Två böcker som tar sig an världsproblemen tänkte jag jämföra. De är upplagda på ett vis som jag gillar, först en snabb historik över världens historia och sedan ett försök att lösa det globala krisläget. Den ena är skriven av Johan Rockström och Owen Gaffney. "Jorden, Vår planets historia och framtid", Svensk utgåva Natur & Kultur 2022. Den andra är "Världen vi skapar, från Gud till marknaden" av Tomas Björkman, Fri Tanke, 2017.
Min jämförelse blir så kortfattad att den blir närmast en karikatyr av böckerna. Rockström & Gaffney skriver på ett vis som är lättbegripligt för mig. Deras "big history" är prydligt periodiserad från Jorden 1.0 till 4.0 med ökad komplexitet, 4.0 är flercelligt komplext liv. En huvudpunkt är att jorden haft tre huvudsakliga temperaturinställningar: drivhuset, kylskåpet och snöbollen. De stabila kylskåpsförhållandena under holocen från 12000 år sedan till 1950-talet har varit gynnsamma men nu har vi pga den stora accelerationen hamnat i en tröskelsituation. Vi närmar oss eller överskrider de planetära gränserna för att ligga kvar i holocen-lik miljö.
Gräns-tänkandet och tröskelvärdesbegreppet kommer från systemteori. De refererar till Donella Meadows och hennes beskrivning av hur komplexa system kan förändras. Carl Folke och Elinor Ostrom är också referenser till deras slutsats som sammanfattas på naturvetarvis: Planetära gränser + Globala allmänningar = Planetärt förvaltarskap.
Sådant förvaltarskap beskrivs av FNs 17 globala mål för hållbar utveckling och av Kate Raworths "donut"-ekonomi. För detta krävs en omfattande "grön ny giv". Fyra strategier föreslås: 1) lagkrav på att nettoutsläppen av växthusgaser ska minska till noll 2050 och naturen ska ges möjlighet till återhämtning, 2) stopp för nyinvesteringar i fossila bränslen, 3) dra in alla subventioner av fossil och naturutarmande verksamhet och 4) sätt ett pris på koldioxidutsläpp på minst 400 kr per ton inom alla sektorer överallt.
Det är ungefär detta som Greta Thunberg menar med att "vi måste lyssna på vetenskapen". Hon har skrivit förord till boken. Hon är tydlig med att vetenskapen säger "att vi måste göra det till synes omöjliga", det känns befriande att hon klargör att det inte är någon enkel övergång. Den "politiska tröskelpunkten" för denna förändring är svår att beskriva.
R&G verkar vilja undvika att gå in alltför mycket på svårigheterna. De skriver t.ex. att G20 kan ersättas med ett växande WEGo, och att vi "förhållandevis enkelt" kan införa långsiktig planering med de fyra strategierna som bas. Detta framstår för mig som att de frångår sitt vetenskapliga tänkande och övergår till önsketänkande. Men klart är att de vill se ett nytt "paradigm" där vi inte accepterar ekonomisk tillväxt på planetens bekostnad. Med konsumentmakt, rösträtt och nätverksinflytande kommer medvetna individer att skapa förutsättningarna för att nå Jorden 5.0. Bra så, och oavsett allt annat är de planetära gränserna ett avgörande bidrag till vad än som kommer att behöva hända. Och det är begripligt att de inte kan detaljera vad övergången till Jorden 5.0 innebär, det är ingen liten förändring de avser. Jorden 4.0 var hela den geologiska eonen fanerozoikum, dvs allt som hänt sedan livet gick in i kambrium för 541 miljoner år sedan. Då skedde en massiv ökning av det komplexa adaptiva livet som vi alla är en del av, där Jordens anpassning till en livsuppehållande nivå är en omedveten process. Vad R&G menar är att vi nu tvingas skapa en medvetet livsuppehållande system. Och att det skulle kvala in som en ny eon, något som får idén om antropocen som en ny geologisk epok att framstå som blygsam. Referensen till denna idé är astrobiologen David Grinspoon.
Den andra boken har en annan ansats, mer idéhistorisk än naturvetenskaplig. Jag tar upp den i nästa inlägg.
Professor Johan Rockström är en av personerna bakom utvecklandet av de planetära gränserna, och så välkänd att han inte behöver mera presentation.
Owen Gaffney är författare och analytiker som arbetar med kommunikation kring globala frågor i en mängd olika forum. Han startade som ingenjör och har en journalistutbildning. Han har arbetat med Johan Rockström både inom Stockholm Resilience Center och Potsdam Institute for Climate Impact Reasearch (PIK).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar