6 januari 2017

Varför ifrågasätta början på filosofins historia?


Jag börjar ångra idén att ifrågasätta att filosofisk historia börjar med Thales och de andra gamla grekerna. Att nämna att kineserna och indierna också hade tidiga filosofer är förhoppningsvis skåpmat. Och att leta efter etikens första uppkomst är nästan utsiktslöst.


Accepterar man tanken att djur har mekanismer för att uppfatta sin omgivning och reagera på den, och att högre stående djur har en rätt kvalificerade beteenden som uppvisar empati och altruism, och viss kommunikation kring vilka beteende som är "goda", så får man en väldigt glidande skala för etikens uppkomst.


Den poäng jag hade hoppats kunna ro hem var att Homo sapiens som art, främst på grund av att honan måste skyddas under barnafödandet och att avkomman föds för tidigt och måste skötas under lång tid, utvecklat en omsorgsetik för att få familjegruppen att fungera. Och att på ett tidigt stadium denna omsorgsetik utvidgades till en större grupp för att det gett en framgångsrik social organisation. Denna organisation förutsätter en högre grad av "theory of mind", dvs förmåga att bedöma vad andra individer i gruppen har för funderingar. Vid någon tidpunkt kunde en grupp av Homo sapiens föreställa sig en annan grupp, som även de satt runt en eld och funderade på tillvaron. Var de fientliga? Eller var det en grupp som man kunde ordna en trivsam större sammankomst med? Kunde vår grupp agera på något vis för att få den andra gruppen vänligt inställd? Gott och ont i ett socialt kontext, det är etik. Och avgörande: när gruppen kom fram till ett ståndpunkt så hade den tillgång till medel för kommunikation som gjorde att nästa generation i samma grupp kunde ta del av deras slutsats. Det är först när en sådan rent kulturell överföring av den etiska slutsatsen skedde som man kan börja se etiken som något mer än en evolution av sociala färdigheter.


Men det finns inga tidiga belägg för detta. Stenålderskonst är avancerad men handlar vad jag förstått inte om etik. Vi kanske måste acceptera att det är först med nedskrivning av traderade berättelser som vi får de första bevisen på etiska överväganden - kulturellt överförda etiska slutsatser. Där börjar filosofins historia. Men för att bedriva bra filosofi så behöver vi förstå vad man kan lära sig om medvetandets utveckling och de sociala organisationernas framväxt innan dessa belägg, den för-filosofiska berättelsen. Och behålla något slags vidvinkelperspektiv - det blir en väldigt smal filosofi om allt bara ska vara fotnoter till Platon.


Jag har läst en bok som hamnat i ett liknande moras. Det är en bok som handlar om att hitta belägg för det första kriget. Den heter (lite olyckligt tycker jag) "Att döda en människa" av Björn Hagberg och Martin Widman (Norstedts, 2016). På ett utmärkt vis redovisar de olika forskare och deras svar på frågan om när det första kriget som man känner till skulle ha skett. Två skolor tycks finnas, en som anser att krig varit en del av Homo sapiens  natur och alltid funnits och en skola som anser att Homo sapiens var en relativt fredlig art men att den neolitiska revolutionen resulterade i en hierarkisk patriarkalisk värld som gjort att krig uppkommit. Något svar på frågan om tidpunkten för det första kriget verkar de inte hitta. De vill landa i att det skulle ha skett för ca 14000 år sedan, belagt i en fyndort i Egypten som heter Jebel Sahaba. Men jag är inte övertygad, det känns lika trovärdigt som att jag skulle säga att den första etiska diskussionen i Indien skedde vid grottorna i Bhimbetka för 40000 år sedan.


Men mycket kan man lära sig av att fråga. De reser med Lasse Berg och träffar många experter. En forskare de nämner som tycks ha vidvinkelperspektivet är Sarah Mathew. De refererar även sympatiskt nog Margaret Meads "Warfare is only an invention - not a biological necessity" från 1940.


Författarna som spanade efter krigets uppkomst nämner att Robin Dunbar sa till dem att det inte är så intressant att leta efter de äldsta beläggen. Varför leta efter första gången elden använts? Det intressanta är när elden kom i allmänt bruk och hur den påverkade den sociala organisationen och miljön. Eld och krig påverkar. Liksom etik.







4 januari 2017

Koll på Climate tracker

Nytt år 2017. Kan börja med en koll på Climate tracker. Den uppdaterades i november 2016. USA låg då fortfarande på det som kallas "medium" INDC. http://climateactiontracker.org/indcs.html

Pledges (löften) ledde till en prognos på minst 50 % risk att ökningen blir 2,8 grader Celsius till 2100. Nuvarande policy landade på 3,6.

3 januari 2017

Modeller för det moraliska medvetandet

Frågan om när människans kognitiva förmåga blev tillräckligt avancerad för att möjliggöra etik leder in på diskussioner om vilken modell man ska ha för mentala processer som inbegriper moral. Dessa modeller är ofta väldigt enkla bilder, och det kan vara roligt att titta på några sådana. Vi börjar med faner.

Faner-teorin finns i  "Primates and Philosophers - How morality evolved", Frans de Waal, utgiven av Stephen Macedo och Josiah Ober, Princeton UP, 2006. Där beskriver Frans de Waal det han kallar en "Veneer theory" (VT) för moralens uppkomst, en modell där moralen anses vara ett utompåliggande faner på en inre kärna av ren själviskhet och självhävdelse (a selfish and brutish nature, sid 6).

På svenska har jag sett "veneer" översatt till fernissa i artiklar om hans böcker. Det ligger närmare vanligt bildspråk, där man "döljer något bakom ett tunt lager fernissa". Ofta noteras att "civilisationens fernissa är tunn". Men Frans de Waal vill göra tydligt att han talar om ett heltäckande material skilt från underlaget, och det är faner.

Denna faner-bild skiljer sig från John Lockes (1632-1704)  "oskrivna blad". För Locke finns inget lager under bladet som kan påverka beskrivningen av människans mentala process, allt är kulturell inlärning, erfarenhet. "Låt oss alltså anta att själen är som ett vitt pappersark...". Såna här bilder tas ofta fram i polemiskt syfte. Locke ville skapa kontrast mot föreställningar där själen bär med sig en mängd gudagivna egenskaper. Sedan kan bildspråket få ett eget liv, "tabula rasa" dyker upp i många resonemang.

Frans de Waal har ett omvänt polemiskt syfte, han beskriver faner-teorin (VT) för att sedan kunna visa hur felaktig den är. Hans referens för VT är främst biologen Thomas Henry Huxely (1825-1895). Huxley är känd som en försvarare av Darwins teorier och för att han myntande begreppet "agnosticism" (dvs "utan gnosis"). Men Frans de Waal menar att Huxley feltolkade Darwin och drev en linje att mänsklig etik inte hade någon grund i egenskaper som kan härledas ur evolutionen. Sedan driver han detta vidare till att det har varit en vanligt ståndpunkt bland både biologer och filosofer att Homo sapiens "natur" är självisk och våldsam, något han vill bemöta. Hans egen ståndpunkt utgår från att han i sin forskning visat på många goda moraliska egenskaper hos schimpanser och bonoboner, och att människans moral har sin rot i evolutionen av sociala beteenden hos apor.

I Primates and Philosophers tillåts ett antal filosofer bemöta Frans de Waal. Som exempel: Christine M. Korsgaard noterar att VT inte förtjänar så mycket uppmärksamhet och hon vill istället koncentrera sig på de Waals beskrivning av moralens biologiska ursprung. Jag återkommer till det, i detta inlägg handlar det främst om bildspråket.

En biolog som ofta nämns som exempel på VT är Konrad Lorenz. Han anses ha beskrivit aggression med en tryckkokarmodell, eller ett hydrauliskt system, en inre "naturligt tryck" som måste släppas ut genom det yttre skalet. Jag måste kolla upp vad Konrad Lorenz egentligen skrev, dessa bilder får som sagt ofta ett eget liv.

Frans de Waal har en bild av empatins uppbyggnad som en rysk docka, en så kallad babuschka. Längst inne finns en automatisk process som många arter har, med motorisk imitation och emotionell smitta (förmedlad av spegelneuroner). Senare har det för arter som tar hand om sina barn och lever i grupper tillkommit ett skikt av omtanke om andra (tröst, kognitiv empati). Redan här kan man börja tala om en omtankens etik. Enligt Frans de Waal har makaker inte en fullt utvecklad sådan (en makak-mamma kan misslyckas med att begripa att deras barn inte kan simma) medan han beskriver mängder av sådana beteenden hos människoapor. Den ryska dockans yttersta skal är perspektivtagande (målinriktad hjälp, attribution). Sådan empati närmar sig ett rationellt val att göra det som är gott för den andre. Frans de Waals viktigaste poäng är att evolutionen bygger på tidigare lösningar, dvs även de mest förfinade skikten i dockan förbli i regel sammabundna med kärnprocessen. Just det gör att jag inte tycker att dockan är en så bra modell, ifall inte den som gjort dockan särskilt låtit de yttre skalen påverkas av de inre på något vis.

En arkeolog som excellerar i olika modeller är Stephen Mithen. I en kort sammanfattning av hans bok "The cognitive origins of art, religion and science" från 1999, skriven av Andy Gorman, finns flera modeller uppräknade: Wynn och Piagets datormodell, den schweiziska arméknivsmodellen och slutligen katedralmodellen. Den sista ska på något vis illustrera hur olika rum sammanbinds till en helhet, dvs olika kognitiva förmågor utvecklas separat men när de byggs ihop skapas helheten. Det ger en bild av att något "byggs ihop", istället för att "lager läggs på lager" och det verkar på något vis bättre. Jag har dock inte läst Mithens bok så jag vet inte vart har tar sin modell.

Det är svårt att göra enkla modeller över förändring i komplexa system. Skal-modellen betonar den gradvisa förändringen och gör det svårare att tala om specifika brytpunkter i evolutionen. Klossar-som-sätts-ihop-modellen ligger mer i linje med idén om en kognitiv revolution.



25 december 2016

Antecknat om primater

I inlägget den 16 oktober påbörjar jag funderingar kring vad man kan lära sig från primatforskning rörande etikens uppkomst. Nu fick jag i julklapp boken som förhoppningsvis besvarar den frågan. Innan jag läser den lägger jag ut vad jag antecknat fram till nu.

Språk, inlevelseförmåga, regeltänkande (sedvänjor), moralisk känsla, förmåga att ställa frågor osv. Klart är att sammantaget måste den senpaleolitiska kognitiva revolutionen ha passerats för att detta ska komma på fråga.

Tar man varje egenskap för sig hittar man föregångare till alla dessa egenskaper hos högre stående djur, främst våra närmaste släktingar schimpanserna (Pan troglodytes) och bonobonerna, (Pan paniscus), tidigare kallad dvärgschimpans.

I tidigare inlägg refererade jag till tre naturvetare vars böcker jag fann på hyllorna Ue och Ug på biblioteket i Gottsunda. Robin Dunbar (1947- ) är antropolog och evolutionär psykolog vid Oxford, och enligt Wikipedia mest känd för "Dunbar-numret" 150. Jared Diamond (1937- ) var fysiolog och ornitolog och är nu professor i Geografi vid UCLA, och han är en av tidernas bästa populärvetenskapliga författare. Frans de Waal (1948- ) är primatolog vid Yerkes National Primate Research Center i Atlanta.
 
Robin Dunbars bok "Historien om människan", Dualis 2006, bidrar främst med en beskrivning av nivåer av kognitionsförmåga, mätt i antalet led av personers föreställningar man kan leva sig in i. I dagens DN beskrivs försök där detta studerats. Schimpanser, bonoboer och orangutanger har fått se en fil där en apliknande varelse stjäl en sten från en människa och gömmer den i en låda. Människan skräms iväg och sedan tar sten-tjuven fram sitt rov och går iväg. När filmen fortsatte med att människan kom tillbaka kunde forskarna se att de flesta aporna tittade på lådan, och slutsaten var att det förstod att människan trodde att stenen låg där, fast de som åskådare inte visste det.

Frans de Waal utreder begreppet empati i "Empatins tidsålder". Han beskriver empati som inlevelse, till exempel som den inlevelse man har när man ser en lindansare. Medkänsla menar han är en mer komplex funktion. Empati (skriver han på sidan 113) är "insamlande av information om någon annan. Medkänsla däremot speglar en omtanke om den andre och en vilja att förbättra den andres situation".

Jared Diamonds "Den mänskliga apans uppgång och fall" spänner över alla de teman som Jared Diamond sedan skrivit sina böcker om. Han betonar språket som en viktigt faktor i den senpaleolitiska revolutionen och tar upp Bickertons beskrivning av pidgin-språk som en ledtråd till hur språket utvecklades. Detta är en av Jared Diamonds tidigare böcker, mycket kan ha hänt i forskningen sedan den kom, men boken visar på Diamonds spännvidd och engagemang.

Julklappsboken heter "Primates and Philosophers" , Frans de Waal, Princetown UP, 2006.

12 december 2016

Tanken bakom stenålderskonst

Den tidiga grottkonsten är den mest slående vittnesbörden om nya mentala förmågor hos Homo sapiens. Den äldsta grottkonsten utanför Afrika är cirka 40000 år gammal. David S. Whitley kallar det som skedde för en kreativ explosion, i sin bok "Cave paintings - the origin of creativity and belief" (Prometheus books, 2009), I en fotnot refererar han till John Pfeiffer som myntade begreppet "kreativ explosion" 1982 men han noterar också att forskningen sedan dess belagt en mycket långsammare utveckling av kreativa förmågor hos Homo sapiens i Afrika, över en tidsperiod från 200 000 år sedan. Hans referens för det är Pamela Willoughby.

Whitley och många med honom tolkar viktiga delar av grottkonsten i en schamanistiskt religiös kontext. Djurbilder och djurstatyer är det som jag mest fastnar för. Ett berömt exempel är "lejonmänniskan" från Stadelgrottan nära Ulm i Tyskland. Det finns även föremål som kan tolkas som månkalendrar. Det är ristade ben (mammutbetar, hjorthorn) som man funnit till exempel i Gontsy i Ukraina. (karta) (Science and Technology in World History, 2015).

Det handlar inte bara om konst i grottor utan det finns även gamla hällristningar. En viktig fyndort för petroglyfer är Côa i Portugal.

Whitley räknar upp nio platser som han räknar som de allra betydelsefullaste för stenålderskonst: Niaux, Lascaux, Altamira, Font de Gaume, Les Combarelles, Volp Caves (Trois Fréres), Chauvet, Cosquer och Côa.

Det blir en koncentration till lokaler i Frankrike, Spanien och Portugal. Kanske något som kommer att ändras när man bättre beskriver platser på andra ställen i världen. Hemsidor med petroglyfer från hela världen kan man klicka sig runt på om man vill se vad som finns. Jean Clottes namn borgar för att det är en seriös hemsida, han räknas som en nestor på området.

I "Ice age art, the arrival of the modern mind" av Jill Cook (The British Museum Press, 2013) inleder hon med en genomgång av modern hjärnforskning. Det visar hur viktig stenålderskonsten är för vår förståelse av den tidiga kognitiva utvecklingen. Samtidigt kvarstår att vi inte vet vad de som gjorde konsten tänkte. En referens till en neuroforskare som försöker reda i det är Vilayanur Ramachandran.

En av David S. Whitleys ansatser är att det ger mycket att lära av nutida schamaner, som han träffat främst bland nordamerikanska indianer. Mest intressant tycker jag var hans resonemang (på sidan 181-182) att schamanism bygger på en annan grundläggande etik än Aristotelisk fokusering på den gyllene medelvägen. Den schamanistiska etiken tror inte att ytterligheterna kan förenas. Världen är fylld av starka krafter i ständig förändring som inte låter si påverkas så lätt. Schamanen kan i någon mening fånga krafterna och utnyttja dem för goda och helande syften, eller för att skada.

Mina inlägg har nu hamnat i flera spår för att ringa in den tidiga etiken: arkeologi/paleontologi, primatologi, etnografi, evolutionär psykologi, omsorgsetik, spelteori.

Jag har sett framför mig en grupp stenåldersmänniskor som för en ganska rationell diskussion, till exempel om hur de ska flytta sin boplats från ett ställe till en annan. Men grottkonsten handlar om något annat, en del av den är gjort av exceptionellt duktiga konstnärer, som sannolikt var någon motsvarighet till senare tiders schamaner. Och David S. Whitley kopplar detta till uppkomst av vissa typer av mentala störningar. Se hans TED talk om detta.

Det är en spännande teori men det komplicerar bilden av utvecklingen av den sociala organisationen utifrån ökande kognitiv förmåga. Vissa kognitiva framsteg kanske bara var möjliga för en liten del av populationen, som inte nödvändigtvis var de mest produktiva medlemmarna i andra hänseenden. Och kravet för hela den sociala gruppen blir att kunna härbärgera en sådan variation.























9 november 2016

Mot 4 grader plus

Trump vann valet. Han gillar inte klimatavtalet som trädde i kraft för några dagar sedan. Vi får titta närmare på kartan över världen med plus 4 grader (från New Scientist via Parag Khanna):
http://www.paragkhanna.com/home/2016/3/9/the-world-4-degrees-warmer

Latinamerika, Afrika och södra Asien drabbas oerhört hårt. Och studera de rödmarkerade områdena, flytta sedan därifrån.

22 oktober 2016

Mer om periodisering av historien - när människan blev människa, den senpaleolitiska revolutionen

I ett inlägg 23 mars 2013 så skrev jag om periodisering av historien utan att närmare fundera över vad som hände före den neolitiska revolutionen. Nu söker jag efter den tid då man kan tänka sig att de första "etiska" diskussionerna fördes. Jag har kommit fram till att det måste ha varit något som skedde när människan blev människa i modern mening. Jag sammanfattar här mycket kort några böckers beskrivning av detta med referenser som jag inte hunnit kolla upp.

McNeill och McNeills "Mänskliga nätverk" (2003) börjar med orden "Benrester, sönderslagna stenar och bitar av träkol är alla belägg vi har för hur våra avlägsna förfäder verkligen levde." Kapitel 1 "Människans lärotid" handlar om tiden före för 11000 år sedan. Där står att Homo sapiens kom att beteendemässigt och socialt skilja sig enormt från Homo erectus kanske för 200000 till 130000 år sedan i Afrika. "Mänskligheten moderna tendens till ständig teknologisk ombytlighet tycks ha framträtt för bara 40000 år sedan." Sydvästra Asien befolkades av H. sapiens för 35000 år sedan. "Den symboliska evolutionen ersatte den genetiska evolutionen som drivkraft för biologisk förändring på jorden". En förutsättning var begripligt tal. En milstolpe var skapandet av sång och dans, som möjliggjorde att större skaror kunde hålla samma eftersom föreningen i sång och dans kunde bidra till att lösta upp konflikter. (Referenser är t.ex. Barbara King (1994), Robin Dunbar (1996), Mellars och Stringer (1989), John Reader (Africa a biography of a continent1998).

Clive Pontings "World History" från 2000 skriver att "modern humans" uppstod i Afrika för 100000 år sedan´, baserat på fynd av stenkilar av som kallas mousterian. Én senare mer avancerad fas från 30000 år sedan kan tillverka "upper paleolitic micorblades" som kan sättas fast på skaft, och göra sådant som eldstäder, vindskydd, konst och mer avancerat gravskick. Den mest berömda grottkonsten från Lascaux och Altamira dateras till ca 18000 år sedan. De första brända lerfigurerna är 15000 år gamla (Dolni Vestonice i Moravien). Referenser: ex: Lewin (1989), Mellars och Stringer osv.

"Maps of time" av David Christian (2004) är "Big History". Han använder begreppet "collective learning" som begrepp för hur ett alltmer utvecklat språk och sociala relationer i en större grupp ger evolutionära fördelar (sk. Baldwinian evolution) för de tidiga Homo sapiens. Detta sker först i Afrika, tidigast för 300-250 000 år sedan, referens McBrearty and Brooks (2000), och sedan sker en gradvis utveckling. Det leder till att kring för 50000 år sedan finner man fyra markörer för modernt beteende: förmåga att etablera sig i nya ekologiska miljöer, ny stenkilsteknik, ökade sociala kontakter även på distans och symbolisk aktivitet. "A revolution of the Upper Paleolithic" beginning 50000 years ago marks the beginning of human history". "Upper paleolitic" är på svenska senpaleolitisk och tidpunkten varierar över Eurasien, ca 60000-40000 år sedan.  (Ref ex: Cavalli Sforza (1995), Stephen Mithen (1996), sid 166 refererar till Humphrey (1992) i fotnot 45, via citat ur Calvin "How Brains Think?" (1998) och fotnot 47 till Foley (1995). Huvudtes rörande Collective Learning på sid 182 , Robert Wright (2000).

Robert Foley i "Varför människan blev människa" (1995) har en tidtabell även om han noterar att "försöka beskriva den mänskliga kognitiva förmågans innersta natur är som att beträda ett minfält av terminologisk och teoretisk förvirring". Även han refererar till Humphrey (1992, A history of the mind). Han skriver att en tidtabell inte ska uppfattas som att evolutionen leder fram till människans uppkomst, utan bara anger att så här uppkom människan bland alla andra arter som också uppkom. Han sätter den anatomiskt moderna Homo sapiens till 140000 år sedan, och då uppkommer språk så som vi uppfattar det. Sedan har han en gradvis utveckling där modernt beteende med storskaliga sociala strukturer uppkommer för 20000 år sedan. Han polemiserar mot Mellas och Stringer i det att han inte väljer 40000 år sedan för tiden för "den symboliska explosionen" då han menar att på global skala hände inte mycket då. Å andra sidan skriver han att det verkligt stora förändringarna kom för 15000 till 5000 år sedan men då är vi inne på den neolitiska revolutionen och det är inte den vi letar efter här, ifall man inte tänker sig att det är först då människor börjar tänka.

"Sapiens" av Yuval Noah Harari (2012) använder begreppet "kognitiva revolutionen". Två referenser i hans noter är Robin Dunbar (1998) och Frans de Waal (2000). Harari har en tabell där han anger viktiga nya förmågor som förmedling av stora mängder information om omgivningen och om sociala relationer samt förmåga att förmedla information om sådant som inte existerar (t.ex. citat "skyddsandar, stater, aktiebolag och mänskliga rättigheter").

En huvudpoäng från nätverkslära är att i en grupp på n individer så finns ((n x (n-1))/2 relationer, dvs hjärnan måste ha kapacitet att hantera exponentiellt flera sociala relationer när n ökar. Harari skriver i sin hejiga stil att om vi jämför oss en och en med schimpanser så är vi genant lika men i grupper om 1000 individer blir skillnaden enorm. Till det tillkommer att redan i en liten grupp av människor som har animistiska föreställningar om förfäder och andar i djur, växter och stenar omkring dem, så ska sociala relationer upprätthållas även med dem, dvs antalet som är "n" är inte så lätt att mäta men blir snabbt mycket stort. Då krävs kognitiv kapacitet. Men som framgått, denna kapacitet växte fram långsamt, på ett sätt som var nära kopplad till tidigare andra mer känslomässiga och impulsstyrda hjärnförmågor som bygger sociala relationer. Harari tidsätter den kognitiva revolutionens början till för 70000 år sedan.

Kognitiv är ett ord som anger psykologiska processer som har med tänkande och fattningsförmåga att göra. En gammal definition skiljer kognitiva handlingar från känslostyrda och viljestyrda handlingar. Ordet kommer från latinets cognitae som betyder "känd", i sin tur från grekiskan γινώσκω, (gnosis) att känna till, att komma att veta. Jämför inkognito. Jämför också "med-vetande".

Lasse Berg har på svenska skrivit om detta i en hel bok, "Gryning över Kalahari" (2005). På biblioteket i Gottsunda kunde jag idag låna flera böcker av de författare som refereras ovan och i förra inlägget: klassikern Darwin "Människans härkomst och könsurvalet", NoK 2006, samt tre böcker till; Frans de Waal "Empatins tidsålder"(2009), Robin Dunbar "Historien om människan" Dualis 2006, och Jarred Diamond "Den mänskliga apans uppgång och fall" (1992).

De tre skildrar de komplicerade detaljerna i den afrikanska utvecklingen och fynden i Europa och Levanten (samt en massa annat, det är populärvetenskap när det är som bäst). För den Indiska subkontinenten finns få data men det gör beskrivningen enklare. Först fanns Homo erectus under en mycket lång tidsperiod och sedan (kring 60000 år sedan) kommer Homo sapiens i form av rätt välorganiserade grupper och ersätter Homo erectus.

Dessa Homo sapiens befinner sig i den process som kan kallas den senpaleolitiska revolutionen, en kognitiv förändring som ger upphov till avancerat symboltänkande. Belägg för den tidiga utvecklingen av detta blir indirekta. Först med de grottmålningar och olika tecken i anknytning till dem som man funnit i t.ex. Lascaux (Se FoF nr 9, 2016) får man konkreta fynd av symbolanvändning. Harari beskriver en grav i Sungir nära Vladimir i Ryssland som daterats som 30000 år gammal som innehöll smycken och statyetter. Jag har tidigare skrivit om grottorna Cueva de la Pileta.

Den indiska fyndort som kommer närmast är grottorna i Bhimbetka, varav de tidigaste kan vara senpaleolitiska. I Indonesien har man funnit grottkonst (Leang Timpuseng) som dateras till för cirka 37000 år sedan.

Så avancerad grottkonst har alltså hittats från Spanien till Indonesien, varav de äldsta fynden är ca 40 000 år gammal. Men processerna som ledde fram till sociala grupper av Homo sapiens med kapacitet för att skapa detta var säkert mycket ojämn över tid och rum. Det är nog inte meningsfullt att försöka snäva in tiden för den senpaleolitiska förändringen i Eurasien, kanske lika bra att sätta tids-spannet från 70000 - 30000 år sedan.