Nuvarande slottets äldsta delar är från 1300-talets andra hälft men delar av borgen kan ha börjat byggas i slutet av 1200-talet. Man kan jämföra med kastalen i Borgholm som byggdes i slutet av 1100-talet. Dick Harrison skriver i "Jarlens sekel" (sid. 132) att idén att bygga försvarstorn vid kusten kom från Danmark och spred sig norrut. Ordet kastal kommer av castellum och betydde egentligen försvarsanläggning, och syftade alltså inte bara på ett torn.
Ser man på kartan linjen från Stockholm, via Kastelholm till Åbo, och sedan vidare förbi Raseborg (från 1370-tal) och Borgå bort till Viborg, får man en strategisk linje för det medeltida Sverige. Viborgs slott grundades 1293 och här växte en stad upp. Åbo och Viborg var under vissa perioder efter Stockholm rikets viktigaste städer.
Före 1200-tal har detta ännu inte hänt. Men sjötrafiken fanns givetvis. Och bebyggelse, man hittar spår av fornborgar och hustomter. I "Finlands historia" (Schildts 1993) står (sid. 214) att några av det bäst dokumentarade husen från yngre järnåldern låg vid Storhagen i Kulla och vid Kastelholms kungsgård i Sund, samt Kvarnbohallen i Saltvik. Ålands bebyggelsehistoria är dock svår att förstå sig på och rymmer möjligheter till spekulationer.
Lite kul är att läsa Matti Klinges "Östersjövälden" (Askelin & Hägglund, 1984) som beskriver två tänkta "kustsystem" i Östersjön. Det ena skulla ha varit från Uppland över Åland till landskapet Satakunda norr om Åbo, och kopplat till de handelsvägar i norr som kallats "kvänland". Det andra sjöväldet låg söder om Åland, på andra sidan en gräns i Skärgårdshavet som skulle gått längs fjärden Skiftet. Detta södra sjövälde skulle ha gått från Åbo och söderut via Livland hela vägen ner till Rügen. Klinges bok är full av roliga språkliga tolkningar som stöd för denna teori. Till exempel tänker han sig att ordet "satakunda" har med uppländska "hundaren" att göra. Matti Klinge för även resonemang om det han kallar Rolandsstatyer. På finska skulle de ha motsvarats av en stod som kallades Sampo, en staty som finns på bild från Nousis nära Åbo, en bild som symboliserar mötet mellan hedningarna och de inkräktande missionärerna kung Erik och biskop Henrik. "Sampo" är ett heligt föremål i Kalevala. Men i detta sammanhang skulle statyerna ha varit symboler för handelsavtal mellan Magdeburg och hedniska samfund. En gemensam Torskult skulle också ha funnits inom detta södra sjövälde. Sista kapitlet i historieprofessor Klinges bok är en kort exposé över sjöväldenas betydelse. Han gör en uppdelning mellan tröga landbaserade riken och de mera flexibla sjöväldena. Som sjövälden kan man lyfta fram Venedig och Hansan. Men Klinges två fornhistoriska sjövälden i Östersjön känns väldigt löst grundade. Idén belyser att handeln över havet alltid varit viktigt, men frågan är hur det relaterar till tanken om ett "välde".
Ålands roll som farled framgår av ett danskt itinerarie, den äldsta skriftliga källan som beskiver segelleden från Blekinge till Reval (Revelsburg, borgen i Talinn fanns redan från 800-talet) i Estland. (sid. 219 i "Finlands historia"). På wikipedia kallas den "Kung Valdemars segelled".
Namnet Åland ska komma från ett fornordiskt ord "ahvaland" , där "ahva" på något vis ska vara besläktat med latinets "aqua". På finska heter Åland "Ahvenanmaa" vilket går att översätta till aborr-landet. Då varken åar eller aborrar är något Åland är känt för kanske betydelsen "vattenland" rimlig. Aborrar är vanligare än åar på Åland, men det är gädda som är landskapsfisken.
Språkforskaren Johan Schalin har en annan teori, att Åland skulle komma av ett ord "ål" som betyder undervattensrev, i detta fall rullstensåsar som ligger i havsbrynet. Sådana namn finns, till exempel Långålen.
Å i Åbo är mera oproblematiskt, det syftar på Aura å som flyter genom staden. Åbo är gammalt, Åbo anses finnas omnämnt i araben al-Idrisis geografiska arbete från 1154. Säkert är att påven beslöt att flytta biskopssätet i Finland från Nousis (2 mil norr om Åbo) till en plats lite uppströms Åbo år 1229. Biskop Thomas (född i England, d. 1248) var medlem av domkapitler i Uppsala och blev utsedd till biskop i Åbo. Innan honom figurerar Sankt Henrik (d. ca. 1156), som likt Sankt Erik (d. 1160) i Sverige bara är helgon i våra nordiska historierskrivningar, ingen påve har helgonförklarat dem. Säkert på goda grunder, och inte heller biskop Thomas verkar ha varit särskilt helgonlik. Men dessa herrar var viktiga maktspelare. En som faktiskt blev saligförklarad var biskop Hemming från Bälinge (född ca 1290, d. 1366, biskop i Åbo från 1338).
Ännu fler maktspelare agerade söder om finska viken under 1200-talets början, jag har skrivit om det här.
Kastelholms historia är främst 1400-tal och 1500-tal. 1634 överförs Åland till Åbo län, och Kastelhoms betydelse fösvinner. 1745 brann slottet och fick då förfalla till en ruin. Norra slottslängan användes som spannmålsmagasin.
Bland historierna från Kastelholm är belägringen 1521 rätt fantastisk. (sid 406 i Finlands historia). Danske kung Kristian hade en garnison placerad i slottet, ledd av den tyske legosoldaten Lyder van Offense. Gustav Eriksson låg utanför Stockholm, och beslöt skicka några av sina legoknektar till Åland. De leddes av Henning von Brockenhus. Enligt krönikan så kom man mitt under belägringen på att genomföra ett tornerspel mellan Lyder och Henning. Under ränningen, som Henning förlorade på grund av sämre hästar, och han fördes in i slottet. Sedan påstår krönikan att danskarna anföll från slottet. De slogs tillbaka. Man får nu gissa att de diskuterade igenom händelserna över en öl och så frigavs Henning och belägringen fortsatte som förut ett tag. Varpå Henning drog sig tillbaka. Två år senare gav Lyder van Offense upp utan strid och överlät Kastelholm till Gustav Eriksson Vasa.
Slottet bytte styre många gånger. Idag har man hängt upp avbildningar av alla vapensköldar i taket. Det måste har varit över 30 stycken, jag räknade dem inte.
Anm: SVT har i del 2 av säsong 5 av "Det sitter i väggarna" visat upp biskop Hemmings Pålsbo.
