22 juli 2014

I västerled år 600 och 1220 del 1

En semesterresa ger anledning till en koll hur läget var i Colchester, Cambridge, Salisbury Chichester, Bayeux, Paris och Amsterdam de klassiska åren 600 och 1220.

Colchester fanns som stad redan innan romarnas invasion av de brittiska öarna. Staden var benämnd efter den keltiske krigsguden Camulus och fungerade som huvudort för catuvellaunierna. Romarna kallade staden Camulodunum. Efter Claudius armés seger år 42 byggdes en romersk stad kallad "segerstaden", Colonia Victicensis, komplett med mur och tempel. Delar av muren finns kvar idag men där templet står är nu den normandiska borgen.

År 600 måste flera av romarnas byggnader ha funnits kvar, till exempel badhuset, men anglo-saxarna som tagit över staden byggde enkla grophus och träkyrkor. Colchester låg då i riket Essex med huvudorten London.

Borgen i Colchester byggdes på order av Wilhelm Erövraren själv. Normandiska borgar byggdes först av trä på en uppskottad förhöjning, så kallad "motte and bailey" men sedan anlades stora borgar i sten. Mest känt är givetvis Tower of London (byggt av sten från Caen) men jämför även med borgar i Rochester, Bayeux, Caen och Wilhelms födelseort Falaise.

Borgen i Colchester byggdes av återanvända romerska stenar som ett fyrkantigt torn, (en keep) och omges idag av en fin park.

1189 gav Richard Lejonhjärta stadsrättigheter. Idag är det en stad på över 100 000 invånare och en av de snabbast växande städerna i England.

Fram till år 1204 var Hertigen av Normandie och Kungen av England samme person, ett styre som från 1154 kom från Huset Anjou/Plantagenet (med Henry II). Colchester låg alltså i den norra delen av ett rike vars tyngdpunkt låg mellan London och Rouen, och sedan utvidgades med hela Akvitanien ner till Bordeaux då Henrik II gifte sig med Eleonora. År 1204 förlorade kung Johan (John Lackland, regent 1199-1216) sin normandiska hertigtitel och i de senare förvecklingarna kom han år 1215 att belägra och inta borgen i Colchester innan han störtades och staden skövlades av hans motståndare.

År 1220 styrdes England av förmyndare till Johns son den pietetsfulle Henry III, (Henrik III, regent 1216-1272). Henrik grundade stadens "townwatch" och år 1300 uppgick befolkningen till cirka 3500 personer. Detaljerna finns här: British History Online

Finchingfield. På småvägar från Colchester till Cambridge passerade vi Finchingfield, en vacker by som behållit det anglo-saxiska upplägget med bebyggelse runt en bro över en å med en damm.

Cambridge, bron över floden Cam, var ett mindre anglo-saxiskt samhälle på 600-talet, av biskop Bede (672-735) beskriven som en liten ruinerad stad. Danelag från 878. Normandisk borg 1068, lätt igenkänd rund kyrka, mitt i centrum idag, byggd ca 1138. Stadsrättigheter 1131. Sen flyr några studenter från Oxford och stadens berömda universitet kan dateras till 1209.

Efter det händer saker vid detta universitet:
CU noterar på sin tidslinje bland andra Erasmus av Rotterdam, Newton, Babbage, Tennyson, Darwin, Russel och Wittgenstein, Hopkins (vitamin), Rutherford, Keynes, Crick och Watson (Rosalind Franklin var vid Kings College i London), Joseph Needham (se inlägg om Kina), Sanger (insulin), Perutz och Kendraw (protein), Sanger igen för DNA-sekvensering.

CU Press publicerade sin första bok 1584.

Salisbury. År 600 fanns en bosättning i Salisbury vid floden Avon. Men huvudorten låg på en höjd norrut, där nu ruinerna av Old Sarum ligger. Betydelsen av Salisbury är oklart, kanske "sälgborgen"? År 600 hörde området till det anglo-saxiska kungariket Wessex.

Just år 1220 flyttade kyrkan sitt biskopssäte till Salisbury och katedralen började byggas. Det liknar Uppsalas flytt från Gamla Uppsala. Men till skillnad från i Uppsala så byggde man färdigt snabbt, huvudbyggnaden tog bara 38 år att bygga och 1280 var man helt klara. Katedralen är därför enhetlig, byggd i gammal engelsk gotisk stil. Större och högre än Uppsalas domkyrka är katedralen också, med några meters marginal. Det enda tornet är 123 meter högt, högst i England. Den trevlige lite äldre guiden visade på att det lutar något. Han tog sig även tid med att förklara mönstret i ett av de vackra fönstren, skapade av Gabriel Loire 1980. Fönstret heter "Prisoners of Conscience", dvs det begrepp som Amnesty använder för politiska fångar som till exempel Dawit Isaak.

Normanderna hade byggt flera katedraler i romansk stil (som Lunds domkyrka), mest typisk är katedralen i Durham, söder om Newcastle.  Den gotiska stilen tog sedan över, Salisburys katedral byggdes under Henry III: s regeringstid. Här ligger William Longespee begraven. Han var halvbror till kung John, och en av riddarna som förlorade vid slaget vi Bouvins 1214, något som ledde till att kung Johns makt underminerades.

Än mer betydelsefull i Englands historia var Roger of Salisbury, död 1139, och begravd i katedralen. Han var en biskop från Caen som kom att styra England under det att Henry I krigade på kontinenten. Roger inledde det juridiska enandet av det normandiska England. Hans skattesystem lever kvar i att Englands "tax year" slutar i mars. (Jag läser i Simon Jenkins "A short history of England", från 2011).

Henry I:s son dog ung och ett inbördeskrig kallat "The Anarchy"vidtog. Segrande ur detta kom Henrys I:s dotterson Henry II. Under hans regeringstid bildades det "mini-imperium" som det sedan krigades om i hundra år och mer. Först med Tudor kan kanske England anses vara stabilt. Henry II var den kung som gav order om mordet på biskop Tomas Becket i Canterburys katedral 1170, ett extremt exempel på maktstriden mellan stat och kyrka.

Salisburys katedrals viktigaste historiska sevärdhet är ett exemplar av Magna Carta. Detta dokument från 1215 var kung Johns försök att hitta en maktbalans som skulle hålla honom kvar på tronen, och den maktbalansen utgjorde grund för de parlament som senare sammankallades, första gången 1264 av baronerna ledda av Simon de Montfort. I Magna Carta regleras hur adeln ("baronerna") vid arvsskifte får tillbaka sin mark av kungen som dittills personligen delat ut rättigheterna. Med Norths språkbruk, en skör naturlig stat börjar få lagar som kvalificerar den som en "basic natural state".

New Forest. William Erövraren skapade "Nova Foresta" nära Southampton som ett reservat för kungliga jakter. Idag är det ett naturreservat med många bra campingplatser. Williams son kung William II Rufus dog här år 1100 av en pil i halsen. Hans bror Henry blev kung Henry I.

Chichester. Staden i västra Sussex antas vara döpt efter den anglo-saxiske kungen Cissa, som ska ha varit med vid en invasion år 477. Detta är dock nedtecknat under Alfred den stores regeringstid (871-899). Alfred gjorde staden till en av sina viktigaste borgar. Katedralen byggdes 1075 men fick byggas om efter en brand 1199 och den blandar normandiska och gotiska drag.

Vårt stopp berodde dock på tidigare historia, nära Chichester ligger Fishbourne Roman Palace. Det är ett av Englands viktigaste romerska arkeologiska platser. Guidningen här var mycket professionell och mycket brittisk. Under det berömda mosaikgolvet hade man funnit ett annat mosaikgolv, så vi fick en livlig redogörelse för hur man flyttar en mosaik och sedan lägger tillbaka den. Allt utfört i en grop dessutom, eftersom under alltihop låg en gammal sophög från ett romerskt härläger som sjunkit ihop med åren.

Bayeux. Från början en gallisk-romersk bosättning, med namnet härlett från den galliska folkgruppen Bodiocassi. Ligger  två mil från Omaha beach i Calvadosdistriktet av Normandie.

År 600 styrdes Bayeux av den merovingiska ätten, i det västra frankiska riket Neustria. Kung Clothar II (regerade 597-629) låg i krig med sina släktingar och efter segrar var han kung över alla franker 613 med Paris som huvudort. (se inlägg 27 december 2010)

Bayeux är berömt för sin tapet som i själva verket är en 70 meter lång bildserie broderad med tråd på tyg på 1070-talet: Bayeuxtapeten. Den är ett UNESCO-världsminne. (Silverbibeln är ett av världsminnena i Sverige). Guidning på svenska i hörlurar gjorde det lätt att begripa berättelsen som skildras på tapeten, om Harald Godwinsons svek och Wilhelms erövring av England 1066.



Bilden visar turistversion klippt ur scen 38: HIC WILLELM[US] DUX IN MAGNO NAVIGIO MARE TRANSIVIT ET VENIT AD PEVENESAE

Tapeten har stildrag från vikingakonst. Det finns motsvarande bonader funna i Oseberg och Hedmark (Baldishol-tapeten) i Norge, och så har vi Skogsbonaden från Hälsingland.

Bayeux låg i normandernas hjärtland. Williams halvbror Odo (1030-1097) var biskop där, men som den krigare han egentligen var så blev han andre man bakom William och utnämndes till Earl av Kent när England erövrats. Odo tros ha beställt tapeten och den hängdes upp i katedralen i Bayeux för att framgångarna skulle kunna beskrivas för menigheten. Den nuvarande romansk-normandiska katedralen byggdes 1077. Innan dess fanns där den byggnad där Harald Godwinson svor den ed han senare bröt, löftesbrottet som gav William anledning till invasion. Haralds far hade varit Earl av Kent under kung Knut, så Odo fick ta över den titeln. Kent är området i sydöst, med Canterbury och Dover.

Något som kan ha bidragit till tillfället för invasionen var att Harald G just haft fullt upp långt norrut där Harald hårdråde härjade. Harald G mötte Harald H i slaget vid Stamford bridge i östra Yorkshire den 25 september 1066, slaget vid Hastings började 14 oktober.

Vieux-la-Romaine
Vieux-la-Romaine. Söder om Caen i Normandie ligger en större arkeologisk utgrävning av en romersk stad. Muséet och den restaurerade villan är fint men den mesta informationen är på franska. En större utgrävning pågår av det gamla forumet, vi kunde se arkeologerna stå och diskutera. Även det på franska förstås.

Innan hemresan som får bli nästa inlägg, kan jag konstatera att det är lätt att se romerska lämningar och normandiska borgar och gotiska katedraler, men svårare att se något av det anglo-saxiska och merovingiska 600-talet. Vi besökte inte Sutton Hoo som ligger 5 mil norr om Colchester, den mest berömda anglo-saxiska fyndplatsen. Några kyrkor och kloster finns det kvar, vi besökte till exempel inte Chapel of St Peter on the Wall i Essex som är vad som är kvar av ett kloster som byggdes på 650-talet.  Merovingiska byggnader finns det några få kvar, men de ligger i södra Frankrike.

Sammanfattningsvis, för vanliga bönder var kanske inte skillnaden så stor mellan 600 och 1220 men det är dramatiskt hur rikedom skapades och koncentrerades till kyrka och stat, vilket resulterade i de imponerande normandiska byggnaderna och de höga och ljusa gotiska katedralerna.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar