9 november 2016

Mot 4 grader plus

Trump vann valet. Han gillar inte klimatavtalet som trädde i kraft för några dagar sedan. Vi får titta närmare på kartan över världen med plus 4 grader (från New Scientist via Parag Khanna):
http://www.paragkhanna.com/home/2016/3/9/the-world-4-degrees-warmer

Latinamerika, Afrika och södra Asien drabbas oerhört hårt. Och studera de rödmarkerade områdena, flytta sedan därifrån.

22 oktober 2016

Mer om periodisering av historien - när människan blev människa, den senpaleolitiska revolutionen

I ett inlägg 23 mars 2013 så skrev jag om periodisering av historien utan att närmare fundera över vad som hände före den neolitiska revolutionen. Nu söker jag efter den tid då man kan tänka sig att de första "etiska" diskussionerna fördes. Jag har kommit fram till att det måste ha varit något som skedde när människan blev människa i modern mening. Jag sammanfattar här mycket kort några böckers beskrivning av detta med referenser som jag inte hunnit kolla upp.

McNeill och McNeills "Mänskliga nätverk" (2003) börjar med orden "Benrester, sönderslagna stenar och bitar av träkol är alla belägg vi har för hur våra avlägsna förfäder verkligen levde." Kapitel 1 "Människans lärotid" handlar om tiden före för 11000 år sedan. Där står att Homo sapiens kom att beteendemässigt och socialt skilja sig enormt från Homo erectus kanske för 200000 till 130000 år sedan i Afrika. "Mänskligheten moderna tendens till ständig teknologisk ombytlighet tycks ha framträtt för bara 40000 år sedan." Sydvästra Asien befolkades av H. sapiens för 35000 år sedan. "Den symboliska evolutionen ersatte den genetiska evolutionen som drivkraft för biologisk förändring på jorden". En förutsättning var begripligt tal. En milstolpe var skapandet av sång och dans, som möjliggjorde att större skaror kunde hålla samma eftersom föreningen i sång och dans kunde bidra till att lösta upp konflikter. (Referenser är t.ex. Barbara King (1994), Robin Dunbar (1996), Mellars och Stringer (1989), John Reader (Africa a biography of a continent1998).

Clive Pontings "World History" från 2000 skriver att "modern humans" uppstod i Afrika för 100000 år sedan´, baserat på fynd av stenkilar av som kallas mousterian. Én senare mer avancerad fas från 30000 år sedan kan tillverka "upper paleolitic micorblades" som kan sättas fast på skaft, och göra sådant som eldstäder, vindskydd, konst och mer avancerat gravskick. Den mest berömda grottkonsten från Lascaux och Altamira dateras till ca 18000 år sedan. De första brända lerfigurerna är 15000 år gamla (Dolni Vestonice i Moravien). Referenser: ex: Lewin (1989), Mellars och Stringer osv.

"Maps of time" av David Christian (2004) är "Big History". Han använder begreppet "collective learning" som begrepp för hur ett alltmer utvecklat språk och sociala relationer i en större grupp ger evolutionära fördelar (sk. Baldwinian evolution) för de tidiga Homo sapiens. Detta sker först i Afrika, tidigast för 300-250 000 år sedan, referens McBrearty and Brooks (2000), och sedan sker en gradvis utveckling. Det leder till att kring för 50000 år sedan finner man fyra markörer för modernt beteende: förmåga att etablera sig i nya ekologiska miljöer, ny stenkilsteknik, ökade sociala kontakter även på distans och symbolisk aktivitet. "A revolution of the Upper Paleolithic" beginning 50000 years ago marks the beginning of human history". "Upper paleolitic" är på svenska senpaleolitisk och tidpunkten varierar över Eurasien, ca 60000-40000 år sedan.  (Ref ex: Cavalli Sforza (1995), Stephen Mithen (1996), sid 166 refererar till Humphrey (1992) i fotnot 45, via citat ur Calvin "How Brains Think?" (1998) och fotnot 47 till Foley (1995). Huvudtes rörande Collective Learning på sid 182 , Robert Wright (2000).

Robert Foley i "Varför människan blev människa" (1995) har en tidtabell även om han noterar att "försöka beskriva den mänskliga kognitiva förmågans innersta natur är som att beträda ett minfält av terminologisk och teoretisk förvirring". Även han refererar till Humphrey (1992, A history of the mind). Han skriver att en tidtabell inte ska uppfattas som att evolutionen leder fram till människans uppkomst, utan bara anger att så här uppkom människan bland alla andra arter som också uppkom. Han sätter den anatomiskt moderna Homo sapiens till 140000 år sedan, och då uppkommer språk så som vi uppfattar det. Sedan har han en gradvis utveckling där modernt beteende med storskaliga sociala strukturer uppkommer för 20000 år sedan. Han polemiserar mot Mellas och Stringer i det att han inte väljer 40000 år sedan för tiden för "den symboliska explosionen" då han menar att på global skala hände inte mycket då. Å andra sidan skriver han att det verkligt stora förändringarna kom för 15000 till 5000 år sedan men då är vi inne på den neolitiska revolutionen och det är inte den vi letar efter här, ifall man inte tänker sig att det är först då människor börjar tänka.

"Sapiens" av Yuval Noah Harari (2012) använder begreppet "kognitiva revolutionen". Två referenser i hans noter är Robin Dunbar (1998) och Frans de Waal (2000). Harari har en tabell där han anger viktiga nya förmågor som förmedling av stora mängder information om omgivningen och om sociala relationer samt förmåga att förmedla information om sådant som inte existerar (t.ex. citat "skyddsandar, stater, aktiebolag och mänskliga rättigheter").

En huvudpoäng från nätverkslära är att i en grupp på n individer så finns ((n x (n-1))/2 relationer, dvs hjärnan måste ha kapacitet att hantera exponentiellt flera sociala relationer när n ökar. Harari skriver i sin hejiga stil att om vi jämför oss en och en med schimpanser så är vi genant lika men i grupper om 1000 individer blir skillnaden enorm. Till det tillkommer att redan i en liten grupp av människor som har animistiska föreställningar om förfäder och andar i djur, växter och stenar omkring dem, så ska sociala relationer upprätthållas även med dem, dvs antalet som är "n" är inte så lätt att mäta men blir snabbt mycket stort. Då krävs kognitiv kapacitet. Men som framgått, denna kapacitet växte fram långsamt, på ett sätt som var nära kopplad till tidigare andra mer känslomässiga och impulsstyrda hjärnförmågor som bygger sociala relationer. Harari tidsätter den kognitiva revolutionens början till för 70000 år sedan.

Kognitiv är ett ord som anger psykologiska processer som har med tänkande och fattningsförmåga att göra. En gammal definition skiljer kognitiva handlingar från känslostyrda och viljestyrda handlingar. Ordet kommer från latinets cognitae som betyder "känd", i sin tur från grekiskan γινώσκω, (gnosis) att känna till, att komma att veta. Jämför inkognito. Jämför också "med-vetande".

Lasse Berg har på svenska skrivit om detta i en hel bok, "Gryning över Kalahari" (2005). På biblioteket i Gottsunda kunde jag idag låna flera böcker av de författare som refereras ovan och i förra inlägget: klassikern Darwin "Människans härkomst och könsurvalet", NoK 2006, samt tre böcker till; Frans de Waal "Empatins tidsålder"(2009), Robin Dunbar "Historien om människan" Dualis 2006, och Jarred Diamond "Den mänskliga apans uppgång och fall" (1992).

De tre skildrar de komplicerade detaljerna i den afrikanska utvecklingen och fynden i Europa och Levanten (samt en massa annat, det är populärvetenskap när det är som bäst). För den Indiska subkontinenten finns få data men det gör beskrivningen enklare. Först fanns Homo erectus under en mycket lång tidsperiod och sedan (kring 60000 år sedan) kommer Homo sapiens i form av rätt välorganiserade grupper och ersätter Homo erectus.

Dessa Homo sapiens befinner sig i den process som kan kallas den senpaleolitiska revolutionen, en kognitiv förändring som ger upphov till avancerat symboltänkande. Belägg för den tidiga utvecklingen av detta blir indirekta. Först med de grottmålningar och olika tecken i anknytning till dem som man funnit i t.ex. Lascaux (Se FoF nr 9, 2016) får man konkreta fynd av symbolanvändning. Harari beskriver en grav i Sungir nära Vladimir i Ryssland som daterats som 30000 år gammal som innehöll smycken och statyetter. Jag har tidigare skrivit om grottorna Cueva de la Pileta.

Den indiska fyndort som kommer närmast är grottorna i Bhimbetka, varav de tidigaste kan vara senpaleolitiska. I Indonesien har man funnit grottkonst (Leang Timpuseng) som dateras till för cirka 37000 år sedan.

Så avancerad grottkonst har alltså hittats från Spanien till Indonesien, varav de äldsta fynden är ca 40 000 år gammal. Men processerna som ledde fram till sociala grupper av Homo sapiens med kapacitet för att skapa detta var säkert mycket ojämn över tid och rum. Det är nog inte meningsfullt att försöka snäva in tiden för den senpaleolitiska förändringen i Eurasien, kanske lika bra att sätta tids-spannet från 70000 - 30000 år sedan.

16 oktober 2016

Mellan Homo erectus och Göbleki Tepe

Först måste jag klargöra vad jag menar med "första tiden för etiskt tänkande". Jag tänkte försöka saxa mig fram, från bägge hållen, dvs både från det som uppenbart är tänkande med moraliskt ansvar och det som inte är moraliskt tänkande, och se om det går att närma sig en brytpunkt. I förra inlägget skrev jag att jag ska försöka  närma mig tidpunkten "när människan blev en avancerad social varelse, med förmåga att diskutera de informella reglerna som en grupp har för vad som anses vara gott och dåligt beteende."

Klart är att i det avancerade sociala liv som en fungerande stad innebär krävs moral och en etik som resulterat i regler för samlevnad. Det romerska ordet "civitas" gav upphov till ordet civilisation och grekernas motsvarande ord "polis" är roten till ordet "politik". Jag är mest intresserad av den etik som utgör en del av de föreställningar som bygger upp institutioner som fyller en samhällelig funktion. Även om inte det är dokumenterat så måste de tidiga städerna ha haft sådana institutionerna för att alls kunna bildas och där har vi alltså den senaste tidpunkten för etikens uppkomst. Tyvärr är inte förekomsten av etiskt tänkande någon garanti för god moral. Aleppo är en av världens äldsta fortfarande bebodda städer, och där bor många goda människor. Men vidden av den moraliska katastrof som världen nu upplever med Aleppo som fokus är enorm.

Kvarstår att greker och romare såg staden som civilisationens bas och politiken som stadens styrande verksamhet. Och politik förutsätter etik, eller hur? Den äldsta arkeologiskt dokumenterade tempelstaden uppges oftast vara Göbleki Tepe i nuvarande Turkiet, från ca 10000 f.Kr. Det gör att vi fått en tidpunkt före den neolitiska revolutionen, ett komplext socialt liv och större grupper förutsätter inte jordbruk. Det går givetvis att sätta ett högre kriterium för vad som räknas som etiskt tänkande. Ofta citerat är Sokrates fråga (återgett av Platon i Eutyfron): "Är vissa handlingar rätt därför att gudarna påbjuder dem eller påbjuder gudarna dem därför att de är rätt?" Kräver man skriftligt nedtecknade etiska frågeställningar på den nivån för att markera etikens startpunkt, då hittar man inte det i ruinerna efter Göbleki Tepe. Man jag har svårt att tänka mig att de människor som åstadkom en så imponerande tempelstad inte också kunde resonera om frågor om rätt och fel.

I andra ytterligheten kan vi försöka definiera vem som inte har moraliskt ansvar och inte kan skapa etiskt baserade föreställningar. Jag börjar med djuren.

En hund är en avancerad social varelse, som uppvisar en mängd komplexa beteenden, men hunden har inget moraliskt ansvar. Det går att klandra en hund för att den försöker lura en, (och t.ex. ta godbiten på bordet fast den vet att det är förbjudet) och hunden kan "bättra sig". Eller så anser sig hunden ha "rätt" till godbitar på bord, och ihärdar i att sno dem. Men den kan inte ge goda skäl för sitt val av beteende. Den kan få en "rättighet" av sin matte men inte kräva den.  En hund kan vara modig men inte ge goda skäl för hur den ska undvika övermod.

Darwin skrev att av alla skillnader mellan människor och lägre djur så är den moraliska känslan den viktigaste. Men Darwin menar att "non-humans" har en viss förmåga till moraliskt tänkande (enligt citat från The Descent of Man från 1871 sidorna 71-72 enligt Kenan Maliks bok "The quest for a moral Compass"). Avancerade djur har en "social instinkt" som övergår i ett moraliskt samvete om hjärnkapaciteten närmar sig människans.

Reciprok altruism är en av de viktigaste mekanismeran som föreslagits för hur evolutionen kan komma fram till sociala samarbetslösningar. Men det finns ett problem här. Om det var så evolutionärt framgångsrik för Homo sapiens att utveckla ett moraliskt sinnelag, varför har då inte flera arter kommit fram till samma lösning? Jag återkommer till det i senare inlägg.

Ett litet barn kan inte heller argumentera kring moral. I praktiken sätter samhällen en åldersgräns för när barnet anses moraliskt ansvarig på en samhällelig nivå.  I våra moderna komplexa samhällen sätts dessa gränser ofta på 15 år - 18 år, innan dess har föräldrarna juridiskt ansvar för sina barn. Men moraliskt tänkande uppkommer tidigare. Utan att ge mig in i krångliga diskussioner om detta väljer jag att bara referera psykologen Jean Piaget (1896-1980) som forskade på barns utveckling. Han föreslår en åldersgräns kring 12 års ålder för ett abstrakt tänkande som inkluderar att barnet vill diskutera etik och politik. Frågan jag ställer mig här är alltså var någonstans mellan Homo erectus och Göbleki Tepe som människor uppnår en tolvårings nivå.

Hjärnans storlek är ett grovt mått på hjärnkapacitet. Homo erectus hade en beräknad hjärnstorlek kring 1050 kubikcentimeter (800- 1200) och Homo sapiens ligger på cirka 1400.

För att korrigera för kroppsstorlek använder man begreppet hjärnkvot (förkortat EQ). Typiska däggdjur har en hjärnkvot kring 1. Köttätare, valar och primater ligger över 1 medan växtätare och vissa andra däggdjur (typ igelkottar) ligger under 1. Robert Foley anger i "Varför människan blev människa" (Dualis 1998, på engelska 1995) att Homo erectus hade en hjärnkvot mellan 3,5 - 4 och att moderna människor ligger på 6-7. Wikipedia anger 7,4 -7,8 för människor och 1,14 för hundar. Schimpanser ligger på ca 2,4.

Delfiner ligger högt, de har en EQ över 4. Wikipedia nämner en art av delfin, Tucuxi (Sotalia fluviatilis), som lever i Amazonas och har en EQ på 4,56. Men skalan är byggd på en jämförelse av däggdjur. Det blir oklart vilka egenskaper som delfiner har som kräver stor hjärna.

Robert Foley diskuterar olika förklaringar till varför en art utvecklar en större hjärna. En ekologisk förklaring skulle vara att komplicerade miljöer där födosökandet är krävande premierar stora hjärnor. Men det förklarar inte varför många arter av fåglar och gnagare kan klara av mycket komplicerade födosökbeteenden med relativt liten hjärna.

En annan förklaring relaterar till sociala levnadssätt premierar större hjärna. Robert Foley refererar till Robert Hinde (Primate Social Relationships, 1983) som betraktar sociala grupper som något som bildas av en rad interaktioner mellan individer. Blir grupperna större ökar kraven på hjärnkapacitet för att hantera de olika relationerna.

I inlägget 15 augusti 2016 nämnde jag att Homo erectus visserligen hade en extrem framgång som art. Genom att använda verktyg och eld blev det möjligt att tillgodogöra sig mängder av olika typer av föda och anpassa sig till olika miljöer och arten spreds över stora delar av Afrika (där den alternativt ska benämnas Homo ergaster)  och Eurasien. Men utvecklingen av stenkilstekniken gick mycket långsamt, dvs det kan ses som en biologisk anpassning att de använde stenkilar istället för att utveckla klor och tänder. Jag väljer att se dessa storväxta och storhjärnade hominider som oförmögna till ett etiskt tänkande.

Kvarstår att klura var på tidslinjen Homo sapiens når denna nivå. Någonstans mellan 300 000 år sedan och 12 000 år sedan tänker jag mig, men jag får reda mera i det i nästa inlägg.




7 oktober 2016

Den första etikern

Etikens historia börjar med Sokrates (ca 469-399), står det i de filosofiska historieböckerna. I några fall nämns att i Kina pågick en liknande utveckling, med Kon-fu-tse (551-479) och legalisterna. Buddha och Mahāvīra (jainism) verkade under 600 eller 500-tal f.Kr. men deras ord nedtecknades långt senare.

Men hur ska vi tänka kring olika mänskliga verksamheters uppkomst?

Möt fyra personer: Vad håller vi på med? frågar den första. Jag tror jag vet, säger den andre. Jag kan skapa en bild som gestaltar det, säger den tredje. Jag svarar bara på delfrågor som går att ge någorlunda säkra svar på, säger den fjärde. Du har träffat filosofen, den religiöse, konstnären och vetenskapsmannen.

Filosofen ställer egentligen tre grundläggande frågor: Vad finns? Hur kan vi veta något om det? Hur bör vi handla? och försöker ge goda skäl för sina försök till svar. Etikern fokuserar på den tredje frågan.

Den religiöse tror att han eller hon vet svaren. Eller vet i alla fall att det är bäst att tro, och att det är ett bra sätt att hålla sig klok. Konstnären känner att hon eller han har en insikt som går att förmedla och behöver inte ge argumenterande skäl för det. Och vetenskapsmannen får nöja sig med att svara på enkla frågor som går att besvara.

För att närma mig problemet med ursprunget så börjar jag med vetenskapsmannen, naturvetaren.
"The Scientist" som begrepp myntas av William Whewell (1794-1866) på 1830-talet. Innan dess talade man om naturfilosofi. För frågan om stenåldersetik måste vi komma in på frågor om människans utveckling. Den samlade forskning som leder fram till att Darwin (1809-1882), och Wallace (1823-1913), lade fram  grunderna för evolutionsteorin kan ses som den första tidsperioden för en vetenskap som kan befria sig från religiösa skapelseberättelser. Det är ett första socialt sammanhang som medger att vetenskap bedrivs. Galileo Galilei (1564-1642) eller Ibn Al-Haytham (Alhasen, 965-1040) var också vetenskapsmän men sammanhanget runt dem var inte redo för en modern vetenskap. Går man längre tillbaka i tiden får man acceptera en mycket vid definition av naturvetenskapligt och tekniskt tänkande. Och det finns ingen tydlig arbetsdelning, den rena vetenskapen är ett modernt begrepp. Tänker man så blir de första människorna som klassificerade växter i olika arter för att kunna avgöra om de var ätbara eller användbara på annat vis tidiga botaniker. Den förste som studerade stenars kastbanor den förste ballistikern osv.

På samma vis kan man resonera kring konst, religion och filosofi. Det finns sociala sammanhang där man kan tala om "fri konst", "en religion skild från staten" och "etik" som separata verksamheter, men innan de tidpunkterna finns givetvis dessa verksamheter i en sammanblandad form. Man kan kalla Petrarca (1304-1374) för den allra första moderna människan, för att lyfta fram humanisternas betydelse för framväxten av det som skulle bli renässansen. Men man kan också med den första moderna människan mena de människor som levde under den tidigaste period som Homo sapiens anatomiskt och socialt uppvisar en modern människas karakteristika.

Min tanke är att den allra förste etikern fanns i detta sociala sammanhang. Det sammanhanget uppkom när människan blev en avancerad social varelse, med förmåga att diskutera de informella reglerna som en grupp har för vad som anses vara gott och dåligt beteende. Jag ska i nästa inlägg försöka ringa in en tidpunkt.

6 oktober 2016

Ramkonvention om klimatförändringar

Betryggande nog finns nu en antagen ramkonvention om klimatförändringar, den träder därmed ikraft den 4 november 2016.

Climate Action Tracker refererar fortfarande till siffrorna från December 2015, dvs "The emissions pledge pathway that includes INDCs has over 90% probability of exceeding 2°C, and only a ‘likely’ (>66%) chance of remaining below 3°C this century. The current policy pathways have a higher than 99.5% probability of exceeding 2°C."

Keelingkurvans dagsvärde på koldioxidhalten är 400,57 ppm. 16 mars 2014 var första gången 400 ppm passerades, nu är 400 det lägsta värde man uppmäter under året.

10 september 2016

Arkeologi på kulturnatten

Jag var förbi två föredrag om arkeologi på kulturnatten. Föredrag som visade på arkeologin från två olika sidor.

På Upplandsmuséet berättade arkeologerna Malin och Robin Lucas om de rutinmässiga utgrävningarna av ett gravfält i Alsike. De hittade stensättningar från äldre järnålder (ca 500 f.Kr till 400 e.Kr), en tid som de kallade för en fyndfattig period. Vilket bekräftades, det var fina högar med ordnade stenar men väldigt få fynd, knappt ens ben i gravarna. En spännande detalj var att stenarna som lagts i ring i något fall var varannan svart och varannan ljus. De spekulerade i att dessa stensättningar varit mycket tydliga i landskapet och fungerat som markeringar av äganderätt. Benen av de döda hade kanske använts till andra ritualer, eftersom så liten andel fanns i gravarna.

Jag får erkänna att det kändes som ett av de naturprogrammen i SVT med Martin Emtenäs där han letar efter något djur men aldrig hittar det. Mycket sten flyttade dessa arkeologer på, men det fanns inte mycket under stenarna. Kanske hade de något fynd på slutet av föredraget, för jag får medge att jag gick i förväg för att hinna till nästa föredrag på Gustavianum.

Föredraget där hette: "Världsekonomi i järnålderns båtgravar – från frankiskt glas till kinesiskt siden och arktiska valrossar" med arkeologen John Ljungkvist. Han är projektledare för något som heter Viking phenomenon - projektet. Han kunde i detta föredrag hålla ett helikopterperspektiv och ta upp många av de häftigaste fynden man gjort under alla utgrävningarna av båtgravar i Ulltuna, Valsgärde och Vendel. Mest spännande tyckte jag var de fina spelpjäserna gjorda av valrossbetar från Grönland. Men viktigare är sidenet som jag har nämnt i tidigare inlägg.

Kontrasten mellan föredragen säger något om skillnaden mellan äldre och yngre järnålder. Romar-rikets expansion norrut påverkade hela Europa och skapade mängder av reaktioner som även kom att påverka Uppland. Vilket gett oss en fyndfattig och en fyndrik period.

Anmärkning: I Maja Hagerbergs "Försvunnen värld" kan man läsa i kapitlet "Hur hittar  man ett heligt berg?" om utgrävningar av boplats och gravar från äldre järnålder runt Torsberget, vid Vaxmyra nära Storvreta. Och kapitlet "Om själen i stenen" handlar om fyndfattiga gravskick. Och kapitlet "Fimbulvinter över Gamla Uppsala" tar upp de rikare senare fynden.

16 augusti 2016

Indisk stenålder, snabbkoll kring Maharashtra

"Indisk stenålders-etik". Jag tog upp frågan i inlägget  16 augusti och jag delar upp svaret i en inledning om stenålder och sedan fortsätter jag med etiken. Stenålder i Sverige är en kort tid efter senaste istiden, men i global historia pratar vi om många miljoner år. Man indelar stenåldern i paleolitikum (gamla stenar; samlare, fiskare och jägare) och neolitikum (nya stenar; bondestenålder), samt en mellanstenålder inskjuten emellan som krånglar till det. Mesolitikum kopplar man till användning av stenflisor i mer sammansatta verktyg som knivar, skrapor och pilar.

Paleolitikum kan på ett rätt begripligt vis indelas i tidig, mellan och yngre paleolitikum. Den äldre börjar med uppkomsten av arten Homo  och de tidigaste stenartefaktfynden, mellanperioden kan kopplas till organiserad användning av eld och den moderna Homo sapiens framträdande i Afrika, och yngre paleolitikum räknas från Homo sapiens andra utvandring ut ur Afrika och den kognitiva revolutionen.

Eftersom "allt" händer tidigare i Afrika än på andra ställen får man olika tidsskalor. Homo erectus blir ett globalt fenomen tidigt, redan för 1,5 miljoner år sedan finns de på Java och i Kina.. Flera fynd i Asien kring år 500 000 sedan gör att  man talar om Homo erectus som Asiatisk medan neandertalarna är funna i Europa och Väst-asien. Tidsskalor ändras med nya fynd. Här till exempel en artikel om hur neandertalarna utvecklas från en grupp som utvandrar ur Afrika redan för 600 000 år sedan. Och "ut ur Afrika-teorierna" är inte oemotsagda men för frågan om stenåldersetik spelar det mindre roll. Indien är ett bra val av plats för att det ger en annan infallvinkel än de vanliga (Afrika och Europa). Få skelettfynd i Indien gör att man inte så ofta tar upp deras stenålder.

I min resa runt den indiska subkontinenten har jag nått fram till delstaten Maharashtra. Det är inte ett geografiskt begrepp jag relaterar till vid första omnämnandet men det är alltså delstaten som har staden Mumbai (tidigare Bombay) som huvudort. "Det stora kungariket" har idag 112 miljoner invånare och i Mumbai bor det cirka 18 miljoner människor. Två av de största floderna i Indien rinner upp här, de heter Godavari (1465 km) och Krishna (1300 km). De har bägge utlopp i Bengaliska viken, då Deccan-platån lutar från västra Chats-bergen ner mot öster.

Stenåldern får representeras av tre platser i Maharashtra: Morgaon 22 mil sydöst om Mumbai, Bori som ligger 13 mil norr om Morgaon, samt (20 mil nordöst från Morgaon´) Nevasa/Chikri vid Pravara-floden, en liten biflod till Godavari.

I närliggande delstater hittar vi bland de allra äldsta fyndplatserna i Indien för stenåldersföremål: Isampur i Karnataka, 34 mil sydväst från Morgaon och den mest fyndrika platsen, Bhimbetka nära Bhopal i delstaten Madhya Pradesh.

Morgaon, Bori och Chikri är viktiga fyndorter för de stenföremål som betecknas handkilar. Denna typ av stenkil kallas "acheulean" av arkeologerna, en hyfsat tillspetsad stenbit som kan ha åstadkommas av Homo erectus i Afrika redan för 1,2 miljoner år sedan. Fynden i Morgaon är tidigast ca 800 000 år gamla. Fynd i Bori är från ca 600 000 års sedan till 150 000 år. En mer utvecklad fas (mesolitisk) ligger mellan 150000 år och 35 000 år tillbaks i tiden och sedan finns sena mer avancerade stenåldersfynd från perioden fram till 10 000 f.Kr.

Kartor och lite bakgrund finns i uppsatsen här. Huvudslutsatsen i första artikeln tycks vara att det var ett våtare klimat under äldre stenålder och att det blev torrare (semi-arid stäpp) under mellersta pleistocen. Det var nog inga problem för Homo erectus att anpassa sig, artens spridning visar att de klarade att anpassa sig till olika naturmiljöer. Över tid kan olika evolutionära anpassningar ha uppkommit. Ett exempel på det är Homo floresiensis, den kortväxta människoarten som man funnit lämningar av på ön Flores i Indonesien och som fanns kvar så sent som för 12000 år sedan. Även de använde stenkilar.

Nästa artikel beskriver detaljerat hur stenkilarna förfinats genom årtusendena. Dock imponerar inte en teknikutveckling som under 500 000 år inte åstadkommer mer än aningen spetsigare stenkilar. Det talar för att Homo erectus relativt lilla hjärna inte var alltför kreativ, även om artens framgång får anses obestridlig om man mäter i utbredning över tid. Homo erectus hade social sammanhållning och därmed sannolikt ett primitivt språk. De var rimligen duktiga samlare (Lasse Berg talar om väskan som människans första uppfinning, han menar att med upprätt gång så fanns på förutsättningarna klara för utvecklandet av någon form av påse att lägga det man samlar ihop i). Som jägare behärskade de kast med sten för jakt på håll och klubba för slag på kort distans.

Eld är också förknippat med tidig stenålder, med fynd utanför Afrika daterade redan 800 000 år tillbaka. Eld ger skydd och värme och kan ge möjligheter till ett kosthåll som är mer varierat. Från cirka år 300 000 år sedan så kan matlagningskonsten utvecklats så mycket att det bidrog till hjärnans utveckling ("Sapiens", Hariri, sid. 20, som refererar till "Food for tought", Ann Gibbons, Science 2007.) Vad jag förstår levde Homo erectus och de första Homo sapiens i ganska små grupper, i stort sätt en mindre storfamilj på cirka 20 personer. För att undvika inavel måste mekanismer för kontakter mellan sådana grupper ha funnits.

Hariri anger att Homo sapiens utvecklas i Östafrika kring 200 000 år före nutid. David Christian i "Maps of time" refererar till McBrearty och Brooks som anger en tidpunkt ca 250 000 år sedan. De har som huvudskäl att stenkilar av "achuelian"-typen ersätts av moderna stenverktyg vid denna tid.  Men dessa moderna stenredskap hittas inte utanför Afrika förrän senare, cirka 70-50000 före nutid. Homo sapiens utvandring ur Afrika skedde i omgångar från 100 -50 000 år sedan. Tidpunkterna kan korreleras till klimatförändringar i norra Afrika enligt ny forskning.

Sen stenålder är kopplad till Homo sapiens kognitiva revolution kring 70 - 50000 år sedan. Nu är det belagt att vi talar om större grupper med en kulturell sammanhållning, Sång, dans, språk och skvaller (Mänskliga nätverk, McNeill). Grottmålningarna i Bhimbetka är ett exempel resultat av denna förändring, även om de inte är daterade och kanske är ca 10000 år gamla.

För diskussionen om etikens första uppkomst kan vi renodla detta till två utvecklingsstadier av släktet Homo i Indien. Först Homo erectus och andra arter som hör äldre paleolitikum till. Och sedan den kulturellt utvecklade Homo sapiens yngre paleolitikum, men innan jordbrukets uppkomst under neolitikum. Därmed hoppar jag över alla olika mellanstadier man kan fundera över, och som komplicerar bilden. För översikt över den moderna människans uppkomst, se t.ex. Stringers "Modern humans origins".