Området runt floden Kaveri utgjorde Cholas (den sena Choladynastin år 885 till 1279) hjärtland. Risodlingarna i det bördiga området där flodens många utlopp mynnar i Indiska oceanen, var en bas för deras rikedom. De många indiska byarna var och är relativt självständiga enheter. Indien bestod av byar. I flera böcker om Indien som jag läst så skriver man om den indiska byn som en slags historisk enhet i sig, som fortlever alltmedan världen omkring förändras. Ett skäl kan vara att den religiösa tron kan utformas rätt unik för varje plats, med särskilda ritualer och lokala gudar och andra andeväsen att tro på. Vissa lokala gudar får en regionalt viktig betydelse. Aiyannar och Karuppu är populära gudomligheter i Tamil Nadu, typiska för dravidisk hinduism. I byn fanns en lokal lärd (pandit) eller präst som kunde recitera de gamla texterna, spå och organisera familjecermonier. Storfamiljer med upp mot 50-100 medlemmar i fyra generationer var vanligt. Överhuvudet var brödernas far eller den äldste brodern. Särskilda regler för hur man fick gifta sig fanns som i antropologisk litteratur benämns "dravidian kinship". Familjen tillhörde en större grupp, kasten. Kastväsendet var detaljerat, det fanns tusentals olika jati som bildade olika typer av sociala grupperingar i samhällena. Vilken jati (oftast yrkesrelaterad indelning) och gotra (släktbaserat) man tillhörde och om man var man eller kvinna bestämde väldigt mycket av den roll en individ kunde ha i gruppen. Det hela är komplext och begrepp har olika betydelse på olika platser. Jag nöjer mig med att konstatera att detta var ett sociocentriskt samhälle, i den mening som används av psykologen Jonathan Haidt.
Tempelstäder i Indien, som de jag nämnde i förra inlägget, hade stor betydelse för hur samhällena var organiserade. Där formades inte bara det religiösa livet utan även handel, rättsväsende och utbildning var delar av templens verksamhet. De gåvor som templen fick kunde återinvesteras i samhälleliga projekt som bevattning, eller som stöd vid naturkatastrofer. Stora dammar byggdes för att reglera Kaveri. Vägar anlades.
Genom brahmanernas roll högst i det indiska kastsystemet kom de att få inflytande över alla delar av samhällets organisering. Olika brahmaner hyste olika varianter av tro, beroende på vilken tradition som de förvaltade. För att bli en dominerande dynasti var man nog tvungen att tillmötesgå olika inriktningar. Även om Cholas i huvudsak var shaiviter fick de även ge stöd till tempel med annan huvudinriktning. Som jag skrev i förra inlägget satsade Chola en hel del på det stora vishnuitiska templet i Srirangam. Till exempel gav Chola-kungen Kulothunga Chola III (regerade 1178-1218) stöd till reparationer. Samtidigt förekom en del förföljelse av oliktänkande, som jag ska titta närmare på när jag ska beskriva filosofen Ramanujas öde.
Runt kungen fanns en liten grupp av administratörer, ett rudiment till en statsapparat. Successionsordningen tycks ha varit någorlunda etablerad. En stabil naturlig stat enligt de begrepp jag använt tidigare. Michael Wood jämför dem med japanska dynastier eller aztekerna, ett styre som kombinerade kulturell blomstring med grym våldsanvändning.
Chola-dynastiernas ledare var främst militära överbefälhavare. Ytterst var den dynasti som skulle ha anspråk på makt tvungen att få omkringliggade ledande släkter att lyda med militära medel, även om en rad andra band knöt olika styrande grupperingar samma. Regionerna kallas mandalam som i sin tur var indelade i mindre områden kallade nadu som bestod av cirka tio byar och ett större samhälle. När Chola var som mest utbredd bestod det av nio mandalam. Systemet med rajamandalam beskrevs av Kautiyla i Arthashastra. Kulothunga Chola III var en av de sista rajorna som hade stort inflytande över hela detta område. Det var enorma arméer som skulle uppbådas för strider på många fronter, det rörde sig om hundratusentals man.
Armén hade egna tempel. Vad jag förstår byggde man inte särskilt avancerade separata borgar utan försvarsanläggningarna var sammanbundna med tempelstäderna. Arthashastra beskriver olika typer av försvarsanläggningar av vilka den viktigast var "nri-durga", ett försvar byggt på antalet beväpnade män mer än på murar och torn. Ett exempel på en borg är Gingee Fort i Viluppuram.
Det var de rika jordbruksområdena som lade den materiella grunden i detta extraktiva samhälle. Men södra Indiens ekonomiska bas var mera varierad. Fiske och handel över havet hade en relativt större betydelse. Samhället framstår också som aningens mera diversifierat än i norr. Detta måste ha skapat incitament att kunna etablera sig militärt även på haven, något som sedan stimulerades av kontakterna i Sysostasien. Choladynastin var de första som organiserade en flotta i Sydindien.
De stora imperiena i norr kontrollerade periodvis områden i söder. Till exempel hade Gupta-riket kring år 375 e. Kr. kontroll över Pallavas i Kanchipuram. Dehlisultanatet under Tuglaq-dynastin hade under en period kring 1350 vasaller så långt söderut som Madurai.
Men i huvudsak tävlade ett antal tamilska dynastier om makten i syd. Keras, Pandyas, Pallavas och Cholas. Dessa dynastier stred med varandra om makten medan de alla gynnade framväxten av handelsgillen som kunde dra nytta av sjöfarten åt öst och väst.
Choladynastin hade en lång historia. Redan 300 f.Kr. var de en maktfaktor i södra Indien, som avtar vid 300 e:kr. En senare storhetstiden kommer med Rajaraja den I och hans son Rajendra (1012-1044) som erövrar Vengi och Kalinga i nordöst (upp mot floden Godavari) och Pandya och delar av dagens Sri Lanka i syd. En ny huvudstad anlandes, Gangaikondacholapuram, 7 mil nordöst om Tanjavur, nedströms floden Killidam (Cooleron på engelska), som är Kaveris norra utflöde.
Som vi tidigare sett var Västra Chalukyas (Kalyani chalukyas) och Hoysala makter i norr, som jämte Pandyas i syd kom att överta kontroll från Chola. Och efter dem växte det fram en ny supermakt, vars huvudstad blev en av världens största städer för sin tid, Vijayanagar (1336-1646). Choladynastin blev aldrig mer en ledande dynasti.
29 februari 2020
9 februari 2020
Fem heliga platser i södra Indien
Mahabalipuram. Srirangam. Rameswaram. Tirupati, Thanjavur. Jag antar att för en hindu är det som att nämna platser som Jerusalem, Mecca eller Santiago de Compostela. Eller Nidaros för att ta ett nordiskt exempel. Det mest kända hinduiska pilgrimsmålet är Varanasi vid Ganges men nu rör jag mig i södra Indien. Det finns flera hemsidor som listar pilgrimsmål, till exempel "holydham.com/where".
Mahabalipuram.
De skulpterade bergskammarna vid Mahabalipuram är samtida med de berömda Kailasatemplet vid Ellora, cirka 600-700 e.Kr. som är skapade direkt som utsnidade ur bergen. De är i en stil som utformades under Pallava-dynastin som jag skrivit några inlägg om, en av de viktiga dynastierna i tamilernas område. Stilen kallas dravidisk, samma som språkgruppen i södra Indien. Antonio Monroy skriver i "Indien" (Förlagshuset Fyris 1987) att den dravidiska stilen kännetecknas av att templen har en central, pyramidformad struktur över gudomens helgedom, en så kallad vimana (gudarnas vagn). Templen har också en pelargång (en mandapa) där pilgrimerna kan söka skydd och ingången flankeras av höga torn kallade gopuram. Templen byggs enligt en plan, en symbolisk avbildande av kosmos som kallas vastu-mandala. Namnet Kailasa på ett tempel betyder att formen ska symbolisera Shivas trädgård eller Shivas paradis. Ett tidigt Kailasa-tempel byggdes i Pallavas huvudstad Kanchi. Templen i både Kanchi och Mahabalipuram är tirtha, det vill säga heliga pilgrimsmål.
Mahabalipuram är ett av 108 Vishnutempel, i den uppräkning som kallas Vaishanava Divya Desam. 108 är ett heligt tal, tolv gånger nio. (Det finns flera listor på 108 tempel, och talet 108 återkommer på många andra vis inom hinudismen). 85 av templen på denna lista ligger i Tamil Nadu och det största av dem alla är Sri Ranganathaswamytemplet i tempelstaden Srirangam.
Srirangam ligger på en stor ö i floden Kaveri i Tamil Nadu, ca 14 mil nordväst om Madurai. Tempelkomplexet är enormt, (63 ha), den största aktiva religiösa anläggningen i världen. Sök på nätet efter bilder. Det är rader av jättelika tempel, lite i formen som mayatempel, och alla är översållade av detaljrikt utformade statyer i olika färger.
Templen i Srirangam fick stora bidrag från många av Choladynastins kungar, en tidig som nämns är Parantaka I (907-955). Under hans regeringstid erövrades Pandyariket som hade sin huvudstad i Madurai. Chola var mäktiga under 300 år men sedan kom Pandya tillbaka med stöd av Hoysala, återigen ett exempel på hur de olika parterna tycks balansera varandra via olika allianser genom århundradena. Kanske ska detta ses som ett gemensamt "dynasti-system" snarare än konkurrerande parter.
Efter Chola kom även Pandyadynastin att bidra stort till byggandet i Srirangam under 1200-talet. Men mellan 1311 och 1371 härjades templen av muslimska attacker. Restaurering skedde under Vijayanagars styre (1336- 1646). En senare stor bidragsgivare var kung Vijaranga Chokkanatha (1706–1739), den siste av dynastin Nayaka som hade sin huvudstad i Madurai (1529 - 1736). Möjligen gav denne regent bort för mycket av sina rikedomar då hans dynastis ekonomi föll samman.
Filosofen Ramanuja (ca 1017- 1137) är den mest berömda personen som bott i tempelområdet. Han är jämte Shankara en av de mest betydande tänkarna inom hinduismen och jag får skriva ett särskilt inlägg om honom.
En viktig högtid är Vaikunta Ekadasi. Under 20 dagar pågår ritualer och fasta i Srirangam till Vishnus ära.
Rameswaram ligger på en ö sydost om Indiens sydspets, och nära Sri Lanka. Templet Ramanathaswamy är helgat till Shiva och ett av de fyra Char Dham som ligger ett i varje väderstreck. De andra tre är Dwarka i väst, Puri i öst och Badrinath i norr.
Tirupati. Venkateswara-templet i Tirumala nära Tirupati var särskilt viktigt för Ramanuja och han återupprättade kulten av Vishnu där, vilket gjorde det till det mest betydelsefulla av alla tempel dedikerade till Vishnu. Tirupati ligger 11 mil norr om Kanchipuram.
Thanjavur var Cholas huvudstad (De senare Cholas 1070-1279) och ligger i den bördiga dalen som omger Tamil Nadus största flod, Kaveri, några mil nedanför Srirangam. Läget är utmärkt, Marco Polo som besökte staden ansåg det vara en mycket rik provins. 19 mil nordöst om Madurai och 30 mil söder om Kanchipuram. Under det brittiska styret kallades staden Tanjore.
Templet Brihadisvara byggdes under Rajaraja I regeringstid (r. 985-1014 e. Kr) och har inslag som är en hyllning till denna kungarnas kung, normalt är hinduiska tempel inte gravar över särskilda människor. Templets vimana är 65 meter högt. Längs väggarna i tempelgångarna finns en rad fina muralmålningar. Templet är helgat till Shiva och har en linga som kallas "Lord of Rajaraja".
Rajaraja I expanderade och konsoliderade Choladynastin rejält, den hade sitt ursprung från 800-talet. Under hans regeringstid utvidgades kontrollen från Sri Lanka i söder upp till Kalinga i norr (mot dagens Odisha). Man angrep till och med in i Gangesdalen, och senare Cholakungar expanderade vidare långt österut (1025 mot Srivijaya på Sumatra) för att kontrollera handelsvägar, och man fick kontroll över Java.
Michael Wood i "The Story of India" (BBC Books) skriver att Cholas tid var en kulturell blomstringstid men han beskriver också hur deras krigståg skildras med en stor brutalitet. Fiender massakreras med förödmjukande metoder och kvinnor våldtas och stympas. Shivas förgörande dans.
Dick Harrison stavar dynastins namn Cola. Det kanske är korrektare på svenska (jämför att Cheradynastin region heter Kerala) men söker man på intranätet får man inte så bra träffar på Cola. Ordet ska enligt wikipedia betyda "nya dynastin" eller "nya riket", och Pandya skulle då betyda "gamla riket".
Mahabalipuram.
De skulpterade bergskammarna vid Mahabalipuram är samtida med de berömda Kailasatemplet vid Ellora, cirka 600-700 e.Kr. som är skapade direkt som utsnidade ur bergen. De är i en stil som utformades under Pallava-dynastin som jag skrivit några inlägg om, en av de viktiga dynastierna i tamilernas område. Stilen kallas dravidisk, samma som språkgruppen i södra Indien. Antonio Monroy skriver i "Indien" (Förlagshuset Fyris 1987) att den dravidiska stilen kännetecknas av att templen har en central, pyramidformad struktur över gudomens helgedom, en så kallad vimana (gudarnas vagn). Templen har också en pelargång (en mandapa) där pilgrimerna kan söka skydd och ingången flankeras av höga torn kallade gopuram. Templen byggs enligt en plan, en symbolisk avbildande av kosmos som kallas vastu-mandala. Namnet Kailasa på ett tempel betyder att formen ska symbolisera Shivas trädgård eller Shivas paradis. Ett tidigt Kailasa-tempel byggdes i Pallavas huvudstad Kanchi. Templen i både Kanchi och Mahabalipuram är tirtha, det vill säga heliga pilgrimsmål.
Mahabalipuram är ett av 108 Vishnutempel, i den uppräkning som kallas Vaishanava Divya Desam. 108 är ett heligt tal, tolv gånger nio. (Det finns flera listor på 108 tempel, och talet 108 återkommer på många andra vis inom hinudismen). 85 av templen på denna lista ligger i Tamil Nadu och det största av dem alla är Sri Ranganathaswamytemplet i tempelstaden Srirangam.
Srirangam ligger på en stor ö i floden Kaveri i Tamil Nadu, ca 14 mil nordväst om Madurai. Tempelkomplexet är enormt, (63 ha), den största aktiva religiösa anläggningen i världen. Sök på nätet efter bilder. Det är rader av jättelika tempel, lite i formen som mayatempel, och alla är översållade av detaljrikt utformade statyer i olika färger.
Templen i Srirangam fick stora bidrag från många av Choladynastins kungar, en tidig som nämns är Parantaka I (907-955). Under hans regeringstid erövrades Pandyariket som hade sin huvudstad i Madurai. Chola var mäktiga under 300 år men sedan kom Pandya tillbaka med stöd av Hoysala, återigen ett exempel på hur de olika parterna tycks balansera varandra via olika allianser genom århundradena. Kanske ska detta ses som ett gemensamt "dynasti-system" snarare än konkurrerande parter.
Efter Chola kom även Pandyadynastin att bidra stort till byggandet i Srirangam under 1200-talet. Men mellan 1311 och 1371 härjades templen av muslimska attacker. Restaurering skedde under Vijayanagars styre (1336- 1646). En senare stor bidragsgivare var kung Vijaranga Chokkanatha (1706–1739), den siste av dynastin Nayaka som hade sin huvudstad i Madurai (1529 - 1736). Möjligen gav denne regent bort för mycket av sina rikedomar då hans dynastis ekonomi föll samman.
Filosofen Ramanuja (ca 1017- 1137) är den mest berömda personen som bott i tempelområdet. Han är jämte Shankara en av de mest betydande tänkarna inom hinduismen och jag får skriva ett särskilt inlägg om honom.
En viktig högtid är Vaikunta Ekadasi. Under 20 dagar pågår ritualer och fasta i Srirangam till Vishnus ära.
Rameswaram ligger på en ö sydost om Indiens sydspets, och nära Sri Lanka. Templet Ramanathaswamy är helgat till Shiva och ett av de fyra Char Dham som ligger ett i varje väderstreck. De andra tre är Dwarka i väst, Puri i öst och Badrinath i norr.
Tirupati. Venkateswara-templet i Tirumala nära Tirupati var särskilt viktigt för Ramanuja och han återupprättade kulten av Vishnu där, vilket gjorde det till det mest betydelsefulla av alla tempel dedikerade till Vishnu. Tirupati ligger 11 mil norr om Kanchipuram.
Thanjavur var Cholas huvudstad (De senare Cholas 1070-1279) och ligger i den bördiga dalen som omger Tamil Nadus största flod, Kaveri, några mil nedanför Srirangam. Läget är utmärkt, Marco Polo som besökte staden ansåg det vara en mycket rik provins. 19 mil nordöst om Madurai och 30 mil söder om Kanchipuram. Under det brittiska styret kallades staden Tanjore.
Templet Brihadisvara byggdes under Rajaraja I regeringstid (r. 985-1014 e. Kr) och har inslag som är en hyllning till denna kungarnas kung, normalt är hinduiska tempel inte gravar över särskilda människor. Templets vimana är 65 meter högt. Längs väggarna i tempelgångarna finns en rad fina muralmålningar. Templet är helgat till Shiva och har en linga som kallas "Lord of Rajaraja".
Rajaraja I expanderade och konsoliderade Choladynastin rejält, den hade sitt ursprung från 800-talet. Under hans regeringstid utvidgades kontrollen från Sri Lanka i söder upp till Kalinga i norr (mot dagens Odisha). Man angrep till och med in i Gangesdalen, och senare Cholakungar expanderade vidare långt österut (1025 mot Srivijaya på Sumatra) för att kontrollera handelsvägar, och man fick kontroll över Java.
Michael Wood i "The Story of India" (BBC Books) skriver att Cholas tid var en kulturell blomstringstid men han beskriver också hur deras krigståg skildras med en stor brutalitet. Fiender massakreras med förödmjukande metoder och kvinnor våldtas och stympas. Shivas förgörande dans.
Dick Harrison stavar dynastins namn Cola. Det kanske är korrektare på svenska (jämför att Cheradynastin region heter Kerala) men söker man på intranätet får man inte så bra träffar på Cola. Ordet ska enligt wikipedia betyda "nya dynastin" eller "nya riket", och Pandya skulle då betyda "gamla riket".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)