Efter att ha läst "Världen själv" av Ulf Danielsson, del 1 fysikalism med kropp

"Världen själv" av Ulf Danielsson (Fri Tanke förlag 2020) är en bok som redogör för en  verklighetsuppfattning som är sympatisk. I den mån jag begriper den så håller jag med om allt, utom möjligen sista kapitlets sätt att beskriva den "fria viljan".

Mycket kort sammanfattat som jag förstått det: verkligheten finns och är en enda men mycket stor och vi kan inte se allt, i vårt medvetande finns det modeller av de delar av verkligheten som vi uppfattar, självmedvetandet är en produkt av samma verklighet. Självmedvetandet skapas i en kropp och är beroende av den, och en produkt av en lång biologisk evolution. Självupprätthållande loopar som behövs för levande system kan inte simuleras, dvs det går inte att programmera en maskin till att ha ett självmedvetande.

Så långt är jag med även om jag inte förstår alla skälen för denna beskrivning. Att matematik måste vara självmotsägande och att det finns icke beräkningsbar matematik kan jag på lekmannamässigt sätt förstå men jag har svårt att förstå hur det sedan får följder för verklighetsbeskrivningen. Jag skriver "självmedvetande", det gör inte Ulf Danielsson, möjligen för att han inte skiljer på medvetande och självmedvetande.

Svårast att acceptera för mig är att Ulf Danielsson skriver "Fri vilja är en approximation som spelar en roll inom en specifik modell",  "med begränsad praktisk användbarhet". Kanske måste en fysiker tycka så för att inte misstänkas för att tro att den "fria viljan" kan styra materien. Men jag tycker att det finns skäl att beskriva delar av det som självmedvetandet åstadkommer som "fri vilja". Har man väl bestämt sig för att självmedvetandet är något som kan skapas i en materiell värld så är det väl rimligt att beskriva upplevelsen av möjlighet att välja och därmed också upplevelsen av moraliskt ansvar för sitt val som en del av den världen. Jag finner det väldigt opraktiskt att hävda att det inte finns någon fri vilja.

Det blir två inlägg av detta. Jag gör en liten ordlista med referenser tillbaka till tidigare inlägg för att tydliggöra stegen i tänket ovan.

Verklighetsbeskrivning. Ontologi. Läran om varandet. Att verkligheten finns och att allt i den har en materiell bas är en ontologi som Ulf Danielsson omfattar och kallar fysikalism, jag kallar det för materialism. Det finns kanske nyanser mellan de två orden men avgörande är att denna ontologi är en monism, allt som finns går ytterst att härledas tillbaka till fysik. Ämnet fysik idag är fortfarande inte i närheten av att kunna förklara allt som finns, men i princip är allt fysik.

Jag tror det finns en språklig fördel med ordet "fysikalism". När man googlar på materialism så får man ibland förklaringar som att "världen endast innehåller materia som existerar oberoende av oss" och då har man redan trillat i fällan att tala om ett "oss" som skulle vara något annat. Poängen med denna monism är att "vi" är del av en fysik, fast en mycket komplicerad sådan, som klarar av att beskriva mentala fenomen.  

För att lite skämtsamt klargöra att man kan vara materialist utan tro att det finns något "mekaniskt" i mentala tillstånd så hittade jag på begreppet "icke-materialistiskmaterialism" i ett inlägg. Det finns ett begrepp "icke-reduktionistisk fysikalism" som kanske ska användas här. Jag uppfattar det som att Ulf Danielsson inte tar ställning. Han är helt tydlig med att dagens kunnande inom fysik inte räcker till men öppnar för möjligheten att en framtida fysik ska kunna redogör för mycket mer. Frågan är hur man ska se på olika emergenta fenomen, dvs sådant som uppstår på högre logiska nivåer i ett system och är svåra att beskriva med hjälp av de lägre nivåerna. Jag tror att de begränsningar i matematiken som han talar om innebär att det inte alltid går att reducera allt, medan Ulf Danielsson nog menar att det vet vi helt enkelt inte idag eftersom det kan komma "ny fysik".  

Kunskapsteori. Epistemologi. Läran om vad man kan veta. Att det vi tycker vi vet om världen är modeller av den som är beroende av våra sinnen och kroppsliga närvaro i världen är en kunskapsteori. Ulf Danielsson klargör att även de naturlagar som han använder är sådana modeller, de finns inte i världen. "Kartan är inte verkligheten". Nu är det kartor som Ulf Danielsson laborerar med inte var mans terrängkartor, utan det är avancerade matematiska beskrivningar av universum och dess partiklar. Skönt att få läsa är att man kan strunta i den matematiska slutsatsen att varje alternativ händelse ger upphov till ett parallellt universum, visst är det en modell men inte någon man måste leva sig in i. Även kvantmekanikens problem med att det behövs en "mätning" har Ulf Danielsson en hållning till som jag finner praktisk. Kvantmekanikens"kollaps" sker i partiklars ständiga växelverkan (sidan 42). Han skriver "om vi struntar i att mäta skulle världen vara helt deterministisk". Det tolkar jag som att eftersom världen mäter sig själv genom partiklars växelverkan så framstår världen som genuint slumpartad. Men läs boken, här är det svårt att hänga med.

Viktigt för Ulf Danielssons kunskapsteori är att matematiken inte kan vara en komplett beskrivning av världen. Har man en god vän (Max Tegmark) som skriver böcker på temat "allt är matematik" är det ett ställningstagande, för de flesta är det annars inget problem. Men bevisföringen här är inte så enkel. Ett lästips är att läsa "Gödel. Escher, Bach" av Douglas Hofstadter, om man är intresserad av hur fullständiga betydelsebärande system med förmåga att syfta tillbaka på sig själva måste orsaka paradoxer.

Istället vill Ulf Danielsson betona kroppens förankring i verkligheten, dvs han har en biologiskt inriktad epistemologi. Detta ser jag som en "evolutionär epistemologi". Referensen i boken är "Philosophy in the flesh" av Mark Johnson och George Lakoff, som jag inte läst. En annan referens är Maurice Merleau-Ponty som jag försökt läsa utan större framgång, han var fenomenologiskt inriktad fransk filosof och det borgar för att det ska vara svårläst. Men grundtanken, att vad vi vet om världen är någorlunda korrekt därför att vi är biologiska varelser som överlevt i denna världen över tid, är lättbegriplig och praktiskt viktig. Men i en värld som allt mer består av "icke-biologiska" lösningar på samhällsproblem så kan vi få problem. Ulf Danielsson varnar oss för en övertro på AI, inte för att den skulle förstå världen bättre och därmed bli ett hot, utan för att vi tror att den kan göra det och låter AI fatta beslut som blir verklighetsfrämmande. Det liknar den varning som Yuval Noah Harari fört fram och som jag kallat "anti-dataism" men som borde få heta något mera framåtsyftande.

Fortsättning om medvetandeteori och fria viljan i nästa inlägg