Helena Granström, i Expressen 2017-04-30, skriver att Sverker Sörlin myntat termen "infrapolitik" som hon sammanfattar som "det skikt av kulturella värderingar som vägleder och bär upp dagspolitiken". Jag vill gärna försöka använda ordet, och prövar det på medeltida förhållanden. Hur såg infrapolitiken ut i Norden och södra Indien 1200-1500? Jag tänker mig att jag i några inlägg ska försöka jämföra hur de styrande organisationerna i södra Indien såg ut jämfört med de i Norden inför Kalmarunionen. Infrapolitiken ska jag försöka beskriva som en syntes av de olika "släktpolitiska", "handelspolitiska"och "religionskulturella" värderingar som var styrande.
I förra inlägget nämnde jag hur Kung Olofs död som ung var en politisk händelse av betydelse för den maktposition som blev Drottning Margaretas i Kalmarunionen. Vem som var släkt med vem - det hade stor betydelse. Uppräkningen av namn blir viktig, men bara om man förstår vad de namnen för med sig för betydelse, både ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Makt över den viktigaste produktionsfaktorn, jord, följde med olika släkters kontroll över mark. Hur jord ärvdes och hur olika vasaller knöts till de ledande jordägarna var en infrapolitisk grundparameter. Varje bok om olika former av feodala system under medeltiden skildrar detta. Jag kallar det "släktpolitik".
Men hela spelet kring Kalmarunionen rörde också relationen till den mäktiga handelsorganisationen Hansan. Sedan bronsålder hade handel spelat en viktig roll. Vikingatiden innebar en dramatisk förändring av förhållande i Norden baserad på handel och röveri.
Till det kommer de kulturella värderingar som skapats i samspel med produktion och handel men som också hade andra källor. I en av religion genomsyrad världsuppfattning, där den religiösa eliten också bar upp mycket av det som varr bildning och organisationsförmåga, kommer maktutövning att påverkas av hur den legitimeras av den religiösa sfären. Den nordiska medeltidens infrapolitik är de mäktiga koalitionernas interna och externa konflikter och samarbeten, inbäddad i ett främst katolskt kontext. En stor skillnad mot "släktpolitiken" var att den katolska kyrkan uttryckligen försökte bygga organisationer som inte byggde på släkt.
Makten under medeltiden byggde på en kombination av släkt, kontroll över handel och kyrkans makt. Den arketypiska figuren för detta är Karl den store, som satte mönstret för hur en kung skulle legitimera sin makt. I Norden fanns även ett arv från den förkristna tiden. Kanske främt vad gäller vilka släkter som var mäktiga, men även de juridiska formerna kring ting och landskapslagar. Och blodsfejder när konflikten krävde det. Handelsmönstret hade ändrats kraftigt, från vikingarnas dominans till en mer reglerad form med organiserade gillen. Och kyrkan växte i betydelse med biskopar och kloster.
Vagt tycker jag att jag förstår dessa sammanhang när jag hör Dick Harrisons beskrivning av Kalmarunionen läsas upp (ljudbok utgiven 2019-09-24).
Men när jag sedan läser om södra Indiens historia, då har jag ännu inga referenser och ingen förståelse. Hur såg infrapolitiken ut under Choladynastin? I samarbete och konflikt med de två andra mäktiga; Pandya-dynastin och Chera-dynastin. På vilket sätt kunde Vijayanagar (1336-1646) växa fram? Hur såg släktpolitiken, handelspolitiken och religionskulturen ut? Mycket finns att klura på. Lite kul är det att förska jämföra två så olika platser i tiden som Norden och södra Indien.
Den underliggande värderingarna, infrapolitiken, var givetvis olika mellan Norden och Indien. Kul att fundera på det också.
Jag återupprepar referensen från tidigare inlägg 27 augusti 2017: Ordet är "infrapolitik". Det definineras av Sverker Sörlin (på sidan 62 i boken Antropocen) som "politiska grundmönster som ligger under den dagliga politiken". "Infrapolitik ligger även under ideologierna. Infrapolitik är de helt grundläggande föreställningarna om vad som är rätt att göra i den jordiska tillvaron, vad som ger mening och riktning".
Jag kommer troligen att misshandla begreppet "infrapolitik" jämfört med vad Sverker Sörlin vill säga med ordet. Men det kan i sig vara något bra. Delvis förstår jag det som nyttan med ordet, att "infra" ska syfta på det som är svårt att formulera, som är "ohörbart" i en dagspolitisk beskrivning, men som ändå handlar om politiken. Under begreppet infrapolitik finns som jag förstår det ännu mer grundläggande begrepp, som "världsbild" och "etik". Nyttan skulle vara att försöka beskriva saker på denna mellan-nivå för att fånga något intressant. Kanske är "infrapolitik" ett ord som motsvarar det som ibland kallas "tidsanda", fast begränsat till den tidsanda som påverkar dagspolitiken på lång sikt, inte tillfälliga trender..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar