Jag började i tidigare inlägg att gå igenom invändningar mot begreppen tillväxtfälla och teknikfälla när de ställs i relation till våldsfällan.
Invändningar som jag skulle titta på var:
1) Våld är dåligt men tillväxt och teknik är bra, varför skulle tillväxt och teknik kopplas till fällor?
2) Fällorna är av olika logisk typ, det är som att jämföra äpplen och päron.
3) Tillväxtfällan (growth trap) har redan en annan betydelse.
4) Teknikfällan (technology trap) är egentligen flera olika fällor.
I förra inlägget diskuterade jag tillväxtfällans logik, i detta tar jag upp teknikfällan.
Jag har nu insett att teknikfällan som jag beskrev den i inlägg 20 september inte är en fälla i den del som handlar om spårbundenhet. En fälla ska i detta sammanhang vara en suboptimal institutionell jämvikt, man kan tala om en "social fälla". Spårbundenhet är en egenskap hos institutioner, varje teknik, norm eller regel, som ett samhälle etablerar, är en slags vana som skapar en spårbundenhet. Det kan i sig inte betraktas som en fälla.
Den teknik som gör att vi är på väg mot kraftiga klimatförändringar och massutrotande av arter är vi inte tvungna att använda. Rent tekniskt är lösningen på klimatkrisen att vi slutar släppa ut koldioxid och satsar på trädplantering och ett jordbruk som binder koldioxid i jorden.
Massutrotning kräver en rad anpassningar men rent tekniskt är det enbart en fråga om att sluta använda teknik som som överutnyttjar mark och hav.
Överanvändning av antibiotika riskerar att förstöra ett av de främsta vetenskapliga framstegen någonsin genom att vi skapar multi-resistenta bakterier. Men det är inte en teknikfälla, det är bara att styra användningen av antibiotika.
I den mån vi inte slutar använda teknik på ett skadligt vis så är det för att vi befinner oss i tillväxtfällan eller i våldsfällan. Det är inte tekniken i sig som är fällan, det är den sociala konstruktionen som gör att vi fortsätter använda tekniken på fel sätt. Vad tekniken gör är att den förstärker de befintliga sociala fällorna. Kraftfull teknik ger större möjligheter till stora misstag. Ju kraftfullare teknik, desto viktigare med korrekt riskbedömning och riskreglering innan den används.
Här finns ett juridiskt problem, som kan orsaka suboptimala lösningar. Problemet är att tekniken kommer först och reglerna för dess användning kommer senare och reglerna blir beroende av den spårbundenhet som tekniken redan hunnit skapa.
Men när jag skrev "teknikfällan" tänkte jag nog främst på det faktum att så många som inte ser tillväxtfällan som ett problem har som lösning att det alltid finns en ny teknik som löser varje restriktion som tillväxten möter. Det är inte heller en teknikfälla, det är ett tankefel, eller en myt. Myten om det tekniska framsteget. Det viktiga är att förstå att vetenskaplig metod och praktiskt kunnande är bra men att det inte finns något inbyggt löfte om att allt kan lösas. Den tekniska utmaningen i ett tillväxtsamhälle som närmar sig de planetära gränsvärdena är att varje teknisk lösning på ett problem kan behöva skalas upp till en skala som skapar andra problem. Exempelvis, när vi ska bygga vallar för att skydda oss mot översvämningar kommer vi att använda ännu mer cement som orsakar mer klimatutsläpp. Elbilar kan minska användningen av fossila bränslen men kräver mängder med råvaror till batterier, något som kräver omstridd gruvbrytning och leder till spridning av ytterligare ämnen i ekosystemen, om vi inte lyckas skapa en effektiv batteriåtervinning. Ett annat exempel är att biogeokemiska flöden ändrats i stor skala för flera ämnen, främst för kväve och fosfor, på ett vis som inte kan hanteras. De gröna näringarna ska leverera mängder med nyttigheter men det griper ofta in i ekosystemens funktion. Främst är det risken för syrebrist i haven (anoxi) som förts fram. Men regionalt innebär även övergödning av sötvatten stora risker.
Sammantaget krävs sociala styrmekanismer som förebygger eller tar oss ur dåliga tekniklösningar. Tillväxtsamhällets "open access" behöver justeras till någon smartare och mer anpassad form av "access". Men som man lär sig av beskrivningen av våldsfällan, det finns ingen enkel väg att justera en social fälla.
Det som kommer att hända är en rad anpassningar när tillväxtsamhället närmar sig olika omvärldsrestriktioner. Vad som då sker blir ett utfall som är svårt att förutse. Vissa samhällen som haft open access kommer att återgå till våldsfällan, de starkaste koalitionerna av mäktiga kommer att ta kontroll över de begränsade resurserna. Vissa samhällen kan hamna i kaos och flykt. Men det går inte att utesluta att det finns andra utfall.
En tanke är att det är det som är den framtida verkliga teknikfällan. Om AI och andra nya tekniker baserade på informationsbehandling kan ta fram lösningar som gör att vi kan fortsätta med open acccess kommer vi kanske att hamna i sådana lösningar oavsett vilka andra följder som det för med sig. Det är den fällan som diskuteras av Yuval Noah Harari kopplat till dataismen. Det skulle vara en slags informationsteknisk tillväxtfälla som optimerar användning av natur-resurser, inklusive människor, för fortsatt överlevnad men till priset av att algoritmer tar över beslutfattande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar