25 februari 2018

Den fria viljan att slå något ur hågen

Håg är ett gammalt fornnordiskt/germanskt ord med svårfångad betydelse. Det är något man kan ha, för har man den inte så är man håglös. Hågad, eller hugad, det är ett ord som fångar upp en vilja, men kopplad till en mer allmän sinnesstämning. Håg kan översättas med sinne, tanke, eller engelskans "mind". Jag vill lyfta fram detta gamla ord för att skapa associationer kring hur vi skapar begrepp för de svårfångade processer som vi alla kan iakttaga inombords. Klart är att man med en viljeyttring kan blockera det som man är hågad att göra, man kan "slå något ur hågen". Ibland vet man inte vad man vill, då är man tvehågsen. Ibland är man glad i hågen.

Finns det någon "fri håg"? Den "fria viljan" är ett omdiskuterat  begrepp, men aldrig har jag hört någon fundera om man är fri att välja sin håg. Hela resonemanget framstår som lustigt. Hågforskningen befinner sig i sin linda. Men det kan vara nyttigt att försöka tala om hågen, om inte annat så för att få ett annat ord än "vilja" att sortera tankarna med.

Min utgångspunkt är att olika mentala processer har en materiell grund och att det inte finns någon "själ" eller "ande" som inte är en funktion av hjärnan och nervsystemet. Den ursprungliga användningen av håg var kanske en förkristet begrepp för något som uppfattades som en "själ".  Men när jag i detta inlägg använder ordet håg så menar jag mera vardagsspråkligt att man har en känsla för att man vill göra något, och den är ett resultat av både omedvetna och självmedvetna processer inombords. Och starkt påverkad av yttre intryck, ens håg påverkas givetvis av biologiska och sociala faktorer. Mycket sammanflätat så finns alltså fyra olika system som samverkar, och som man behöver bra ord för. Jag tycker det blir konstigt när man med medvetande bara menar de tankar som ens självmedvetna jag har. Övriga delar av hjärnan och nervsystemet uppfattar jag som medvetet, det tar in information om omgivning och reagerar på det, minns saker osv. Att kalla det för "det omedvetna" känns språkligt fel, men det är vad jag förstår det vanliga ordet. Det "undermedvetna" är för starkt kopplat till vissa psykologiska teorier för att kunna användas neutralt. Man kan tala om "primära processer" eller "Systemnivå 1" även om det blir språkligt trist. Då blir ens självmedvetande betecknat som "systemnivå 2". Och hjärnans biologiska miljö blir "systemnivå 3" (gener, blodsockerhalt, virus osv)  medan den externa sociala miljön blir "systemnivå 4" (normer, vanor, osv). En numrering är ju alltid praktisk. Jag skriver "systemnivå" för jag menar att olika system verkar med relationer på de olika nivåerna, men på varje nivå finns en viss typ av interaktion samlad. Det gör att flera system påverkas av en inlärning som förändrar hur systemnivån arbetar. Detta ger en bild av "ihopvävda loopar".

Jag återkommer till Jonathan Haidts bild av medvetandet som en elefant som trögstyrt påverkas av sin förare. Elefanten är vårt omedvetna systemnivå 1, föraren som försöker få någon slags riktning på det hela är det självmedvetna systemnivå 2. Och de påverkas av sina biologiska förutsättningar (systemnivå 3) och av vad andra elefanter/förare gör (systemnivå 4).

Jag kan ta ett vardagsexempel. Jag uppträder håglöst, för att inte säga lättirriterat och ogint. Mitt självmedvetna jag reagerar på mycket negativa signaler från mitt omedvetna men väljer att tro att obehaget beror på något fel i omgivningen, därav diverse arga reaktioner från min sida. Mitt självmedvetna jag har dock tidigare planerat för situationen genom att köpa en chokladkaka. När det biologiska systemet skickar signaler om låg blodsockerhalt bearbetas de av det omedvetna systemet. Av någon anledning begriper dock inte mitt självmedvetna jag orsaks-sammanhanget förrän mitt omgivande sociala nätverk upplyser mig om, (mer eller mindre artigt) att jag måste ta och äta något. Varpå chokladkakan kommer väl till pass. (Exemplet är lite tillrättalagt, i många fall tvingas omgivningen fixa fram något ätbart för att få mig lugn).

Notera att hela exemplet handlar om signalering av information om en bristsituation, som leder till handling som återställer någon form av jämvikt i systemen. Alla system påverkar varandra i olika återkopplingar för att uppnå jämvikten. Det är inte så att det omedvetna styr, det bara bidrar med sin del efter sin förmåga. Det finns inte heller något deterministiskt i detta. Mitt självmedvetna jag spelar en viktig roll (om än inte ärofull) i att styrning uppnås. Framförallt finns en inlärning eller erfarenhet som gör att det självmedvetna jaget begriper vad som pågår efter att ha fått några tydliga anvisningar från närstående personer. Varpå det självmedvetna jaget lägger ner de onödiga konflikterna med sig själv och andra som är på väg att uppstå och äter choklad istället.

Minnet är alltså också en viktig komponent i detta. Det är därför det heter att man "kommer ihåg".


1 kommentar: