Under 1200-talet kom två kvinnor till makten och fick titeln Sultana. Det var Sultaninnan Shajar al-Durr i Kairo och Raiza Sultana i Dehli. Deras öden utspelas mot bakgrunden av en storskalig utveckling under 1200-talet där turkiska muslimska slavsoldater (mamluker) tog makten söder om de tidigare turkisk-dominerade områden. I Egypten tog mamlukerna makten 1250. I norra Indien kom mamlukerna att etablera en dynasti 1206. Skälet var främst mamlukernas militära organisation. I Egypten och Syrien kunde de vinna segrar över både korstågens upprepade attacker och mot mongolerna. I Afghanistan och norra Indien (inklusive dagens Pakistan) övertog mamlukerna makten från "persisk-arabiska" dynastier och vann sedan segrar mot mongolerna i norr och mot flera Indiska dynastier i söder.
Shajar al-Durr (hennes namn skrivs även Shagaret el-Dorr) var bara sultaninna i några månader 1250 men det var vid den avgörande tiden då mamlukerna tog över makten från den dynasti som grundats av den kände Saladin. (Ṣalāḥ ad-Dīn ibn Ayyūb, 1138-1193). Hon var först slavinna och konkubin och sedan hustru till den siste av Ayyubernas sultaner, Al-Malik Al-Salih Ayyub (1205-1249, regent i Egypten och Syrien från 1240 till sin död). Hans militära stödgrupp var Kipchak-turkiska slavsoldater. Kipchak-Cuman-khaganatet var ett omfattande "rike" norr om Kaspiska havet från 900 fram till mongolerna invasion 1220. De hade försett en rad krigsherrar med soldater och dessa hade efterhand fått allt större makt. Al-Salih Ayyub var även lierad med de Khwarezmiska soldater som flytt undan Djingis Khan och som bildat ett militärt garde mest känt för att år 1244 återerövrat Jerusalem från korstågsfarare under Fredrik II. I striderna som följde var den mamlukiske officeren Rukn al-Din Baibars (1223-1277) den viktigaste härföraren. Han hade sålts som slav av mongolerna, blivit Al-Salih Ayyubs livvakt och sedan hans general. Al-Salih köpte även för 1000 gulddinarer en slav vid namn Qalawun. Både Baibars och Qalawun skulle komma att bli sultaner.
År 1249 pågick det sjunde korståget, lett av Ludvig IX ("Ludvig den helige"), och de hade erövrat staden Damietta vid ett av Nilens utflöden. Sultan Al-Salih dog av tidigare skador när han samlat trupper i en näraliggande befäst stad. Hans död hemlighölls och Shajar al-Durr tog makten tillsammans med överbefälhavaren. Korsfararna ser en chans och anfaller men slås ner av mamluk-trupperna. Dessa erkänner sedan inte Al-Salihs son som Sultan utan han mördas och Shajar al-Durr får behålla makten, och blir formellt sultan 2 maj 1250. Hennes namn ropas ut i fredagsbönen och hon låter prägla mynt i sitt namn. Däremot kunde hon inte rida på sultanernas motsvarighet till Eriksgata då hon som kvinna inte fick visa sig ute på det viset.
Kalifen i Bagdad accepterade inte en kvinnlig sultan utan utsåg den turkättade Izz al-Din Aybak till Sultan. Han och Shajar gifte sig och hon tryggade därmed en fortsatt maktposition. I praktiken styrde hon i Kairo medan Sultanen styrde över armén och befann sig i fält. Aybak tog sig en andra hustru 1257 vilket inte gillades av Shajar som lät mörda honom. Men så stark var inte hennes maktposition att detta kunde accepteras utan vice-Sultanen beslöt att avrätta Shajar al-Durr under förödmjukande former och han själv blev ny sultan.
Denne sultan och befälhavaren Baibars mötte mongolerna under Hülagü Khan i slaget vid Ain Jalut 1260. Detta är första gången som en mongolisk armé permanent slås tillbaka i ett slag och utgör en vändpunkt för den mongoliska expansionen. Mamlukerna behåller sedan makten i Egypten, fram till 1517. Sultan-ämbetet ärvdes normalt inte utan den som hade starkast stöd av armén tog makten. Baibars lät mörda sultanen direkt efter slaget vid Ain Jalut och det är Baibars som konsoliderar mamlukernas ställning. De ledande mamlukerna blev fria män vid 18 års ålder, men gruppen fortsatte att rekrytera nya mamluker på ett vis som gjorde att den styrande klassen blev en helt avskild gruppering i det egyptiska samhället. Även om mamlukerna behöll en egen turkisk särart, var de övertygade sunni-muslimer och följde i spåren av ayyubidernas och seldjuk-turkarnas kamp mot shia-islam.
Shajar al-Durr lät bygga ett mausoleum där hon blev begraven. Att bygga mausoleum var en fatimidisk (dvs shia-islamsk) tradition, som fortsatte under mamlukerna. Shajar al-Durrs mausoleum finns kvar i centrala Kairo, i sig ett faktum att begrunda. Det mest berömda mausoleumet i Kairo byggdes av den tredje av Al-Salih Ayyubs slavar som blev sultan, det kallas Qalawun-komplexet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar