År 2017 höll Sverker Sörlin ett tal på ett nordiskt möte för historiker som blev till en uppmaning om en "hoppets historia" - en uppmaning att studera och skriva historia för att bidra till lösningen på de allvarliga problem som det globala samhället står inför. "Antropocen och historiens villkor" hette talet när det publicerades på svenska och i Danmark översatte man talet och beskrev det som ett historiskt manifest. Vill man hellre läsa på engelska finns en översättning "Reform and responsibility - the climate of history in time of transformation".
Sverker Sörlin propagerar för en integrativ, samarbetande humaniora. Det är främst naturvetenskapen han vill integrera. Han redogör för Earth System Science framväxt och tar upp planetära gränsvärden som en sammanfattning att utgå ifrån. Sverker Sörlin kallar sitt bidrag till det arbetet ett temporaliseringsarbete - nya tolkningar av tidens gång på samhällsnivå. Historia är att förstå förändring och Sörlin menar att de metoder som lämpar sig för att studera det förflutna också har tillämpning på förståelse av framtiden.
Många av tankarna i det talet återkommer i ett kapitel i Natur och Kulturs Globalhistoria från 2022. I denna globalhistoria har man valt ett upplägg som bygger på 30 olika tematiska kapitel och Sverker Sörlin har skrivit tema Miljö. Jag ska återkomma till detta med teman, nu fortsätter jag med just Sörlins inlägg.
Jag hade trott att Sverker Sörlin skulle använda sitt begrepp "infrapolitik" för att uppmana historiker att studera hur infrapolitiken påverkats av antropocen och vilka slutsatser som kan dras av det. Lite som han skrev i sin bok "Antropocen" från 2017 och som han gör när han problematiserar den nya gröna omställningen i norra Sverige. Men här formulerar han det annorlunda, han talar om tre vågor av synkronisering. Begreppet "synkronisering" framstår för mig som mera abstrakt men det kan vara för att jag försökt lära mig använda det nog så abstrakta "infrapolitik". Synkroniseringsbegreppet refererar till en teori av en norsk historiefilosof som heter Helge Jordheim. Man kanske först kan tolka det mera spontant som den första bild som kommer upp för en när man hör ordet synkronisering - en grupp som synkroniserar sina klockor för att kunna genomföra sin plan. Men här tror jag det ska förstås som ett slags samhällelig synkronisering av olika förlopp som kan sägas ha befunnit sig i var sin egen tid.
Helge Jordheim har skrivit "Läsningens vetenskap. Utkast till en ny filologi", 2013, och "Multiple Times and the Work of Synchronization", 2014. I en historisk metodhandbok hamnar detta i kapitlen för textanalys, begreppshistoria och diskursanalys. Det måste finnas metod i detta. Sörlin säger till sina kollegor: "Vi utför vårt arbete utifrån en uppsättning normer och dygder".
Globaliseringen har i flera vågor gett upphov till behov av sådan synkronisering av miljöns olika tider, menar Sverker Sörlin. Han tar upp tre sådana. En när handeln tog de nya globala sjövägarna, en med industrialiseringen och nu en med den globala miljökrisen. Sörlin kopplar det till namn för att skapa exempel: Columbus och den erövring från 1492 som innebar en biologisk omvandling och enorm smittspridning, Humboldts jordsystem 1802 som får står för förståelsen av jorden som system (Humboldtian science) och Barbara Ward som genom författandet (med Rene Dubos) av "Only one earth" till konferensen 1972 får stå för försöken att hantera den globala förändringen.
Jag tänker (utifrån de begrepp som jag hittade hos Rolf Torstendahl - att professionella historiker har gemensamma minimikrav men olika optimumnormer), att här har Sverker Sörlin redogjort för sina optimumnormer. Han vill påverka "global governance" genom idéernas genomslag och då krävs att historikerna mejslar fram de rätta begreppen. Men som sagt, jag hade hoppats mer på en inriktning mot begreppet infrapolitik utifrån en förståelse av hur makt har fungerat och fungerar. Kanske ligger även detta inbakat i "synkronisering" men jag förstår inte det, med det lilla jag läst i alla fall. Jag inser dock att om jag googlar "infrapolitics" så finns en mängd referenser som jag inte begriper mig på så det ordet kan jag nog ge upp också, ungefär som när jag insåg att "paradigm" inte heller går att definiera begripligt.
30 maj 2023 publicerade Johan Rockström et.al. en uppdaterad version av planetära gränsvärden i Nature. I denna version har man döpt om gränserna till ESB, Earth System Boundaries, eftersom logiken i beräkningarna ändrats.
Man har skapat nya typer av gränser som
väger in att skador ska drabba människor mera rättvist. Sen kombineras dessa rättvisekriterier med historiska analyser, internationella hälsostandarder,
jordsystemmodellering och expertbedömningar för att kvantifiera säkra och
rättvisa ESB:er som minimerar mänsklig exponering för
betydande skada (no significant harm (NSH)) från jordsystemförändringar. På
nyheterna rapporterades detta främst som att de sänkt klimatgränsen från 1,5
grader till 1,0 grader, men det rör sig alltså om åtta olika gränser varav sju
överskrids. Fem av dessa gränsvärden är av samma kategorier som de tidigare nioplanetära gränsvärdena från 2009. Dessa vägde inte in sociala aspekter utan utgick enbart
från att räkna på naturvetenskapligt baserade ”tipping points”.
https://rdcu.be/ddQf8
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1330528/FULLTEXT01
Permanent link to this version: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-254317
https://baggrund.com/2020/01/01/historiens-vilkaar-i-en-brydningstid/
https://www.idunn.no/doi/10.18261/issn.1504-2944-2018-01-02
https://www.earthsystemgovernance.activedevelopment.nl/research-centres/
