24 maj 2015

Självdeklaration, på jakt efter en historiesyn

I förra inlägget skrev jag att det skulle vara bra om globalhistoriker bjöd på en "varudeklaration" där de redogjorde för sin metod, så att man lättare kunde begripa vad som ligger bakom en viss text. En sådan deklaration skulle kunna innehålla något om källkritik, om kunskapsteori och om historiesyn. Det finns inte någon färdig "deklaration" att fylla i, men det är alltid spännande när någon försöker sig på att klargöra sin "metod". Alltså är det rimligt att jag själv försöker förklara vad jag gör när jag skriver "oavslutat".

Även om mina skriverier bara är en hobby så har jag tänkt att om jag lägger ut texter så att andra kan läsa så måste de vara då pass genomarbetade att jag själv begriper vad jag skrivit. Min motivation har främst varit min glömska. Eftersom jag fort glömmer det jag läser så har jag har stor glädje av att jag skriver ner referat och tankar, så jag kan läsa om det själv.

En annan motivation har varit nyfikenhet, jag har så dålig överblick över världshistoria att jag ofta blivit överraskad av vad jag läst. Jag tycker ofta det är spännande. Jag vet inte när jag börjar läsa hur det kommer att gå för visigoterna, sogdierna, cham-folket, mochekulturen eller Songdynastin, för att nämna några jag skrivit om.

En tredje tanke är att det skulle kunna gå att bättre förstå vad som hänt och vad som pågår. Men jag kallar skrivandet för oavslutat, för jag har ingen färdig slutsats. Jag lär få skriva om denna "självdeklaration" fler gånger.

Förr var jag mer ideologiskt övertygad om en viss historiesyn. Ytterst så såg jag ett antal globala problem som måste lösas: massutrotandet av arter, ökade risker för epidemier bland annat på grund av felaktig antibiotika-användning, miljögifter, klimatförändringar och enorma orättvisor mellan människor. Lösningen jag såg var kanske logisk men inte genomförbar. Jag insåg att den byggde på en historiesyn som hade allvarliga brister.

Det är svårt att skriva om historia. Historia är förändring medan ord riskerar att koppla ett fenomen till vissa fasta associationer, och det är svårt att beskriva sådant som sker samtidigt. Förändringar sker på flera plan samtidigt och olika processer påverkar varandra. Varje litet blogginlägg blir ett avgränsat utsnitt som ska försöka fånga någon sådan koppling, men helheten finns inte. Världs- eller global-historia är just att försöka skapa en sådan helhet, som dessutom täcker in hela världen. Det är intressant att se hur olika försök görs av historiker att åstadkomma sådana synteser. Och för att förstå bättre vad de gör är det kul att prova att göra egna små inlägg.

Jag har valt två ord som ledord, anpassning och efterrationalisering. Anpassning, för att det är förändringens resultat. Och efterrationalisering, eftersom förändringen knappast uppfattas just när den sker, utan den tolkas, och misstolkas, i efterhand. "Mönster" är också ett ledord, en önskan att finna mönster. Fler ord kommer säker att anmäla sig som nyckelord, skrivandet är oavslutat.

För att försöka tydliggöra förändring har jag koncentrerat mig på två tidpunkter, kring år 600 och år 1220. Tanken var att för att fånga globala förlopp så skulle det kunna vara givande att försöka begripa vad som hände över hela jorden vid vissa årtal. I ett inlägg 23 mars 2013 har jag funderat över periodisering av historien, och årtalen är valda utifrån det. Jag tror att nästa tidpunkt jag skulle vilja behandla ligger kring år 1800 men det tar sån tid att bli klar med 1220 att jag kanske inte kommer vidare.

Någon egen källkritik kan jag inte tala om. Mina källor är de böcker som finns att låna på Gottsunda bibliotek, några inköpta populärvetenskapliga böcker och det som går att hitta på internet. Jag försöker nämna de källor som jag använder, särskilt i de fall jag skriver referat. Jag har använt ett upplägg där jag föreställer mig att jag reser längs en viss väg vid valt årtal och då läser på olika ställen om just den platsen och tiden, något som ger en viss dubbelkoll på att källorna stämmer överens. Jag hoppades då också undvika att få färdigserverade synteser av historiska förlopp, eftersom sådana alltid tycks mig så övertygande och då minskar min förmåga att upptäcka missförstånd. I praktiken har jag dock fastnat för några favoritförfattare. Mer om dem i senare inlägg.

Källkritiken är kopplad till frågan om vilka observationer man kan lita på. För globalhistorikern blir de möjliga primära observationerna endast en bråkdel av vad helheten består av. De primära uppgifterna måste samlas ihop och bearbetas. Vissa typer av aggregerad statistik ger uppgifter i global skala. Sådant som klimat, demografi, migration. Jag har till exempel tittat på statistik över befolkningstal i städer eftersom jag överraskades av uppgiften att staden Merv (som låg i Khorasan, i dagens Turkmenistan) var världens största stad kring år 1150 (se inlägg 7 november 2012).
För globalhistorikern blir de lokala beskrivningarna av historia ett slags källor till den samlade totalbeskrivningen. Kartor är intressanta, jag har skrivit flera inlägg om historiska kartor (se inlägg i september och oktober 2012) och moderna kartor över olika historiska förlopp länkar jag ofta till. Bibliotek är också intressanta. Jag lyfter fram biblioteken i Merv i bloggens namn, efter ett inlägg 4 maj 2013.

Förutom frågan om observation så måste man ha en idé om hur slutsatser ska dras. Det finns olika logiska "hjälpvetenskaper" som stöder hur man ska tänka rörande "förändringar som sker på fler plan samtidigt och som påverkar varann". Systemteori och spelteori är exempel på sådana.

Jag har länge varit inspirerad av Gregory Batesons skrifter som baserade sig på systemteori men jag har tyvärr aldrig lärt mig särskilt mycket om ämnet. Det skulle vara kul att lyckas visa på logiska slutsatser baserade på systemteori, men oftast blir det nog mera liknelser och analogier. Jag tror dock att liknelser mellan olika typer av system är bättre än liknelser hämtade från mera linjära modeller hämtade från fysiken eller nationalekonomin.

Systemteorin lyfter fram energins betydelse för systemet samt hur reglermekanismer som kräver information men inte så mycket energi styr systemets flöden. Ett exempel är Jesper Hoffmeyers  "Samhällets naturhistoria" från 1982, som har fokus på energins betydelse. Positiv och negativ feedback är typiska mekanismer hämtade från systemteori som alla använder sig av i sina beskrivningar av olika förlopp. En svårighet med systemteori är att man måste kunna avgränsa olika delsystem, något som inte är enkelt när det gäller globala förlopp.

Spelteori är ett annat område jag skulle vilja begripa mer av. Flera grundläggande modeller för hur man ska tänka kring konflikt och samarbete har tagits fram inom spelteorin. Institutionell ekonomi är ett område som försöker tillämpa detta i beskrivningar av ekonomiska och politiska förhållanden. I några inlägg har jag försökt referera Douglass C. North. Några klassiska spelteoretiska exempel refereras ofta, som "fångarnas dilemma" och "allmänningens tragedi", men viktigare är nog de så kallade "folkteoremen". En begränsningen hos spelteori är att man oftast måste göra förenklingar kring spelarnas beteenden och välja ut regler för spelet, och ibland tycks de prydliga räkneexemplen få styra vilken verklighet som ska beskrivs.

Systemteori och spelteori är bara två av alla hjälpvetenskaper som kan användas.  Egentligen så är all vetenskap användbar, historia beskriver ju allting. Sociologi är kanske mest betydelsefullt, och sociologin bygger i sin tur på många samhällsvetenskaper. Man måste alltså välja vilken historia man vill skriva och vilken hjälp som behövs, vilket för in på historiesyn.

Själva sökandet efter ett mönster är en del av min historiesyn. Det kanske inte finns något mönster, och finns det mönster så kommer de att störas av mycket brus. En historiker kan vara mera intresserad av det enskilda, det psykologiska förloppet, slumpens spel, och då blir det viktigast att framhålla det som är unikt och speciellt. Det blir lite "schackspel" över historia som jag funderar över den, som ett spel i termer av ekologi, ekonomi och politik. Men världen är inget spel. Bra populärhistoria lyckas ofta beskriva enskilda människor och deras liv och känslor infogade i ett historiskt sammanhang, något som jag inte prövar att göra. Ytterst är kanske romanförfattarna de som bäst kan beskriva verkligheten. Albert Camus "Pesten" säger mer om hur smittspridning påverkat människor än en historisk skildring av liknande förlopp. Men även Camus hade en historiesyn för att kunna skriva sina romaner.

Och här hamnar jag i en svårighet. För att alls kunna beskriva ett förlopp behöver man ha en teoretisk grundval för hur man ska välja ut uppgifter och sammanställa dem. Men om jag letar efter en teoretisk grundval, hur ska jag då gå tillväga? Hade jag gott om tid och var mer begåvad skulle jag kunna sätta mig in i ett antal teorier, utveckla några egna, och sedan beskriva olika förlopp utifrån de olika teorierna för att sedan pröva vad som verkar bäst.
Nu får det bli lite mera ostrukturerat. Jag tycker hursomhelst att det är kul.

.