Globens periodisering

Big History har ett geologiskt långt perspektiv. Förra inläggets jordglob visar på det storskaliga rörelserna under årmiljonerna. Kontinenter med namn som Laurasien, Gondwana och Pangea. Hav som Panthalassa, Tethyshavet och Reiska havet (Rheic ocean).

Geologerna har sin periodisering som stratograferna beslutar över. De har funderat över det nya begreppet antropocen men kommit fram till att det ska inte tas upp på deras lista: The International Chronostratigraphic Chart. 

Man har inte tagit in antropocen som en epok vid sin senaste genomgång, utan listan från september 2023 gäller. Vi lever fortfarande i holocen. Den senaste tidsperioden (tidsåldern) inom holocen heter Meghalaya efter en nordindisk delstat som har en grotta med stalagmiter av betydelse. Isotopanalyser av dessa utgör den "golden spike" som definerar själva skiftet. Denna sista tidsperiod börjar för 4200 år sedan, vid vad som kallas 4,2 kY-event, en torrperiod som satte sina spår.

Det verkar rimligt. Dessa stratografer har sina vetenskapliga syften med detta. De har t.ex. tagit bort tertiär från listan men kvartär finns kvar. Fundera på det.

Det hindrar inte att begreppet antropocen också har sin betydelse, se t.ex. Earthresilience.

https://earthresilience.org/  Men då används begreppet i flera olika sammanhang.

Jag tror att de geologiska argumenten för antropocen är av typen golden spike, dvs just nu under några få år har vi ett akut geologiskt förlopp. En spike är dock det fysiska utpekandet av en markör för en övergång till en ny epok. Vad sedan tidsperioden efter denna spike ska kallas får senare stratografer fundera på, även om jag förstår varför många vill att vi redan nu ska ge epoken ett namn. Men anta att det inom några hundra år sker saker som gör ännu större geologiska intryck, då blir det lite fel att vi satte ner denna spike just nu. Jag tycker denna artikel diskuterar detta på ett bra vis, även om dessa författare vad jag förstår försvarar att antropocen ska vara en epok som ska ha startat redan. De argumenterar mot ett annat förslag, att anse att antropocen är det som kallas event. Ett vulkanutbrott är ett event men även längre förlopp kan vara det. Jag tycker det blir språkligt svårt. Bättre då att vänta ut att tiden går och ha namnet antropocen i stratografiskt vänteläge tills vi säkert kan säga att nästa epok startat. Ordet går bra att använda av jordsystemvetarna i alla fall.

Anm: 2024-04-13: DN har en artikel av vetenskapshistorikern Adam Wickberg som redogör för detta.

Digital jordglob med jordens geologiska historia

 Interaktiv geologisk karta där man kan se kontinentaldriften tillsammans med korta beskrivningar, mycket trevlig att kolla på.

https://dinosaurpictures.org/ancient-earth#340

Det finns en referens:

This visualization is created and maintained by Ian Webster. See more of my work at ianww.com or email me at ian@dinosaurpictures.org.

---

Plate tectonic and paleogeographic maps by C.R. Scotese, PALEOMAP Project. For more information visit: https://www.earthbyte.org/paleomap-paleoatlas-for-gplates & www.globalgeology.com. Read more about the methods used here.

Some elements of this visualization are not adjusted for time (eg. cloud and star positions). The locations are accurate to ~100 km. The coloring of the maps is based on elevation and bathymetry: dark blue = deep water, light blue = shallow water; dark green, green, tan, brown, white = ground in increasing order of elevation.

Jämför med kartor som jag refererade till i inlägg juni 2019: https://oavslutat.blogspot.com/2019/06/global-syrebrist-i-hav-anoxi.html

Nordglob

 12 oktober 2022 hade jag ett inlägg med flera länkar till olika globalhistoriska initiativ. Då missade jag Nordglob så här kommer en länk dit: https://nordglob.org/

Arnason och Scott om statsbildning i Sydostasien

Johann P. Arnason skriver om statsbildning i "Expanding webs of exchange and conflict, 500 CE -1500 CE", kapitel 18 i volym 5 av The Cambridge World History, CUP 2015. Arnason, född 1940 på Island, är professor i sociologi, numera emeritus på La Trobe-universitetet i Australien, där han tillbringat det mesta av sin akademiska karriär. 

Arnason börjar med att säga att det han vill redogöra för är hur försöken att skapa imperier ledde fram till nya typer av statsbildningar, på ett vis som utmärker tidsperioden. Han skriver att historiker som vill komma bort från begreppet "medeltiden" valt begreppet "the intermediate age". (Ref. Samuel E. Finer). Arnasons anger att hans ambition i kapitlet är att formulera en kritik av Finers modell. Jag lyckas inte förstå vad denna kritik besår av. Klart är att att Arnason är intresserad av det han kallar "imperial patterns" och jag tänkte jämföra det mot James C. Scott som i motsats till det vill lyfta fram händelser utanför imperierna. Jag refererar Arnasons stycke om Sydostasien, för det är där jag är på min "länstols"-resa. 

Arnason noterar att spridningen av statsbildande modeller både från Kina och Indien till Sydostasien skedde med i huvudsak fredliga medel. Han jämför med Korea och Japan som tog åt sig mycket av kinesiska modeller men i huvudsak kvartsod som stabila egna politiska system över tid. Sydostasien däremot karakteriserades av att flera olika stater uppstod och sedan upplöstes. Angkor har vi som ett exempel. När Gupta-dynastin kollapsade i Indien på 600-talet, lämnade det efter sig den modell för statsbildning som jag benämnt "mandala" i tidigare inlägg. Enligt Arnason har det kallats "concentric, segmentary or galactic". Alla orden ska försöka beskriva den relativt lösa kontroll en kung/raja haft över de yttre delarna av galaxen/imperiet. Segmentär i detta sammanhang kan vara relaterat till det som antropologer kallar segmentär klan jämfört med en mer hierarkisk så kallad konisk klan.

Kontroll över handelsvägar var viktigt som vi sett. Tempel var nyckelpunkter i detta, i den hinduiska varianten med brahminer som var i allians med kungen, som då kunde få eller skapa en roll som en central gudom. Arnason skriver att den makt som tydligast representerade denna "post-Gupta"-modell var Chola-dynastin. I Sydostasien fick dock aldrig brahminerna så betyande roll som i Indien eftersom kastväsendet inte kunde etableras. Buddhism spelade också en sådan roll, även där var den sydostasiatiska modellen mer synkretistisk ("religions-sammanblandande") än den buddhism som etablerades i Indien. Jag tänker att filmen om Bani Cham (i förra inlägget) visar det på ett fantastiskt vis fast den har islam som exempel på yttre religions påverkan. Det tycks som att de ursprungliga sydostasiatiska traditionerna med bland annat andetro och förfäderskult haft en mycket hög status. Arnason konstaterar att Srivijaya var ett makt-centrum men att det saknas historiska data för att beskriva det. Bättre är käll-läget när det gäller Khmerernas kungarike. Arnason beskriver det som ett imperium ("imperial formation") baserat på kontroll över jordbruksproduktion.  Men mer geopolitiskt betydelsefullt blev de senare statsbildningar som upprättades av Viet (med egna versioner av kinesiska institutioner) och Burma/Myanmar (Pagan) och Tai (Auythayua) i de västra och centrala områdena. De senare byggde på theravada buddhism (som vi sett uppkom på Sri Lanka och sedan spreds till Burma/Myanmar) i en gradvis process som ledde till ökad kontroll och disciplin.

Här slutar Arnasons korta sammanfattning. För kartor över området, se t.ex. world history map: ex 1300-tal  

Vad som inte syns på kartorna är alla de andra kulturer som levde i området och på olika vis tog sig fram. Joakim Radkau skriver, i kapitel 2 i boken jag citerar i detta inlägg, att det kan ha funnits starka intressen för människor att inte låta sig styras av de olika centralmakterna. Han refererar till James C. Scott som skrivit en bok med namnet "The Art of Not Being Governed: An Anarchist History of Upland Southeast Asia", 2009. Scott inledde med denna boken en större diskussion om samhällen som mer eller mindre organiserat sig för att undvika att bli styrda av en centralmakt. Scott är mest känd för boken "Against the Grain" från 2017.

Scott använder det geografiska begreppet "Zomia" för de områden som bebotts av dessa folk. Det finns ett annat begrepp "Southeast Asian Massif" som har en överlappande betydelse av "höglänta områden", dvs områden mer än 300 meter över havsytan. Zomia är ett begrepp skapat från "zomi" som är ett ord i tibeto-burmanska språk för det som på engelska ofta kallas "hill people".

Söker man på bilder av kartor över Zomia får man se flera olika tolkningar av vad som ingår i området, men klart är att det sträcker sig ganska långt in mot östra Indien och Nepal också. Svårigheterna med att sammanfatta dessa olika folks historia är stora. Varje plats har sin egen "mikrohistoria". 

Jag hittar ännu mer dramatiska rubriker när jag söker på detta tema, typ "Dödar högländerna staterna?"! 

Arnason har skrivit böcker ihop med Björn Wittrock, en professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, numera emeritus. En titel är "Axial Civilizations and World History". Wittrock har skrivit kapitel 8 i Cambridge World History volym 5. Likt Arnason fokuserar han på imperier, men använder sig även av begreppet "ecumenes" som jag uppfattar beskriver det kulturella arvet från civilisationerna,  religiöst och språkligt. Det gamla grekiska ordet "ekumen" syftade på de den beboeliga jorden och har sedan fått olika betydelser. Med Wittrocks språkbruk blir då det expanderande hinduiska och buddhistiska inflytandet i Sydostasien, kopplat till språket sankskrit, ett ekumen. Men utan ett politiskt centrum eller försök till central styrning som till exempel de ekumen som Kina eller den kristna och islamiska världen gav prov på. Han noterar att alla dessa ekumen (var sig de var imperier eller inte) påverkades kraftigt av de olika lokala miljöerna där de befann sig och kom att under perioden 900-1300 e.K. omorienteras kraftigt. Wittrock använder ett roligt ord för detta kopplat till att det dominerande språket förlorade i betydelse gentemot lokala språk, han kallar det vernakularisering.

Men med det noterat, här följer en lista på några av de riken som ritas ut på kartorna.

Khmer-riket, 802-1431, huvudstad Angkor, som mäktigast kring1220. Därefter ny centralort Phnom Penh.

Cham-riket, ca 400 - 1471, därefter vassalstat som upphör 1832. Som mäktigast kring 1180.

Dai Viet, 968-1804, utom 1400-1427 då Mingdynastin hade kontroll över området.  Åtta dynastier varav Ly (1009-1226) och Tran 1225-1400. Tran besegrar mongolerna 1288.

Auythayua-riket 1351-1767 (Siam), som mäktigast ca 1450. Vasallstat från 1569 men åter regional stormakt från 1593.  1782 grundas Bangkok officiellt.

Pagan-riket till 1297, sedan mongolisk invasion och ny stabilare stat med Toungoo-dynastin, 1510-1752, som mäktigast kring 1565.

Lan Xang (1353-1707), senare Luang Prabang, som blir Laos. Mäktigast kring 1500-1550.

Hiran-riket (638-1292) som följdes av Lan Na-riket, eller Lanna-riket (1292-1775), med under perioder Chiang Mai som huvudstad, norra Tai.

Haripunjaya (629-1292), ett rike styrt av Mon-folk. Med huvudstaden Lamphun. Blev erövrade av Lanna-riket 1292.

Sukhotai-riket, ett tai-rike (1238-1438), som mest stabilt kring 1280.

Det finns mera namn, t.ex. Hanthawaddy med Pegu som huvudstad (mon-folk) och Ava-riket i norr och Arakan i väster i det som idag är Burma/Myanmar.

Ref: https://www.worldhistorymaps.info/medieval/1300-ad/

Champa

 Jag skrev om Cham-folket i inlägg 24 mars 2011. Khmer-riket var vad jag förstår en centraliserad högkultur baserad på rik avkastning från jordbruksproduktion och slaveri. Champa-riket hade en mer komplicerad roll, i sitt läge i det som idag är södra Vietnam. Champas malajo-polynesisk-talande folk hade goda sjöfararkunskaper. De hade tidigt en betydelsefull roll i kontakterna med Java, Indien och Kina. Särskilt  utbytet med dynastierna i södra Indien, det som kallas indifieringen eller hinduiseringen av Sydostasien, tog fart tidigt här. Den äldsta inskriptionen på sanskrit i sydostasien har man hittat i Võ Canh vid Cái-floden, 20 mil söder om hamnen i Thi Nai (i dagens Qui Nhon). Thi Nai var Champas viktigaste hamn, nära där Vijaya kom att byggas. Dateringen är omtvistad men bör vara 400-tal och den visar på relationer med Gupta-riket i Indien. Bara något äldre är den äldsta bevarade texten på cham-språket, Đông Yên Châu-inskriptionen.  Den hittades nära dagens Da Nang som är 30 mil norr om Vijaya, så inom dessa 50 mil längs kusten har vi chams gamla kärnområde. I närheten av Da Nang ligger Hoi An som är ett Unesco-arv intill naturreservatet Cu Lao Cham. En timmes resa därifrån ligger ännu ett Unesco-arv, My Son, som utgörs av tempelruiner från Champa-tiden. I detta område låg det som kanske kan kallas en första huvudstad för Champa, Simhapura.

  Pallava-dynastin, som jag skrev om 7 juli 2011, hade så goda kontakter med Champa att deras regentfamiljer etablerades sig där. En kung Nandivarman II växte upp i Champa och hämtades tillbaka till Kanchipuram som 13-åring när han råkade bli arvinge till tronen (han var regent i Pallava-dynastin 731-796). 

Tyvärr hittar jag inte lika bra filmer gjorda om Champa som om Angkor, så få tittartips i detta inlägg. Unesco lägger ut korta videos, (och dokumentären jag nämner nedan om Bani Cham är bra).  Berättelsen om striderna mellan Champa och Khmer-riket på 1100-talet finns med i några filmer, där Champa anfaller över den stora sjön Tonle Sap upp mot Angkor. Den märkliga historien om Jayavarman VII kan utgöra stoff för sådant, även om mycket är oklart. Han levde ca. 1128-ca. 1218 och var regent i Khmer-riket från 1181. Under hans regeringstid byggdes Bayon-templet i Angkor Thom och han införde mahayana buddhism i Angkor. Han växte upp i Champa, då hans fiender hade makten i Angkor, men blev sedan den som befriade Khmer-riket efter Champas ockupation på 1170-talet. Angkor kom att ockupera Champa men sedan vände det hela. Under trycket från den framväxande makten Dai Viet valde Angkor att släppa kontrollen över Champa.  En viss Jaya Paramesvaravarman som växt upp i Angkor, men var barnbarn till den störtade Champakungen, ledde återupprättandet av Champa och blev regent där 1220-1254. Huvudstaden hette Vijaya, ett ord på sanskrit vi lärt oss betyder segrare. Jaya och Vijaya är två väktare som skyddar ingången till Vishnus heliga tempel.

Mycket finns att vakta mot. Först fortsatta anfall från DaiViet kring 1252. Makt-kulturen förändras, relationerna med Indien avtog och den sista inskriptionen på sanskrit är från 1253. Sen kommer mongolerna som erövrat Kina och anfaller i omgångar från 1283 till 1285. Fortsatta krig med Vietnam 1367 och framåt. 1471 förlorar man rejält och blir en vassalstat. Champa krymper sedan sakta till att rike slutligen helt upphör 1832 och den siste kungen avrättas 1835.

Under hela denna tid utgöra Champa en del av handeln på havet. Islam får inflytande på grund av detta, muslimska handelsmän etablerar sig här. Religösa beteckningar på olika inriktningar är Bani Cham för muslimer (dock en väldigt unik tolkning av islam) och Cham Ahiér (eller Cham Balamon som de kallas av vietnameserna) för anhängare till hinduism.

Man har alltså genom århundraden upprätthålligt denna statsbildning, och kunnat bedriva handel (och piratverksamhet) på havet. Men har anpassat sig till olika religioner som etablerats inom området. Men man har hela tiden hamnat i konfliker som till slut gjort att statsbildningen upphört. Och även efter det, t.ex. under Pol Pot utsattes cham för massmord och kulturutrotning. Idag är de en liten minoritet i Vietnam och Kambodja.

Jag hittar inga bra paralleller och sådana ger kanske bara felaktiga associationer. Jag provar i alla fall. Gotland var en viktig plats för handeln på Östersjön och gutarna utsattes för brutal behandling både av svenskar och danskar, som kung Birgers angrepp 1313 och  Valdemar Atterdags anfall 1361. Gutarna blev tvungna att låta sig inlämmas i grannarnas statsbildning. Andra makter runt Östersjön är ännu svårare att spåra idag, ta bara våra vänner venderna. Vendland blev Pommern och kvar av venderna idag är bara några kasjuber och sorber. Men dessa, liksom gutarna, hade aldrig en statsbildning av samma styrka som Champa. 

 Kungariket Aragonien (med furstendömet Katalonien) däremot var ett starkt rike, det hade stor betydelse för handeln på Medelhavet under en period. Men kungariket giftes in i det som blev Spanien. Katalanerna har klarat sig relativt bra, även om vissa av dem fortsätter kämpa för en egen statsbildning.

Ett annat exempel:  Sogderna hade stor betydelse för handeln i Centralasien. Men efter att Tang-Kina började förfölja dem och andra krafter tog över handeln samt arabiska och persiska blev viktiga kulturspråk, utplånades de som kultur. 

klimatet igen

På nyheterna att värmerekorden fortsätter att noteras. Omfattande skogsbränder i Chile, kring Viña del Mar och Valparaiso. Tidningar i Chile rapporterar att det har hittats fyra platser där elden började samtidigt, dvs det kan ha varit anlagt, men vissa tidningar klargör att värmen, torkan och samhällets oförmåga att förebygga spridningen av elden är det som gjort att bränderna blivit så farliga.

Kartorna som Copernicus visar är dramatiska, och kurvan över temperaturavvikelsen 2023 vid markytan är mycket tydlig.

 https://climate.copernicus.eu/global-climate-highlights-2023

Det finns även en rapport som försöker förutse klimatet januari- april 2024. Den görs av WMO: file:///C:/Users/Kare/Downloads/GSCU_FMA2024_update.pdf

På grund av att vi befinner oss i en El Niño-situation i havet utanför Chile kommer värmerekorden att fortsätta under våren 2024 på de områden som påverkas mest av den. Skandinavien ser ut att påverkas minst vad jag kan se av kartorna, vilket väl är rimligt, vi är långt från Chile. Men nästan hela världen är varmare än normalt, med norra Nordamerika som mest avvikande. Onormalt hög nederbörd förutspås främst för Sydostasiens övärld och Oceanien norr om Australien.

Climate Tracker uppdaterades 6 feb 2024 vad gäller EU. EU går bakåt i sina policymål och nationella mål (NDC targets). Kina har gått från dåligt till sämre i ny värdering november 2023, Indien har förbättrat sina mål från usla till i högsta grad otillräckliga. USA ligger bättre till än EU med Climate Trackers sätt att mäta utifrån mål som sätts upp. Med detta vis att redovisa läget får Norge ett relativt bättre betyg för sina mål än EU, men Norges utvärdering har inte uppdaterats sen december 2022. Och man undrar, Norge? Bhutan och Costa Rica är exempel på länder med nästan acceptabelt som betyg.

Angkor

Angkor var en enorm stad år 1220, huvudstaden i ett imperium som wikipedia daterar till mellan år 802 och 1431. Det varade mer än 600 år vilket är en lång stormaktstid. Angkor nämns rätt kortfattat i de globalhistoriska sammanfattningar jag har, det beror kanske på att vissa samtida imperier var större och att Angkor-riket försvann helt och hållet. 

Staden Angkor övergavs till djungeln när khmererna angreps av Siam på 1400-talet. Siam (Auythaya-riket, 1351-1767) var det som blev grunden till dagens Thailand. Årtalsangivelserna för start och slut är hämtade från inskriptioner i templens väggar. Det var säkert mer utdragna processer än vad de exakta årtalen anger. Att man helt blev tvungna att överge området kan ha berott på att minskade skatteintäkter gjorde det omöjligt att återuppbygga bevattningssystemet när det utsattes för varierande år av torka och översvämningar. Man var väldigt beroende av det för odlingen av ris. Idag kallas imperiet för Khmer-riket eller Angkor-imperiet men då kallades det Kambuja.

Mest berömda är de centrala templen, det hinduiska Angkor Vat och det buddhistiska Bayon som låg i mitten av Angkor Thom som var "City" i en stad som hade lika stor utbredning som dagens New York. Angkor Vat kan ha haft föregångare från 800-talet men byggnadstiden till det stora templet anses vara första halvan av 1100-talet. Efter Champas angrepp som förstörde den gamla huvudstaden byggdes Angkor Thom från sent 1100-tal. Angkor Thom betyder bara "Stad Stor". Även Angkor Vat byggdes på, och fick mahayana buddhistiska inslag. Först senare kom theravada buddhism att påverka landet.

Angkor Thom är 900 hektar stort. Intilliggande vattenreservoaren West Baray är på 1650 hektar. Jämför till exempel Arlandas flygplatsområde som är på 1200 hektar.

Som introduktion till Angkor kan man se filmer som finns på YouTube. Ex. "Angkor Wat: The ancient mystery of Cambodias Lost Capital". Timeline.  Med lite jobbigare kommentatorsröst och väldigt arkitekturinriktat och med några fler kambodjaner som får berätta i filmen; "Angkor Wat, The Ancient Chronicals of Cambodias Stone Giant". 2020.

SVT Play visar en annan av dessa filmer: Ankor Wat, från 2022. Kan ses till 31 mars 2025.

Jag brukar inte hänvisa till filmer men det är kul att se de digitala animeringarna av den storslagna arkitekturen. Intressant är att Angkor Vat bygges på en plattform av sand som hålls ständigt fuktig. Som den som byggt sandslott på stranden vet så är blöt sand rätt stabil. Khmer-riket nådde sin makt bland annat på grund av deras förmåga att reglera vatten, så det passar att deras tempel byggdes på våt sand.

Men när man ser dessa enorma monument så måste man minnas alla de människor som slet för att genomföra de gudalika kungarnas projekt. Och tänka på de folk som bodde i skogarna på höjderna runtomkring som försökte upprätthålla sina traditioner i imperiets utkanter.

Den moderna historien i regionen innehåller mycket lidande, Vietnamkriget, Pol Pots mördarregim, diktaturen i Burma (Myanmar), och annat. Kanske den tidiga historien innebar liknande elände, svårt att veta när källorna enbart är propagandainskriptioner i tempel. Klart är att krig, uppror och inbördeskrig förekom. Och slaveri, till stor del baserat på krigsfångar. Däremot infördes inte kastsystemet.

Och det var ett komplext kulturellt utbyte. Det sydostasiatiska fastlandet kallades Indokina av kolonialmakten Frankrike. Så mycket betonades de angränsande kulturerna och deras inflytande. Men det är uppenbart att det fanns ett antal mycket starka traditioner i området. 

Rikedomen av språk i regionen är en ledtråd. Mon och khmer är distinkt olika språk, medan thai och lao verkar stå närmare varann, ungefär som svenska och norska. 

Utöver dessa finns en rad mindre språk, i dagens Kambodja till exempel bunong, jarai, tompuon och kreung. Dessa tillhör en språkgrupp som heter bahnaric men i sin tur har de påverkats olika, jarai mer av cham än de andra. Till en annan språkgrupp, katuic,hör språk som kuy.  Det går säkert att fortsätta att räkna upp hundratals sådana lokala språk som när man googlar på dem har sin egen historia att berätta.

Cham tillhör de austronesiska språken, likt de malaj-språk som spreds över haven i Polynesien och hela vägen till Madagaskar. Cham talas idag i två dialekter, en västlig i Kambodja och en östlig i Vietnam. Chamriket var Khmer-rikets viktigaste konkurrent fram till 1200-talet. 

På öarna är variationen av austronesiska språk ännu större, idag har Filippinerna över 70 språk, Indonesien över 200 och Nya Guinea och Melanesien över tusen språk.

De språk som talas i nutida fastlands-Sydostasien indelas i fyra huvudspråkgrupper,  tibeto-burmanska och de tre austroasiatiska språkgrupperna mon-khmer (där det största språket är vietnamesiska), tai-kadai (som inkluderar lao), och hmong-mien. 

Dessa språk påverkade varann och av omgivande influenser. Mon och khmer påverkades mest av sanskrit medan thai lånade in ord från kinesiska. Men khmer och thai använder liknande skriftsystem. Det är ett abugida alfabet baserat på pallava-skrift. Den äldsta bevarade inskriften på khmer är från 600-talet.

Sammantaget får man en bild av en centraliserad stat, Angkor Thom, med ett omkringliggande mycket strukturerat område bebott av khmerer i den stora staden Angkor ("vattenstaden"), och runt det ett mycket stort inflytelse-område där man i varierande grad kontrollerade och beskattade olika folk och vassalstater. 

Bilder och mycket annat från Angkor finns dokumenterat i Angkordatabase. 

Städers storlek, Angkor år 1220

 Jag skrev ett inlägg om städers storlek år 1150 för länge sedan. Den största staden då var Hangzhou, Songdynastins södra huvudstad, även om jag ville visa att det fanns en teoretisk möjlighet att Merv hade kunnat vara störst en liten tid. Då räknade jag på en storlek kring 200 000 invånares som mest, dvs just år 1150 fanns inga riktigt stora städer. I uppräkning från öster till väster var dessa på listan: Angkor i Khmer-riket, Polonnaruwa på Sri Lanka, Patan i Gujarat, fatimidernas Kairo, Bagdad med kalif al-Nasir, Konstantinopel och Fès, almohadernas religiösa centrum. 

Gör man ett försök till uppskattning för 1220 så står klart att "stor-Angkor" hade växt sen 1150. Efter stridigheter med Champa på 1170-talet så etablerades khmerernas imperium med full kraft och Angkor Thom är dess huvudstad. Nya studier visar att det bodde 700-900 000 invånare i hela området.

Bortsett från Hangzhou som kanske låg på 400 000 - 600 000 invånare tror jag att ingen av de övriga städerna på listan kan visa på en större ökning från 1150 till 1220. Som jag skrev om i december 2023 rörande Sri Lanka så fick de flytta sin huvudstad 1215. Patan led av att ghuriderna expanderade från norr och Delhisultanatet ökade i betydelse. Fatimiderna föll 1171 och Damaskus växte i betydelse på bekostnad av Kairo. Bagdad skövlades av mongolerna 1258 men hade stor betydelse fram till dess, kan ha växt något mellan 1150 och 1220. Konstantinopel skövlades av korsfarare 1204. Möjligen växte Fès i betydelse, almohaderna tappade fotfäste i Spanien och det kan ha gynnat Fès. Staden blev sedan huvudstad för den marinidiska dynastin år 1244. Enligt olika tabeller är dock alltid Kairo större än Fès.

Hangzhou är störst i Kina och döljer möjligen i statistiken att även de stora hamnstäderna i söder är stora: vi denna tid främst Quanzhou, (Zaiton) men även Fuzhou och Guangzhou (Kanton). Janet L. Abu-Lughod nämner Hangchow (som hon stavar det) som världens största stad fram till att London blir störst på 1800-talet, men i en fotnot skriver hon att hon hellre skulle ha skrivit om hur Zayton var organiserat men det fanns för få källor att utgå ifrån. 

Nya kandidater som börjat växa till större städer 1220 kan vara Bagan (i riket Bagan/Pagan), Delhi, Kataka (Cuttack) i Orissa vars östra Ganga-dynasti gynnades av samarbete med Cholas, (innan  Vijayanagar senare blir södra Indiens största stad) och Paris i Europa, Gyllene Hordens Saraj vid Volga och Tenayuca i Mexico, (10 km nordväst om centrala Mexico city). Källa: https://irows.ucr.edu/cd/appendices/worregs/worregsapp.htm (I denna källa är Beijing störst staden i världen från 1600 tills London tar över). Se även https://www.nature.com/articles/sdata201634

Angkor har gemensamt med det gamla Merv och Saraj att dessa städer övergavs helt. De flesta städer jag tar upp har haft en nyckelroll som handelsplatser med lägen som gör att även om den politiska kulturen växlat så har de fortsatt ha stor betydelse. Det bygger också på att de har ett omland som kan försörja staden med vatten, mat och folk. Reglering av vatten hade stor betydelse för Angkor.

 Det finns många frågor här kring vad stadsbildningar betyder. Angkor är ett mycket spännande fall. Angkor Thom etablerades som huvudstad inom det mycket större området Angkor vars mest kända tempel är det äldre Angkor Wat. Tyvärr finns inte så många källor att gå på. Det är de arkeologiska utgrävningarna, med ett antal inskriptioner. Inskriptioner på vers skrivna på sanskrit som berättar om kungar och andra makthavare, och inskriptioner på khmer på prosa om annat, som antalet slavar per tempel. Givetvis skrevs på rispapper, skinn eller andra material, som inte finns kvar. Det finns en bevarad reseskildring av en kines, Zhou Daguan, som var i Angkor 1296-1297 på uppdrag av Temur Khan. Se wikipedia "The Customs of Cambodia". Angkors höjdpunkt var just kring år 1220. Den stad som Zhou Daguan beskrev befann sig i den långsamma nedgång som blev definitiv på 1400-talet då Khmer-hovet flyttade till Phnom Penh.

Städernas betydelse som en del av det framväxande handelsnätverken i perioden 1000-1300 e.Kr nämns i David Christians "Maps of Time" (sid 368) med just Janet Abu-Lughod som en av referenserna. Så detta får plats i denna introduktion till "Big History". En siffra finns på att 10 procent av befolkningen i Södra Song skulle ha bott i städer. Kina var den tidens mest urbaniserade område. För Europa så uppges att antalet städer med en befolkning över 20000 invånare ökade från 43 till 103. (Ref. Paul Bairoch, "Cities and Economic Development", 1988). I denna trend framstår Angkor som en central plats mellan Kina och Indien.

Mot Sumatra

 Från Sri Lanka tänker jag att resan år 1220 kunde gå vidare med buddhistiska handelsmän till khmerernas rike. Angkor var huvudområdet i ett stort imperium som dominerat Sydostasien från 800-talet och deras mäktigaste härskare hade övergått från hinduism till buddhism vid denna tid. Resan går via Sumatra och Temasek på Malackas sydspets till Oc Eo nära Mekong-deltat och sedan uppför floden.

Buddhistiska samhällen hade funnits i området tidigare, främst kopplade till folkgruppen Mon (t.ex. Dvaravati och Harapunchai). Buddhistiska lärda byggde upp ett munkväsende som understödde bildningsresande. Stewart Gordon skriver i "When Asia was the World" att buddhisterna skapade ett elitstött system för resor och studier som sedan inspirerade till liknande upplägg inom den islamska världen. I en fotnot (sid 103) står att även inom den judiska gruppen fanns en sådan tradition av resande lärda. De var inte missionerande på samma vis.

Det buddhistiska munkväsendet växte först fram i Indien men från 300 f.Kr spred det sig både norrut till Centralasien och sedan Kina och söderut till Sydostasien. Den ikoniska buddhistiska resenären var den kinesiske munken Xuanzang (602-664 e. Kr) men han nådde inte fram till Sri Lanka, han var i Nalanda många år och gjorde också en resa ner till de områden som idag är Tamil Nadu. 

Munken Shin Uttarajiva (död 1191) var en sådan resenär. Han bidrog till att den mer ortodoxa theravada buddhism som fått namn efter de religiösa centrum som kallas mahavihara spreds från Sri Lanka till det som är dagens Myanmar/Burma. Utöver de grundläggande texterna som kallas tipitaka eller Pali- kanonen, skrev en munk Buddhagosa på 400-talet e.Kr texter som Visuddhimagga som utgör grund för denna skola. Totalt blir det 40-55 volymer av böcker, eller ca 80 000 sidor, beroende på hur mycket som tas med av senare tillägg. Detta skrevs ner för första gången på Sri Lanka och det kan vara en bidragande förklaring till att mahaviharat i Anuradhapura fick sådan betydelse.

En resväg skulle alltså ha kunnat vara längs kusten i Bengaliska bukten. Den viktigaste hamnen här, Chittagong, låg under styre av en hinduisk dynasti, så istället hade målet varit Thaton. Dess hamn låg vid denna tid i Pagan-riket som varit buddhistiskt sen 1000-talet. År 1220 hade Pagan-rikets storhetstid börjat passera, riket var betydelsefullt åren 1050-1250. Pagan stavas också Bagan, t.ex. av Unesco. Se videon, tempelområdet är en magnifik syn.

Men om vindarna tillät kunde man åka raka vägen över till Sumatra eller Malackahalvön (Kedah, för mer info om Kedahs arkeologi, sök på Bujang Valley, se även Kalah-bar). Rekommenderad avresa var i september. På Sumatra och områden däromkring hade det betydande riket Srivijaya varit ett buddhistiska centrum mellan 670 och 1025. Sedan attackerades de av Chola-dynastin i en för indiska dynastier ovanligt aggressiv manöver under 20 års tid och historien därefter blir splittrad. En Mauli-dynasti nämns, lokalt kring floden Batang Hari i söder. Rimligen var nordspetsen av ön (Aceh) alltid betydelsefull för sjöfarare. Namnet Pasai står på kartor men kan syfta på det senare islamiska riket som etablerades där, troligen på 1260-talet. Perlak hette det tidigaste sultanatet som fanns redan från 900-talet och notering kan hittas att det slogs ihop med Samudera Pasai. 

Srivijaya (skrivs normalt inte Sri Vijaya, vijaya betyder "segerrik") räknas som en tallassokrati och hade stor betydelse för uppbyggandet av ett nätverk av kontakter i regionen. Srivijaya var det största buddhistiska rike som funnits i det som idag är Indonesien. Huvudorten Palembang är idag den näst största staden på Sumatra. Få större arkeologiska efterlämningar finns att se där. Janet L. Abu-Lughod skriver att inget visar tydligare på det efemära i historien än att besöka denna typ av plats som en gång dominerade världshandelssystemet. Hon menar att det alltid kommer att finnas en plats vid Malacka-sundet som är en nyckelpunkt för världshandel men att ingen särskild plats är mer lämpad än någon annan, just nu är det Singapore som är på första plats. Abu-Lughod finner bristen på monumental indisk arkitektur runt Palembang och Jambi problematisk, och hon noterar att det råder stor oenighet kring vad Srivijaya var för typ av organisation. Srivijaya är inte ett namn på en dynasti, utan styrdes i perioder av olika dynastier, rimligen enligt den mandala-princip som jag skrev om i inlägg 1 april 2011. 

Istället är Borobodur på ön Java den mäktigaste sevärdheten. Se även till exempel Prambanan tempel-området. Även de äldsta buddhistiska strukturerna har hittats på Java, de är från ca. 500 e.Kr. Det var inte theravada buddhism som dominerade här utan mahayana. 

Under sin mäktigaste tid kontrollerade Srivijaya hamnar från Kerah till Mekongdeltats mynning. Nakhon Si Thammarat var en viktig hamn i det som idag är en provins med samma namn i södra Thailand. Där ligger ett tempel som kan bli ett Unesco-arv, en stupa i stil med de som byggdes på Sri Lanka. 

Hela denna process när hinduism och buddhism i olika varianter sprids i Sydostasien tog jag upp i ett inlägg 26 april 2011. Där nämner jag begreppet "indifiering". Jag vet inte hur meningsfullt det är att sätta en etikett på denna process. I "Big History" av David Christian refereras till Lynda Shaffer som kallar detta för "southernization" vilket jag uppfattar som ett sätt att visa att man vill sätta det i relation till den mängd av processer man kallar "westernization". Klart är att både tekniska och sociala fenomen som uppstod i Indien spreds i regionen. Ett annat vis att sätta etikett på detta är att skapa en period. Det kan vara bättre om man vill beskriva processer som mera dubbelriktade. Klart är att t.ex. buddhismen påverkades mycket av de tankesystem som redan fanns på de olika platser där den etablerades. Men jag hejdar mig här innan detta inlägg blir alldeles för rörigt. 

Anm 2024-01-06: Måste bara lägga till att den Kalinga Magha som jag nämnde i förra inlägget som grundare av Jaffna-riket på norra Sri Lanka också omnämns som regent under en period för riket Tambralinga som hade huvudorter i Nakhon Si Thammarat (som står som Ligor på vissa kartor) och Sathingpra nära dagens Songkla. Tambralinga var en lydstat under Srivijaya, sedan under Pagan och Sri Lanka, men från 1230 ska riket varit självständigt. Sathingpra var betydelsefull i handeln med främst Quanzhou i Kina.

Anm 2024-01-20: jag hittade en eazyzoom-karta baserad på wikipedia-information med karta kallad 11-12th Century Trade Routs. Den är gjord av Martin Månsson och är nog den bästa kartan hittills som jag hittat över detta.