I juli 2022 skrev jag flera inlägg utifrån läsning av Methods in World History, en antologi från 2016 sammanställd och delvis skriven av Arne Jarrick, Janken Myrdal och Maria Wallenberg Bondesson.
Inläggen handlade mest om möjligheter och svårigheter med att införa kvantitativa metoder i studier av världshistoria, och om infografiska metoder att presentera resultat.
Fjärde kapitlet av Eva Myrdal jämför arkeologiska metoder i fallen Sri Lanka och Sverige. En del av det materialet refererade jag till i inlägg om Sri Lanka december 2023.
Tre kapitel tog jag inte upp alls då, kapitel 5-7.
Kapitel 5 av Arne Jarrick och Maria Wallenberg Bondesson beskriver deras arbete med att katalogisera lagar genom världshistorien. Arne Jarrick har sedan utkommit med en bok 2023 som på ett populärt vis går igenom detta arbete: "Lagarna och de mänskliga behoven: En fyratusenårig historia". Att kvantitativt försöka jämföra lagar från olika tider och platser innebär givetvis stora metodproblem. Hela upplägget blir beroende av en typ av kategorisering som måste vara väldigt översiktlig ifall den ska passa till alla typer av historiska samhällen. De redovisar sådan kritik och hur de bemöter den. De presenterar också en infografik som är lite kul att fundera över men som jag tycker i stort belägger det jag redan tror mig veta. Överlag var det så jag minns boken, som jag läste för ett år sedan och som då inte resulterade i något inlägg. Vad jag begriper har de åstadkommit en gigantisk sökbar databas över lagtexter, något som i sig måste vara en bedrift. Mera intressanta resultat kan säkert komma ur detta.
Kapitel 6 är skrivet av Rikard Warlenius, lektor i humanekologi vid Göteborgs universitet. Det är rimligen samme RHW som jag recenserade en bok av i oktober 2024, efternamnet Hjorth kanske tillkom efter 2016. I kapitlet redogör han för ett exempel på studier som kombinerar ekologisk-ekonomisk historia med världssystemanalys i Wallersteins anda där centrum-periferiteorier spelar en roll. Han beskriver hur kvantifiering av handel kan göras utifrån försök att uppskatta hur mycket mark, resurser och arbetstid som lagts in i en viss vara. Teorin bakom detta kallas "time-space-appropriation" (TSA) och har Alf Hornborg som främsta referens i Sverige.
Exemplet RHW beskriver är handel mellan Sverige och Kina på 1700-talet, med stångjärn och bohea te. Stångjärn är förädlat tackjärn (det har färskats och sänkt kolhalt gör det smidbart) och det blev Sveriges viktigaste exportvara från 1600-talet. Bohea svart te var den mest populära teblandningen på 1700-talet, från Wuyi-bergen i provinsen Fujian (där hamnstande Zhangzhou ligger). Senare blev Bohea beteckningen på sämre sorters te. Slutsatsen i tabell 4 är om jag förstår det rätt att det gick åt cirka 150 ggr så mycket mark för att ta fram stångjärnet relativt motsvarande värde i te, medan det i arbetskraft var cirka 1,5 ggr mera arbete nedlagt i stångjärnet. Beräkningen kompliceras av att silver ingick i transaktionerna. Givet att man har någorlunda bra data kan man ändå enligt RHW göra jämförelser över tid och försöka dra slutsatser av det.
Det ekologiska i detta beror på hur man värderar begreppet "mark". Vad jag begriper mäts det för stångjärnet ganska rakt av i hur många hektar skog som gick åt, i detta fall 44 hektar per ton. Beräkningen för te är krångligare men landar i 3 hektar per ton. Klart är att skogen runt bergsbruken tog stryk, se t.ex. skogshistoriska sällskapets sida. I Kina var kanske befolkningsökningens tryck på markerna mera avgörande, men RHW mäter arbetskraften i antal arbetstimmar så det går inte att jämföra på det viset.
Wuyi-bergen är UNESCO-världsarv så uppenbarligen blev området inte förstört av te-odlingarna. De svenska skogarna återhämtades vad gäller tillväxten men det moderna skogsbruket gör att få områden utanför Lappland platsar i UNESCOs listor.
Ett sidospår är att Wuyi-bergen innehåller arkeologiska lämningar av minst 35 "akademier" av betydelse för neo-konfucianismen, från Norra Song-dynastin fram till Qing. För inlägg om Songdynastin, se 2014 eller sökfunktionen som finns i bloggen om man scrollar ner. Floden "de nio krökarnas flod" kom inte med i det inlägg som av någon anledning har statististik flest träffar av alla mina inlägg: "Kinas floder" från 5 mars 2011. (beror antagligen på att jag stavat fel på ett ord på ett vis som många som söker också gör).
Ett annat sidospår är att söker jag på time and space economics får jag träff på en Uppsala- och senare Umeå-professor i ekonomi, Tõnu Puu. Verkar vara en på alla vis imponerande karaktär men avancerad matematisk ekonomi ligger utanför vad jag vågar försöka förstå.
TSA (time-space appropriation) ger få träffar ihop med "economics". Möjligen är "ecological and economic footprint" mera etablerade begrepp med liknande betydelse. Men ju mer väldefinierat begrepp desto svårare att hitta relevanta data som stämmer med definitionen.
Kapitel 7 tar upp ett exempel på det. Där beskriver Rodney Edvinsson (professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet ) olika försök att räkna på BNP långt tillbaka i tiden. Han refererar till en Angus Maddison som räknat ut BNP för alla länder från år Noll. Rodney Edvinsson sammanfattar kritiken mot detta som att det blir anakronistiskt. Han citerar en ekonom som menar att alla uppgifter i Maddisons databas före 1820 är fiktion, och att många uppgifter från 1820 fram till 1913 är lika påhittade. Edvinsson försöker lite mera diplomatiskt säga att om man redovisar hur varje uppgift har tagits fram så får man möjlighet att avgöra om de är värda något. Men då upphör möjligheten att jämföra mellan olika platser och tider och ett sådant BNP-mått är inte särskilt meningsfullt. Även under modern tid innebär BNP-måttet en massa problem så att det skulle gå att räkna långt bakåt i tiden framstår som en hopplös idé.
Att kvantifiera historien är svårt. Jag har tidigare mest tittat på data över städers storlek och då finns det arkeologiska och historiska data att utgå från. Ekonomiska data är mycket svårare att få grepp om.
