Vintern 2016-2017 skrev jag flera inlägg om den tidiga människans utveckling inspirerad av frågan om när de första etikerna levde, samt av en julbok av Frans de Waal. Slutsatsen pös ut i att det är svårt att definiera etiskt medvetande och svårt att tala om en kognitiv revolution utan det rör sig troligen om en mängd olika små steg som samverkar i en utveckling över hundratusen år.
Årets julbok är mera konkret fokuserad på ett tema - vad kan ny DNA-forskning säga om människans utveckling i det tidiga Europa. Boken heter ""A short history of humanity" och är skriven av arkeo- och paleo-genetikern Johannes Krause och journalisten Thomas Trappe. (WH Allen 2021, från tyska "Die Reise unsere Gene" från 2019, den tyska titeln är bättre).
Johannes Krause var Svante Pääbos elev och sedan 2020 är även han direktör för Max Planck-institutet för evolutionär biologi i Leipzig. Krause var ansvarig för analyserna av DNA från denisova-flickan och boken tar sitt avstamp där.
Denisova-grottan ligger i Altaj-bergen i Centralasien, i den ryska regionen som betecknas Altai Krai. Huvudorten heter Barnaul och ligger vid floden Ob. Därifrån får man åka 35 mil söderut upp i bergen mot gränsen till Kazakstan för att komma till grottan. Närmaste kända större stad är Novosibirsk 23 mil norr om Barnaul.
2008 hittade ryska arkeologer ett fingerben som var cirka 70 000 år gammalt. När DNA analyserats (först från mitokondrierna, mtDNA, och senare från kärnan) fann man att detta DNA skilde sig från Homo sapiens sapiens men också från neandertalare. Denna nyupptäckta människotyp kallar man nu denisova-människa. När dess DNA jämfördes med DNA från mycket äldre ben från neandertalare som levt för 420 000 år sedan i vad som idag är norra Spanien, fann man att deras mtDNA mera liknade denisovamänniskors än senare tiders neandertalare i Europa. Slutsatsen är att en gemensam förmänniska till denisova och neandertal vandrade ut ur Afrika för ca 600 000 år sedan och sedan splittrades upp i denisova-grenen i öster och neandertalare i väster. Tidiga Homo sapiens sapiens fanns då parallellt i Afrika men vandrade ut ur Afrika senare och nådde Europa någon gång mellan 400 000 år sedan och 220 000 år sedan men utan att sprida sig särskilt mycket. Alla dessa tre människotyper kunde få barn med varandra och vi bär på en viss andel neandertal eller denisova-gener, olika mycket beroende på vilken bakgrund vi har. DNA från människor i södra Afrika kan vara utan sådana gener, medan t.ex. i Europa kan andelen neandertalgener var högre och i Papua Nya Guinea och Australien hittar man högre andel denisova-gener. (sid. 34).
Neandertal är namnet på en dal i Tyskland där man i ett kalkbrott hittade ben i några grottor. Redan 1857 bedömdes dessa ben vara förhistoriska människoben av naturhistorikern Johann Carl Fuhlrott (1803-1877). Först 1886, efter att Darwins teorier etablerats och hela skelett hittats, var det helt klart att detta var en tidig människotyp skild från moderna människor. Genom dalen rinner floden Düssel, fynden gjordes 25 km öster om Düsseldorf.
Då boken fokuserar på migration in i Europa så redogör den inte för den tidigare utvecklingen i Afrika och nämner bara kort hur Homo erectus framgångsrikt spred sig över hela världen innan senare Homo vandrade ut ur Afrika. Boken fortsätter med den moderna människans etablering i Europa. Fynd i en grotta i Rumänien som heter bengrottan på rumänska, Pestera cu Oase, var 40 000 år gamla ben från människor med ca 10 % neandertalgener. Grottan ligger nära staden Anina i sydvästra Rumänien nära gränsen till Serbien.
I boken nämns inte de grottor där man hittat grottmålning som gjorts av neandertalare, som Ardalesgrottan nordväst om Malaga, daterat till 65 000 år sedan, kanske pga att detta bekräftats så sent som 2021.
En annan grotta av betydelse för tiden när moderna människor ökade i antal och neandertalarna blandades upp med dem är Bacho Kiro-grottan i Bulgarien och fler lär tillkomma. DN hade som ett av 2021 års viktiga vetenskapliga framsteg att man kan utvinna DNA ur jord i grottor och visa att det kommer från neandertalare.
Med nuvarande kunskap anses neandertalarna som egen grupp ha försvunnit från Europa för ca 39 000 år sedan.
När grottorna innehåller grottkonst öppnas möjligheter till att diskutera olika kulturell utveckling på ett annat vis än vad enbart ben, DNA och bearbetade stenar ger möjlighet till. En tidig period har fått namn efter Aurignac-grottan i södra Frankrike, 8 mil söder om Toulose, som först utforskades på 1860-talet. DNA från ben förknippade med Aurignac-kulturen har bara analyserats från två platser, den så kallade Markina Gora-mannen från en plats i sydvästra Ryssland och ben från en plats i Belgien. Dessa DNA finns det spår av i moderna människors DNA.
Jag skrev om grottkonst i ett inlägg 12 december 2016. Flera av de tidigaste fynden från tiden 42000-32000 år sedan är förknippade med Aurignac-kulturen, viktigast kanske Hohle Fels i sydvästra Tyskland (9 mil sydöst om Stuttgart i Schwaben). Där har man bland annat hittat en venusfigur, en fallos, en flöjt och en lejonmänniska som liknar den berömda från Hohlenstein-Stadelgrottan (som ligger 6 mil från Hohle Fels).
Chauvetgrottan i Frankrike tycks ha använts både av människor som hörde till Aurignac-kulturen och till en annan tidig kultur - Gravettia-kulturen. Målningarna skapades mellan 37000 och 32000 år sedan under Aurignac-perioden medan Gravettia-kulturens människor bodde i grottan för ca 27-25 000 år sedan. Varför Gravettia-kulturen ersatte Aurginac kan man spekulera i, det kan ha varit ett kallare klimat som gynnade dem av någon anledning. Krause och Trappe skriver att de troligen kom från öster och etablerade sig i Europa under en 10000-ård period men sedan blev de helt utraderade av den tilltagande istiden (LGM, last glacial maximum). Inga genetiska spår av dem finns i senare material. En känd gravplats heter Dolni Vestonice, i sydöstra Tjeckiska republiken. Vissa referenser använder begreppet Pavlovia-kulturen för denna östra utbredning efter orten Pavlov. Gravettia-kulturen är döpt efter La Gravette 14 mil öster om Bordeaux. Det mest kända föremålet från denna kultur är den ikoniska Venus från Villendorf, men flera sådana kvinnofigurer har hittats på olika ställen.
Aurignac-kulturens människor överlevde istiden på den iberiska halvön. Deras DNA återfinns i fynd som är 18000 år gamla. Efter istiden kom deras DNA att blandas med ett DNA som hittats i fynd från Balkan, (sid. 53) från en grupp som Johannes Krause inte ger någon beteckning på. Resultatet blir den centraleuropeiska jägar-samlar-fiskar kultur som beskrivs som att de hade blå ögon (dvs. icke-pigmenterad ögonfärg) och mörk hud. Balkan-gruppens gener har hittats även i fynd från Anatolien men Krause menar att det härrör från en vandring från Balkan till Anatolien före den sista istiden. I SVTs "De första svenskarna", (del 1, cirka 4 minuter in i programmet) berättar genetikforskaren Mattias Jakobsson och arkeologen Jonathan Lindström om dessa människor när vissa grupper vandrade norrut till Skandinavien när isen drog sig tillbaka här för 11000 år sedan. Häruppe fortsätter berättelsen med en annan invandring av jägare-samlar-fiskare från norr, medan Krause fortsätter med det centraleuropeiska perspektivet. I senare inlägg ska jag följa upp detta.
Förut när jag läste om sådant här kallades tidiga moderna människor för Cro Magnon-människor. Numera heter det "Early European Modern Humans", EEMH. Cro Magnon är en plats, som ligger i Vézère-dalen i Frankrike där många av de mest berömda grottorna med grottmålningar ligger. Tydligen har man ansett att definitionen av "Cro Magnon"-människa blev för otydlig för att det begreppet ska kunna användas utan istället pratar man om anatomiskt moderna människor.
Som jag tidigare hänvisat till så är Bradshaw Foundations Rock Art Network-hemsida en mycket bra källa till information.
Vill man sitta i sin stol och ändå se hur det ser ut i och kring grottorna finns en rolig hemsida av Don Hitchcock som heter Dons Maps. Det ser seriöst ut och finns referenser och det är massor med bilder och kartor att ta del av. Till exempel kan man bespara sig en resa till La Gravette genom att kolla här, och Chauvettegrottan är inte öppen för besök men här finns massor med bilder därifrån.
Man kan även lära sig att den kvinnostaty som hittats i Dolni Vestonice är världens äldsta keramik, bränd för cirka 30000 år sedan.
Anm. SVT2 hade ett program om Denisova-människor 21/11 2022.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar