Cholas organisering

Området runt floden Kaveri utgjorde Cholas (den sena Choladynastin år 885 till 1279) hjärtland. Risodlingarna i det bördiga området där flodens många utlopp mynnar i Indiska oceanen, var en bas för deras rikedom. De många indiska byarna var och är relativt självständiga enheter. Indien bestod av byar. I flera böcker om Indien som jag läst så skriver man om den indiska byn som en slags historisk enhet i sig, som fortlever alltmedan världen omkring förändras. Ett skäl kan vara att den religiösa tron kan utformas rätt unik för varje plats, med särskilda ritualer och lokala gudar och andra andeväsen att tro på. Vissa lokala gudar får en regionalt viktig betydelse. Aiyannar och Karuppu är populära gudomligheter i Tamil Nadu, typiska för dravidisk hinduism. I byn fanns en lokal lärd (pandit) eller präst som kunde recitera de gamla texterna, spå och organisera familjecermonier. Storfamiljer med upp mot 50-100 medlemmar i fyra generationer var vanligt. Överhuvudet var brödernas far eller den äldste brodern. Särskilda regler för hur man fick gifta sig fanns som i antropologisk litteratur benämns "dravidian kinship". Familjen tillhörde en större grupp, kasten. Kastväsendet var detaljerat, det fanns tusentals olika jati som bildade olika typer av sociala grupperingar i samhällena. Vilken jati (oftast yrkesrelaterad indelning) och gotra (släktbaserat) man tillhörde och om man var man eller kvinna bestämde väldigt mycket av den roll en individ kunde ha i gruppen. Det hela är komplext och begrepp har olika betydelse på olika platser. Jag nöjer mig med att konstatera att detta var ett sociocentriskt samhälle, i den mening som används av psykologen Jonathan Haidt.

Tempelstäder i Indien, som de jag nämnde i förra inlägget, hade stor betydelse för hur samhällena var organiserade. Där formades inte bara det religiösa livet utan även handel, rättsväsende och utbildning var delar av templens verksamhet. De gåvor som templen fick kunde återinvesteras i samhälleliga projekt som bevattning, eller som stöd vid naturkatastrofer. Stora dammar byggdes för att reglera Kaveri. Vägar anlades.

Genom brahmanernas roll högst i det indiska kastsystemet kom de att få inflytande över alla delar av samhällets organisering. Olika brahmaner hyste olika varianter av tro, beroende på vilken tradition som de förvaltade. För att bli en dominerande dynasti var man nog tvungen att tillmötesgå olika inriktningar. Även om Cholas i huvudsak var shaiviter fick de även ge stöd till tempel med annan huvudinriktning. Som jag skrev i förra inlägget satsade Chola en hel del på det stora vishnuitiska templet i Srirangam. Till exempel gav Chola-kungen Kulothunga Chola III (regerade 1178-1218) stöd till reparationer. Samtidigt förekom en del förföljelse av oliktänkande, som jag ska titta närmare på när jag ska beskriva filosofen Ramanujas öde.

Runt kungen fanns en liten grupp av administratörer, ett rudiment till en statsapparat. Successionsordningen tycks ha varit någorlunda etablerad. En stabil naturlig stat enligt de begrepp jag använt tidigare. Michael Wood jämför dem med japanska dynastier eller aztekerna, ett styre som kombinerade kulturell blomstring med grym våldsanvändning.

Chola-dynastiernas ledare var främst militära överbefälhavare. Ytterst var den dynasti som skulle ha anspråk på makt tvungen att få omkringliggade ledande släkter att lyda med militära medel, även om en rad andra band knöt olika styrande grupperingar samma. Regionerna kallas mandalam som i sin tur var indelade i mindre områden kallade nadu som bestod av cirka tio byar och ett större samhälle. När Chola var som mest utbredd bestod det av nio mandalam. Systemet med rajamandalam beskrevs av Kautiyla i Arthashastra. Kulothunga Chola III var en av de sista rajorna som hade stort inflytande över hela detta område. Det var enorma arméer som skulle uppbådas för strider på många fronter, det rörde sig om hundratusentals man.

Armén hade egna tempel. Vad jag förstår byggde man inte särskilt avancerade separata borgar utan försvarsanläggningarna var sammanbundna med tempelstäderna. Arthashastra beskriver olika typer av försvarsanläggningar av vilka den viktigast var "nri-durga", ett försvar byggt på antalet beväpnade män mer än på murar och torn. Ett exempel på en borg är Gingee Fort i Viluppuram.

Det var de rika jordbruksområdena som lade den materiella grunden i detta extraktiva samhälle. Men södra Indiens ekonomiska bas var mera varierad. Fiske och handel över havet hade en relativt större betydelse. Samhället framstår också som aningens mera diversifierat än i norr. Detta måste ha skapat incitament att kunna etablera sig militärt även på haven, något som sedan stimulerades av kontakterna i Sysostasien. Choladynastin var de första som organiserade en flotta i Sydindien.

De stora imperiena i norr kontrollerade periodvis områden i söder. Till exempel hade Gupta-riket kring år 375 e. Kr. kontroll över Pallavas i Kanchipuram. Dehlisultanatet under Tuglaq-dynastin hade under en period kring 1350 vasaller så långt söderut som Madurai.

Men i huvudsak tävlade ett antal tamilska dynastier om makten i syd. Keras, Pandyas, Pallavas och Cholas. Dessa dynastier stred med varandra om makten medan de alla gynnade framväxten av handelsgillen som kunde dra nytta av sjöfarten åt öst och väst.

Choladynastin hade en lång historia. Redan 300 f.Kr. var de en maktfaktor i södra Indien, som avtar vid 300 e:kr. En senare storhetstiden kommer med Rajaraja den I och hans son Rajendra (1012-1044) som erövrar Vengi och Kalinga i nordöst (upp mot floden Godavari) och Pandya och delar av dagens Sri Lanka i syd. En ny huvudstad anlandes, Gangaikondacholapuram, 7 mil nordöst om Tanjavur, nedströms floden Killidam (Cooleron på engelska), som är Kaveris norra utflöde.

Som vi tidigare sett var Västra Chalukyas  (Kalyani chalukyas) och Hoysala makter i norr, som jämte Pandyas i syd kom att överta kontroll från Chola. Och efter dem växte det fram en ny supermakt, vars huvudstad blev en av världens största städer för sin tid, Vijayanagar (1336-1646). Choladynastin blev aldrig mer en ledande dynasti.