Tidningen "Populär arkeologi" har två artiklar som tar upp Hågahögen i de senaste numren. I nr 5/2019 skriver Kristina Ekero Eriksson under rubriken "Nytt ljus på Håga". Hon vill lyfta fram att Anders Kaliff och Terje Østigård presenterat Hågahögen på engelska. Bronze Age Håga and the Viking King Björn:A History of Interpretation and Documenatation from AD 818 to 2018. https://bit.ly/2kbruH4
Enligt Anders Kaliff är Håga en del av en sjökultur i Östersjön. Ekkistebegravningen i Håga är den nordligaste i Skandinavien, men parallellerna i Danmark är antingen mycket äldre (ex. kvinnogravarna i Egtved och Skrydstrup, högen i Borum Eshøj (två män och en kvinna) och mansgraven i Muldbjerg) eller i ett fall, Lusehøj på Fyn, som är yngre (900-700 f.Kr). Hågahögen dateras till omkring år 1000 f.Kr. Fornborgen Predikstolens betydelse för bebyggelsen i Håga har jag skrivit om förut.
I nummer 6/2019 finns en översiktsartikel av Jonathan Lindström. Han startar 2300 f.Kr då det bara bodde 2000 invånare längs det som då var upplandskusten. Under de kommande 500 åren inleddes övergången till en bondekultur och man bedömer att de fanns cirka 10 bygder med ett tiotal gårdar i varje i norra Mälardalen, totalt cirka 15000 invånare. Möjligen är det nu, cirka 2000 f.Kr. som dessa människor börjar kalla sig svear, spekulerar Jonathan Lindström. Man anser att dessa bönder talar ett indoeuropeiskt språk, med viss baltisk slagsida. Fiske och säljakt fortsatte parallellt i skärgården och människor med olika ursprung möttes. Under äldre bronsålder (1500 - 1200 f.Kr.) blev området runt dagens Enköping det viktigaste området med mängder av hällristningar som vittnar om det. Lindström lyfter fram Hemsta i Boglösa.
Jonathan Lindström postulerar sedan att "Enköpingskungen" skulle ha slagits ut av en uppkomling som grundade det som han kallar "Hågaväldet" ca (1200- 800 f.Kr.). Vissa fynd kan knyta ihop Håga med Medelpad vilket gör att man kan tala om en norrlandhandel. I sin tur handlade Håga över Östersjön till Gotland och mot Baltikum. Håga förstördes ca 800 f.Kr. och några fynd av långväga lyxprodukter gör man ínte från utgrävningar av lager från de kommmande århundranden. Först århundradet före vår tideräknings början finns sådana fynd, som då kommer från kontakter med det expanderande Romarriket. För första gången finns nu "svearna" omnämnda i skrift, av Tacitus år 98.
Lite problematiskt tycker jag det är att se en koppling från dessa "svear" tillbaka till de som levde under "Hågaväldet". Men i denna översikt tas flera roliga teorier med, även den om att Beowulfkvädet skulle skildra mytiska sveakungar som Egil och Ottar som kring år 500 angriper Gotland. Sedan följer olika turer kring hur Sveariket byggs upp efter jordbävningsåret 536 och fram till Erik Segersäll (r. 970-995). Jonathan Lindström skriver att Sveariket var en tummelplats för disparata maktambitioner och först år 1164 får det en "fast och tydlig form" då Stefan av Alvastra (en engelsk cisterciensermunk) blev utsedd av påven till ärkebiskop i Uppsala. (ärkebiskop 1164-1185).
Där slutar artikeln men som vi vet så fortsätter man att med disparata maktambitioner försöka upprätta olika typer av "välden" där Uppland har en viss om än allt mer perifer roll. Kalmarunionen är ett exempel. Kungariket Sverige stabiliseras med Vasa-dynastin (kungliga ätten Vasa 1523-1654) maktövertagande från 1523. Än idag är Uppsala ärkestift i svenska kyrkan.
Jag gillar begreppet "Hågaväldet". Men jag har svårt att tycka att det finns en koppling till framväxten av det senare "sveaväldet" annat än den geografiska, att läget var gynnsamt som maktbas. Det är ett väldigt långt glapp i tid mellan år 800 f.Kr. och 98 e.Kr. Visst skulle det vara kul om handeln mellan Hågaväldet och Medelpad skulle kunna ses som en tidig form av handeln mellan Uppsala och Högom och övriga Norrland, Men om den handeln var minimal under flera århundraden så faller lite idén om svearna som en kontinuerligt existerande grupp av begåvade handelsmän. Hågaväldet presenteras som en föregångare till det sjövälde som Matti Klinge skriver om. Kontakterna med Baltikum gick rimligen vägen via Åland. Men tyvärr var det inte lätt att förstå hur Åland befolkats under bronsålder och tidig järnålder, när jag läste lite om det.
Utan fler viktiga fynd för perioden 700 f:Kr. till 100 f.Kr. blir det mera människor som råkar bo på en viss plats och så måste det ju alltid vara. Man kan tänka på dem när man står på toppen av Hågahögen och ser domkyrkans torn.
30 november 2019
19 november 2019
Infrapolitik på medeltiden
Helena Granström, i Expressen 2017-04-30, skriver att Sverker Sörlin myntat termen "infrapolitik" som hon sammanfattar som "det skikt av kulturella värderingar som vägleder och bär upp dagspolitiken". Jag vill gärna försöka använda ordet, och prövar det på medeltida förhållanden. Hur såg infrapolitiken ut i Norden och södra Indien 1200-1500? Jag tänker mig att jag i några inlägg ska försöka jämföra hur de styrande organisationerna i södra Indien såg ut jämfört med de i Norden inför Kalmarunionen. Infrapolitiken ska jag försöka beskriva som en syntes av de olika "släktpolitiska", "handelspolitiska"och "religionskulturella" värderingar som var styrande.
I förra inlägget nämnde jag hur Kung Olofs död som ung var en politisk händelse av betydelse för den maktposition som blev Drottning Margaretas i Kalmarunionen. Vem som var släkt med vem - det hade stor betydelse. Uppräkningen av namn blir viktig, men bara om man förstår vad de namnen för med sig för betydelse, både ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Makt över den viktigaste produktionsfaktorn, jord, följde med olika släkters kontroll över mark. Hur jord ärvdes och hur olika vasaller knöts till de ledande jordägarna var en infrapolitisk grundparameter. Varje bok om olika former av feodala system under medeltiden skildrar detta. Jag kallar det "släktpolitik".
Men hela spelet kring Kalmarunionen rörde också relationen till den mäktiga handelsorganisationen Hansan. Sedan bronsålder hade handel spelat en viktig roll. Vikingatiden innebar en dramatisk förändring av förhållande i Norden baserad på handel och röveri.
Till det kommer de kulturella värderingar som skapats i samspel med produktion och handel men som också hade andra källor. I en av religion genomsyrad världsuppfattning, där den religiösa eliten också bar upp mycket av det som varr bildning och organisationsförmåga, kommer maktutövning att påverkas av hur den legitimeras av den religiösa sfären. Den nordiska medeltidens infrapolitik är de mäktiga koalitionernas interna och externa konflikter och samarbeten, inbäddad i ett främst katolskt kontext. En stor skillnad mot "släktpolitiken" var att den katolska kyrkan uttryckligen försökte bygga organisationer som inte byggde på släkt.
Makten under medeltiden byggde på en kombination av släkt, kontroll över handel och kyrkans makt. Den arketypiska figuren för detta är Karl den store, som satte mönstret för hur en kung skulle legitimera sin makt. I Norden fanns även ett arv från den förkristna tiden. Kanske främt vad gäller vilka släkter som var mäktiga, men även de juridiska formerna kring ting och landskapslagar. Och blodsfejder när konflikten krävde det. Handelsmönstret hade ändrats kraftigt, från vikingarnas dominans till en mer reglerad form med organiserade gillen. Och kyrkan växte i betydelse med biskopar och kloster.
Vagt tycker jag att jag förstår dessa sammanhang när jag hör Dick Harrisons beskrivning av Kalmarunionen läsas upp (ljudbok utgiven 2019-09-24).
Men när jag sedan läser om södra Indiens historia, då har jag ännu inga referenser och ingen förståelse. Hur såg infrapolitiken ut under Choladynastin? I samarbete och konflikt med de två andra mäktiga; Pandya-dynastin och Chera-dynastin. På vilket sätt kunde Vijayanagar (1336-1646) växa fram? Hur såg släktpolitiken, handelspolitiken och religionskulturen ut? Mycket finns att klura på. Lite kul är det att förska jämföra två så olika platser i tiden som Norden och södra Indien.
Den underliggande värderingarna, infrapolitiken, var givetvis olika mellan Norden och Indien. Kul att fundera på det också.
Jag återupprepar referensen från tidigare inlägg 27 augusti 2017: Ordet är "infrapolitik". Det definineras av Sverker Sörlin (på sidan 62 i boken Antropocen) som "politiska grundmönster som ligger under den dagliga politiken". "Infrapolitik ligger även under ideologierna. Infrapolitik är de helt grundläggande föreställningarna om vad som är rätt att göra i den jordiska tillvaron, vad som ger mening och riktning".
Jag kommer troligen att misshandla begreppet "infrapolitik" jämfört med vad Sverker Sörlin vill säga med ordet. Men det kan i sig vara något bra. Delvis förstår jag det som nyttan med ordet, att "infra" ska syfta på det som är svårt att formulera, som är "ohörbart" i en dagspolitisk beskrivning, men som ändå handlar om politiken. Under begreppet infrapolitik finns som jag förstår det ännu mer grundläggande begrepp, som "världsbild" och "etik". Nyttan skulle vara att försöka beskriva saker på denna mellan-nivå för att fånga något intressant. Kanske är "infrapolitik" ett ord som motsvarar det som ibland kallas "tidsanda", fast begränsat till den tidsanda som påverkar dagspolitiken på lång sikt, inte tillfälliga trender..
I förra inlägget nämnde jag hur Kung Olofs död som ung var en politisk händelse av betydelse för den maktposition som blev Drottning Margaretas i Kalmarunionen. Vem som var släkt med vem - det hade stor betydelse. Uppräkningen av namn blir viktig, men bara om man förstår vad de namnen för med sig för betydelse, både ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Makt över den viktigaste produktionsfaktorn, jord, följde med olika släkters kontroll över mark. Hur jord ärvdes och hur olika vasaller knöts till de ledande jordägarna var en infrapolitisk grundparameter. Varje bok om olika former av feodala system under medeltiden skildrar detta. Jag kallar det "släktpolitik".
Men hela spelet kring Kalmarunionen rörde också relationen till den mäktiga handelsorganisationen Hansan. Sedan bronsålder hade handel spelat en viktig roll. Vikingatiden innebar en dramatisk förändring av förhållande i Norden baserad på handel och röveri.
Till det kommer de kulturella värderingar som skapats i samspel med produktion och handel men som också hade andra källor. I en av religion genomsyrad världsuppfattning, där den religiösa eliten också bar upp mycket av det som varr bildning och organisationsförmåga, kommer maktutövning att påverkas av hur den legitimeras av den religiösa sfären. Den nordiska medeltidens infrapolitik är de mäktiga koalitionernas interna och externa konflikter och samarbeten, inbäddad i ett främst katolskt kontext. En stor skillnad mot "släktpolitiken" var att den katolska kyrkan uttryckligen försökte bygga organisationer som inte byggde på släkt.
Makten under medeltiden byggde på en kombination av släkt, kontroll över handel och kyrkans makt. Den arketypiska figuren för detta är Karl den store, som satte mönstret för hur en kung skulle legitimera sin makt. I Norden fanns även ett arv från den förkristna tiden. Kanske främt vad gäller vilka släkter som var mäktiga, men även de juridiska formerna kring ting och landskapslagar. Och blodsfejder när konflikten krävde det. Handelsmönstret hade ändrats kraftigt, från vikingarnas dominans till en mer reglerad form med organiserade gillen. Och kyrkan växte i betydelse med biskopar och kloster.
Vagt tycker jag att jag förstår dessa sammanhang när jag hör Dick Harrisons beskrivning av Kalmarunionen läsas upp (ljudbok utgiven 2019-09-24).
Men när jag sedan läser om södra Indiens historia, då har jag ännu inga referenser och ingen förståelse. Hur såg infrapolitiken ut under Choladynastin? I samarbete och konflikt med de två andra mäktiga; Pandya-dynastin och Chera-dynastin. På vilket sätt kunde Vijayanagar (1336-1646) växa fram? Hur såg släktpolitiken, handelspolitiken och religionskulturen ut? Mycket finns att klura på. Lite kul är det att förska jämföra två så olika platser i tiden som Norden och södra Indien.
Den underliggande värderingarna, infrapolitiken, var givetvis olika mellan Norden och Indien. Kul att fundera på det också.
Jag återupprepar referensen från tidigare inlägg 27 augusti 2017: Ordet är "infrapolitik". Det definineras av Sverker Sörlin (på sidan 62 i boken Antropocen) som "politiska grundmönster som ligger under den dagliga politiken". "Infrapolitik ligger även under ideologierna. Infrapolitik är de helt grundläggande föreställningarna om vad som är rätt att göra i den jordiska tillvaron, vad som ger mening och riktning".
Jag kommer troligen att misshandla begreppet "infrapolitik" jämfört med vad Sverker Sörlin vill säga med ordet. Men det kan i sig vara något bra. Delvis förstår jag det som nyttan med ordet, att "infra" ska syfta på det som är svårt att formulera, som är "ohörbart" i en dagspolitisk beskrivning, men som ändå handlar om politiken. Under begreppet infrapolitik finns som jag förstår det ännu mer grundläggande begrepp, som "världsbild" och "etik". Nyttan skulle vara att försöka beskriva saker på denna mellan-nivå för att fånga något intressant. Kanske är "infrapolitik" ett ord som motsvarar det som ibland kallas "tidsanda", fast begränsat till den tidsanda som påverkar dagspolitiken på lång sikt, inte tillfälliga trender..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)