26 januari 2018

Homo Deus, del II, humanism som religion

Yuval Noah Harari (YNH) fortsätter sin "framtidshistorik" i "Homo Deus" med en snabb och egen syntes av allt vad religion och ideologi heter. Jag tror han vill lägga grunden för att prognostisera ideologiernas framtid men eftersom jag inte läst ut boken vet jag inte ännu vad han håller på med.
Grundbegreppet är "intersubjektiva fenomen", dvs människans förmåga att skapa flexibel samordning mellan ett stort antal individer (fler än 150) genom att enas om att tro på gemensamma föreställningar. Han noterar på sidan 131 (svenska upplagan från Natur & Kultur 2017) att ett problem med forskning baserad på sociala laboratorie-experiment är att de inte kan genomföras med tillräckligt stora grupper. Hans exempel är ultimatumspelet, där nationalekonomerna förundrat måste inse att människor tenderar att vara mer rättvisa i en spelsituation än vad en "rationell" aktör skulle vara. YNHs förklaring är evolutionärt baserad, han antar att människor i små grupper under stenåldern var tvungna att bete sig mer egalitärt än vad nationalekonomin föreskriver, och att vi ärvt de egenskaperna. Men sedan frågar sig YNH vad som skulle hända om man spela ultimatumspelet med två grupper om en miljon människor som ska dela på ett stort belopp? Han tror att det snabbt skulle bildas en elit inom vardera gruppen som skulle dela på pengarna mer eller mindre rättvist, bara de garanterade varandra möjligheten att snuva huvuddelen av den egna gruppen på stordelen av pengarna. De två eliternas trick för att lyckas med detta är att de kan utnyttja de intersubjektiva värderingar som alls gör att de två grupperna fungerar som grupper. Jag tycker inte teorin visar varför man vid övergång från egalitära små grupper till större stater måste hamna i att ledande koalitioner av eliter måste bli så omåttligt mera rika en resten av samhället. Men historien är fulla av exempel, från faraonerna i Egypten till Maos Kina. Detta är den "naturliga staten" som jag skrivit om tidigare. YNH lyfter fram skrivkonstens betydelse, och i vissa skeden är givetvis kontroll över modern informationsteknik central. De heliga skrifterna kan bli oerhört betydelsefulla, om det så är Bibeln eller Maos lilla röda. YNH noterar (sid. 160) att många monoteister har en historieteori där allt styrs av en allsmäktig Gud och att allt som händer mig som enskild relaterar till denna Guds nåd. Andra historieteorier fanns under biblisk tid, som grekernas och kinesernas, men YNH menar att den bibliska bredde ut sig för att den lade en bättre grund för storskaligt samarbete mellan människor. Men YNH låter det vara osagt varför. Hela hans framställning är sådan, han behandlar en övergripande ideologisk nivå men inte alla olika maktpolitiska eller organisatoriska nivåer som man behöver förstå för att se kopplingen till det historiska utfallet.
Han går vidare med att definiera religion som "allt som ger samhälleliga strukturer en övermänsklig legitimitet". Enligt den definitionen blir även liberalism, kommunism och nazism religioner.
Den typen av omdefinieringar av ords betydelse tycker jag man kan vara utan, men låt gå för att YNH vill få fram sin poäng, att man i varje ideologiskt system måste tro på något. Gemensamt för modernismens religioner är då att de baserar sig på en humanism, dvs att den "övermänskliga legitimiteten" istället härrör sig från en tro på att vi kan basera en etik på människors egna önskningar och värderingar. Den medeltida vägen till kunskap var att kombinera heliga skrifter med logik (sid 216). Den vetenskapliga revolutionens väg till kunskap begränsade sig till att bara hantera empiriska data och matematisk analys. Det är kraftfullt men besvarar inte frågor om värde och mening. Humanismens väg till etisk kunskap blev att kombinera upplevelser med sensitivitet. Referens till denna formel (kunskap=upplevelser x sensititivet) saknas, YNH citerar Humboldt på sidan 219, jag uppfattar det som att han menar att modern utbildning baserad på upplysningens idéer genomsyras av denna humanistiska "kunskapsformel".
YNH har tre (3) huvudvarianter av humanism: liberalism, socialism/kommunism och det han kallar "evolutionär humanism" som är ideologier som kopplar till övermänniskoideal, som nazism. Utöver det har han en framtidsprognos, en humanism som han kallar "technohumanism". Slutligen beskriver han en ism som är helt teknikbaserad, dataismen. Jag får återkomma i senare inlägg till detta. YNH har stor respekt för det som marknadsekonomi och liberalism har åstadkommit men jag vill här avsluta med ett citat från sidan 339: "Marknadens hand är lika blind som den är osynlig, och lämnad åt sig själv kan den låta bli att göra något åt den globala uppvärmningen och riskerna med artificiell intelligens."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar