Två kapitel av betydelse finns i Anders Kaliffs och Julia Mattes, "Tempel och kulthus i det forna skandinavien", Carlssons förlag, 2017.
Under rubriken "Heliga hus och hägn från bronsåldern" beskriver de hur de två kulthusen passar in i mönstret av övriga rön som tillkommit om så kallade "Brobyhus". Broby är en plats mellan Börje och Ulva kvarn, där man grävde ut en husgrund som var byggd på ett särskilt vis. Referens till det är B Schönbeck 1951 "Bronsålderhus i Uppland". Många sådana platser har hittats, till exempel invid Kiviksgraven fann man flera sådana hus. Mycket mer om kulthus och om Hågahögen kan man läsa i Helena Victor, 2002, "Med graven som granne". Jag vill även nämna en kandidatuppsats av Anna Rössle, 2016, som diskuterar hur arkeologer tänkt kring kön på de som ligger i de gravar de gräver ut.
I ett annat kapitel i Kaliffs och Mattes bok skriver de om klangstenar. Sådana hittades vid lilla kulthuset i Håga. Detta är något så ovanligt som arkeologi som kan återge de ljud som hördes för tretusen år sedan.
En referens här är "Hågastenen och andra klangstenar", Sandberg 2001.
Anm. 20191130: se vidare inlägg om "Nytt ljus på Håga".
Nedan Länsstyrelsens skylt vid Broby:
Anm 2019-12-08: Mer om Håga i inlägg 30 november 2019. Hågahögen och fornborgen vid Predikstolen är med i andra delen av SVTs "De första svenskarna".
