17 september 2013

Valdemar I av Kiev och religionerna

Rus låg på 900-talet i korsdraget mellan flera av de stora religionerna.

Enligt Robert Ferguson i "The Hammer and the Cross" (Penguin 2010) så ordnade Valdemar I (958-1015, regent från 980) en utfrågning mellan fyra religioner år 987. Han hade försökt återinföra hedendomen i rusernas Kiev när han kom till makten, och lyft fram guden Perun (en slavisk variant av Tor). Det visade sig vara politiskt ur fas med en omvärld som i allt högre grad tillhörde bokstavsreligionerna. I söder grekiskt-ortodox kristendom och islam, i väster katolsk kristendom (Mieszko i Polen och Géza i Ungern) och även i öster, där kazarerna valt judendomen.

Valdemars farmor Helga var drottning till kung Ingvar I i Kiev från 912 (eller från 941 beroende på källa)  och sedan regent (kungamoder) i Kiev 945-962. Helga var av svensk härkomst, född i staden Pskov, en stad som är en av de äldsta i Ryssland (se även Isborsks fästning ). Hon har gått till historien som Sankta Olga, hon lät döpa sig i Konstantinopel 957. Ferguson berättar att hon organiserade ett effektivt skatteuppbördssystem, kanske som en följd av att hennes man Ingvar dödats under en resa för att samla in skatter. Kiev-Rus konsoliderades.

Valdemar hette nog egentligen ungefär Volodymyr och Volodomyr Monomakh kallas han i Ukraina idag. I rysk historia är han Vladimir den store. Han hade goda kontakter med Håkon Jarl som styrde områden i Norge 975-995. Håkon var vasall till Harald Blåtand (regent 958-986) men relativt oberoende. År 977 var Håkon i Götaland och Valdemar kom dit, mönstrade upp ett antal väringar med Håkons hjälp, och erövrade Kiev från sin bror. Sannolikt hade Valdemar klart för sig hur Harald Blåtand valt att kristna Danmark för att konsolidera sin makt gentemot den nye kejsaren Otto I som regerade 936-973 i det som blev tysk-romerska riket. Väringarna, både kristna och hedniska, var ostyriga och Valdemar skickar dem vidare till Miklagård där de fick tjänst i väringagardet.

Valdemar valde alltså när han tagit makten att satsa på sin egen krigsgud. Men tio år senare hade inte detta gett honom en grund till den obestridda maktposition som han eftersträvade. Enligt Ferguson, som refererar till "The Emergence of Rus" av Simon Franklin och Jonathan Shepard, så genomförde Valdemar en utredning för att förstå vilken religion som var mest lämpad. Resultatet är återgett som en god anekdot: Islam förkastades på grund av sitt alkoholförbud. Katolsk kristendom gillades inte på grund av krav på fasta. Judendomen föll på sin fokusering kring diaspora. Den grekisk-ortodoxe predikanten fick mera tid att göra intryck, till del kanske på grund av arvet från farmor Helga. Men sedan tillkom ganska övertygande diplomatiska initiativ från den bysantinske kejsar Basileios II. Han erbjöd sin syster Anna som gemål till Valdemar ifall Valdemar kunde hjälpa honom att ta tillbaka kontrollen över staden Cherson och Krimområdet där upproriska generaler tagit makten. Först måste Valdemar givetvis döpa sig enligt grekisk-ortodox ritual. Så skedde, Anna fick tåla att flytta till Valdemar i Kiev, Basileios konsoliderade Bysans kontroll i norra Svarta havet och ruserna blev grekisk-ortodoxa. Wikipedia har en lite annorlunda version av samma historia, där Valdmar först erövrar Cherson och sedan byter staden mot systern. Hur det gick med Anna berättar inte historien. Ruinerna i Cherson finns på bild här: Panoramabilder över Cherson

Ferguson lägger till att ruserna valde att skriva sin liturgi på slaviska och inte på fornnordiska, något som gjorde assimileringen fullständig av de nordiska inslagen i det slaviska Rus. Fortfarande idag saknas det en bra översättning till svenska av den ortodoxa gudstjänsten (källa: ett finskt konstsamfund:ortodox gudstjänst på svenska).

Det finns andra exempel på "utredningar" av vilken religion som är bäst. Mongolerna ordnade ett slags tävlingar mellan företrädare för de olika religionerna på 1200-talet, det var öppna föreställningar och populär underhållning. Men ofta tillät de sedan olika folk att behålla sin tro. De såg inte att deras makt skulle kopplas till en religion, eller så var de likt Djingis Khan helt övertygade om att alla gudar i himlen utsett khanen att ha makt över alla folk. Valdemars utfrågning var inte en offentlig övning på det viset, och kanske är historien bara en efterkonstruktion för att rättfärdiga det val som framstod som självklart.  Men det som skedde var att ett viktigt led i att Moskva skulle komma att bli "det tredje Rom".

Kyrkoslaviskan blev på detta vis ett av medeltidens viktigaste språk. Per-Arne Bodin, professor vid Slaviska institutionen vid Stockholms universitet, skriver i Forskning och Framsteg 6/2001 om detta. Han menar att munkarna som kom från Bysans till Kievriket inte förde med sig det grekiska antika arvet. Istället tog man avstånd från den antika hedendomen. Den rysk-ortodoxa tron blev utan den slags rationella teologi som i väst skapades tack vare att arvet från antiken utnyttjades (jämför inlägg 15/7 2013). Att kyrkoslaviskan ersatte grekiskan gjorde också att en språkbarriär uppstod gentemot den grekiska traditionen.Grekiska blev aldrig östeuropas latin.

Valdemar hade minst tolv söner, med flera olika mödrar. Sönerna fick alla slaviska namn och var säkert övervägande kristna. Vilket inte hindrade dem från att kriga inbördes. Den mäktigaste av dem blev Jaroslav "den vise", furste i Kiev och Novgorod, som gifte sig med Ingegerd Olofsdotter (1001-1050). Hon var dotter till Olof Skötkonung, och gick till historien som Sankta Anna, beskyddare av byggandet av den berömda Sofia-katedralen i Kiev. Ingegärd (alias Irina, alias Anna, som då inte ska blandas ihop med Valdemars drottning Anna) fick nio barn. Av dessa blev tre av hennes söner led i Kievrikets regentlängd, och flera döttrar ingifta i andra kungahus (Ellisif med Harald Hårdråde, Anastasia med Ungerns Andreas I och Anna av Kiev (1030-1075) med Henrik I i Frankrike, och de fick sedan en son som blev kung Filip I av Frankrike.

En fosterson till Valdemar var Olav Tryggvasson. Han hade fått fly Norge och hamnat i Kiev. Olav "kråkben" blev kung i Norge 995-1000 och använda brutala metoder för att kristna motsträviga norska hedningar. Ovan nämnde Håkon jarl mördades. Olav dog vid sjöslaget vid Svolder år 1000, där han mötte en allians mellan Olof Skötkonung (kung av Svealand och Götaland) och Sven Tveskägg (kung av Danmark och från 1013 kung av England).

Olof och Sven dog 1014, Valdemar dog 1015, tre tunga namn under övergången från hednisk till kristen tid.

Kommentar 2014-12-20. När jag läser om detta inser jag att Valdemar/Vladimirs obehagliga sidor som grym härskare inte framgår tillräckligt tydligt. Som jag noterat i annat inlägg (16/8 2014) är det svårt att alltid ta upp det våld som härskare uppvisar, ofta nog de som fått eftermälet "den store". Våldtäkten av Rogneda/Ragnhild av Polotsk (Jaroslavs mor) och mordet på hennes familj måste särskilt nämnas.
Kommentar 2017-04-17: FoF 4-2017 har en artikel av Per-Arne Bodin som berättar att Valdemar nu är huvudperson i en rysk film som heter "Viking",  och en stor staty av honom har rests i Moskva. I Kiev har han stått staty sedan 1853.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar