Nutidsnoteringar

 IPCC kom med sin sjätte så kallade syntesrapport efter möte 13-19 mars 2023. Den fick mycket uppmärksamhet i medierna, till exempel i P1 Vetenskapsradion Klotet. Läget i Sverige följdes sedan upp med Klimatpolitiska rådets rapport 29 mars 2023. 

Hur det går globalt kan följas på climate action tracker. I januari 2017 angav den att löften (pledges) hade en prognos på minst 50 % risk för 2,8 graders ökning till 2100 samt policy gav 3,6. Nu ligger pledges på 2,0 och policy på 2,7. Keelingkurvan fortsätter uppåt.

Rörande biologisk mångfald finns motsvarande processer. Ett globalt avtal kom med COP15 i december 2022. I Sverige ska det arbetet avrapporteras av Naturvårdsverket 1 oktober 2023 till regeringen om en svenska strategisk nationell handlingsplan för att uppfylla målen. Sedan rapporteras detta till något som heter NBSAPs. 

Mätningar av global biologisk mångfald är svårt. Living Planet Index har en hel sida som förklarar varför deras resultat hela tiden missförstås.

AI har ännu inte fått något globalt avtal. EU och USA diskuterar avtal kring integritetsskydd i något som jag tror kallas Privacy Shield 2.0. Ett förslag till ett sexmånaders frivilligt moratorium för AI labb publicerades nyligen. Tanken är att skapa tid för att regelarbete ska få en liten chans att hinna med.

Tillägg: 21 april. Världens meteorologer kom nu med en rapport för 2022. 14 maj: Rörande AI pågår något i USA som kallas "Blueprint for an AI bill of rights". Och EU har ett mer omfattande regelarbete där man graderat risker med AI i tre nivåer, AI Act.

Ordet paradigm som exempel

Förra inlägget handlade om världshistoria på olika språk. Men en mer grundläggande fråga är hur språk överhuvudtaget ska användas för att beskriva världshistoria. Denna fråga gissar jag att alla som använder ord för att beskriva något ställer sig - hur använder man språk på bästa vis för att förstå något och beskriva det på ett begripligt vis? 

Ordet "paradigm" är ett ord som handlar om detta problem. Ordet har nyligen fått en dagspolitisk aktualitet men sådant sysslar jag inte så mycket med i denna bloggen. Jag kan hänvisa till Maja Hagermans artikel i DN 24 oktober 2022.  Jag ska istället argumentera för att den allmänna användning av ordet "paradigm" inte ska kopplas till den användning av ordet som används inom vetenskapshistoria. Och sedan fundera över om det finns paradigm för de grupper som arbetar med världshistoria. 

En mycket läsvärd introduktion till detta finns i en inledande essä skriven av Ian Hacking i jubileumsutgåvan av Thomas S. Kuhns "Vetenskapliga revolutioners struktur" som utgavs av bokförlaget Thales 1977. Den essän är så bra att den bör läsas i sin helhet, jag ska inte försöka mig på att sammanfatta den här. Ian Hacking är vetenskapsfilosof från Kanada, född 1936, numera alltså emeritus.

Det var Thomas Kuhn (1922-1996, från Ohio), som skapade den moderna vetenskapshistoriska användningen av det gamla grekiska ordet "paradigm" i sin bok från det goda året 1962. Han var vid Berkeley University då. Den grekiska ursprungsbetydelsen av paradigm var att visa något sida vid sida, ett typexempel, ett mönster. Det hade i latinet en betydelse inom grammatiken. Ett paradigm var ett språkligt typexempel, som i ett böjningsmönster. Thomas Kuhn var fysiker och vetenskapshistoriker och använde ordet för att förklara att inom en forskargrupp som bedrev det han kallar normalvetenskap så hade man etablerat ett antal typexempel som alla i gruppen accepterade som korrekt vetenskap. Inom gruppen hade man på så vis skapat ett gemensamt språk. Inom fysiken är detta språk ofta formulerat i matematiska termer och kan testas i praktiska experiment. Gruppen förmedlar vidare sitt paradigm i läroböcker och Kuhn fäste stor vikt vid de övningsexempel som finns i dessa, som skolar in nya generationer forskare i gruppens språk. En motsägelsefri beskrivning av resultat från korrekt utförda experiment är ett grundvärde inom forskargruppen ifall den vill anse sig arbeta med vetenskap. Ibland uppkommer en anomali. När man lägger något sida vid sida så stämmer det inte, typexemplet stämmer inte med den uppmätta verkligheten. Det som betraktas som "normalvetenskap" inom gruppen fungerar inte. Då uppkommer en situation där olika hypoteser testas för att lösa problemet, och i detta kan ingå att helt nya paradigm tas fram som stämmer bättre. Man får nya typexempel som stämmer bättre med mätningarna. Om den nya forskargruppen är framgångsrik genomgår man ett paradigmskifte, något som Kuhn väljer att kalla en "vetenskaplig revolution". 

Ett nyckelbegrepp för Kuhn var att vid vissa tillfällen uppkommer det då en "inkommensurabilitet". Det är ett ord för att beskriva att de begrepp man använde i ena paradigmet inte betyder samma sak i det andra, och typexemplen går helt enkelt inte att lägga bredvid varandra för en mätning.

Detta var en kortversion av hur jag begripit Kuhns tankegång. De flesta ord jag använt ovan kan man vända och vrida på. Vad är en "forskargrupp"? Vad är ett "korrekt experiment"? Hur motsägelsefritt ska det vara för att vara motsägelsefritt? Kuhn diskuterar en skillnad mellan lokala paradigm och globala paradigm. En forskargrupp behöver inte bestå av så många personer men inom gruppen är de överens om vad som är normal vetenskap och korrekta experiment, ett lokalt paradigm. Dessa lokala paradigm behöver inte vara inkommensurabla, utan det är helt enkelt forskargrupper som valt olika typexempel att utgå ifrån.

Men vissa paradigm har en övergripande "global" betydelse, som skillnaden mellan klassisk fysisk och kvantmekanik. Forskargrupperna inom olika globala paradigm står i någon mening i skilda världar. Inom klassisk fysik är en våg och en partikel olika fenomen. Men att elektroner och fotoner både kan vara partiklar och ha våg-egenskaper är tillräckligt väl beskrivet för att anses vara motsägelsefritt inom det nuvarande paradigmet för kvantmekanik. Möjligen har orden "våg" och "partikel" en gemensam betydelse för den som klarar att tänka i termer av vågfunktioner och skalärfält. Orden "våg" och "partikel" betyder inte samma sak inom klassisk fysik som inom kvantmekanik. De är inkommensurabla begrepp.

Kuhn diskuterar detta i termer av att det måste gå att "översätta" begrepp mellan paradigm. I efterskriften (sidan 251) står att sådana översättningar är en hotfull process som är helt främmande för de som ägnar sig åt normalvetenskap inom ett paradigm. Han fortsätter: "I det läget är det en annan aspekt av översättning som får betydelse, välkänd för historiker och lingvister. Att översätta en teori eller världsbild till sitt eget språk är inte att göra den till sin". Han fortsätter med att argumentera mot att detta skulle leda till en relativistisk kunskapssyn. Han har goda argument för det som jag inte tar med här, jag nöjer mig med ett citat: "Teorier ska vara precisa i sina förutsägelser, motsägelsefria, ha stor räckvidd, presentera fenomenen på ett ordnat och sammanhängande sätt och vara fruktbara...." (ur Kuhns "Objectivity, Value Judgement, and Theory Choice" 1973. sid 320-339) 

I den inledande essän, som Ian Hacking skrev 2012, menar han att när Kuhn skrev sin bok 50 år tidigare var fysiken vetenskapernas drottning men att den rollen nu tagits över av bioteknologin. Sen skriver han "Lägg därtill informationsteknologin". Jag ska i senare inlägg fundera över detta. Utifrån tanken att paradigm är mönster för hur språk ska användas för beskrivningar följer många frågor kring hur information fungerar i biologiska och sociala system.

I ordlistan till "Samhällsvetenskapliga metoder" av Alan Bryman (Liber, upplaga 3, 2018) står om paradigm: "En term från vetenskapsteorin, där den används för att beskriva en uppsättning åsikter och föreskrifter som för forskare i en viss disciplin påverkar vad som ska studeras, hur forskningen konkret ska utföras och hur resultaten ska tolkas". Bryman menar att samhällsvetenskaperna befinner sig i ett slag "för-paradigm-stadium", det är också en fråga att återvända till. Kuhn skriver om förparadigmatiska perioder inom naturfilosofin som var på väg att bli etablerad naturvetenskap. Men det kan också vara så att för viss typ av forskning är Kuhns paradigm-begrepp inte tillämpbart.

Klart är att Kuhn själv skriver i efterskriften att hans användning av ordet paradigm har slående skillnader mot hur ordet används i andra sammanhang. Inom naturvetenskapen finns relativt få konkurrerande skolor, och i stor utsträckning är de enda bedömarna av arbetet inom forskningen en liten grupp av andra forskare. Kuhns egen forskning var inriktad på att förstå hur dessa grupper fungerar för att skapa relevant vetenskap. 

Han skriver att vissa av hans idéer kan vara relevanta utanför vetenskapshistoria. Att det finns en periodisering av historia anser han vara något som han själv lånat från andra områden. Han skriver: "Möjligen är idén om paradigmet som en konkret prestation, ett typexempel, ett originellt bidrag."   

Anm: 2023-02-24. Filosofen Peter Godfrey-Smith skriver uppskattande om Kuhn i sin bok "Theory and Reality" (2021), men han menar att kapitel X i boken borde ha utelämnats. I det kapitlet finns resonemang som kan tolkas som att verkligheten själv ändras när ett paradigmskifte sker. Kapitlets rubrik är "Revolutioner som förändringar i världsbild". Det inledes med exempel på några experiment med optiska illusioner, sådant som ofta kallas för synvillor. Kuhn betonar här effekten av att man kan när man förstått att det är en synvilla träna upp sig att välja vilken bild man vill se. Det sker en slags kalibrering av sinnet men man kan inte styra processen som skapar synvillan, bara välja vilken version av synvillan man vill koncentrera sig på. På detta följer en beskrivning av hur astronomer efter upptäckten av Uranus 1781 började se att en rad andra objekt som de tagit för stjärnor inte var det, då de tränat upp sig att se detta. Så långt tycker jag det är bra och begripligt. Lavoisier "ser" syre där andra inte sett det. Priestley som anses ha upptäckt syre såg "deflogisticerad luft" (Scheele bortser Kuhn ifrån eftersom han inte publicerade sin upptäckt, men Scheele var anhängare av flogistonteorin och kallade det han upptäckt för "eldsluft"). Galileo ser en pendel där Aristoteles såg en sten som svängde på grund av att dess fall hindrades. Kuhn menar att synsättet att Aristoteles också såg en pendel och att Priestly "såg" syre men tolkade sina observationer på ett annat vis, är felaktigt. Sedan skriver Kuhn  (sid 167) "även om världen inte förändras när ett paradigm förändras, arbetar forskaren därefter i en annan värld". På sidan 164 har han formulerat det ännu mer drastiskt, (och just detta citat skulle jag också önska bort ur boken), han skriver: "utan möjlighet att åberopa en hypotetisk oföränderlig natur ...  måste vi säga att Lavoisier efter sin upptäckt arbetade i en annan värld". Men jag läser det inte som att Kuhn menar att verkligheten ändras när paradigmet byts, utan han menar enbart att alla tolkningar av världen blir annorlunda. Det är givet att vi är beroende av våra sinnesintryck, vi ser den tolkning av världen som sinnena presenterar för oss. Och analogt ser forskaren det som hans/hennes paradigm tillåter henne att se. Hans sista exempel handlar om att Daltons atomteori (1803) skapade förutsättningarna för en helt ny kemisk forskning. En ny normalvetenskap växte fram och först när försöken utfördes utifrån det nya paradigmet kunde man få stökiometriska data att stämma. Richter myntade begreppet stökiometri 1792 men först 33 år senare fick han sitt erkännande genom arbete av Hess (han levde 1802-1850, det är den Hess som kom att anses vara termodynamiken grundläggare men först långt efter sin död).

Kuhn diskuterar möjligheten av något slags neutralt observationsspråk som skulle eliminera detta problem men finner det vara ett hopplöst företag. Istället fortsätter han i kapitel XI att på ett roande vis beskriva hur naturvetenskapliga läroböcker ofta lägger in ett historiskt avsnitt som hyllar forskare men lägger tillrätta begrepp så att det verkar som att forskningshistorien består av stegvis upptäckta fakta.  Fast läroböcker måste skrivas om helt och hållet vid ett paradigmskifte så skapas en falsk bild av kontinuitet. Här skriver Kuhn tydligt (sid 187): "Det som har förändrats är snarare hela det nätverk av fakta och teori som lärobokens paradigm stämmer av mot naturen." Kuhn menar alltså inte att naturen förändrats (i sina grundläggande parametrar - allt förändras men vissa fenomen är relativt konstanta), när ett paradigm förändrats, utan det är en världsbild som ändrats. Kapitel X kan alltså få vara kvar, med rätt tolkning av någon olycklig formulering.

 

Weltgeschichte på många språk

Ämnet världshistoria skapar ett speciellt problem med de primära skriftliga källorna - de är skrivna på alla världens olika språk. Det kan vara en styrka, om samma händelse beskrivits inom olika språkområden så får man olika ingångar till samma händelse. Men det är svårt med språk.

Jag kan tyvärr bara någorlunda läsa på engelska och lite spanska. För att visa på problemet tänkte jag fundera lite över orden i "världshistoria", world history, la historia del mundo.

Världshistoria heter Weltgeschichte på tyska. "Geschichte" är från det proto-indo-europeiska ord som på svenska finns som "skeende", att något sker. Som tydligen har sin rot i en betydelse "att röra sig snabbt", dvs att något plötsligt händer. På svenska översätts geschichte med berättelse. Berätta kommer av "berichten", att rapportera. (se vidare anmärkning längst ner i detta inlägg).

I vissa sammanhang på svenska är "historia" och "berättelse" synonyma, som t.ex. i "att berätta en god historia". Ämnet historia är namngivet på den grekiska roten "istoria" som betydde "att undersöka" och som kom av "ἵστωρ", en som vet, en klok person. (Det finns andra tolkningar). Som i sin tur har en proto-indo-europeisk rot, som ska ha betytt "att se". Det grekiska ordet används i latinska språk och även i slaviska språk och tydligen även armeniska. 

På tyska är skillnaden mellan Geschichtwissenschaft och Historische Studien subtil. Till exempel heter det "Deutsches Historisches Museum", men tysk historia heter "Geschichte Deutschlands".

Historiker heter "historiker" på tyska. Några tyskar räknas som de tidigaste som definierade hur historiker ska arbeta. Leopold von Ranke (1795-1886) skrev en "Universalgeschichte", och Wilhelm von Humboldt (1767-1835) skrev "uber die aufgabe des geschichtschreibers". Även om von Ranke nog hade velat ha global täckning så ledde bland annat hans insisterande på att ha god insikt i källorna till rejäla geografiska begränsningar, det han skrev handlar mest om Central och Syd-Europa.

På arabiska heter det "al tareekh" eller "al-Tārīkh".  التاريخ

Nu är jag givetvis på djupt vatten, jag kan inte ens läsa bokstäverna. Det arabiska ordet är relaterat till ordet för datum, och roten är ett proto-semitiskt ord för månen som gav ordet för månad. Många språk som påverkats av arabiska använder samma ord, t.ex. heter det tarih på turkiska, och tarix på tadjikiska och uzbekiska. Tror även det är ett liknande ord på dari. Ett ord på svenska med samma referens till tid är "krönika". En betydelse av krönikör är historiker.

Ibn Khaldun är den givna referensen som den stora banbrytande föregångaren på 1300-talet. Han har jag skrivit flera inlägg om t.ex. 14 okt 2012  För sådana tidiga referenser blir det fel att tala om världshistoria men Ibn Khaldun gjorde sitt bästa för att ha utblick över den värld han kände till. Ibn Khaldun kände till Al-Idrisis geografiska arbete. 

På kinesiska heter historia Lìshǐ eller bara Shi som i Shi Song, Songdynastins historia.  Med förenklat skrivsätt: "The characters 史 (history), 

吏 (government official), 使 (cause; use; instruct), and 事 (matter; work; affair) are all etymologically related and all derive from the same ancient character, depicting a hand (又) holding some object." Informationen om skrivtecken har jag hämtat från en sida kallad Mandarin Temple. 

Portalfiguren i kinesisk historieskrivning är Sima Qian (skrivs även Ssu-ma Ch'ien, 145-90 f.Kr) som skrev den mest stilbildande av dynastiernas historia, Shiji, som gav en överblick över 2000 år av historia. Sådana krönikor över tidigare dynastier skrevs sedan av deras efterföljare och finns samlade som "de tjugofyra ortodoxa historierna". Dessa sträcker sig fram till Mingdynastin på 1600-talet. Inte världshistoria, men i den mån Kinas makt sträckts sig ut över Asien så kom intliggande områden och folk med i beskrivningen.

Så kan man fortsätta, på tjeckiska/slovakiska heter det dejiny, (ungefär "det som händer"). På hindu itihaas (ungefär "så var det") som nog avser de gamla episka texterna , nyare historia heter som på arabiska tarix. På Xhosa heter det imbali vilket har sin rot i ett ord för att skriva. Osv.

Samma övning kan man göra för orden för "värld". Det germanska ordet welt kommer av ett ord weraldiz för "människans livstid". Det latinska mundus verkar man inte veta riktigt, kanske ett proto-indoeuropeiskt ord för "att tvätta, ren", som på något vis fått samma betydelse som det grekiska kosmos, som betydde ordning. På polska swiat, på ryska mir, på turkiska dünya, på arabiska alealamia.

Osv...

Det akademiska fältet världshistoria är nytt, det kan sägas att det uppkom på 1980-talet. Det går att använda orden på olika språk för att googla på världshistoria.

Enklare är att räkna upp några webbsidor som redan tagit tag i detta, även om det då i mycket blir den vanliga engelsk-språkliga vinklingen:

Network of Global and World History Organisations, NOGWHISTO

NOGWHISTOs hemsida hänvisar vidare till sina medlemsorganisationer som t.ex. The World History Association  thewha.org och Asian World History Assocation. theaawh.com och ENIUGH.

Unescos historiesida, https://en.unesco.org/themes/generalregionalhistories

Det finns en sida som kallar sig World History Encyclopedia, med kartor och annat kul.

University of Oxford har sin sida. Och Cambridge en serie böcker. Peter N Stearns editerar och skriver själv World History. 

Här är en världssystemshemsida på tyska. VGWS. NOGWHISTO administreras från Leipzig. Och här en hemsida från Wiens universitet.

I Sverige är Maria Sjöbergs samtidiga världshistoria i 2:a upplaga från 2017 en referens. Natur & Kultur har gett ut en globalhistoria i 2 band 2022, med ett tematiskt upplägg.

NOGWHISTO har publicerat lästips.

Även om världshistoria är ett nytt begrepp så finns det redan en "New global history". Det verkar vara en skolbildning som betonar att historien gått in i en ny fas genom den allra senaste tidens globalisering. Oklart för mig varför det skulle skapa en särskild historieskola. Det kan möjligen sägas vara motsatsen till "Deep history" som betonar förlopp som spelat roll över lång tid. Men jag tror ordet "new" dyker upp ganska ofta där man vill sälja i en ny version av något, oavsett vad. Vilket inte hindrar att utmaningen för världshistoria är just att hitta formerna för att göra nya intressanta kopplingar mellan en rad historiska förlopp på ett vis som traditionell mer nationell eller lokal historia inte kan göra.

För en diskussion om de kanske helt oväsentliga skillnaderna mellan global-, världs- och makro-historia, se inlägg 22 november 2015.

Anm 2024-11-10: "Historielöshetens historia" av Peter Josephson (Daidalos, 2024) är en intressant bok som beskriver aspekter av historiebegreppets utveckling. Här redogörs för en anledning till att sådana som Leopold von Ranke och Friedrich Hegel hade en geografiskt begränsad syn på vad som skulle ingå i världshistoria. I deras historiebegrepp fanns det stora områden där de ansåg att det inte pågick någon historia alls. År 1881 skriver Ranke om "de nationer där allt står evigt stilla" och på detta vis försvinner stora delar av världen ut i "historielöshet". 

Mera nära frågan om språk: Josephson skriver (på sidan 25) att en förändring på semantisk nivå skedde på 1700-talet i tyska språket där tidigare ordet historia avsett en berättelse som presenterat en händelse i en viss retorisk form. Det nyare ordet "gesichte" fick då avse tilldragelsen som sådan. Därefter fick begreppet "Historie" att får en betydelse av en process med en rad händelser som hänger ihop på något vis, vilket gjorde det möjligt att ställa frågor som "Vad är historiens drivkraft och interna logik?".

Ur 101 historiska händelser

Magnus Västerbro har skrivit "101 historiska händelser, en annorlunda världshistoria", (Historiska media, 2015). Den består av korta redogörelser för olika händelser genom tiderna, från ca år 3200 år f.Kr till år 2013. Varje inlägg har ett åratal och avslutas med ett lästips. 

I efterordet klargör han att han använt en närhetsprincip som gör att det inte blir ett representativt urval av händelser i världshistorien. Framförallt tar han upp flera händelser i svensk historia som inte har världshistorisk betydelse, men även europeisk historia får mer uppmärksamhet. Han ber också om ursäkt för att han lite för ofta berättar om "de gamla vanliga gubbarna". Boken ingår i en serie av böcker om 101 händelser, så jag tänker att den var ett uppdrag från förlaget. Det hindrar inte att upplägget är intressant. Det är motsatsen till min tanke i bloggen att jag ska nöta mig runt hela världen vid vissa valda tidpunkter. Det är främst år 600 och år 1220 som jag har hållit på med, även om jag gör nedslag i andra tider också. Här ska istället några få händelser från olika årtal väljas. 

Någon mer ledtråd ger inte Magnus Västerbro i sitt efterord. Jag tror att urvalet helt enkelt är sådant som han tänker kan intressera läsarna. Jag önskar lite mer överblick och därför grupperar jag dem efter tema, samt noterar lästipsen som jag tycker är bra. Detta blir dock extremt plottrigt och kondenserat då texten nedan bygger på att man har Västerbros bok till hands och kan se vad han skriver.

År 1782 f.Kr. Hammurabis lagar. 282 lagparagrafer ristade i sten. Lagstiftningens framväxt får representeras av detta årtal. Justinianus lagar är inte med i urvalet fast Västerbro nämner dem som en del av underlaget för Irnerius föreläsningar. År 1088 börjar Irnerius att föreläsa om juridik i Bologna. 1158 får universitetet där kejserligt beskydd att bedriva åtminstone i teorin självständiga studier och forskning. År 800 med Karl den store kröning är med i Västerbros urval och då nämns att ett styrelsesystem byggs upp med en lagstiftning som kommer att prägla Europa för lång tid framöver. Här skulle också EGs bildande 1967 kunnat få vara med. Lagstiftning och styrelseskick hänger ihop men har fått var sin rubrik av mig här.

År 509 f. Kr. Romerska republikens framväxt. Viktiga senare årtal för styrelse-skickens historia som kommit med är år 1776 med USAs självständighetsförklaring, (konstitutionen skrevs 1787 och började gälla 1789) och 1989 med Himmelska fridens torg samma år som Berlinmurens fall. Västerbro tar inte med franska revolutionsåret 1789 utan väljer år 1793 med avrättningen av Marie Antoinette, kanske för att visa på förändringarnas brutala sida. Även tsarfamiljens avrättning 1918 har kommit med enligt samma logik. Han har med år 1865 då den svenska adeln röstar bort sig själv och ståndsriksdagen avskaffas. Ett inlägg för 1917 beskriver att det inte blev revolution i Sverige utan demokratin konsoliderades med allmän rösträtt och riksdagen som maktcentrum. År 1925, den sista kejsaren av Qingdynastin, den 19-årige Puyi, tvingades ut ur den förbjudna staden, han hade ingen makt då han avsattes redan år 1911. År 1933: Tyska riksdagen röstar igenom fullmaktslagen som gör Hitler till diktator. Endast socialdemokrater ledda av Otto Wells röstade emot. Mordet på Olof Palme 1986 är med, om jag ska sätta det under denna rubrik så får det vara för att det svenska styrelseskicket kunde hantera en sådan händelse utan att rubbas i grunden. År 2001, 11 september.

År 333 f.Kr. Tyrannerna och krigen får många inlägg, jag nämner dem som en rubrik i denna sammanfattning. De tyranner som erövrat stora områden (eller försökt i stor skala men misslyckats) framstår som betydelsefulla i historien, både för att deras riken brett ut sig rent geografiskt med sina imperialistiska erövringar och för att när de dör så är det ofta en historisk lättnad för de flesta inblandande. Några i boken är Alexander "den store", Kung Ashoka "älskad av gudarna", Shi Huangdi, Julius Caesar, Djingis Khan, Karl XII, Adolf Hitler, Josef Stalin. Av dessa är det väl Ashoka i Indien (ca 263 f.Kr) som allra bäst lyckats skapa ett positivt eftermäle, då han beskrev sig själv som omvänd till fridsfurste i inristade inskriptioner som är det enda som finns kvar att läsa från denna tid. Västerbro refererar historikern John Keay som noterar att Shi Huangdi ("den förste kejsaren av Kina", ökänd för att år 213 f.Kr ha bränt böcker och avrättat författare med mera) också ristade positiva budskap om sitt styre men där finns andra källor kvar som beskriver hans tyranni. Lästipset jag vill ge är Magnus Västerbros egen "Tyrannens tid, om Sverige under Karl XII", (Bonniers 2021). Den boken är en utmärkt skildring av hur ett samhälle föröds under ett envälde, och hur vanliga människor lider.

Västerbro valde Alexanders död år 323 f.Kr men av minnestekniska skäl väljer jag slaget vid Issos år 333 f.Kr. Det kan även få stå för alla de krigiska årtal som brukar stå med i listor över "avgörande slag" som också brukar anses betydelsefulla. Västerbro har med År 410, Alariks visigoter plundrar Rom. År 636, Bysans och Herakleitos förlorar i slaget vid Yarmuk mot muslimsk armé ledd av Khalid Ibn al-Walid, ett slag "som av många anses som det mest avgörande enskilda fältslaget i historien". År 1066, Harald Hårdråde förlorar mot Harold Godwinson vid Stamford Bridge som sedan förlorar mot Vilhelm vid Hastings. År 1258, mongolerna under Hülegu erövrar abbasidernas Bagdad. År 1520 Stockholms blodbad. 1618 starten på 30-åriga kriget genom att tre katoliker kastas ut genom ett fönster i slottet i Prag. År 1819 Simón Bolivar tågar över Anderna. 1864, Sherman avgör inbördeskriget i USA genom en marsch mot havet som ödelade Atlanta och elva städer till, inklusive South Carolinas huvudstad Columbia.  År 1893 Gandhi kastas av ett tåg i Sydafrika, i 21 år arbetar han med agitation för indiska emigranters rättigheter och sedan från 1915, 46 år gammal, kommer han tillbaka till Indien och påbörjar kampen mot brittiska imperiet. År 1914, skottet i Sarajevo. År 1920, Fransk general hänvisar till korstågen när Syrien erövrats, året anses vara "höjdpunkten för den europeiska kolonialismen". Västerbro har några inlägg om 2:a världskriget. Två av dem: 1941 och utvecklingen av den slutgiltiga lösningen med gaskammare som först tas i bruk i Belzec tidigt året därpå. 1945 och atombomberna över Japan. 1983, kärnvapen-kontrollerande förhandlingar påbörjas sedan Reagan uppfattat att Sovjetunionen gått i högsta beredskap under en Natoövning.

Det slår mig att årtalen för krig som inte blev av är svårare att samla in. Ta t.ex. danske kungen Knut IV som år 1085 hade hela ledungsflottan samlad i Limfjorden för att återta England från Vilhelm och hans normander. Men anfallet avblåstes. Många skäl kan tänkas för det men det är i alla fall ett exempel på ett krig som inte genomfördes.

Pesten och Svälten är två andra av Västerbros specialområden. Pesten får symboliseras av år 1347 och den Gyllene hordens belägring av staden som italienare döpt till Kaffa (dagens Feodosija på Krim), den pest som kommer att döda kring 40 procent av alla människor som levde i Europa och på vissa ställen ännu många fler, vissa byar och städer lämnades nästan helt övergivna. Ungefär 75 miljoner människor dog globalt. Västerbro rekommenderar Dick Harrison, Stora Döden, 2020. År 1877, Svälten i Indien under Lord Lytton, framstår som ett extremt obehagligt fall. Men svälten är med oss någonstans i världen varje år. Västerbros Svälten, hungeråren som formade Sverige om åren 1867-69 fick Augustpriset. Naturkatastrofer har också årtal, Västerbro har inte med någon sådan händelse men förslagsvis vulkanutbrotten år 536, 540 och 547 som tillsammans orsakade det som kallas den senantika lilla istiden. Som i sin tur orsakade svält och sedan kom den Justinianska pesten.

År Noll. Religionernas betydelser. Västerbro har med Ca år 34 e.Kr. då Paulus får en vision.  År 636, Fyra år efter Muhammeds död kom de enade arabiska stammarna att segra över Bysans och sedan över Persien år 642. År 622 är år noll i islamisk tideräkning, hijra (hidjra) - utvandringen till Medina. Den judiska kalendern startar år 3761 f.Kr. Ett matematiskt år med noll som referens är 628 e.Kr då Brahmagupta anses ha lagt fram en avhandling som för första gången utförligt förklarar siffran nolls egenskaper. Observera att kalendermässigt finns inget år noll, och den munk som hittade på det årtal som vi kallar år 1 efter Kristi födelse levde kring år 500 och hade inte då inte begreppet noll ens att välja på. Numera tror vi att Jesus föddes 4-7 år tidigare.

År 1000, ett inlägg om att folk tror att jorden kommer att gå under, en tankefigur som återkommer med jämna årtal. 1095 korstågen proklameras av påven Urban, År 1248. Västerbro berättar om kardinalen Vilhelm av Sabina som kom till Skänninge, Västerbro ser det som ett möte som begraver det hedniska samhället för alltid. genom stärkandet av biskopsmakten samtidigt som Birger Jarl fick stöd. År 1309, Den heliga Birgitta får en vision, (hon levde 1303-1373). År 1521 Luther försvarar sina teser inför kejsaren i Worms. 1851 Taipingupproret, en kristen sekt startad av Hong Xiuquan intar Nanjing och skapar en teokratisk diktatur som störtas först 1864. I Kina är år 1911 år noll - det år kallat Xinhai då kejsaren störtades.

År 690. Wu Zeitan blir kejsare under Tangdynastin i Kina. Hon är den enda kvinna som varit kejsare i Kinas dynastiska historia. Hon blir en symbol för de kvinnor som skaffat sig en maktposition i en patriarkalt organiserad värld. En del av dessa kvinnor kvalar in som maktmänniskor under rubriken krig och kanske några även som tyranner.

Farao Hatshepsut som regerade 1479-1457 f.Kr (Nya tidens 18:de dynasti) och som ca 25 år senare nästan utraderades ur historien av sin manliga efterträdare. Drottning Boudicca som år 61 mobiliserar mot romarna.  År 1389 Margaretas styrkor vinner slaget vid Åsle nära Falköping och Kalmarunionen skapas. År 1431, jungfrun Jeanne bränns på bål, Jeanne d'Arcs insats var avgörande för slutet av 100årskriget. År 1588 Drottning Elisabet håller tal och den spanska armadan besegras. År 1656, Drottning Kristina hyllas i Rom (hon var regerande regent 1644-1654). År 1762 Katarina tar befälet i Ryssland. 

Fler regerande drottningar kan nämnas, som Eleonor av Aquitanien. All annan verksamhet som kvinnor bedrivit borde fått flera årtal, jag tycker t.ex. Hildegard av Bingen och år 1147 då hon får tillstånd att publicera sina texter och bygga ett nunnekloster kan få vara symbol för dem. Men även fredliga män kunde fått fler årtal kan man då önska, men det blir inte så när historia skrivs.

Patriarkatets övergrepp har fått ett årtal, år 970, som handlar om början på traditionen i Tangdynastins Kina att binda fötterna på små flickor för att det blivit modernt med "lotusfötter". 

År 1847, när Elisabeth Blackwell påbörjar utbildningen till att bli den första kvinnliga läkaren, är mer en skildring av motståndet mot kvinnor i olika roller sakta börjar brytas. Här saknar jag Eunice Newton Foote som 1856 borde ha fått berätta om hur hon upptäckt koldioxidens inverkan på gasers temperatur för AAAS, först år 2010 återupprättades hon som växthusgaseffektens upptäckare. År 1905, Christabel Pankhurst startar det som kommer att bli suffragettrörelsen. I UK fick rika kvinnor rösträtt 1918 och en mer allmän reform kom 1928. Att sätta ett årtal på kvinnlig rösträtt är därför krångligt, men 1919 i Sverige är ett exempel och 1906 i Finland ett annat. År 1978, när Hoa Hoa propagerar för barnledighet för pappor. Först i början av 2000-talet steg andelen föräldralediga pappor.

Ett antal inlägg rör kulturmöten, migration och kolonialisering. År 1200 kom de första människorna till Påskön, År 1492 är året för "moren sista suck" i Granada och Columbus resa, migrationen till Amerika ledde sedan till den värsta smittspridning som skett i historien. År 1609, här skriver Västerbro om umbäranden i den första brittiska kolonin Jamestown, Virginia, (som inte lyckas utan det är Williamsburg och sedan Richmond som växer till huvudstäder i kolonin), 1652 handlar om de första holländarna i Sydafrika, 1841 en svensk lämnar Sverige och grundat Nya Uppsala (New Upsala), han hette Gustaf Unonius, känd som "den förste utvandraren" fast han sedan flyttade tillbaka till Sverige.

År 1309 Mansa Moussa från Timbutku strör guld omkring sig på resa till Kairo, han kan enligt vissa bedömningar ha varit den rikaste mannen i världshistorien. kejsardömet i Mali plundrades av en sultan från Marocko 1590. År 1793 Englands ambassadör George Macartney får audiens hos den Kinesiske kejsaren Qianlong, Qing-dynastins fjärde kejsare. År 1853 USAs flotta under Perry tvingar sig in till japansk hamn i Edo. År 1917, Balfours text i The Times om att den brittiska regeringen ser men välvilja på att det judiska folket ska få upprätta ett nationellt hem i Palestina.

Kamp mot slaveri. År 1849, Harriet Tubman rymmer till nordstaterna och befriar sig själv, och deltar sedan i den "underjordiska järnvägens" resor för att frita slavar. År 1833 Brittiska imperiet förbjuder slaveri. 1955 Rosa Parks häktas för att hon vägrar flytta till avsedd plats i en buss och Martin Luther King höll, 26 år gammal, tal för att uppmana till den bojkott av busstrafik som ledde fram till medborgarrättsrörelsen. Hans mest berömda tal höll han 1963 och han mördades 1968. Rosa Parks dog år 2005, 92 år gammal.

Mauretanien var det sista land som kriminaliserade slaveri år 2007.

Träldomen avskaffades i Sverige (ska man vara noga så avsågs Västergötland och Värmland) 1335 genom Skara stadga, som sade att envar som föddes av kristna män och kvinnor inte ska vara eller kallas träl. De svenska slaverilagarna upphörde först 1847 då de sista slavarna i svensk koloni friköptes. Statarsystemet, som inte var slaveri, men för vissa kunde bli som en livegenskap då de fick lön i natura (stat) och lånade för utgifter, upphörde först 1945. På samma vis som att slaveriet upphörde när det började bli olönsamt så upphörde statarsystemet med införandet av traktorer i lantbruket. Illegala former av slaveri, som trafficking, förekommer fortfarande. 

År 868, den äldsta bevarade tryckta boken, Diamantsutran, blev färdig. Wang Jie lät trycka den för att hedra sin fader och sin moder. En buddhistisk klassiker, skriven i Indien några hundra år före Kristus och översatt på 400-talet till kinesiska av munken Kumarajiva. Bevarad i en av Mogaogrottorna i Dunhuang. Skrivkonsten, boktryckarkonsten, översättningskonsten och biblioteken får några inlägg. Cirka år 3200 f.Kr, namnet på den första person vi känner till, en bokhållare vid namn Kushim, antecknat med kilskrift på lertavla. 1483, den första boken som trycks i Stockholm, den hette "Skapelsens sedelärande samtal", en manual för präster att bättra på sina predikningar. (Gutenbergs Bibel trycktes 1455). År 1822, Champollion löste hieroglyfernas gåta. Framväxten av internet; tekniskt fanns en lösning 1974 men www (world wide web) utvecklades från 1989 och släpptes för fritt bruk 1993. Föregångaren till Wikipedia, Interpedia, kom också 1993 men Wikipedia startades först 2001.

Sport, stil och nöje får två år: År 146 kommer 200000 romare till Cirkus Maximus för att se Gaius Appuleius Diocles tävla i hästkapplöpning. och År 972 då gaffel introduceras vid det tysk-romerska hovet av den bysantinska 17-åringen Theofano som gifts bort med kejsar Otto II. Theofano var regerande drottning i åtta år innan hon dog 991, och då efterträddes av sin svärmor, farmor till hennes son, Otto III.

Sex, droger och rock and roll har fått två inlägg, båda drogrelaterade. År 1859, kokainet beskrivs av en tysk kemist, Albert Niemann, och år 1971 då Nixon förklarar krig mot drogerna. Möjligen ska 1951 och p-pillrets upptäckt med här. Och år 1965 med Beatles och Rolling Stones kanske hade kommit med om Västerbro hade tagit med någonting alls om musik och dans. 

Kultur har också bara fått två årtal, År 1336, "den förste humanisten" Petrarca beskriver hur han bestiger ett berg i Provence och år 1995 då Joanne (J.K) Rawlings skrivit klart Harry Potter och de vises sten.

Vetenskap, medicin och teknik har fått några fler inlägg. Någon blåser glas ca 50 f.Kr. År 1280 krut i Kina orsakar en explosion i huvudstaden Changans vapenarsenal (den första referensen till krut är redan år  142). År 1332, en mekanisk klocka med hög precision byggs av abbot Rikard vid S:t Albans kloster.  År 1610 Galileos teleskop. År 1665 Newton utvecklar den moderna matematiken och fysiken. (Newton var samtidigt den siste företrädaren för magikerna, enligt John Maynard Keynes). År 1804 läkaren Hanaoka i Japan opererar med narkos,. År 1835 tåg, själva inlägget handlar om en olycklig dödsolycka. År 1837 Darwins första notering rörande evolutionsteorin, men först 1859 publiceras den. År 1856 Pasteur ser mikroorganismer på en spritfabrik. År 1884 telefonen (första busringningen). År 1925, en Baird visar upp TV. År 1951, P-piller utvecklas.  År 1953 modellen av DNA, 1967 första hjärttransplantationen, 1969 månlandningen.

Västerbro avslutar med År 2013: En rapport från Internationella valutafonden anger att "u-ländernas" BNP har blivit lika stor som "i-ländernas". 

Åren i fetstil är: 1782 f.Kr, 509 f.Kr, 333 f.Kr, "År Noll", 622, 868, 1336, 1347, 1455, 1492, 1665, 1789, 1833, 1859, 1919, 1989.

Några av Västerbros lästips:

Yuval Noah Harari. Sapiens. En kort historik över mänskligheten (2015). År 1782 f.Kr och 2013.

Andrew Robinson, The story of writing, (2007)

Eva Queckfeldt, Romarriket. Den romerska republiken. (2014).

Bengt Liljegren, Alexander den store (2005)

John Keay, India: A History (2000) och China: A History (2009), 

Bryan Ward-Perkins, The Fall of Rome and The End of Civilization (2005)

Hugh Kennedy, The Great Arab Conquests (2007)

Frances Wood och Mark Barnard, The Diamond Sutra, (2010)

David Morgan, The Mongols (2007)

Clive Ponting, Gunpowder, (2005)

P.C. och F.L McKissack, The Royal Kingdoms of Ghana, Mali and Songhay (1995)

Paul Johnson, The Renaissance (2000)

Robert Ross, A Concise history of South Africa (2008)

James Gleick Isaac Newton (2003)

David Brion Davis, Inhuman Bondage (2006), år 1833

Thomas Hylland Eriksen Charles Darwin (1999)

Per T. Ohlsson, Svensk politik (2014)

Peter Mansfield, A History of the Middle East (2013)

John Lewis Gaddis, The Cold War (2005)

Mandelblom och andra smarta växter

Såg mandelblom på senaste hundpromenaden vid gula stigen i Valsätra. Våren kantas av blommor. Första tussilagon 14 mars (men fann en tussilago blommande även 1 maj), blåsippa 1 april, gullviva 25 april, och i mängder kring 20 maj. Kungsängsblomma. Och nu mandelblom och midsommarblomster. Häggen har blommat ut men syrenerna blommar som bäst.

Stefano Mancuso är professor i växternas neurologi vid universitetet i Florens. Jag läser med glädje hans bok "Växtrevolutionen", utgiven på svenska av Bazar förlag 2019, i ett fint utförande. Originalet är från 2017, med undertiteln "Le piante hanno già inventato il nostro futuro".

Det roligaste med boken är de fina porträtten av de märkliga aktörerna. Det är Mimosa pudica som lär sig att spara på krafterna och inte slå ihop sina blad i onödan när upprepade störningar visar sig vara ofarliga. Chimären Florens-Bizzarria som är en genetisk kombination av suckatcitron och pomerans, och på samma planta kan få tre olika frukter, beskriven redan 1674 och sedan försvunnen. Men återupptäckt i Toscana och kan idag beskådas i de historiska trädgårdarna i Florens. I själva verket är alla knoppar hos växter genetiska kombinationer även om de inte skiljer sig åt så tydligt. Ett träd är en koloni av upprepade likartade byggstenar och inte en individ på det vis som ett djur är.

Ännu roligare är lianen Boquila trifoliata, som härmar bladen på den växt den klättrar på. Samma växt kan till och med ha olika form på bladen om den klänger omkring på flera olika växter. Fenomenet är ett exempel på mimikry, att härmas som en kameleont. Många växter gör det, som vitplister som liknar brännässla (Bates mimikry) men få växter kan anpassa sina blad medan de växer. Mancuso spekulerar i att boquilan har ett slag synsinne, och kan använda det för att synas så lite som möjligt och rent statistiskt kommer då en växtätare att välja värdväxtens blad och inte kunna specialisera sig på ett äta boquila.

En annan form av mimikry är Vavilos mimikry. Vavilov var en framstående rysk botaniker (1887-1943) som beskrev hur växter som förekommer bland kulturväxter kan selekteras att likna dem för att bli odlade. Råg var tydligen ett ogräs från början, vars frön hamnade bland vete och korn och då sorterades bort. Bara de rågfrön som liknade vetekorn blev kvar. Först när bönderna flyttade norrut kom den härdigare rågen att ses som ett sädesslag i egen rätt. 

Huvudpunkterna i boken är två. Den ena är lite batesonsk. Mancuso menar att det går att beskriva växters beteenden med begrepp som tydliggör hur deras typ av intelligens leder till anpassning, fast på ett decentraliserat vis utan en centralt placerad hjärna som styr. Han skriver t.ex. om växters minne. Jag tycker att han lyfter fram att alla självorganiserande system kan beskrivas som ett "mind" på det vis som Gregory Bateson gjorde.

Den andra punkten är att växter kan bidra med olika typer av lösningar på problem. Dels visar han hur man kan härma växters lösningar inom t.ex. robot-teknik, arkitektur och decentraliserat beslutsfattande. Han avslutar med att diskutera att salttåliga växter kan bidra med lösningar kring hur saltvatten kan användas, och så propagerar han för odling på havet i anläggningar som avsaltar vatten av sig själva. Mancuso är teknikoptimist men på ett väldigt trevligt vis.

Anmärkning 2021-08-13. Det finns en tidigare bok av Stefano Mancuso som är översatt till svenska, från en italiensk utgåva 2013: "Verde brilliante". Det är rätt mycket samma tankegods som boken ovan. Det som jag minns bäst av denna boken är beskrivningen av ett rotsystems förmåga att sprida ut sig som en svärmintelligens i stil med hur en stor flock starar kan styras av att varje individ följer några enkla instruktioner. I roten är det rotspetsarna som fungerar som fristående styrpunkter. Mancuso och medförfattaren Alessandra Viola gör även historiska utblickar där Darwin är föregångare. Charles Darwin var först med att beskriva rotspetsarnas sinnesorgan och formulerade det som nu kallas "the root-brain hypothesis", tillsammans med sin son botanikern Francis Darwin, i boken "The power of movements in plants" från 1880. Redan Linné skrev en liten avhandling 1755 om växternas sömn men var då för tidigt ute för att få gehör för tankar om växters beteende.

Mandelblomman (Saxifraga granulata L.) är väl inte smartare än någon annan växt. Jag förstår att Mancuso valt begreppet "växters intelligens" för det som är exempel på vad komplexa adaptiva system kan åstadkomma, det som Gregory Bateson kallar för "mind". Det blir mer säljande att tala om intelligens och särskilt intressant blir det när det rör sig om modulära interaktioner, likt det som sociala bin och myror har. För mig är "intelligens" ett kulturellt begrepp, kopplat till olika typer av mätningar som inte alls är relevanta för växter.

Just mandelblommans kulturella styrka ligger nog i dess poetiska namn. Men jag gillar blommor i släktet Saxifraga, det är vackra växter. Saxifraga betyder stenkrossare och kommer av att man ansåg att extrakt av dessa växter kunde bota njursten. Det var mest gammalt dåligt analogitänkande - den så kallade signaturläran - man tyckte bladen såg njurformade ut och att det skulle vara ett budskap om läkekraft. Stenbräcka för släktet och mer specifikt knölbräcka är dock kraftfulla namn för mandelblomman, som gärna växer så till att man tror den spräckt en berghäll.

Anm 2022-07-23: Radioprogrammet Besserwisser i P1 hade ett program 2022-07-14 om växternas sinnen. Det är väldigt populärt populärvetenskapligt men bra lyssning. Och på P1s sida finns flera länkar till referenser.

Anm 2025-01-13: SVTs vetenskapens värld sänder nu två program om smarta växter.

Öppen, sluten, av Johan Norberg

 

”Jag förenar lärdomar från historievetenskapen med insikter från evolutionspsykologin för att utforska hur vi bemöter denna öppenhet" skriver Johan Norberg i inledningen till sin bok "Öppen, sluten, Hur människan skapar och förstör framsteg", Volante 2020.

Det låter som en bok man måste läsa, så det har jag gjort. Särskilt efter att ha skrivit inlägg om "open access orders" kändes det som nästa bok på läslistan. Men i denna boken är ”öppen” inte en del av den sortens institutionell ekonomisk teori som jag skrivit om, utan Norbergs ”öppen” är ett mycket vidare, närmast metafysiskt, begrepp.

I Johan Norbergs beskrivning är öppenhet något som kan hittas i alla samhällen och är mera av en personlig egenskap. Som samhällsfenomen är Norbergs öppenheten kopplad till handel, öppenhet att möta nya människor och nya idéer.  Denna öppenhet är lite besläktat med det nätverkande som far och son McNeill  har som tema i sin globalhistoria "Mänskliga nätverk". Nu är detta inte riktigt en globalhistoria utan det är mera så att Norberg väljer ut exempel ur historien som illustrerar hans tes att öppenhet är bra. Det finns en öppenhet i alla tidperioder, men den öppenhet som uppstår under den industriella revolutionen är annorlunda. Norberg nämner Karl Poppers "öppna samhälle" som begrepp, men han har själv en bredare definition av öppenhet som jag uppfattar det.

I den här boken går Johan Norberg vidare från hans tidigare bok "Framsteg" där han enbart visade grundligt att samhället är rikare och mer välmående än för 200 år sedan. Han noterar i inledningen att hans bok "Framsteg" knappt "mer än snuddade vid frågan varför  vi plötsligt åstadkom fler framsteg under de senaste tvåhundra åren än under alla de föregående tjugotusen."

Norberg menar att "Öppen, sluten" är en globalhistoria skriven med den drivande idén att globalisering är en källa till framsteg. Det är dock snarare så att boken är ett förespråkande av globalisering med illustrationer från globalhistorien.  Ska jag formulera det kritiskt så tycker jag att han ägnar sig åt körsbärsplockning, alla hans exempel stödjer hans tes. Det blir lite enahanda. Ibland går han till överdrift. Men jag kanske missförstår hans humor, det måste plockas ut vissa fakta för att få till det. Djingis Khan kan då beskrivas som en öppenhetens föregångare och proto-latte-liberal. Lite svårsmält för mig. Jag skriver en blogg som har med staden Merv i rubriken som symbol för hur kunskap kan raderas ut. Djingis Khans arméer kanske var föredömligt effektiva tack vare öppenhet och meritokrati men för Mervs del ledde mötet med dem till stadens utplåning.

 

Men det är ofta bra läsning. Inledningen om ismannen Ötzi är medryckande och illustrerar det omfattande utbyte av produkter som fanns redan för 5300 år sedan. Och det våld som förekom, Ötzi blev dödad på ett våldsamt vis. 

Norbergs beskrivning av Songdynastins Kina är intressant. Han landar i att de var nära att starta en industriell revolution men att först mongolernas invasion och sedan digerdöden var yttre påfrestningar som gjorde att en tidigare öppenhet ledde till slutenhet under Ming-dynastin. 

 

Jag tycker en del av de evolutionspsykologiska forskningsresultaten han refererar är viktiga. Det är tydligt att han läst en hel del av Jonathan Haidt som jag skrivit om tidigare.

 

Jag får för läsningen skulle också accepterar att han skriver med det uttryckliga motivet att visa att liberal, demokratisk kapitalism och global frihandel är den bästa samhällsordningen vi känner till. En begränsning är att han verkar se detta som ett slags resultat av olika personlighetsdrag. Vissa människor är "nollsummespelare" och kan inte se "vinn-vinn situationer". Jag saknar ett resonemang om hur enskilda människors psykologi står i förehållande till hur samhällsordningar organiseras. 

 

Jag uppfattar Johan Norberg som en idealist, han menar att hur folk tänker utgör grunden till hur samhället organiseras. De mer strukturella och materialistiska orsakerna till hur samhällen är beskaffade blir underordnade. Det hindrar inte att jag gillar hans beskrivning av hur upplysningen kunde uppkomma genom att de oupplysta despoternas samhällen (de "slutna samhällena") av en slump misslyckades med att hålla tillbaka de öppna krafterna. Även i en strukturell beskrivning av hur de moderna samhällena uppstod tror jag slumpen spelar en ganska stor roll. Jag har svårare för att han undervärderar betydelsen av uppkomsten av opersonliga relationer och respekt för gemensamma regelverk. Kanske passar inte vikten av den reglerande byråkratin in i Norbergs bild av det "öppna samhället". 

Det hindrar inte att Norberg förespråkar en koldioxidskatt som lösning på klimatfrågan. En dag, menar han, kommer tillräckligt många att inse att en global koldioxidskatt är en "vinn-vinn"-situation. Det är fördelen med en idealistisk syn, bara tillräckligt många övertygas så kan det bli så. 

Efter att ha läst "Världen själv" av Ulf Danielsson, del 2 fria viljan

I förra inlägget skrev jag några kommentarer till Världen själv" av Ulf Danielsson (Fri Tanke förlag 2020) i form av en ordlista och här tänkte jag fortsätta med det.

Medvetandeteori. Ulf Danielsson betonar att vi ännu inte har någon modell som går att grunda på fysik som beskriver medvetande. Han innefattar då medvetande inklusive självmedvetande. Jag gör en skillnad i begreppen som är att jag använder ordet medvetande för flera typer av "självupprätthållande loopar som behövs för levande system". Svenska språket är inte till någon bra hjälp här eftersom vi vanligen kallar de mentala processer som pågår utan att självmedvetandet är inkopplat som omedvetna. Lite bättre blir det om man sätter medvetande i motsats till ordet medvetslös, det är mycket mer än självmedvetandet som stannar av i en kropp som är medvetslös. Självmedvetande är det ordet jag använder för de mentala processer som "självet" är medvetet om. Kruxet är, som som förklarades i förra inlägget, att det inte finns någonting oberoende från den fysiska processen i kroppen som är "självet". Fysikalisten vidhåller att "självet" finns i kroppens processer och kan beskrivas av dessa. 

För att vara fullständig så måste jag tillägga att jag gillar Batesons begrepp "mind" som har en vidare definition än medvetande, men det är inget som Ulf Danielsson skriver om.  

Här vill jag nu begagna mig av Magrittes pipa. Hans bild av en pipa är inte en pipa. Det är en bild av en pipa. Om man så vill en modell av en pipa. Men bilden är en verklig avbildning av en verklig pipa.(vad jag vet, jag har inte sett originalen i verkligheten, vare sig pipan eller tavlan). När vi ser den uppstår ett medvetande av en "bild av pipa", dvs en mängd omedvetna processer av intryck som sållar bort brus och vaskar fram en kombination av tillstånd i hjärnan som är kopplade till vad självmedvetandet sedan sammanfattar som t.ex.  "jag såg en bild av en pipa med en text under, det måste ha varit Magrittes pipa." Detta är en efterrationalisering, men en ganska bra sådan. 

Jag röker inte själv pipa så jag har ingen första persons erfarenhet av piprökning. Men jag inser att den påverkan på medvetandet som en bild av en pipa ger är väldigt skild från att själv röka tobak. Förutom alla sinnesintryck så får man då i sig några tusen olika kemiska ämnen varav flera påverkar de reaktioner i kroppens som utgör underlag för medvetandet och därmed bidrar till upplevelsen. Man blir också en del av en tradition av piprökande som ger en mängd associationer. Jag kan genom analogi med andra upplevelser jag har ändå bilda mig en vag idé om vad det är att vara piprökare. Detta följer av den "evolutionära epistemologin" från förra inlägget, det finns något gemensam i att vara en människa i en kropp som gör att vi kan förstå olika upplevelser när vi får dem beskrivna. Jag kan inte föreställa mig hur det är att vara fladdermus eller bläckfisk.  

Vetenskapsteori. Baserat på ovanstående tre delar; en verklighetsbeskrivning, en kunskapsteori och en medvetandeteori, så har man tre pusselbitar till en begriplig vetenskapsteori. Det som fattas är de sociala teorier som förklarar hur många självmedvetanden gemensamt skapar modeller. Det får jag återkomma till. Jag gör bara en kort notering om att man gärna lite enkelt kan tala om att det finns "fakta". Det gör det självklart men ofta nog har man inte klart för sig hur mycket teori som ligger inbakat i det som man uppfattar som fakta. Historikerna har som en uppgift att hålla reda på fakta. Googla t.ex. på "piprökningens världshistoria" och fundera över vilka fakta som finns. Eller försök ta fram fakta kring Magrittes betydelse för konsthistorien. Inse sedan att fysikern Ulf Danielsson talar om att även naturlagarna är modeller av verkligheten, visserligen väl utprovade sådana, men infogade i de teorier som vi för närvarande håller för mest sannolika. Det betyder givetvis inte att "alternativa fakta" är likvärdiga, dessa är grundade på mindre sannolika teorier, medvetna lögner eller rena hugskott. 

Fri vilja. Sista kapitlet i Ulf Danielssons bok heter "Det finns ingen fri vilja". Då han väljer att definiera fri vilja som något som kräver en icke-materiell själ blir det en naturlig slutsats, han skriver "om man föreställer sig en fri vilja i den gängse bemärkelsen måste man föreställa sig en själ". Men jag förstår inte varför man måste ha en sådan definition av "fri vilja". Är man strikt determinist och menar att allt är förutbestämt av universums utgångsvärden och ingen slump alls existerar då finns ingen plats för en fri vilja, annat än som en slags illusion. Men vad jag fattar så är Ulf Danielsson inte så deterministisk, och då menar jag att det öppnas ett utrymme för att självmedvetandet kan utöva något som kan kallas fri vilja. Den självmedvetna hjärnan kan med viss ansträngning träna det övriga medvetandet att utföra vissa uppgifter med ökad sannolikhet. Den fysikaliska basen för detta känner vi inte till men eftersom vi inte vet hur självmedvetandet uppkommer förstår jag inte varför just denna verksamhet hos självmedvetandet inte skulle finnas. 

Tidigare inlägg om fri vilja 25 februari (utifrån ordet håg) och 2 april 2018 och om determinism 5 april 2018.

Anm 2023-11-11: Lite oväntat har ekonomibloggen Econtalk en del inlägg om den fria viljan. T.ex. har Russ Roberts ett samtal med neurovetaren Robert Sapolsky som är en riktig determinist. Mycket underhållande, särskilt som jag tycker att Russ Roberts ganska övertygande visar hur fel Sapolsky har. Vilken inte hindrar att Sapolsky nog är en viktig referens att följa upp. På svenska finns "Varför beter vi oss som vi gör?", engelskt original "Behave" från 2017.

Mer intressant är en bok av antropologen och neurovetaren Terrence W. Deacon: "Incomplete Nature, How Mind Emerged from Nature", 2012. Deacon använder begreppet "self" för det som Bateson kallar "Mind", om jag förstått rätt. Med Deacons definition har allt levande har ett "själv" medan det högre medvetandet som människor har kallar Deacon för ett subjektivt själv. Med denna begreppsapparat kan han då beskriva ett själv som aktör ("self as an agent"). Hans övergripande begrepp för detta är "teleodynamics". 

Efter att ha läst "Världen själv" av Ulf Danielsson, del 1 fysikalism med kropp

"Världen själv" av Ulf Danielsson (Fri Tanke förlag 2020) är en bok som redogör för en  verklighetsuppfattning som är sympatisk. I den mån jag begriper den så håller jag med om allt, utom möjligen sista kapitlets sätt att beskriva den "fria viljan".

Mycket kort sammanfattat som jag förstått det: verkligheten finns och är en enda men mycket stor och vi kan inte se allt, i vårt medvetande finns det modeller av de delar av verkligheten som vi uppfattar, självmedvetandet är en produkt av samma verklighet. Självmedvetandet skapas i en kropp och är beroende av den, och en produkt av en lång biologisk evolution. Självupprätthållande loopar som behövs för levande system kan inte simuleras, dvs det går inte att programmera en maskin till att ha ett självmedvetande.

Så långt är jag med även om jag inte förstår alla skälen för denna beskrivning. Att matematik måste vara självmotsägande och att det finns icke beräkningsbar matematik kan jag på lekmannamässigt sätt förstå men jag har svårt att förstå hur det sedan får följder för verklighetsbeskrivningen. Jag skriver "självmedvetande", det gör inte Ulf Danielsson, möjligen för att han inte skiljer på medvetande och självmedvetande.

Svårast att acceptera för mig är att Ulf Danielsson skriver "Fri vilja är en approximation som spelar en roll inom en specifik modell",  "med begränsad praktisk användbarhet". Kanske måste en fysiker tycka så för att inte misstänkas för att tro att den "fria viljan" kan styra materien. Men jag tycker att det finns skäl att beskriva delar av det som självmedvetandet åstadkommer som "fri vilja". Har man väl bestämt sig för att självmedvetandet är något som kan skapas i en materiell värld så är det väl rimligt att beskriva upplevelsen av möjlighet att välja och därmed också upplevelsen av moraliskt ansvar för sitt val som en del av den världen. Jag finner det väldigt opraktiskt att hävda att det inte finns någon fri vilja.

Det blir två inlägg av detta. Jag gör en liten ordlista med referenser tillbaka till tidigare inlägg för att tydliggöra stegen i tänket ovan.

Verklighetsbeskrivning. Ontologi. Läran om varandet. Att verkligheten finns och att allt i den har en materiell bas är en ontologi som Ulf Danielsson omfattar och kallar fysikalism, jag kallar det för materialism. Det finns kanske nyanser mellan de två orden men avgörande är att denna ontologi är en monism, allt som finns går ytterst att härledas tillbaka till fysik. Ämnet fysik idag är fortfarande inte i närheten av att kunna förklara allt som finns, men i princip är allt fysik.

Jag tror det finns en språklig fördel med ordet "fysikalism". När man googlar på materialism så får man ibland förklaringar som att "världen endast innehåller materia som existerar oberoende av oss" och då har man redan trillat i fällan att tala om ett "oss" som skulle vara något annat. Poängen med denna monism är att "vi" är del av en fysik, fast en mycket komplicerad sådan, som klarar av att beskriva mentala fenomen.  

För att lite skämtsamt klargöra att man kan vara materialist utan tro att det finns något "mekaniskt" i mentala tillstånd så hittade jag på begreppet "icke-materialistiskmaterialism" i ett inlägg. Det finns ett begrepp "icke-reduktionistisk fysikalism" som kanske ska användas här. Jag uppfattar det som att Ulf Danielsson inte tar ställning. Han är helt tydlig med att dagens kunnande inom fysik inte räcker till men öppnar för möjligheten att en framtida fysik ska kunna redogör för mycket mer. Frågan är hur man ska se på olika emergenta fenomen, dvs sådant som uppstår på högre logiska nivåer i ett system och är svåra att beskriva med hjälp av de lägre nivåerna. Jag tror att de begränsningar i matematiken som han talar om innebär att det inte alltid går att reducera allt, medan Ulf Danielsson nog menar att det vet vi helt enkelt inte idag eftersom det kan komma "ny fysik".  

Kunskapsteori. Epistemologi. Läran om vad man kan veta. Att det vi tycker vi vet om världen är modeller av den som är beroende av våra sinnen och kroppsliga närvaro i världen är en kunskapsteori. Ulf Danielsson klargör att även de naturlagar som han använder är sådana modeller, de finns inte i världen. "Kartan är inte verkligheten". Nu är det kartor som Ulf Danielsson laborerar med inte var mans terrängkartor, utan det är avancerade matematiska beskrivningar av universum och dess partiklar. Skönt att få läsa är att man kan strunta i den matematiska slutsatsen att varje alternativ händelse ger upphov till ett parallellt universum, visst är det en modell men inte någon man måste leva sig in i. Även kvantmekanikens problem med att det behövs en "mätning" har Ulf Danielsson en hållning till som jag finner praktisk. Kvantmekanikens"kollaps" sker i partiklars ständiga växelverkan (sidan 42). Han skriver "om vi struntar i att mäta skulle världen vara helt deterministisk". Det tolkar jag som att eftersom världen mäter sig själv genom partiklars växelverkan så framstår världen som genuint slumpartad. Men läs boken, här är det svårt att hänga med.

Viktigt för Ulf Danielssons kunskapsteori är att matematiken inte kan vara en komplett beskrivning av världen. Har man en god vän (Max Tegmark) som skriver böcker på temat "allt är matematik" är det ett ställningstagande, för de flesta är det annars inget problem. Men bevisföringen här är inte så enkel. Ett lästips är att läsa "Gödel. Escher, Bach" av Douglas Hofstadter, om man är intresserad av hur fullständiga betydelsebärande system med förmåga att syfta tillbaka på sig själva måste orsaka paradoxer.

Istället vill Ulf Danielsson betona kroppens förankring i verkligheten, dvs han har en biologiskt inriktad epistemologi. Detta ser jag som en "evolutionär epistemologi". Referensen i boken är "Philosophy in the flesh" av Mark Johnson och George Lakoff, som jag inte läst. En annan referens är Maurice Merleau-Ponty som jag försökt läsa utan större framgång, han var fenomenologiskt inriktad fransk filosof och det borgar för att det ska vara svårläst. Men grundtanken, att vad vi vet om världen är någorlunda korrekt därför att vi är biologiska varelser som överlevt i denna världen över tid, är lättbegriplig och praktiskt viktig. Men i en värld som allt mer består av "icke-biologiska" lösningar på samhällsproblem så kan vi få problem. Ulf Danielsson varnar oss för en övertro på AI, inte för att den skulle förstå världen bättre och därmed bli ett hot, utan för att vi tror att den kan göra det och låter AI fatta beslut som blir verklighetsfrämmande. Det liknar den varning som Yuval Noah Harari fört fram och som jag kallat "anti-dataism" men som borde få heta något mera framåtsyftande.

Fortsättning om medvetandeteori och fria viljan i nästa inlägg