Jag tycker att idén att fria viljan skulle vara en illusion är opraktisk. Det irriterar mig att vissa naturvetare/filosofer lägger fram en sådan idé eftersom det skapar onödig förvirring. Ska jag ta en grov liknelse är det som om en kemist skulle säga att pengars värde är en illusion eftersom de är gjorda av papper.
Pengar har ett värde, baserat på det förtroende vi har för dem. Pengar är en symbol för relationer, utbytesrelationer. Pengar är ett sätt att skicka runt information i ett ekonomiskt system. De vet kemisten. Säger hon/han att "pengars värde är en illusion" menar hon något annat än att pengar består av papper. Hon kanske menar att förtroendet för pengar kan försvinna snabbt. Och det är sant, men det betyder inte att värdet är en illusion. Det betyder snarare tvärtom att vi måste behålla förtroendet i de relationer som bygger pengars värde. Sen är det ett faktum att pengars värde varierar och svårigheten att hålla koll på deras reella värde kan göra att man tror att diverse illusionstrick pågår.
Nu tror jag de hjärnforskare och filosofer som menar att fria viljan är en illusion har en djupare tanke med det än så. Jag ska ta upp tre argument som jag hittat:
1. Att varje handling föregås av en omedveten signal, vilket skulle betyda att det omedvetna styr.
2. Att "jaget" som ska ha den "fria viljan" är splittrat.
3. Att allt är förutbestämt - determinism - så inget val är möjligt.
De försök som visar att hjärnan "vet" vad vi ska göra innan vi blir medvetna om det är väl belagda. Referens är främst Benjamin Libet (1916-2007) som i försök 1979 mätte upp en halv sekunds framförhållning för det omedvetna i förhållande till att ett beslut tas om att göra en enkel rörelse med handen. Men av någon anledning nämns inte i sammanhanget att det är lätt att konstatera att det omvända också händer hela tiden, det självmedvetna påverkar det omedvetna. Det kallas inlärning eller planering. För att ta ett övertydligt exempel. Det självmedvetna jaget tar som uppgift att lära sig multiplikationstabellen och snart nog kan det omedvetna leverera svaren. Det är en loop. Exakt hur påverkan sker vet vi inte, men det är inget mystiskt, neuronerna i hjärnan levererar i olika återkopplingar. Jag får erkänna att jag själv skrivit om "efterrationalisering" och att vi skapar tillrättalagda bild av vad som hänt i olika skeenden, men givetvis är den omvända processen lika viktig. "För-rationalisering" låter konstigt, men det skulle kunna sammanfatta allt som den självmedvetna hjärnan gör för att få det omedvetna i rätt tillstånd för att något ska göras. I vissa fall får den självmedvetna delen av hjärnan försöka blockera handlingen under den halva sekund man har på sig, det går att träna upp en viss impulskontroll.
Att jaget är splittrat är ett bättre argument för att jaget inte skulle kunna ha en fri vilja. Om jaget är en illusion så är dess vilja det också. Den aspekten behandlas av Richard David Prechts i "Vem är jag? och i så fall hur många?", Norstedts, tyska originalet från 2007. Boken innehåller många läsvärda porträtt av filosofiska tänkare. Flera av dem är tyskspråkiga, vilket i sig är bra som omväxling från alla anglosaxiska referenser. Och den innehåller vad jag tycker är en bra beskrivning av modern hjärnforskning som mycket riktigt beskriver "jaget" i termer av flera jag. (Se främst sidorna 55-62). Med detta har "jaget" fått en komplex beskrivning, vilket kanske inte är oväntat. Men Richard David Precht (född 1964) menar att det inte innebär att jaget är en illusion. Han noterar ett märkligt fenomen inom hjärnforskningen - somliga forskare ifrågasätter jaget men samtidigt undersöker de hur det uppkommer. Hjärnstrukturer anpassar sig efter födseln och vissa ledningsbanor omges med isoleringsskikt. Vid 18-24 månaders ålder uppkommer "jag-känslan". Det sker i kommunikation med andra, en "social" person utvecklas med mer eller mindre stor förmåga att ta ansvar för sina handlingar.
Precht tar fram en förespråkare för att jaget inte finns, fysikern och filosofen Ernst Mach (1838-1916). Ernst Mach är mest känd för Mach-talet som anger kvoten mellan hastigheten hos ett föremål och ljudhastigheten i dess omgivande medium. Ett flygplan som passerar ljudvallen är ett exempel på Mach 1. Men som filosof var han också viktig. Precht citerar hans uttryck "Jaget går inte att rädda". Ernst Mach var empirist, och en viktig föregångare var David Hume, även han tveksam till jagets existens. Det kan ligga något i det, rent empiriskt kanske inte jaget har något bra belägg. När Descartes tar för givet att "jag tänker", kanske han har fel. Något tänker. "Tänker, alltså finns tankar". Inte så slagkraftigt. Varför inte kalla detta något som tänker för "jag"? Det verkar praktiskt.
(Anm 20180625: Jämför filosfiska rummets program om självmedvetandet där de rättar sig och slutar prata om en illusion och istället kallar jaget en konstruktion. Och det vet vi att jaget är, det är en efterkonstruktion, på samma vis som allt annat som självmedvetandet bygger ihop).
Richard David Precht låter Benjamin Libet få gå i dialog med Arthur Schopenhauer (1788-1860). Schopenhauers vilja är något helt annat än jagets vilja. Den store pessismisten såg en metafysisk vilja i strid med sig själv. Precht avslutar dialogen med att Schopenhauer avfärdar Libet med en fnysning. För Schopenhauer är inte bara den fria viljan en illusion, all föreställning skapas av "Viljan" med stort V. Fnysningen var nog inte riktad enbart mot Libet.
Det tredje argumentet för att den fria viljan inte finns, som jag nämnde ovan, var determinismen. Då kan både jaget och viljan få finnas, men viljan är inte fri utan förutbestämd. Det får bli ett annat inlägg.
Kommentar 2019-03-06: "Free, why science hasn´t disproved free will", av Alfred R. Mele (Oxford UP, 2014) är en liten bok som går igenom frågan på ett lättbegripligt vis. Mele tar upp att det går att tolka Libets experiment på olika vis. Till exempel är det en fråga om vad man mäter i ett experiment där handlingen ska ske utan förberedelse jämfört med övervägda handlingar. Men viktigare är att han klargör hur olika definitioner av "fri vilja" gör att man kommer till olika slutsatser. Mele skiljer på "modest free will" som motsvarar det jag menar, så anser han att den definitivt finns. Sen har han något kan kallar "ambitious free will", där han menar att det i alla fall inte är bevisat att den inte finns, Den fria vilja som inte finns är den som tror att "fri vilja" betyder att man är helt fri från restriktioner i sina val, och det är man givetvis inte.
Pengar har ett värde, baserat på det förtroende vi har för dem. Pengar är en symbol för relationer, utbytesrelationer. Pengar är ett sätt att skicka runt information i ett ekonomiskt system. De vet kemisten. Säger hon/han att "pengars värde är en illusion" menar hon något annat än att pengar består av papper. Hon kanske menar att förtroendet för pengar kan försvinna snabbt. Och det är sant, men det betyder inte att värdet är en illusion. Det betyder snarare tvärtom att vi måste behålla förtroendet i de relationer som bygger pengars värde. Sen är det ett faktum att pengars värde varierar och svårigheten att hålla koll på deras reella värde kan göra att man tror att diverse illusionstrick pågår.
Nu tror jag de hjärnforskare och filosofer som menar att fria viljan är en illusion har en djupare tanke med det än så. Jag ska ta upp tre argument som jag hittat:
1. Att varje handling föregås av en omedveten signal, vilket skulle betyda att det omedvetna styr.
2. Att "jaget" som ska ha den "fria viljan" är splittrat.
3. Att allt är förutbestämt - determinism - så inget val är möjligt.
De försök som visar att hjärnan "vet" vad vi ska göra innan vi blir medvetna om det är väl belagda. Referens är främst Benjamin Libet (1916-2007) som i försök 1979 mätte upp en halv sekunds framförhållning för det omedvetna i förhållande till att ett beslut tas om att göra en enkel rörelse med handen. Men av någon anledning nämns inte i sammanhanget att det är lätt att konstatera att det omvända också händer hela tiden, det självmedvetna påverkar det omedvetna. Det kallas inlärning eller planering. För att ta ett övertydligt exempel. Det självmedvetna jaget tar som uppgift att lära sig multiplikationstabellen och snart nog kan det omedvetna leverera svaren. Det är en loop. Exakt hur påverkan sker vet vi inte, men det är inget mystiskt, neuronerna i hjärnan levererar i olika återkopplingar. Jag får erkänna att jag själv skrivit om "efterrationalisering" och att vi skapar tillrättalagda bild av vad som hänt i olika skeenden, men givetvis är den omvända processen lika viktig. "För-rationalisering" låter konstigt, men det skulle kunna sammanfatta allt som den självmedvetna hjärnan gör för att få det omedvetna i rätt tillstånd för att något ska göras. I vissa fall får den självmedvetna delen av hjärnan försöka blockera handlingen under den halva sekund man har på sig, det går att träna upp en viss impulskontroll.
Att jaget är splittrat är ett bättre argument för att jaget inte skulle kunna ha en fri vilja. Om jaget är en illusion så är dess vilja det också. Den aspekten behandlas av Richard David Prechts i "Vem är jag? och i så fall hur många?", Norstedts, tyska originalet från 2007. Boken innehåller många läsvärda porträtt av filosofiska tänkare. Flera av dem är tyskspråkiga, vilket i sig är bra som omväxling från alla anglosaxiska referenser. Och den innehåller vad jag tycker är en bra beskrivning av modern hjärnforskning som mycket riktigt beskriver "jaget" i termer av flera jag. (Se främst sidorna 55-62). Med detta har "jaget" fått en komplex beskrivning, vilket kanske inte är oväntat. Men Richard David Precht (född 1964) menar att det inte innebär att jaget är en illusion. Han noterar ett märkligt fenomen inom hjärnforskningen - somliga forskare ifrågasätter jaget men samtidigt undersöker de hur det uppkommer. Hjärnstrukturer anpassar sig efter födseln och vissa ledningsbanor omges med isoleringsskikt. Vid 18-24 månaders ålder uppkommer "jag-känslan". Det sker i kommunikation med andra, en "social" person utvecklas med mer eller mindre stor förmåga att ta ansvar för sina handlingar.
Precht tar fram en förespråkare för att jaget inte finns, fysikern och filosofen Ernst Mach (1838-1916). Ernst Mach är mest känd för Mach-talet som anger kvoten mellan hastigheten hos ett föremål och ljudhastigheten i dess omgivande medium. Ett flygplan som passerar ljudvallen är ett exempel på Mach 1. Men som filosof var han också viktig. Precht citerar hans uttryck "Jaget går inte att rädda". Ernst Mach var empirist, och en viktig föregångare var David Hume, även han tveksam till jagets existens. Det kan ligga något i det, rent empiriskt kanske inte jaget har något bra belägg. När Descartes tar för givet att "jag tänker", kanske han har fel. Något tänker. "Tänker, alltså finns tankar". Inte så slagkraftigt. Varför inte kalla detta något som tänker för "jag"? Det verkar praktiskt.
(Anm 20180625: Jämför filosfiska rummets program om självmedvetandet där de rättar sig och slutar prata om en illusion och istället kallar jaget en konstruktion. Och det vet vi att jaget är, det är en efterkonstruktion, på samma vis som allt annat som självmedvetandet bygger ihop).
Richard David Precht låter Benjamin Libet få gå i dialog med Arthur Schopenhauer (1788-1860). Schopenhauers vilja är något helt annat än jagets vilja. Den store pessismisten såg en metafysisk vilja i strid med sig själv. Precht avslutar dialogen med att Schopenhauer avfärdar Libet med en fnysning. För Schopenhauer är inte bara den fria viljan en illusion, all föreställning skapas av "Viljan" med stort V. Fnysningen var nog inte riktad enbart mot Libet.
Det tredje argumentet för att den fria viljan inte finns, som jag nämnde ovan, var determinismen. Då kan både jaget och viljan få finnas, men viljan är inte fri utan förutbestämd. Det får bli ett annat inlägg.
Kommentar 2019-03-06: "Free, why science hasn´t disproved free will", av Alfred R. Mele (Oxford UP, 2014) är en liten bok som går igenom frågan på ett lättbegripligt vis. Mele tar upp att det går att tolka Libets experiment på olika vis. Till exempel är det en fråga om vad man mäter i ett experiment där handlingen ska ske utan förberedelse jämfört med övervägda handlingar. Men viktigare är att han klargör hur olika definitioner av "fri vilja" gör att man kommer till olika slutsatser. Mele skiljer på "modest free will" som motsvarar det jag menar, så anser han att den definitivt finns. Sen har han något kan kallar "ambitious free will", där han menar att det i alla fall inte är bevisat att den inte finns, Den fria vilja som inte finns är den som tror att "fri vilja" betyder att man är helt fri från restriktioner i sina val, och det är man givetvis inte.
Kommentar 2020-09-06: I sista kapitlet i boken "Själens biologi och vår fria vilja" argumenterar Henrik Brändén för att den fria viljan finns på ungefär det sätt som jag vill göra. Hans slutsats kommer väl underbyggd i slutet av en välskriven populärvetenskaplig bok om hur människans hjärna fungerar. Möjligen tar han inte upp det medvetna beslutet att ägna sig åt inlärning inför framtida val så tydligt som jag skulle önska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar