Lasse Berg skrev 2005-2014 en serie på tre böcker om mänsklighetens ursprung i Afrika och vår fortsatta tillvaro på planeten, som jag fått anledning att återvända till nu när jag skrivit några inlägg om stenålder. Böckerna heter "Gryning över Kalahari, Hur människan blev människa", "Skymningssång i Kalahari, Hur människan bytte tillvaro" och "Ut ur Kalahari, Drömmen om det goda livet", alla utgivna på Ordfront förlag. Serien formar sig till ett personligt budskap från Lasse Berg om hur man bör leva, utifrån hans erfarenheter från besök hos samlarfolk och genomsyrat av hans egen berättarglädje och sympatiska stil. Oaktat det så innehåller böckerna mängder av populärvetenskaplig information framställt på ett lätt-tillgängligt vis. Och man får små korta skildringar av Lasse Bergs intervjuer med olika forskare som Chris Henshilwood, Frans de Waal, Donald Johanson (som hittade Lucy), Berhane Asfaw och Tim White i Awashdalen, William H. McNeill, Romila Thapar osv. Böckerna tar sin utgångspunkt i fynden av de äldsta grottmålningarna i Blombos i Sydafrika och ännu mer hos San-folket i Nyae Nyae, Kalahari, Namibia.
Jag ska inte försöka sammanfatta böckerna, som innehåller många spännande tankegångar. Läs dem. Jag vill bara särskilt nämna tanken om väskan. Väskan, eller det som egentligen är en påse eller säck av skinn eller växtfibrer, är enligt Lasse Berg grunden för den nomadiserande samlargruppens välstånd. (se Skymningssång, sid 26). Den hemvändande samlaren kan ta med sig mer och dela med gruppen. Delandet kräver samarbete. Väskan, skriver Lasse Berg, är därmed det redskap som mer än något annat gett oss vår mänsklighet. I "Gryning" kallar han den även för ränseln. (sid. 116). San gör en ränsel av ett berett antilopskinn och bär det över axeln eller med en läderrem runt midjan. De samlar stora vätskerika rötter, nötter, en slags meloner, med mera, samt smådjur och ägg. Det bärs hem i ränseln och delas i gruppen som består av cirka 40 personer. En ung kvinna från södra Kalahari som man frågade ut i en studie kunde namn på trehundra växter. Hon visste vilka som gick att äta och vilka som var giftiga. Sen noterar Lasse Berg lite förvånat att män i samma ålder var nästan lika kunniga. De använder giftet från en larv till sina giftpilar som gör att de kan fälla stora byten även med en enkel pilbåge.
Nyae Nyae ligger i norra Namibia nära gränsen till Botswana, 62 mil nordöst om Windhoek. Kalahari ligger som en gigantisk platå (dubbla Sveriges yta) på ca 1000 meter över havet, och består av sand och stäpp, samt flera stora saltträsk. Det är en halvöken, inte helt så torr som en öken, även om namnet betyder vattenlös plats. I norr rinner Okavangofloden ut i Kalahari och försvinner i det som kallas en endorheisk bassäng. I söder rinner Oranjefloden ut i Atlanten. Däremellan är det rätt torrt.
San är ett samlingsnamn på flera olika jägar-samlarkulturer som hör till de ursprungliga invånarna i södra Afrika. Som i andra liknande sammanhang så skulle det vara bättre att använda de namn som de själva använder, som !Kung, Tuu och Glui. De pratar olika typer av språk med klick-ljud som är svårtranskriberade. Khoi syfter på boskapshållande folk inom relaterade språkgrupper, med Nàmá som det största språket. Totalt rör det sig om ca 370 000 människor varav kanske 100 000 San.
Lasse Bergs Kalahari-serie sista del diskuterar mer den nuvarande situationen. Det är tankeväckande att fundera över hur San-folk lever och ställa det i kontrast mot dagens konsumtionssamhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar