Nytt ljus på Håga

Tidningen "Populär arkeologi" har två artiklar som tar upp Hågahögen i de senaste numren. I nr 5/2019 skriver Kristina Ekero Eriksson under rubriken "Nytt ljus på Håga". Hon vill lyfta fram att Anders Kaliff och Terje Østigård presenterat Hågahögen på engelska. Bronze Age Håga and the Viking King Björn:A History of Interpretation and Documenatation from AD 818 to 2018.  https://bit.ly/2kbruH4

Enligt Anders Kaliff är Håga en del av en sjökultur i Östersjön. Ekkistebegravningen i Håga är den nordligaste i Skandinavien, men parallellerna i Danmark är antingen mycket äldre (ex. kvinnogravarna i Egtved och Skrydstrup, högen i Borum Eshøj (två män och en kvinna) och mansgraven i Muldbjerg) eller i ett fall, Lusehøj på Fyn, som är yngre (900-700 f.Kr). Hågahögen dateras till omkring år 1000 f.Kr. Fornborgen Predikstolens betydelse för bebyggelsen i Håga har jag skrivit om förut.

I nummer 6/2019 finns en översiktsartikel av Jonathan Lindström. Han startar 2300 f.Kr då det bara bodde 2000 invånare längs det som då var upplandskusten. Under de kommande 500 åren inleddes övergången till en bondekultur och man bedömer att de fanns cirka 10 bygder med ett tiotal gårdar i varje i norra Mälardalen, totalt cirka 15000 invånare. Möjligen är det nu, cirka 2000 f.Kr. som dessa människor börjar kalla sig svear, spekulerar Jonathan Lindström. Man anser att dessa bönder talar ett indoeuropeiskt språk, med viss baltisk slagsida. Fiske och säljakt fortsatte parallellt i skärgården och människor med olika ursprung möttes. Under äldre bronsålder (1500 - 1200 f.Kr.) blev området runt dagens Enköping det viktigaste området med mängder av hällristningar som vittnar om det. Lindström lyfter fram Hemsta i Boglösa.

Jonathan Lindström postulerar sedan att "Enköpingskungen" skulle ha slagits ut av en uppkomling som grundade det som han kallar "Hågaväldet" ca (1200- 800 f.Kr.). Vissa fynd kan knyta ihop Håga med Medelpad vilket gör att man kan tala om en norrlandhandel. I sin tur handlade Håga över Östersjön till Gotland och mot Baltikum. Håga förstördes ca 800 f.Kr. och några fynd av långväga lyxprodukter gör man ínte från utgrävningar av lager från de kommmande århundranden. Först århundradet före vår tideräknings början finns sådana fynd, som då kommer från kontakter med det expanderande Romarriket. För första gången finns nu "svearna" omnämnda i skrift, av Tacitus år 98.

Lite problematiskt tycker jag det är att se en koppling från dessa "svear" tillbaka till de som levde under "Hågaväldet". Men i denna översikt tas flera roliga teorier med, även den om att Beowulfkvädet skulle skildra mytiska sveakungar som Egil och Ottar som kring år 500 angriper Gotland. Sedan följer olika turer kring hur Sveariket byggs upp efter jordbävningsåret 536 och fram till Erik Segersäll (r. 970-995). Jonathan Lindström skriver att Sveariket var en tummelplats för disparata maktambitioner och först år 1164 får det en "fast och tydlig form" då Stefan av Alvastra (en engelsk cisterciensermunk) blev utsedd av påven till ärkebiskop i Uppsala. (ärkebiskop 1164-1185).

Där slutar artikeln men som vi vet så fortsätter man att med disparata maktambitioner försöka upprätta olika typer av "välden" där Uppland har en viss om än allt mer perifer roll. Kalmarunionen är ett exempel. Kungariket Sverige stabiliseras med Vasa-dynastin (kungliga ätten Vasa 1523-1654) maktövertagande från 1523. Än idag är Uppsala ärkestift i svenska kyrkan.

Jag gillar begreppet "Hågaväldet". Men jag har svårt att tycka att det finns en koppling till framväxten av det senare "sveaväldet" annat än den geografiska, att läget var gynnsamt som maktbas. Det är ett väldigt långt glapp i tid mellan år 800 f.Kr. och 98 e.Kr. Visst skulle det vara kul om handeln mellan Hågaväldet och Medelpad skulle kunna ses som en tidig form av handeln mellan Uppsala och Högom och övriga Norrland, Men om den handeln var minimal under flera århundraden så faller lite idén om svearna som en kontinuerligt existerande grupp av begåvade handelsmän. Hågaväldet presenteras som en föregångare till det sjövälde som Matti Klinge skriver om. Kontakterna med Baltikum gick rimligen vägen via Åland. Men tyvärr var det inte lätt att förstå hur Åland befolkats under bronsålder och tidig järnålder, när jag läste lite om det.

Utan fler viktiga fynd för perioden 700 f:Kr. till 100 f.Kr. blir det mera människor som råkar bo på en viss plats och så måste det ju alltid vara. Man kan tänka på dem när man står på toppen av Hågahögen och ser domkyrkans torn.