”Jag förenar lärdomar från
historievetenskapen med insikter från evolutionspsykologin för att utforska hur
vi bemöter denna öppenhet" skriver Johan Norberg i inledningen till sin
bok "Öppen, sluten, Hur människan skapar och förstör framsteg",
Volante 2020.
Det låter som en bok man måste läsa, så
det har jag gjort. Särskilt efter att ha skrivit inlägg om "open access
orders" kändes det som nästa bok på läslistan. Men i denna boken är ”öppen” inte en del av den sortens institutionell ekonomisk teori som jag skrivit om, utan Norbergs
”öppen” är ett mycket vidare, närmast metafysiskt, begrepp.
I Johan Norbergs beskrivning är öppenhet
något som kan hittas i alla samhällen och är mera av en personlig egenskap. Som
samhällsfenomen är Norbergs öppenheten kopplad till handel, öppenhet att möta
nya människor och nya idéer. Denna öppenhet är lite besläktat med det
nätverkande som far och son McNeill har som tema i sin
globalhistoria "Mänskliga nätverk". Nu är detta inte riktigt en
globalhistoria utan det är mera så att Norberg väljer ut exempel ur historien
som illustrerar hans tes att öppenhet är bra. Det finns en öppenhet i alla
tidperioder, men den öppenhet som uppstår under den industriella revolutionen
är annorlunda. Norberg nämner Karl Poppers "öppna samhälle" som
begrepp, men han har själv en bredare definition av öppenhet som jag uppfattar
det.
I den här boken går Johan Norberg vidare
från hans tidigare bok "Framsteg" där han enbart visade grundligt att
samhället är rikare och mer välmående än för 200 år sedan. Han noterar i
inledningen att hans bok "Framsteg" knappt "mer än snuddade vid
frågan varför vi plötsligt åstadkom fler framsteg under de senaste
tvåhundra åren än under alla de föregående tjugotusen."
Norberg menar att "Öppen, sluten" är en
globalhistoria skriven med den drivande idén att globalisering är en källa till
framsteg. Det är dock snarare så att boken är ett förespråkande av globalisering
med illustrationer från globalhistorien. Ska jag formulera det kritiskt så
tycker jag att han ägnar sig åt körsbärsplockning, alla hans exempel stödjer
hans tes. Det blir lite enahanda. Ibland går han till överdrift. Men jag kanske
missförstår hans humor, det måste plockas ut vissa fakta för att få till det.
Djingis Khan kan då beskrivas som en öppenhetens föregångare och
proto-latte-liberal. Lite svårsmält för mig. Jag skriver en blogg som har med
staden Merv i rubriken som symbol för hur kunskap kan raderas ut. Djingis Khans
arméer kanske var föredömligt effektiva tack vare öppenhet och meritokrati men
för Mervs del ledde mötet med dem till stadens utplåning.
Men det är ofta bra läsning. Inledningen om ismannen Ötzi är medryckande och illustrerar det omfattande utbyte av produkter som fanns redan för 5300 år sedan. Och det våld som förekom, Ötzi blev dödad på ett våldsamt vis.
Norbergs beskrivning av Songdynastins Kina är intressant. Han landar i att de var nära att starta en industriell revolution men att först
mongolernas invasion och sedan digerdöden var yttre påfrestningar som gjorde
att en tidigare öppenhet ledde till slutenhet under Ming-dynastin.
Jag tycker en del av de evolutionspsykologiska forskningsresultaten
han refererar är viktiga. Det är tydligt att han läst en hel del av Jonathan
Haidt som jag skrivit om tidigare.
Jag får för läsningen skulle också accepterar att han skriver med det
uttryckliga motivet att visa att liberal, demokratisk kapitalism och global
frihandel är den bästa samhällsordningen vi känner till. En begränsning är att han verkar se detta som ett slags resultat av olika
personlighetsdrag. Vissa människor är "nollsummespelare" och kan inte
se "vinn-vinn situationer". Jag saknar ett resonemang om hur enskilda
människors psykologi står i förehållande till hur samhällsordningar
organiseras.
Jag uppfattar Johan Norberg som en idealist, han menar
att hur folk tänker utgör grunden till hur samhället organiseras. De mer
strukturella och materialistiska orsakerna till hur samhällen är beskaffade
blir underordnade. Det hindrar inte att jag gillar hans beskrivning av hur
upplysningen kunde uppkomma genom att de oupplysta despoternas samhällen (de
"slutna samhällena") av en slump misslyckades med att hålla tillbaka
de öppna krafterna. Även i en strukturell beskrivning av hur de moderna
samhällena uppstod tror jag slumpen spelar en ganska stor roll. Jag har svårare
för att han undervärderar betydelsen av uppkomsten av opersonliga relationer
och respekt för gemensamma regelverk. Kanske passar inte vikten av den
reglerande byråkratin in i Norbergs bild av det "öppna
samhället".
Det hindrar inte att Norberg förespråkar
en koldioxidskatt som lösning på klimatfrågan. En dag, menar han, kommer
tillräckligt många att inse att en global koldioxidskatt är en
"vinn-vinn"-situation. Det är fördelen med en idealistisk syn, bara
tillräckligt många övertygas så kan det bli så.
