12 mars 2012

Moche, Lima, Nazca och Tiwanaku

Sydamerika år 600 faller lite utanför mina skriverier då det inte finns några skriftliga källor alls utan all kunskap baseras på arkeologi och hjälpvetenskaper. Men eftersom en viktig inspiration till mitt historieintresse var några dagar i Peru så måste jag göra några anteckningar. Då upptäckte jag den fantastiska porträttkeramiken från Moche-kulturen och de märkliga ruinerna i Chan-chan, 5 km väster om dagens Trujillo, och själva känslan av överraskning över att detta fanns är det jag minns bäst. Lite av den känslan av överraskning kan jag återuppleva när jag sitter och läser, det är så mycket som förvånar mig.

Moche tar sitt namn efter Rio Moche, döpt efter språket Muchic (eller Mochica, ett i praktiken utdött språk från en språkgrupp som var en av de betydande i Peru och Ecuador före katastrofen på 1500-talet).

Genom att organisera bevattningen av de nederbördsfattiga dalgångarna i Moche och den större floden Chicama norr om Moche, och genom ett framgångsrikt fiske, byggdes en betydande kultur under perioden 100-800 e.Kr. Efter nedgången på 700-talet ersattes Moche av Chimú som byggde den stora adobe-staden Chan-chan från 850 och behöll kontroll över området fram till att de erövrades av Inka 1470.

Moches mest berömda ruiner är Huaca del Sol och Huaca de la Luna vid Cerro Blanco. 130 miljoner lerstenar gjorde Huaca del Sol till den största lerstensbyggnaden i Amerika. Ordet "huaca" är quichua och betyder helig plats.

Michael E. Moseley skriver i "The Incas and their ancestors" att ett mega-niño-fenomen drabbade huvudstaden strax före år 600. Översvämningar och en storskalig erosion förstörde både staden och bevattningskanalerna och ett omfattande återuppbyggnadsarbete påbörjades. Men sedan kom sanddyner att begrava staden som övergavs och ersattes med Pampa Grande, 5 mil från havet. Michael Moseley jämför lite dramatiskt med flytten av det romerska imperiets huvudstad från Rom till Konstantinopel. Det var inte bara en flytt av en överklass, det var en samhällsomställning som fick betydande följder för samhällets organisation. Men han får bygga sådana slutsatser på sådant som fördelningen av tillverkningsmärken på lerstenarna och hur gudabilderna ändrades då havsrelaterade gudar fick en mycket större betydelse.

Det är keramiken som gör Moche till något helt speciellt. Ett av de viktigaste muséerna är Museo Arceológico Rafael Larco Herrera:


Men vill man se bra bilder på internet har Metropolitan museum mer att erbjuda:
http://www.metmuseum.org/toah/hd/moch/hd_moch.htm

Söderut längs kusten ligger Lima, namngett efter floden Rimac. Keramik från perioden 100-650 hänförs till
Lima-kulturen vars lämningar nu finns under staden. Några ruiner finns kvar, till exempel Huaca Pucllana som byggdes ca 500. Det var Lima som grundande Pachacamac, även om templet byggdes ut under de senare Huari (eller på engelska Wari). Fynd från Huaris har hittats så lång norrut som vid Cerro Pátapo nära Chiclayo, som började byggas på 600-talet, betydande fynd från 700-talet, och Huarikulturen fanns kvar till 1100-talet.

Ännu längre söderut fanns Nazca-kulturen. Nazca är mest känt för de storskaliga "teckningar" som arkeologerna kallar geoglyfer. De skapades främst 200 f.Kr - 500 e.Kr.

Uppe i Anderna fanns flera olika kulturer, till exempel Recay som levde uppe vid Rio Santas källflöden sydöst om Moche. De handlade med Moche, deras typiska keramik återfinns även nere vid kusten.

Den mest betydande kulturen uppe på altiplanon var Tiwanaku (eller Tiahuanacu), 7 mil väster om La Paz 400-950 vid Titicaasjön. Tiwanaku konsoliderades år 400 e.Kr och utvecklade ett framgångsrikt form av upphöjd odling kallad suka kollus. Ser man detta uppifrån ser det lite ut som geoglyfer.

En längre torka kring år 562 ledde till en centralisering av samhället. Handelsvägar organiserades med karavaner av lamadjur. Gravar av resande från Tiwanaku har hittats i San Pedro i Atakamaöknen, där salt var en handelsvara, och i Azapadalen i norra Chile.

Det är oklart vilket språk som talades, det kan ha varit aymara men kan även ha varit de utdöda språket pukina. Enligt Michael Moseley är det även oklart varför Tiwanaku förföll från ca 950 men jordbävningar, klimatförändringar och intern revolt finns med bland förklaringsförslagen.

4 mars 2012

Las Pirámides del Sol y de la Luna

Pyramiderna utanför Mexico City var det monumentala centrumet i Mesoamerikas största stadsbildning år 600. Solpyramiden är 75 meter hög, och kan i storlek bara jämföras med La Danta i El Mirador och pyramiden (templet) i Cholula utanför staden Puebla. Men som helhet, med pyramiderna, den stora centrala gatan (De dödas gata) och den omgivande bebyggelsen, var detta det överlägset största centrumet i Mesoamerika.

Här levde kanske 200 000 människor. Mer än 2000 byggnader har dokumenterats, allt från palats till små verkstäder, i området  som totalt täcker ca 4*6 km. Man vet inte vilket folk som byggde detta eller vilket språk de talade. Platsen började bebyggas 600 f.Kr och var som störst mellan 300-600 e.Kr, sen började en nedgång och 750 hade staden kollapsat.

I staden bodde grupper från andra ställern, zapoteker från Oaxaka, maya, och man har även hittat runda hus typiska för Veracruzområdet. Staden var ett centrum för bearbetning och handel med obsidian, en glasliknande sten som var ytterst användbar för att tillverka skärande verktyg, pilspetsar mm men även prydnadsföremål.

Namnet Teotihuacán är namnet på nahuatl och betyder Gudarnas plats. Nahuatl talades av de folk som kallades aztekerna av spanjorenra nära tusen år senare. Aztek är ett samlingsnamn för flera folk, bland andra mexica. Deras stora stad, Tenochtitlan, låg där Ciudad de México ligger idag, 45 km sydväst om pyramiderna. Idag talas nahuatl av 1,5 miljoner människor som kallas nahua. Men vilket språk som talades i pyramidernas stad vet man inte, det finns ingen skrift bevarad, eller åtminstone har man inte kunnat koppla inristningarna i templen till ett språk på ett säkert sätt.

Nahuatl hör till gruppen Aztek-Tanoan-språk som är spritt från västra Nordamerika (till exempel Utefolket som gett namn till Utah) ner till Nicaragua. Nahuatl spreds kraftigt under den aztekiska storhetstiden och trängde undan andra språk. I Nicaragua fanns till exempel grupper som talade chorotega, ett nu utdött språk tillhörande språkgruppen Oto-Mangue-språk, dvs släkt med zapotek. En språk likt chorotega talades i Cholula i Mexico och grupper kan ha flyttat söderut därifrån. Typiska choroteganska ortnamn är Mateare, Mombotombo och Diriamba.

Det språk som flertalet människor som bodde i Teotihuacán talade var troligen ett språk inom gruppen Oto-Mangue, en tidig form otomi-mazahua, enligt David Wright Carr. Mer kan läsas på spanska här:
http://www.arts-history.mx/sitios/index.php?id_sitio=52021

Obsidian, salt, kakaobönor och bomull hörde till de viktigaste handelsvarorna. Vissa grupper av mayaindianer kan ha haft kontroll över handelsvägarna i södra delen av mesoamerika.
http://www.mexconnect.com/articles/1574-the-ancient-maya-a-commercial-empire

Putun maya tycks ha spelat en sådan roll från 900-talet, men vilka som var handelsspecialister år 600 är inte klarlagt. Klart är att de stora städerna Tikal, Kalakmul och Teothihuacan utgjorde de viktigaste handelsplatserna i konkurrerande handelsnät som sträckte sig över hela mesoamerika.