28 oktober 2018

Indiens västkust 1220

I inlägg före valborg 2017 hade jag tänkt mig att börja skriva om Malabarkusten. Men sedan kom mycket emellan, så nu behöver jag repetera Indiens historiska karta för att alls komma igång igen. Indien på 1200-talet tillåts inte mycket utrymme i de historiska kartböcker jag har. I John Haywoods atlas (Könemann 1999) syns Indien bara på världskartor år 120 e.Kr. och år 1530, ingen hjälp alls där. I Bonniers "Atlas över mänsklighetens historia" från 1991 finns en karta över Delhi-sultanatet på 1200-1300-talet, som även visar södra Indien. Där står Malabarkusten med den viktigaste hamnen Calicut utsatt. Över hela inlandet står det "Dvarasamudra". Norr om Malabarkusten står det Sindabur, som var det arabiska namnet för Goa. I söder står Madurai utsatt, det var en huvudort under den tamilska Pandya-dynastin.

Dwarasamudra var namnet på Hoysalarikets huvudstad, den stad som i inlägget 15 april 2017 benämns Halebidu. Dwara Samudra betyder "porten mot havet". Den kannadiska Hoysaladynastin är känd för sin tempelarkitektur, både hinduiska och jainistiska tempel.

På kartan står också Gulbarga utprickat. Det var en stad som erövrades av Hoysala. Den låg i norra delen av Karnataka och hade varit bas för tidigare dynastier. Delhisultanatet erövrade Hoysala 1311, och senare kom Gulbarga att bli platsen för bygget av Jama-moskén, ett bygge i stil med den stora moskén i Cordoba. Jama Masjid Gulbarga blev klart 1367.

Ett skäl att mina kartböcker inte är så detaljerade kan vara att alla dessa dynastier och städer avlöser varanna i snabb takt. Metropolitan musem beskriver detta i sin tidslinje. Stora tempelbyggen och många lokala riken, det liknar västeuropa under katedralbyggartiden. Men de små indiska rikena dukar under när sultanerna anfaller från norr. I "Millennium" skriver Felipe Fernandez-Armesto (sid 119) att i en historia för det första årtusendet e.Kr,  måste man ägna mycket utrymme åt Indien men att kring årtusendeskiftet, "med förvirrande plötslighet", tycktes visionen vändas inåt och sammanhållningen upplösas. Han refererar till Al-Biruni som sökte kunskap i Indien på 1020-talet men delvis blev besviken. De rika templen blev senare offer för plundrare från Afghanistan.

Som tidigare vänder jag mig till Talessman för karta. På hans karta för år 1200 ligger längs Indiens östkust inklämda mellan Yadavas och Hoysalas två små riken: Silahara och Kadamba. Shilaharas (940-1212) vid dagens Mombai störtades av Yadavas 1212. Kadambas vid Goa (960-1310) var en styrande dynasti med Gopakapattana som huvudstad. Och söder om Hoysala har har han ett rike han kallar Ceras bredvid Pandyas, vilket måste vara Cheras av Venad, i Kollam/Quilon. Cheras är en av de tre viktiga tamilska dynastierna, och de har gett namnet till regionen Kerala.

Jag uppfattar att inte heller Hoysala hade kontroll över kusten utan att där regerade Samoothiri som på engelska kallas Zamorin-dynastin. Samoothiris i Kozhikode var den dynasti som främst kom i konflikt med portugiserna när de på 1500-talet började etablera sig vid den indiska kusten.

Clive Pontings "World History" bekräftar bilden (sid 358) att de större rikena på Deccan inte hade så stor kontroll över kusten. Det är möjligt att det var bättre för ekonomin att låta de småkungar som hade förmåga att få handeln att löna sig att behålla kontrollen över hamnarna. Den viktigaste hamnen var Calicut då Quilon (dagens Kollam) förlorade i betydelse från 1200-talet. Samt hamnen Cambay i Gujarat för den sjötrafik som följde kusten.

Handelsmännens seglatser följde vindarnas säsonger. Skeppen kunde utgå från Röda havet eller Persiska viken i september, kryssa i nordostlig monsun till sydvästra Indien, fortsätta därifrån i sydvästlig monsun mot Bengalen i december och sedan med sydliga vindar upp mot Guangzhou (Kanton) och Quanzhou (Zaiton) i Kina. Var man framme där i april kunde man sedan åka tillbaka under hösten mot Indien och sedan vara tillbaka i Röda havet i maj. 18 månaders utflykt för hela resan.

I ett inlägg från 2011 skrev jag om "södra Sidenvägen år 600". Nu fortsätter jag med "södra Sidenvägen år 1220", och först på tur står att läsa på mer om hamnarna längs Malabarkusten.