte jag fundera lite över orden i "världshistoria", world history, la historia del mundo.
Världshistoria heter Weltgeschichte på tyska. "Geschichte" är från det proto-indo-europeiska ord som på svenska finns som "skeende", att något sker. Som tydligen har sin rot i en betydelse "att röra sig snabbt", dvs att något plötsligt händer. På svenska översätts geschichte med berättelse. Berätta kommer av "berichten", att rapportera.
I vissa sammanhang på svenska är "historia" och "berättelse" synonyma, som t.ex. i "att berätta en god historia". Ämnet historia är namngivet på den grekiska roten "istoria" som betydde "att undersöka" och som kom av "ἵστωρ", en som vet, en klok person. (Det finns andra tolkningar). Som i sin tur har en proto-indo-europeisk rot, som ska ha betytt "att se". Det grekiska ordet används i latinska språk och även i slaviska språk och tydligen även armeniska.
På tyska är skillnaden mellan Geschichtwissenschaft och Historische Studien subtil. Till exempel heter det "Deutsches Historisches Museum", men tysk historia heter "Geschichte Deutschlands".
Historiker heter "historiker" på tyska. Några tyskar räknas som de tidigaste som definierade hur historiker ska arbeta. Leopold von Ranke (1795-1886) skrev en "Universalgeschichte", och Wilhelm von Humboldt (1767-1835) skrev "uber die aufgabe des geschichtschreibers". Även om von Ranke nog hade velat ha global täckning så ledde bland annat hans insisterande på att ha god insikt i källorna till rejäla geografiska begränsningar, det han skrev handlar mest om Central och Syd-Europa.
På arabiska heter det "al tareekh" eller "al-Tārīkh". التاريخ
Nu är jag givetvis på djupt vatten, jag kan inte ens läsa bokstäverna. Det arabiska ordet är relaterat till ordet för datum, och roten är ett proto-semitiskt ord för månen som gav ordet för månad. Många språk som påverkats av arabiska använder samma ord, t.ex. heter det tarih på turkiska, och tarix på tadjikiska och uzbekiska. Tror även det är ett liknande ord på dari. Ett ord på svenska med samma referens till tid är "krönika". En betydelse av krönikör är historiker.
Ibn Khaldun är den givna referensen som den stora banbrytande föregångaren på 1300-talet. Han har jag skrivit flera inlägg om t.ex. 14 okt 2012 För sådana tidiga referenser blir det fel att tala om världshistoria men Ibn Khaldun gjorde sitt bästa för att ha utblick över den värld han kände till. Ibn Khaldun kände till Al-Idrisis geografiska arbete.
På kinesiska heter historia Lìshǐ eller bara Shi som i Shi Song, Songdynastins historia. Med förenklat skrivsätt: "The characters 史 (history),
吏 (government official), 使 (cause; use; instruct), and 事 (matter; work; affair) are all etymologically related and all derive from the same ancient character, depicting a hand (又) holding some object." Informationen om skrivtecken har jag hämtat från en sida kallad Mandarin Temple.
Portalfiguren i kinesisk historieskrivning är Sima Qian (skrivs även Ssu-ma Ch'ien, 145-90 f.Kr) som skrev den mest stilbildande av dynastiernas historia, Shiji, som gav en överblick över 2000 år av historia. Sådana krönikor över tidigare dynastier skrevs sedan av deras efterföljare och finns samlade som "de tjugofyra ortodoxa historierna". Dessa sträcker sig fram till Mingdynastin på 1600-talet. Inte världshistoria, men i den mån Kinas makt sträckts sig ut över Asien så kom intliggande områden och folk med i beskrivningen.
Så kan man fortsätta, på tjeckiska/slovakiska heter det dejiny, (ungefär "det som händer"). På hindu itihaas (ungefär "så var det") som nog avser de gamla episka texterna , nyare historia heter som på arabiska tarix. På Xhosa heter det imbali vilket har sin rot i ett ord för att skriva. Osv.
Samma övning kan man göra för orden för "värld". Det germanska ordet welt kommer av ett ord weraldiz för "människans livstid". Det latinska mundus verkar man inte veta riktigt, kanske ett proto-indoeuropeiskt ord för "att tvätta, ren", som på något vis fått samma betydelse som det grekiska kosmos, som betydde ordning. På polska swiat, på ryska mir, på turkiska dünya, på arabiska alealamia.
Osv...
Det akademiska fältet världshistoria är nytt, det kan sägas att det uppkom på 1980-talet. Det går att använda orden på olika språk för att googla på världshistoria.
Enklare är att räkna upp några webbsidor som redan tagit tag i detta, även om det då i mycket blir den vanliga engelsk-språkliga vinklingen:
Network of Global and World History Organisations, NOGWHISTO
NOGWHISTOs hemsida hänvisar vidare till sina medlemsorganisationer som t.ex. The World History Association thewha.org och Asian World History Assocation. theaawh.com och ENIUGH.
Unescos historiesida, https://en.unesco.org/themes/generalregionalhistories
Det finns en sida som kallar sig World History Encyclopedia, med kartor och annat kul.
University of Oxford har sin sida. Och Cambridge en serie böcker.
Här är en världssystemshemsida på tyska. VGWS. NOGWHISTO administreras från Leipzig. Och här en hemsida från Wiens universitet.
I Sverige är Maria Sjöbergs samtidiga världshistoria i 2:a upplaga från 2017 en referens. Arne Jarrick och Maria Wallenberg Bondesson har skrivit om lagarnas världshistoria.
NOGWHISTO har publicerat lästips.
Även om världshistoria är ett nytt begrepp så finns det redan en "New global history". Det verkar vara en skolbildning som betonar att historien gått in i en ny fas genom den allra senaste tidens globalisering. Oklart för mig varför det skulle skapa en särskild historieskola. Det kan möjligen sägas vara motsatsen till "Deep history" som betonar förlopp som spelat roll över lång tid. Men jag tror ordet "new" dyker upp ganska ofta där man vill sälja i en ny version av något, oavsett vad. Vilket inte hindrar att utmaningen för världshistoria är just att hitta formerna för att göra nya intressanta kopplingar mellan en rad historiska förlopp på ett vis som traditionell mer nationell eller lokal historia inte kan göra.
För en diskussion om de kanske helt oväsentliga skillnaderna mellan global-, världs- och makro-historia, se inlägg 22 november 2015.
