I förra inlägget ville jag rädda Kuhns paradigm-begrepp från att användas inom områden där typexempel inte används på det vis som man gör inom forskargrupper som ägnar sig åt vetenskap. Givetvis kan man prata om paradigm i andra grupper men då får ordet en annan betydelse. Detta bjuder in till en fundering om vilka olika kategorier av grupper jag tror finns. Hypotesen är att det går att sortera upp dessa kategorier utifrån hur de hanterar vissa kriterier kring motsägelsefrihet mm och möjligen också kring hur man hanterar orsaks-samband. Det är en slags kunskapsteoretisk/ epistemologisk övning. Här är ett förslag till lista:
1. konst och kultur,
2. paradigm-baserad forskning,
3. forskning som påverkar sitt objekt så att typexemplen förändras,
4. pre-paradigmatisk forskning, protovetenskap, marginalvetenskap.
5. trossystem och ideologier,
6. konspirationsteorier med mera oseriöst eller medvetet lögnaktigt tänkande. Pseudovetenskap.
1) Jag satte konst och kultur först men kommer att hoppa över det i detta inlägg som ändå blir krångligt. God konst baseras på en djup förståelse av hur världen är beskaffad men värderas delvis på ett annat vis som inte de kriterier jag tar upp här täcker.
2) Paradigm-baserad forskning enligt Kuhn ska minst uppfylla fem kriterier: "Teorier ska vara precisa i sina förutsägelser, motsägelsefria, ha stor räckvidd, presentera fenomenen på ett ordnat och sammanhängande sätt och vara fruktbara....".
Hjälpvetenskaperna matematik och logik ska per definition uppfylla kriterierna, de utgör tautologiska begreppsapparater utan kontradiktioner. Möjligen måste man nyansera med att motsägelsefriheten begränsas av Gödels teorem om att en fullständig axiomatisering av matematiken inte går att genomföra. Den matematiska beskrivningen av systemteori, spelteori och kaosteori är exempel på sådana tautologier. Det är en samling axiom och postulat som ger upphov till härledningar och teorem som inom sig själva är giltiga. De innehåller inga beskrivningar utan enbart regler för hur en beskrivning kan ge upphov till giltiga förklaringar. Von Neumann noterar i sin bok "The Theory of Games and Economic Behaviour" (1944) uttryckligen skillnaden mellan hans tautologiska värld och de mänskliga relationernas värld. Jag är i detta sammanhang intresserad av hur man tillämpar dessa generella vetenskaper i olika förklaringar, och därför kallar jag dessa för hjälpvetenskaper, även om de givetvis är forskningsområden i sig själva.
Analytisk filosofi skulle vilja hitta ett språk som är lika exakt som logiken men det blir då ett språk som är väldigt annorlunda än vanlig språkanvändning. Jag nämnde i förra inlägget att Kuhn beskriver svårigheterna med att förstå förklaringar inom olika paradigm som ett översättningsproblem mellan olika språk som har inkommensurabla begrepp. Språkvetenskap i olika former blir i detta sammanhang också ett slags hjälpvetenskap.
Själva proceduren när man jämför sina typexempel med det fenomen man forskar på och hur man sedan beskriver detta blir här väldigt viktigt. En vetenskaplig teori måste även beskriva hur detta går till på ett vis som uppfyller de fem kriterierna nämnda ovan - en metodik. Vilket kan studeras inom hjälpvetenskapen metodologi. Utveckling av nya metoder för att studera ett fenomen kan i sig skapa förutsättningar för att ta fram nya typexempel som kan grunda nya paradigm.
Förutom översättning mellan olika paradigm krävs också ett slags översättning till en populärvetenskaplig framställning av de vetenskapliga paradigmen. Man stöter på problem vid "översättning" av olika begrepp och förklaringar med att språk normalt har svårt att fånga mer än en sak i taget, och att man då skapar mera abstrakta begrepp som kan missförstås.
Kuhn skriver mycket om fysik, kemi och astronomi. Fysikerna har haft ett privilegium, de kan likt årets nobelpristagare Anton Zeilinger säga att deras forskningsresultat kan påverka vår världsbild. (Och därmed skapa nya globala paradigm. Vetenskapshistorikern Ian Hacking har påpekat att modern biologi och AI-forskning har liknande potential). Fysiken och många andra vetenskaper studerar fenomen som inte har inlärning som en komponent. Andra vetenskaper som jag kommer att försöka skriva mer om i senare inlägg, som biologi eller AI-forskning, studerar komplexa adaptiva system där inlärning är en komponent. I nästa kategori nr 3 sorterar jag in de vetenskaper som studerar mänskliga fenomen som då har så hög förmåga till inlärning att de kan påverkas av den forskning som pågår, och även aktivt påverka forskargruppen.
3) En rad vetenskaper som studerar mänskliga fenomen har problem med några av Kuhns fem kriterier jag nämnde ovan, men bör rimligen ändå anses kunna etablera typexempel som gör att man kan tala om paradigm. Ett metod-utmaning utgörs av att man inte på ett enkelt vis kan upprepa kontrollerade experiment, dels eftersom historien går och samma situation inte går att upprepa, och dels av etiska skäl. Men en mer principiell skillnad är att forskning på människor och samhällen innebär en försöks-situation där forskningsobjektet påverkas av undersökning. Och kan påverka undersökningen interaktivt. Vissa sådana fenomen kan i sig studeras, som placebo-effekter inom medicinska studier. Inom ekonomi och många andra ämnen blir ett problem att om forskningsresultaten är kraftfulla kommer de att tillämpas vilket i sig påverkar det fenomen som studerats. Jag tänker att bara man tydligt redogör för de begränsningar och möjligheter som inryms i det paradigm man arbetar med så kan man uppfylla syftet med kriterierna på ett trovärdigt vis.
Som exempel kan spelteoretiska modeller som fångarnas dilemma, folkteoremet och allmänningens tragedi utgöra basen för typexempel som etableras i robusta studier och kan utgöra en del av paradigm inom statsvetenskap om tillräckligt många forskargrupper finner det korrekt.
Kuhns betonar de typexempel som utgör basen för en forskargrupps skapande av ett gemensamt språk. Detta bjuder in till att ta som exempel sådant som spelteori som genererar modeller att mäta emot. Men inom tolkande av människors beteenden måste typexemplen bli mycket mer komplexa och kommer då att bestå av beskrivningar och förklaringar rörande föreställningar och beteenden. Om sådana berättelser ger upphov till trovärdig förståelse tycker jag de kan kallas typexempel, ifall inriktningen är mot de kriterier som nämnts ovan.
Synen på hur värderingar spelar in när sådant görs har skapat olika skolbildningar inom vissa forskningsområden och i den mån dessa forskargrupper inte kan skapa ett paradigm så får området anses ligga i kategori 4, för-paradigmatisk eller pre-paradigmatisk fas.
I den mån man i en grupp helt förkastar tanken att det finns en verklighet att mäta typexempel emot blir hela denna begreppsapparat vad jag förstår meningslös. Lite oklart för mig i vilken kategori man hamnar då, men görs arbetet med respekt för logik kanske det kan ses som en speciell form av språkvetenskap, där man studerar språk utan koppling till annat än övrigt språk.
4) Innan en forskningsgrupp har tillräckligt tillförlitliga resultat och accepterade metoder för att formulera ett paradigm som får respekt av en större andel av andra forskargrupper (eller man befinner sig tidigt inom ett nytt forskningsområde) kan man tala om att man befinner sig i en pre-paradigmatisk fas. Kriterierna för paradigm respekteras men man har inte nått fram ännu. Alan Bryman skriver i "Samhällsvetenskaplig metoder" att paradigmargumentet bygger på en fast koppling mellan metod och kunskapsteori som inte kan bevisas, i varje fall inte för samhällsvetenskap. Bryman själv försöker förena det som uppfattats som två paradigm, kvantitativ respektive kvalitativ forskning, med det han kallar flermetodforskning. I reflektion 27:3 beskriver han en paradigmstrid som eventuellt är över. Skulle det vara så kan viss samhällsvetenskap sorteras in under kategori 3. Begreppet protovetenskap lämpas sig bäst för den pre-paradigmatiska fas som enbart beror på att man ännu inte funnit lämpliga metoder. Det är den vetenskap som bedrevs innan det fanns en professionell yrkeskår. Marginalvetenskap (fringe science) är försök till vetenskapligt tänkande av relativt oskolade personer, något som riskerar att hamna i kategori 6 nedan men i vissa fall kan viktiga bidrag tas upp i mera etablerade sammanhang.
5) Trossystem är ett ord på svenska som enbart syftar på religion. I denna kategori 5 vill jag dock samla alla tankesystem som inte tar hänsyn till kriteriet om motsägelsefrihet, utan överbryggar sådana genom trosövertygelser. Politiska ideologier inkluderar jag i denna kategori. Det är tanke-system som inte har som syfte att uppfylla de kriterier som finns för att skapa paradigm i den meningen jag beskrivit ovan och i förra inlägget. Jag vill alltså skilja kategorierna 2-4) som jag kallar kunskaps-system från tros-system. Yuval Noah Hariri kallar allt i kategori 5 för religioner, men det tycker jag inte blir så pedagogiskt. Visst kan man välja att kalla liberalism, socialism och fascism för religioner men då skapar man mer förvirring än vad man förklarar. Det engelska begreppet "belief-system" tror jag dock har en ännu vidare betydelse än vad jag avser inom kategori 5. Engelska wikipedia länkar över till en lista över alla filosofier, varav en del filosofier beskriver de kunskaps-system jag tagit upp i kategorierna 2-4).
Ett exempel: Katolska kyrkan representerar en av de mest framgångsrika representanterna för ett tros-system mätt över tid och räckvidd. Dess förmåga att hantera motsägelsefulla tankegångar på vis som övertygar har varit oerhört framgångsrik. Men katolicism baserar sig inte på paradigm, utan på tro och sakrament.
Klassisk nationalekonomi gör en mängd anspråk på verklighetsanknytning, men baserar sig på ett grundläggande antagande om "den ekonomiska människan" som man kan se som en ideologisk övertygelse. Alternativt kan man se nationalekonomin som en hjälpvetenskap i den mening jag beskrev ovan, att utifrån givet postulat är det en sammanhängande tautologi, som kan tillämpas om man så finner att det passar. Institutionell ekonomisk teori gör däremot seriösa försök att etablera fungerande paradigm och om forskargrupper finner goda skäl att enas kring dem kan det hänföras till kategori 3.
Hjälpvetenskaperna som jag beskrev tidigare kan användas för att motivera tros-övertygelser. Som exempel kan man ta doktriner om "ömsesidig garanterad förstörelse" som statsledningar i USA och Sovjet använde sig av under kalla krigets upprustning med kärnvapen. Dessa kan beskrivas i termer av spelteori. Man ska nå en jämviktspunkt där den angripna partens hot om vedergällning ska vara på nivån total tillintetgörelse, vilket då anses vara avskräckande. Sådan användning av spelteori anser jag mera hamnar i kategori 5. Det var John Von Neumann själv som tog fram denna jämvikt, och döpte den till MAD. Han var aktiv i Manhattan-projektet. Terrorbalans är en politiskt motiverad doktrin och inte en del av ett paradigm.
Studier av trossystem kan i princip utföras så att de uppfyller kraven i kategori 3 eller 4. Teologisk forskning eller politisk teori kan vara så utformad att den inte baserar sig på de trosövertygelser som motiverar de trossystem de studerar. Men inom dessa områden misstänker jag att steget från pre-paradigmatiska kategorin är svårt att ta, och i vissa fall finns kanske inget syfte att ta fram ett paradigm utan teoribygget måste hänföras till kategori 5. Historia är också ett ämne där mycket möda måste läggas för att sträva mot allmängiltiga paradigm. Historia kan lätt brukas i mer ideologiska syften.
Infrapolitik är ett ord jag lånat av Sverker Sörlin och försökt tillämpa för att beskriva de underliggande komplex av normer som skapar grunden för samhälleligt agerande. Kanske kan man säga att när man talar om "paradigmskifte" i politiska sammanhang så menar man inte paradigm i Kuhn mening, utan snarare syftar man på ett skifte i infrapolitik. Men ofta nog är det mera ett påstående från politiker i syfte att skapa sig ett tolkningsföreträde, utan att man har någon grund i en verklig förståelse av hur normerna förändrats.
6) En sista kategori vill jag ha för sådant som tas fram av oseriösa eller direkt farliga typer. Jag minns hur jag som mycket ung insåg att det går att ljuga i en bok med hårda pärmar som går att låna på biblioteket när jag läste Erich von Dänikens böcker. Jag får tacka honom för den insikten även om jag även sedan dess blivit vilseförd många gånger. Pseudovetenskap kan framföras på ett mycket övertygande vis.
Det går också att seriöst studera konspirationsteorier och pseudovetenskap som fenomen. Det är ingen oviktig fråga varför sådant tycks ha så stor utbredning som det har.
Avslutningsvis vill jag skriva att jag inte är helt nöjd med begreppen kunskaps-system och tros-system som jag valt i rubrikerna. Dessa begrepp finns redan och har delvis andra betydelser. Dessutom är ordet "system" i sig inte bra definierat i detta sammanhang och riskerar att luta sig för mycket mot en av hjälpvetenskaperna, systemteorin. Men i brist på bättre ord har jag valt att sätta rubriken som jag gjort. Men det är frustrerande, själva huvudpoängen är att man måste försöka att "översätta" mellan olika paradigm och även till de områden som har andra kriterier. Och så är jag redan missnöjd med de ord jag valt för att börja sortera i detta.
Själva studiet av ordet paradigm befinner sig antagligen i en pre-paradigmatisk fas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar