Märk världen

I ett "big history"-perspektiv har jag skrivit några inlägg rörande frågan om när medvetandet uppkom. Men det är en fråga som bara blir meningsfull om jag kan klargöra vad jag menar med medvetande och självmedvetande. För mig är en viktig referens i de funderingarna  Tor Nørretranders "Märk världen, en bok om vetenskap och intuition", som kom 1991 och Bonniers gav ut på svenska 1993.
"Märk världen" är en bra introduktion till Benjamin Libets forskning om att man fattar sina beslut en halv sekund innan ens självmedvetande informerar om dem. Men Tor Nørretrander kommer inte till slutsatsen att det skulle betyda att vårt självmedvetande inte har något inflytande. Han väljer ett språkbruk där "Jag" är självmedevetandet och "Mig" är det omedvetna medvetandet. Han skriver på sidan 362: " Liksom rättsfilosofins huvudproblem är jagets ansvar för miget kan existentialismens huvudproblem sägas vara jagets val av miget". Som dansk kan han sin Kirkegaard. Han skriver "Det egentliga och fulla existentiella allvaret betingas inte av vad man väljer, utan att man väljer. Det avgörande är att jaget vågar välja en möjlighet och stå för den som sin egen (även om den inte är det). " Jag tror att Jonathan Haidts bild av det tappra Jaget som sitter på den svårstyrda elefanten Miget är rätt träffande. Ångesten, äcklet och absurditeten som existentialisterna talar om, det kommer av Jaget som kämpar med sin roll som elefantförare. Jagets oro över att inte kunna acceptera miget. Eller ännu mer komplext, absurditeten uppkommer när jaget/miget ska anpassa sig till de motsägelsefulla eller orimliga krav som världen ställer. Kierkegaard har en lösning, han är religiös, och jag och mig kan förenas i ödmjukhet inför Gud. För de icke religiösa existentialisterna är efterrationaliseringen mycket svårare att få att gå ihop.
En svaghet i "Märk Världen" är att Tor Nørretranders var imponerad av psykologen Julian Jaynes (1920-1997) teori om att självmedvetandet uppkom så sent som för 3000 år sedan. Innan dess skulle hjärnan varit uppdelad i två delar och ens styrande tankar skulle ha uppfattats som externa, som om en yttre röst talade om för en vad som skulle göras. Mer exakt, skriver Nørretranders, var Solon i Aten (ca 640-558) den förste som använde det grekiska ordet noos i betydelsen självmedvetande. Detta känns på gränsen till fånigt. Det finns all anledning att imponeras av vad de gamla grekerna åstadkom utan att hamna i slutsatsen att det berodde på en enastående kognitiv förändring. För mig är det svårt att tänka att de människor som åstadkom grottmålningar för mer än 30000 år sedan inte hade ett självmedvetande. Vad jag förstår anses Julian Jaynes teorier inte giltiga inom modern psykologi  men jag behöver läsa mer medvetandehistoria för att kunna redogöra för detta.