Slaveriet

Varje historiskt nedslag riskerar att landa i ett fåtal namngivna manspersoner, ofta de som gett upphov till perioden som fått ge namn till den platsen vid den tiden, i brist på andra uppgifter om alla de människor som levde i området.

De 240 miljoner människor som levde år 600 (plus minus 60 miljoner eftersom osäkerheten i uppskattningen är stor) var förstås hälften kvinnor, och de flesta var unga. Folk livnärde sig främst som bönder och lantarbetare eller som boskapsuppfödande nomader.

Relativt många var jägare och fiskare, med lantbruk som en mindre del av sin försörjning. De är inte så synliga i den skriftliga historien och lämnade få arkeologiska lämningar men de fanns runt alla de samhällen jag passerat på min 600-hundratalsresa. "Fjärde världen" är ett begrepp som används idag om "ursprungsfolk", på många ställen år 600 var "ursprungsfolken" den dominerande gruppen. Det är svårt att säga vem som ska räknas som vad.

Slavarna är en annan stor grupp som fanns överallt men inte räknades. Hur många var dom?

Människor kan indelas på olika vis. En utgångspunkt är att alla är unika individer, och oavsett indelning kan ingen människa reduceras till någon statistisk kategori. Men för att beskriva ett samhälles anpassningsförmåga är det intressant att försöka göra en ekonomisk/juridisk indelning av folk. Hur försörjde man sig? Vilken typ av skatteplikt lydde man under? Vilka plikter hade man i händelse av konflikt? Vem ägde vem?

En första ansats skulle kunna vara att de så kallade "civilisationerna" hade en större andel av befolkningen som var relativt ofria bönder eller slavar. Romarnas villasystem byggde på en kombination av slavarbete (servi) och räntebetalande bönder som hörde till villan, så kallade "coloni". När befolkningen minskade från 300-talet blev coloni den allt vanligare formen och samtidigt inskränktes deras rättigheter till något som liknar livegenskap. Omvänt fick slavarna något större rättigheter. Latifundierna var vanliga även provinserna, som i det romerska Nordafrika och i Gallien, och de fanns kvar som viktiga institutioner långt efter att goterna tagit över styret. Slavar utförde en mängd olika uppgifter utom lantarbetet, de var hushållsslavar, hantverksslavar, polisväsendet kunde skötas av slavar, läkare, förvaltaren av villan var slav osv. Dick Harrison beskriver den komplexa bilden i "Slaveri- en världshistoria om ofrihet". De tyngsta formerna var plantageslaveriet, gruvslaveriet och annat grovarbete samt det slaveri som motsvarar dagens sexhandel. Däremot var galärslavar inte en vanlig antik företeelse, roddarna var fria män, det är först på 1500-talet galärslaveri blir ett straff av betydelse.
Justinianus lagsamling kodifierar slaveriet på 500-talet på ett vis som går det till en integrerad del av det bysantinska riket, först på 1000-talet minskade det i betydelse. I praktiken var antalet slavar korrelerat till resultaten i de krig som fördes, segrar innebar krigsfångar vilket resulterade i många slavar. Vare sig kristna eller muslimer hade några invändningar mot slaveri som princip på 600-talet. Harrison  noterar att påven Gregorius (590-604) inte ville att judar skulle ha kristna som slavar, men själv ägde han många slavar som arbetade på de påvliga  jordegendomarna. Muhammed skapade motsvarande regler, en muslim skulle inte ha andra muslimer som slavar. Detta skapade en möjlighet för en slav att blir fri genom att konvertera, eller åtminstone att barnen garanterades frihet. Detta är den religiösa teorin, i praktiken har både kristna och muslimer haft även sina trosfränder som slavar.
Andelen slavar i samhället är svårt att uppskatta. I skrivna källor förekommer många slavar men det är kanske för att dessa källor handlar om de rika familjer som ägde slavar. Krigsfångar räknades i hundratusentals men det blir ändå en mindre andel av en befolkning på 30 miljoner.
I Kina utgjorde krigsfångeslaveri och straffångeslaveri en betydande grupp, även här rör det sig om hundratusentals människor. Men den vanliga kategorin av bönder var "halvfria", eller "fria" men med arbetsplikt i kejsarens tjänst och ålagda att odla vissa grödor, en starkt kringskuren frihet.
I indisk historia är frågan om slaveri än mer komplicerad. Enligt Harrison finns ett parallellt slavbegrepp som inte är relaterat till kastsystemet. För khmerrikets del refererar han till historikern David Chandlers bedömning att hälften av khmerrikets befolkning skulle ha utgjorts av olika kategorier av ofria och förtryckta människor, det var inte ett slavsamhälle men arbetsplikten var omfattande.

Utanför "civilisationerna" var slaveriet annorlunda. Hushållsslaveri, trälar, fanns i många kulturer. Många grupper kunde göra sig inkomster på att i krigsföretag underkuva några grannar för att sedan sälja dem som slavar till de rika centrala stormakterna, medan de själva saknade organisation för att upprätthålla slavarbete i någon större skala. Slaverna, alltså den kulturgrupp som på latin kallades sclavus, hade enligt Peter Heather en förmåga att inkorporera olika folk utan att underkuva dem. Men själva blev de utsatta av en så omfattande handel att på tyska blev ordet slav liktydigt med säljbar krigsfånge. Sen fick det den mera allmänna betydelsen ofri och även i nordiska språk ersatte slav det forna ordet träl.

Krig och till det hörande slavhandel skapade djupgående konflikter mellan folk. Hugh Kennedy skriver att när perserna ockuperade bysantinska områden under perioden 540-570 förde de bort ett stort antal människor för att bygga städer i det sassanidiska riket. Han menade att skälet till att så många slavar togs berodde på den befolkningsminskning som skett. De bysantinska motattackerna var brutala och de två stora rikena bröt ner varandra. När muslimerna tog över makten, tog de också över slavhandeln. Särskilt i Nordafrika drabbas berber-befolkning av att bli tagna som slavar, på ett vis som gjorde att även efter att berberna (eller amazigh som är det korrekta ordet för berber) konverterat till islam, fanns en motsättning kvar mellan araber och berber, som resulterade i massuppror till exempel 741.

Slutsats: slavarna var inte en stor andel av befolkningen, men slaveriet var en integrerad del av samhället och påverkade det på ett djupgående vis.