I förra inlägget använde jag begreppen tillväxtfällan och teknikfällan, ställda i relation till begreppet våldsfällan. Våldsfällan (the violence trap) är ett etablerat begrepp i en rad publikationer. Min användning av begreppen tillväxtfällan och teknikfällan är inte det var jag kan förstå, men letar jag lite mer lär jag hitta referenser som använder de begreppen. Men här ska jag försöka kritisera min användning av dessa ord för att se om de överlever det.
Invändningar som jag kommer att titta på i några inlägg:
1) Våld är dåligt men tillväxt och teknik är bra, varför skulle tillväxt och teknik kopplas till fällor?
2) Fällorna är av olika logisk typ, det är som att jämföra äpplen och päron.
3) Tillväxtfällan (growth trap) har redan en annan betydelse.
4) Teknikfällan (technology trap) är egentligen fler olika fällor.
Våld är dåligt men tillväxt och teknik är bra, varför ska tillväxt och teknik kopplas till fällor?
Det gäller först att förstå att våld är en del av alla samhällen och att våldsfällan inte löses genom att våldet försvinner, för våld försvinner inte, det bara utövas mer eller mindre aktivt. I det naturliga samhället skapar våldet olika former av privilegiesamhällen eller patron-klient-system (limited access). Lyssna på dagens Kaliber i P1 om läget i Libanon för ett övertydligt exempel. I det moderna samhället finns våldet, men det är reglerat på ett annat vis än i de naturliga samhällen som befinner sig i våldsfällan. Den moderna staten har ett våldsmonopol. Det har etablerats regler och normer kring detta statliga våld som gör att det öppna tillträdet (open access) överlever. Att det inte räcker med att använda övervåld för att lösa våldsfällan visas av de försök som moderna samhällen har gjort att genom våld införa demokrati i naturliga samhällen. USAs invasion av Irak i mars 2003 är ett exempel på hur man väljer att helt bortse från våldsfällan i den förenklade retorik som går ut på att avsätter man en diktator har man löst ett problem. Även radioprogrammet om Libanon tar inte upp våldsfällan utan diskussionen förs som om "ett nytt styre" på något mystiskt vis ska kunna ta över. Det bär oss emot att tänka på våldsfällan som ett etablerat sätt att organisera samhällen, och det gör tänkesättet svårt att följa.
På samma vis som våld är tillväxt en del av samhället. Tillväxten i de naturliga samhällena är osäker och tillfällig. I det öppna moderna samhället är tillväxten uthållig, tillväxten är en av de reglerande faktorerna. Fällan består i att man inte kan organisera sig utan att ta hänsyn till risken att bli utkonkurrerad. Kreativ destruktion är en förutsättning för systemets överlevnad. Och systemet kommer till slut att nå en begränsning där det inte kan växa vidare. Det går att hävda att detta inte är någon fälla för det finns inget hinder för att fortsätta med tillväxt. Varje enskild tillväxtkurva kan komma att brytas (jämför peak oil, peak water osv) men det kommer alltid att gå att växla över i någon annan typ av tillväxt. För att detta ska vara en fälla krävs att man antingen anser att det finns en yttersta gräns som inte går att komma förbi, alternativt att man anser att det är en typ av tidsfälla. I det senare fallet finns det lösningar för fortsatt uthållig och evig tillväxt men vi hinner inte hitta dem i tid. En skillnad jämfört med våldsfällan är att våldsfällan har en negativ återkoppling, våldet kommer att med regelbundenhet strypa tillträdet. Tillväxtfällan har en positiv återkoppling, tillväxten växer fram till den punkt då fällan slår igen. På samma vis som för våldsfällan kan tillväxtfällan lösas genom att regler och normer etableras som undviker fällan. På samma vis som för våldsfällan vet vi inte hur det går till.
"Teknikfällan" är svårare att försvara som begrepp i detta sammanhang. Teknik som ord är inte ett politiskt-ekonomiskt begrepp på samma vis som våld och tillväxt. Tekniken (i sin vidaste betydelsen som det kunnande vi har att bruka resurser och information) är en grundförutsättning för hur ett samhälle organiseras. Vad jag menar med teknikfällan är den spårbundenhet som uppkommer när man satsar på en viss teknik och hur den spårbundenheten kan bli självförstärkande om själva tekniken innehåller en positiv återkoppling. "Teknikfällan" har redan en betydelse av att man kastar sig över ny teknik för att den ska lösa problem, utan tillräckligt bra analys av risker och reglering av dessa. Det är inte en fälla, det är mer en brist som uppkommer för att våra normer prioriterar snabba beslut och fri konkurrens, det vill säga en del av tillväxtfällan. Vad jag menar med teknikfällan är något annat. Den innebär att även om vi skulle lyckas skapa ett samhälle som har normer och regler som undviker både våldsfällan och tillväxtfällan, så måste vi också ha en teknik som fungerar för den typen av samhälle. En teknikoptimist som anser att tekniken är samhällets definierande kraft, tänker att en sådan teknik kommer att uppstå när det krävs. Tror man däremot att normer och regler möjliggör för olika sorters teknik att komma till användning så blir problemet mycket svårare, då ter det sig mer som en fälla.
I senare inlägg ska jag ta upp de andra invändningarna jag listade ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar