En skiss till Big History, del 1, Urtiden

 Jag tänker att jag kan göra en skiss till en Big History som delvis bygger på tillbakablickar på gamla inlägg och delvis på ny läsning av bl.a. Jesper Hoffmeyers böcker. Denna historieskrivning utgår från en ontologi som jag kallar "icke-materialistisk materialism" som beskrivs i inlägg 11 mars 2017. Där förklarar jag lite om vad jag menar med denna uppenbart paradoxala etikett. Just då var jag inne i ett märkligt indiskt sammanhang, men huvudpunkten är att det är en materialistisk monism. Som det mesta jag tar upp nedan behöver jag lägga mer tid på att följa tankegångarna på ett mera redigt vis. 

Big History som begrepp nämner jag i inlägg 24 sep 2017. 

I denna Del 1, "urtiden", tar jag upp all tid fram till den nuvarande eonens start med Kambrium för 539 miljoner år sedan. Definitionsmässigt börjar urtiden vid jordens bildande för drygt 4,5 miljarder år sedan, medan Big History börjar med Big bang.

Materialism

Man kan förhålla sig agnostisk till både Gud och världen. Det är nog så att det inte går att veta säkert att någonting finns. När jag är agnostisk i förhållandet till Gud så är jag egentligen ateist, men utan aktivt intresse att tvista med de religiösa. Vad gäller den materiella världen ser jag enbart skäl att tro att den finns där, även om jag inser att jag enbart kan erfara den genom mina sinnen. Framförallt ger mig en tro på en reell materiell värld en enkel väg till intersubjektivitet. När olika organismer stöter på något ute i världen uppfattar de fenomenen olika men dem tvingas förhålla sig till dem, för dem finns där. Och vi har alla anpassats till denna värld, och därför är vår bild av den någorlunda bra. Jag har kallat denna epistemologi för evolutionär i inlägg 26 mars 2017.

Grundbeståndsdelarna i den materiella världen är tid/rum och partiklar/energi (eller något annat som fysikerna räknar ut). I några inlägg kring oktober 2017 försökte jag beskriva några aspekter av kvantfysiken och relativitetsteorin men intrycket är att fysikerna inte har någon sammanhängande förklaring av hur allt hänger samman.

Man kan se väldigt långt tillbaka i tiden. Radioblixtar är kortvariga astrofysikaliska fenomen och nyligen såg man en sådan blixt som färdats i 10 miljarder år beräknat på dess rödförskjutning. Wikipedia har givetvis en lista på äldre grejor i rymden. Det observerbara universum anses vara cirka 13,8 miljarder år gammalt. Eftersom universum expanderar (enligt standardmodellen Lambda-Cold Dark Matter) är universum mycket större än en radie på 13,8 miljarder ljusår. 

Den materiella basen för de historiska förhållandena är grundläggande. En Big History kan skrivas med grundtemat att energi förflyttar materia i rummet genom tiden. Men det händer annat också.

Energin är nödvändig för att skapa möjligheter till ordning. Termodynamiken är en del av fysiken som baserar sig på klassisk newtonsk fysik och verkar inte fullt så osammanhängande. Till och med svarta hål verkar följa termodynamikens andra lag. Att universum i det långa loppet slutar med total entropi tycks vara ofrånkomligt och så slutar all "Big History".

Icke-materialistisk ....

Vid en viss tidpunkt på jorden så uppkom liv. Med tillräckligt mycket energi och tid till förfogande kan system uppkomma där entropin minskar och osannolika former av ordning uppkommer. Man bedömer att det skulle ha skett för ca 4,1 miljarder år sedan. Fina namn på de olika geologiska tidsperioderna har jag tagit upp i inlägg 19 sep 2017.

I sin enklaste form var livet någon form av självreproducerande komplexa adaptiva system, inneslutna i ett membran. Dessa enkla livsformer hade en anpassningsförmåga baserad på feedback-loopar. På svenska heter det återkopplingsslingor.

En grundläggande beståndsdel för att en sådan återkoppling ska kunna bidra till att styra en organism kan kallas för ett "tecken". Ett tecken är en "symbol" som via en uttolkning informerar om något. Inom biokemin kan det vara receptorer som reagerar på halten av en signalsubstans. Flöden av materia och energi kan därmed omdirigeras, på ett vis som beskrivs av icke-materialistiska begrepp som tecken och mönster av reglermekanismer. För att en cell ska fungera krävs en rad sådana teckentolkningssystem. I något läge blev DNA den molekyl som av cellens övriga maskineri kunde uttolkas och styra organismens utveckling. DNA blev den digitala beskrivningen till de proteiner som skapar cellens analoga flöde. 

Det blir en kvalitativ skillnad mot fysikens interaktioner. Även om livet baseras på materiella beståndsdelar, så blir komponenten av det jag kallar icke-materiell styrning allt större. Livet uppkommer när den kemiska autokatalysen innesluts i en protocell som har möjlighet att anpassa det som innesluts till förändringar i omgivningen utanför och sedan reproducera detta. Denna anpassning kan ses som en mycket basal inlärning.

Att studera biokemi och biologi som en lära om tecken beskriver Jesper Hoffmeyer i boken "Livstecken" från 1997 (på danska 1993). Hoffmeyer är en av de som skapat en skolbildning kring begreppet biosemiotik. En av föregångarna, Gregory Bateson, har jag tagit upp i inlägg 28 april 2018. Det "icke-materialistiska" tänket förklaras med biosemiotiken, en beskrivning som är grundad i materialism men visar på kodernas och kommunikationens betydelse för att förstå livets materia.

 Membranets betydelse

Det äldsta livet var encelliga organismer som var föregångare till det som idag finns som kallas arkéer och bakterier. Arkéernas cellmembran består av lipider som skiljer sig från vanliga bakterier som har lipider med två huvudbeståndsdelar, opolära fettsyror och en polär del. Arkéernas eterlipider är annorlunda uppbyggda och har omvänd stereokemi mot hos bakterier och eukaryoter (organismer med cellkärna, dvs med flera membraner inuti cellen). Både arkéer och bakterier har DNA.  Självreproducerande miceller och vesiklar bildades säkert i många olika former, men de vesiklar som kom att använda RNA och DNA blev effektivast och evolutionen hade sedan sin gilla gång.

Livet kan ha uppkommit flera gånger, rapporterade vetenskapsradion i P1 den 10 oktober 2026, med minst två olika grundlösningar som sedan kombinerats.

De äldsta fossilen är från ca 3,7 miljarder år sedan, hittade i Australien och på Grönland. För att läsa mer om detta, sök t.ex. på "vesicle-like globules" och "stromatoliter". Stromatolier byggs upp av encelliga bakterier som cyanobakterier. Cyanobakterier har interna friflytande lameller som är föregångare till växternas kloroplaster.

Evolutionens gång kan följas även i detaljer. Världens idag vanligaste protein, RubisCO, som fixerar koldioxid, har en lång historia som man kan försöka utreda. Klart är att fotosyntesen var en oerhört framgångsrik modell för autotrofa organismer.

De membran som omsluter en cell är det som skiljer ut organismen från omvärlden. Först med uppkomst av celler finns det ett inuti och ett utanför i världen.

Celler inuti celler och flercellighet

Med tiden utvecklades celler med cellkärnor (eukaryoter), troligen genom arkéer som inkorporerade  bakterier, för cirka 2 miljarder år sedan. Även andra mikrober flyttade in, till exempel är mitkondrierna. 

Senare uppkom även flercelliga organismer där de olika cellerna samarbetade och hade någon form av arbetsfördelning. Nu nådde informationsutbytet inom organismen en kvalitativt ny nivå, och det skapade helt nya möjligheter till anpassning. Sannolikt uppkom en rad olika lösningar som konkurrerade, de tre mest framgångsrika gav upphov till svampar, växter och djur.

Utöver stromatoliterna finns andra organismer som kan betraktas som levande fossil. I sjön Åsungen i Norge har man t.ex. hittat en flercellig organism, Collodictyon, som är en egen sorts "protist" som är det gamla namnet för "övrigt smått och gott".  För en översikt över allt liv, se till exempel Artfakta under Biota. Taxonomi är dock en vetenskap som sedan Linnés dagar kämpat med olika indelningar, som man kan roas sig med att försöka förstå. Den fylogenetiska taxonomin utgår från DNA medan den morfologiska utgår från former och strukturer. En tänkt "biosemiotisk taxonomi" skulle utgå från hur de processer som skapar anpassning kan jämföras. (Exempel artikel av C. H. Lineweaver).

En evolutionär finess är sexuell förökning, som kan ha uppkommit samtidigt med att eukaryota celler bildades. Den interna halten av syre i cellplasman kan ha spelat en roll, då celldelning genom meios (reduktionsdelning) ger en möjlighet att reparera skador på den kodbärande molekylen (DNAt eller motsvarande).

Organismer i växelverkan med miljön

De första organismerna var anpassade till den miljö som fanns men med tiden kom organismerna att omforma världen. Den mest påtagliga förändringen var att fotosyntes uppkom, först med encelliga fotosyntetiserande cyanobakterier, för cirka 2,4 miljarder år sedan, och sedan med rödalger för kanske 1,6 miljarder år sedan. Atmosfären började fyllas med syre och 1 miljard år senare uppkom ozonlagret. Detta minskade livsrummet drastiskt för anaeroba bakterier och minskade förändringstrycket från stark UV-strålning.

Solinstrålningen har ökat ca 33 procent sedan jorden bildades, men temperaturen har varit relativt konstant. Det beror på att andelen växthusgaser var högre från början men minskade, vilket över lång tidsperiod främst berodde på att koldioxidhalten minskade då fotosyntes i stor skala var på plats. Men kortsiktiga effekter berodde också på mängden metan i atmosfären.

Livets påverkan på omgivningen skedde först i liten skala men mellan 2,4 - 2,1 miljarder år sedan minskade andelen växthusgaser och skapade en istid kallad Huron-istiden, den första istiden man känner till. Växelverkan mellan liv och miljö påverkade inte bara atmosfären utan också havens sammansättning och skapade nya typer av sediment som blev till bergarter, något som blir ännu mer betydelsefullt senare när biomassa med kalk blir större . Just den fennoskandiska skölden är väldigt gammal. Livet finns även djupt ner i berget. Urberget innehåller fossil av mikroorganismer. Sök gärna på "deep biosphere".

Senare efterföljare till de organismer som överlevde denna första istid skulle drabbas av kyla igen. Den värsta köldperioden (populärt men kanske överdrivet kallat "snöbollsjorden") fanns under perioden Kryogenium 720-635 miljoner år sedan. 

Organismer som anpassade sig till den ökade syrehalten och alla förändringar kopplade till den frodades sedan, främst i grunda hav och sjöar. Flercelliga eukaryoter är kända från 1,6 miljarder år tillbaka men komplext sådant liv etablerades på allvar först efter den kalla Kryogenium för cirka 635 miljoner år sedan. Detta är vid urtidens slut, en period som kallas Ediacara, (som tidigare hade namnet Vendium). Fossil finns utställda på museum i södra Australien. 

Engelska wikipedia har en fin "Timeline of life". Urtiden som period avslutas då växelverkan mellan livet och materien har skapat förutsättningar för stora, komplexa, flercelliga, vattenlevande organismer vilket skapade förutsättningar för en enorm diversifiering av arter, det som kallas den Kambriska explosionen. Definitionen är satt till de tidigaste spåren av gångar åstadkomna av en slags mask, Treptichnus pedum, för 538,8 miljoner år sedan. 

Vad jag kortfattat försökt betona är de mönster som livet skapade, dels internt inom cellerna och dels externt i växelverkan med omgivningen. 

Världskartans projektion

Världskartan har hamnat på nyheterna. FN har beslutat om en rekomendation att använda en viss projektion, "Equal Earth projection", i sammanhang där det är lämpligt att den relativa storleken på landytor blir någorlunda korrekt. Beslutet togs den 4/9 2026. Det är bara en rekommendation. Min gode vän Björn påpekade att FNs flagga har en projektion som utgår från Nordpolen. Den kallas en azimutal projektion (azimuthal equidistant projection) och den projektionen ger rätt vinklar från den punkt du står men formerna utåt kanterna långt från startpunkten blir väldigt märkliga. Inget tyder dock på att FN tänker byta ut sin logo

Lite känns det som att de vill slå in en öppen dörr. I nyheterna framställs beslutet som en reaktion mot för stor användning av Mercators cylindriska projektion. Visst används Mercator-projektionen ofta men det är en bra projektion eftersom alla meridianer är raka, vertikala linjer och alla vinklar blir då rätt. Det är 90 grader mellan meridianer och breddgradslinjerna överallt på kartan. T.ex. Google Map använder den variant som kallas "Web Mercator" eftersom man ska kunna zooma in och då är det praktiskt att norr är rakt upp, och ett mindre problem att när man zoomar ut så blir ytorna fel. 

Digitalt kan man också göra en slags "3D projection" med ortografiskt perspektiv. Dvs det ser ut som att landytorna på kanten av kartan viker av på det vis som jorden ser ut från rymden och det går att snurra runt på den digitala bilden som om det var en jordglob. Det perspektivet är känt sedan gammalt, redan trigonometrins grundare Hipparkos (190 f.Kr - 125 f.Kr) kände till de matematiska förutsättningarna för en sådan projektion. (azimuthal ortografisk projektion)

Vid polerna blir ytfelet extremt i en Mercatorprojektion. Polerna är punkter men på kartan täcker de hela övre respektive nedre kanten av kartan. Vanligen tar man inte med hela jorden, i syd kan man skära bort ganska mycket men i norr är det svårare. Vilket också då kan framstå som orättvist, södra halvklotet får bara ta upp en tredjedel av kartan.

Man ska också bestämma sig för vad som ska vara mitt på kartan. Mercator själv satte mitten ungefär vid Kanarieöarna på sin världskarta från 1569. 

Varianter på Mercatorprojektion används för kartor som ska visa tidszonerna, en sådan projektion kallas Millers projektion. Ofta väljer man då Greenwich-meridianen (noll-meridianen från 1884) nära mitten men för att komma hela jorden runt så hamnar mitten lite åt det håll där man visar 180-meridianen (antimeridianen). Det finns givetvis Stilla havs-centrerade världskartor också.

Men på alla dessa kartor är ytfelen stora, och länder i norr som Ryssland, Kanada och Sverige ser jämförelsevis mycket större ut än länder vid ekvatorn. Det gör dessutom att det finns mer plats att skriva ut ortnamn i norr vilket också kan kännas missvisande.

Det är detta som "Correct the map"- rörelsen vill göra mera välkänt. https://correctthemap.org/. Equal Area-projektioner av olika typer kompenserar för dessa ytfel och ger då en mer rättvisande bild. En jordglob är givetvis ännu mera rättvisande, men poängen för rörelsen är att i olika pedagogiska sammanhang öka användningen av ytriktigare plana projektioner. De vill då propagera särskilt för en variant - Equal Earth-projektionen. Och med FNs beslut får man anse att de lyckats.

Det är lätt att begripa att en jordglob inte på något enkelt vis kan plattas ut till en rättvisande karta. När jag tittar i några världsatlaser jag har så använder de en mängd olika projektioner beroende på vad man vill visa. Vill man ha ytriktighet så blir meridianerna böjda och formförvrängningarna ökar ut mot kanterna.  

Wikipedia har en lång lista på projektioner. List of map projections. Även Lantmäteriet har en översikt.

Och Lantmäteriets hemsida har en bra grundkurs om kartprojektioner.

Equal Earth-projektionen hör alltså till den grupp som försöker ha helt rättvisande ytor = equal area.

Tidigare kompromisslösningar som inte är helt equal area heter sådant som Van der Grinten-, Robinson- och Winkel III-projektion. Det är projektioner som National Geographic använt och de har därmed blivit normsättande. Libers världsatlas från 2011 använder Van der Grinten-projektion och skala 1:90 000 000 (vid ekvatorn), med mittpunkten där nollmeridianen och ekvatorn korsas vid punkten "Noll" i Guineabukten. Den punkten kallas tydligen "Null Island" av kartprogrammerare, och utgör centrum i Natural Earth Projection från 2008.

Alla projektioner har för och nackdelar. På You Tube förklarar skaparna av Equal Earth-projektionens för och nackdelar på ett trevligt, men möjligen partiskt, vis. Det är ett föredrag av Tom Patterson m.fl. för NACIS, the North America Cartographic Information Society.

Deras tes är att detta är den bästa kompromissen som behåller en karta med hela kanter och som är helt area-neutral (dvs utan flikar, det går att göra bättre ytkorrekta projektioner om man klipper i jordgloben, t.ex. Boggs eumorfiska projektion eller Dymaxionkartan). Men eftersom Equal Earth inte kompromissar med ytorna måste formerna på landmassorna dras ut, medan kompromisskartor som Robinson-projektionen och Natural Earth kan se lite mer formmässigt korrekta ut. Möjligen kan man säga att Equal Earth är politiskt mera korrekt eftersom alla får rätt area, men då kommer man in på hur gränserna sedan visas på kartan och det diskuterar jag inte i detta inlägg.

En tydlig skillnade mellan kompromisserna Robinson och Winkel tripel är att Robinson har raka latitudlinjer medan Winkel III böjer dem. Den äldre van der Grinten var enklare att rita manuellt då den byggde på cirkelbågar, de senare är matematiska kompromisser som måste räknas fram.

Natural Earth Projection ligger som ett allmänt tillgängligt dataset. Equal Earth bygger på dessa data.

Den viktigaste världskartan nu skulle väl vara klimatkartan över jorden. IPCC har en interaktiv lösning, som är en 3D-variant. Men IPCCS vanliga presentation är en kompromisskarta, en Robinson-projektion. Här ett inlägg som påpekar att med Robinson blir polerna jämförelsevis stora och eftersom klimatförändringarna sker snabbare där kan det vara lämpligt att välja Equal Earth istället. Rent praktiskt kan det var mycket jobb att göra sådana byten antar jag, alla mätserier måste flyttas över i nya kartframtsällningar ifall man vill kunna göra jämförelser.

Den unga generationen har nog koll på detta. Det finns roliga hemsidor som "The true size of.." som tar Mercator-projektioner och visar dem ovanpå en Robinson-projektion och så kan man jämföra direkt. (Varning för reklam på dessa roliga sidor).

Själva beslutet i FN "satte Togo på kartan" eftersom Afrikanska gruppen i FN lät dem fronta i frågan. Republiken Togo ligger kring plats 125 på en lista ordnad efter länders storlek men sin landyta på ca 54 325 kvkm, dvs Togo är större än Danmark (Grönland oräknat, Grönland är stort, 2 166 086 kvkm, lite större än Saudiarabien). Det finns ca 184 länder som har en yta större än 1000 kvkm, av totalt ca 195 länder. Sverige är på plats 56, ungefär lika stort som Marocko (utan Västsahara), Irak eller Uzbekistan.

Sammanfattning. Bra med rätt projektion för rätt ändamål, och inte fel att lyfta fram Equal Earth som en användbar variant. Och inte fel att ange vilken projektion man valt, det är inte alltid det framgår.

Vill man jämföra olika projektioner finns det hemsidor för det, en ambitiös sådan är "Compare Map Projections":

https://map-projections.net/compare.php?p1=robinson&p2=equalearth&sps=1

Är inte Hufnagel III den bästa Equal Area-projektionen? Eller Lambert Azimuthal Equal Area som EU använder (ETRS89-LAEA) i viss rapportering.

Ett aktuellt exempel där jag tycker man valt fel projektion är WMO-rapporten om färskvatten. Med en cylindrisk projektion ser det ut som att det finns mera is i norr än vad som är fallet. Vad jag kan se har de inte angett i rapporten vilken projektion de valt.

https://wmo.int/resources/publication-series/state-of-global-water-resources/2025?access-token=S4TlOy_5bLEW_DuVlXDT-BOdZi6vmARV3tMtiBAeoJg

Oskyltat i Viby och Håga

 Detta inlägg vill göra reklam för den spännande bloggen "Oskyltat". Ett utmärkt namn på en blogg, som tidigare hette Osevärdheter och publicerades på DN. Skriven av journalisten Mats Areskoug. (Och så hakar jag på med lite reklam för fornborgen i Håga.) https://www.oskyltat.se/

För att ta ett exempel från tiden runt år 1180: "Spårlöst klosterliv i Viby".

https://www.oskyltat.se/2024/06/01/sparlost-klosterliv-i-viby/

Byn Viby kan jag bekräfta är fin och man kan fika där (ifall caféet är öppet) eller på närbelägna bageriet vid Venngarns slott. Klostrens historia i Sverige är betydelsefull, vilket man kan läsa om bland annat i Maja Hagermans nya bok om Sankt Botvid. Vibybrevet är Sveriges äldsta bevarade pergamentsbrev.

Oskyltat är inte någon "världsblogg" utan begränsar sig till Sverige och några oskyltade sevärdheter utanför Sverige som har svensk anknytning. Här ett inlägg som är ett gränsfall:

https://www.oskyltat.se/2024/09/01/stenen-markerade-gransen-mot-danmark/

Vår lokala sevärdhet Fornborgen vid Predikstolen är inte längre helt oskyltad! Kommunen har dragit en markerad stig dit och kanske får fornborgen en skylt också. Naturskyddsföreningen Uppsala och några andra lokala föreningar har engagerat sig i detta.

https://uppsala.naturskyddsforeningen.se/artiklar/projektet-natur-och-kultur-i-hagadalen/

Arkeolog Thomas Eriksson genomförde en uppskattad guidad vandring till fornborgen den 14 september 2025.

https://www.raa.se/kulturarvsdagen/2025/uppland/guidad-vandring-till-predikstolens-fornborg-i-hagadalen/

Inte långt ifrån ligger en oskyltad sevärdhet: Fornsök anger L1940:2262 Stensättning, skeppsformad   8 * 3 meter.

Lite reklam för mina egna skriverier om detta: Mer om fornborgar har jag här: https://predikstolenfornborg.blogspot.com/

Anders Wijkman citerar Gregory Bateson

 I ett inlägg i DN debatt idag tar Anders Wijkman åter upp att den ekonomiska modell och logik vi sitter med idag är en fälla som kan ses som en dubbelbindning. Vi är låsta vid ständig tillväxt och därmed låsta vid ökat resursuttag och utarmning av ekosystemen. Det jag kallar en tillväxtfälla. Wijkman har outtröttligt arbetat med dessa frågor så länge jag minns. Han har deltagit i sammanhang där de mäktiga möts. 

Han avslutar med att citera Gregory Bateson:

"Världens stora problem är resultatet av skillnaden mellan hur naturen fungerar och hur människor tänker".

Citatet är från "Steps to an Ecology of Mind" från 1972.  Svårt att presentera Bateson, se ex. Kort om Bateson här. Jag har skrivit om Bateson i ett inlägg 2018, i samband med att jag skrev inlägg om självmedvetande, dvs det handlade mest om begreppet "mind".

Maja om Botvid

 Maja Hagerman har en artikel i DN idag: https://www.dn.se/kultur/maja-hagerman-botvid-var-en-av-sveriges-forsta-kandisar/

Hon har skrivit en ny bok: Botvid - den förste svensken. Sankt Botvid levde på tusentalet. År 1120 blev han dödad för sin tro, enligt legenden. Senare blev han Södermanlands skyddshelgon. 

2020 hade jag ett inlägg om Maja och Botvid.

Anm 2025-08-11. Idag har DN en positiv recension av boken.

Även SvD hade en recension, 2025-08-12, det är Dick Harrisson som skriver väl om boken.

Anm 2025-09-03: Nu har jag läst boken och den var mycket bra. Maja Hagermans språk är som alltid en glädje att få ta del av. Berättelsen blir också mera spännande än jag kunde tro, när hon beskriver maktspelet mellan Sverkar och Erikar i 1100-talets Sverige. Lite överraskande så övertygar hon mig om att årtalet 1129, då Sankt Botvids reliker flyttas till den nya kyrkan i Botkyrka, är ett viktigt årtal i historien om hur Sverige kristnades och begreppet Sverige etablerades inom ett större område. Kvinnornas roll framträder på ett för mig begripligt vis mer än i något annat jag läst. Det är namn som Margareta Fredskulla (ca 1080-1130) och Ulfhild Håkansdotter (1095-1148). Till exempel är det Ulfhild som bjuder in cisterciensermunkarna som grundar Alvastra kloster. Kul är också att se bilder på alla olika helgonstatyer av Sankte Botvid, det är uppenbart att de som gjorde statyerna hade fria tolkningsmöjligheter, bara det fanns en fisk med. Se vidare Medeltidens bildvärld.

Giftigt elände

Användningen av kemiska bekämpningsmedel i livsmedelsproduktion har länge varit ett av de stora miljöproblemen. "Nya syntetiska substanser" är ett av de planetära gränsvärdena som kraftigt överskrids. Den faktorn döptes om i 2023 års version till "novel enteties" . Pesticider är del av det som påverkar den faktorn. 

"Novel enteties" är en av fyra faktorer av de nio gränsvärdena som ligger på hög risk, de andra är utarmningen av biologisk mångfald, användning av kväve och fosfor och klimatförändringarna. Men de olika faktorerna påverkar varandra så det viktiga är att se till att alla nio håller sig inom gränserna. Hög risk innebär att vi passerat gränsvärdet rejält.

En aspekt av bekämpningsmedelsanvändning är att förutom den aktiva giftiga substansen så innehåller preparaten en rad andra ämnen som sprutas ut över åkrarna eller sprids på annat vis. Nyligen uppmärksammades att Danmark valt att förbjuda ett antal preparat som innehåller ämnen som bildar TFA som är en typ av PFAS.

PAN, Pesticide Action Network, är en organisation som arbetat länge med dessa frågor. De har bl.a. ett generellt påverkansarbete gentemot EU för att få bättre reglerat hur formuleringar bedöms och godkänns.

2025-11-24: KemI ska ompröva en del preparat pga PFAS. Växtskyddsmedel som kan bilda TFA omprövas för att skydda grundvattnet - Kemikalieinspektionen

https://www.pan-europe.info/blog/co-formulants-black-box-pesticides-toxicity 

Det bästa är givetvis att inte använda kemiska bekämpningsmedel alls, utan hitta andra sätt att odla och skydda livsmedel och material mot skadegörare. Näst bäst är att minimiera användningen och hårt reglera vad som får användas. EU har inte lyckats med det och övriga världen ligger ännu sämre till.

Det finns engagemang rörande detta. Just nu är det en nyhet att man i Frankrike fått in en miljon namnunderskrifter mot att tillåta det bigiftiga och neurotoxiska ämnet acetamiprid, vars formuleringar kan heta sådant som Assail. Substral förbjöds 2019 från att användas i Sverige, enligt KemI. Mospilan SG är fortfarande godkänt med ändrade villkor.

Åter till Methods in World History, A Critical Approach

 I juli 2022 skrev jag flera inlägg utifrån läsning av Methods in World History, en antologi från 2016 sammanställd och delvis skriven av Arne Jarrick, Janken Myrdal och Maria Wallenberg Bondesson.

Inläggen handlade mest om möjligheter och svårigheter med att införa kvantitativa metoder i studier av världshistoria, och om infografiska metoder att presentera resultat. 

Fjärde kapitlet av Eva Myrdal jämför arkeologiska metoder i fallen Sri Lanka och Sverige. En del av det materialet refererade jag till i inlägg om Sri Lanka december 2023.

Tre kapitel tog jag inte upp alls då, kapitel 5-7.

 Kapitel 5 av Arne Jarrick och Maria Wallenberg Bondesson beskriver deras arbete med att katalogisera lagar genom världshistorien. Arne Jarrick har sedan utkommit med en bok 2023 som på ett populärt vis går igenom detta arbete: "Lagarna och de mänskliga behoven: En fyratusenårig historia". Att kvantitativt försöka jämföra lagar från olika tider och platser innebär givetvis stora metodproblem. Hela upplägget blir beroende av en typ av kategorisering som måste vara väldigt översiktlig ifall den ska passa till alla typer av historiska samhällen. De redovisar sådan kritik och hur de bemöter den. De presenterar också en infografik som är lite kul att fundera över men som jag tycker i stort belägger det jag redan tror mig veta. Överlag var det så jag minns boken, som jag läste för ett år sedan och som då inte resulterade i något inlägg. Vad jag begriper har de åstadkommit en gigantisk sökbar databas över lagtexter, något som i sig måste vara en bedrift. Mera intressanta resultat kan säkert komma ur detta.

Kapitel 6 är skrivet av Rikard Warlenius, lektor i humanekologi vid Göteborgs universitet. Det är rimligen samme RHW som jag recenserade en bok av i oktober 2024, efternamnet Hjorth kanske tillkom efter 2016. I kapitlet redogör han för ett exempel på studier som kombinerar ekologisk-ekonomisk historia med världssystemanalys i Wallersteins anda där centrum-periferiteorier spelar en roll. Han beskriver hur kvantifiering av handel kan göras utifrån försök att uppskatta hur mycket mark, resurser och arbetstid som lagts in i en viss vara. Teorin bakom detta kallas "time-space-appropriation" (TSA) och har Alf Hornborg som främsta referens i Sverige.

Exemplet RHW beskriver är handel mellan Sverige och Kina på 1700-talet, med stångjärn och bohea te. Stångjärn är förädlat tackjärn (det har färskats och sänkt kolhalt gör det smidbart) och det blev Sveriges viktigaste exportvara från 1600-talet. Bohea svart te var den mest populära teblandningen på 1700-talet, från Wuyi-bergen i provinsen Fujian (där hamnstande Zhangzhou ligger). Senare blev Bohea beteckningen på sämre sorters te. Slutsatsen i tabell 4 är om jag förstår det rätt att det gick åt cirka 150 ggr så mycket mark för att ta fram stångjärnet relativt motsvarande värde i te, medan det i arbetskraft var cirka 1,5 ggr mera arbete nedlagt i stångjärnet. Beräkningen kompliceras av att silver ingick i transaktionerna. Givet att man har någorlunda bra data kan man ändå enligt RHW göra jämförelser över tid och försöka dra slutsatser av det. 

Det ekologiska i detta beror på hur man värderar begreppet "mark". Vad jag begriper mäts det för stångjärnet ganska rakt av i hur många hektar skog som gick åt, i detta fall 44 hektar per ton. Beräkningen för te är krångligare men landar i 3 hektar per ton. Klart är att skogen runt bergsbruken tog stryk, se t.ex. skogshistoriska sällskapets sida. I Kina var kanske befolkningsökningens tryck på markerna mera avgörande, men RHW mäter arbetskraften i antal arbetstimmar så det går inte att jämföra på det viset.

Wuyi-bergen är UNESCO-världsarv så uppenbarligen blev området inte förstört av te-odlingarna. De svenska skogarna återhämtades vad gäller tillväxten men det moderna skogsbruket gör att få områden utanför Lappland platsar i UNESCOs listor. 

Ett sidospår är att Wuyi-bergen innehåller arkeologiska lämningar av minst 35 "akademier" av betydelse för neo-konfucianismen, från Norra Song-dynastin fram till Qing. För inlägg om Songdynastin, se 2014 eller sökfunktionen som finns i bloggen om man scrollar ner. Floden "de nio krökarnas flod" kom inte med i det inlägg som av någon anledning har statististik flest träffar av alla mina inlägg: "Kinas floder" från 5 mars 2011. (beror antagligen på att jag stavat fel på ett ord på ett vis som många som söker också gör).

Ett annat sidospår är att söker jag på time and space economics får jag träff på en Uppsala- och senare Umeå-professor i ekonomi, Tõnu Puu. Verkar vara en på alla vis imponerande karaktär men avancerad matematisk ekonomi ligger utanför vad jag vågar försöka förstå.

TSA (time-space appropriation) ger få träffar ihop med "economics". Möjligen är "ecological and economic footprint" mera etablerade begrepp med liknande betydelse. Men ju mer väldefinierat begrepp desto svårare att hitta relevanta data som stämmer med definitionen. 

Kapitel 7 tar upp ett exempel på det. Där beskriver Rodney Edvinsson (professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet ) olika försök att räkna på BNP långt tillbaka i tiden. Han refererar till en Angus Maddison som räknat ut BNP för alla länder från år Noll. Rodney Edvinsson sammanfattar kritiken mot detta som att det blir anakronistiskt. Han citerar en ekonom som menar att alla uppgifter i Maddisons databas före 1820 är fiktion, och att många uppgifter från 1820 fram till 1913 är lika påhittade. Edvinsson försöker lite mera diplomatiskt säga att om man redovisar hur varje uppgift har tagits fram så får man möjlighet att avgöra om de är värda något. Men då upphör möjligheten att jämföra mellan olika platser och tider och ett sådant BNP-mått är inte särskilt meningsfullt. Även under modern tid innebär BNP-måttet en massa problem så att det skulle gå att räkna långt bakåt i tiden framstår som en hopplös idé.

Att kvantifiera historien är svårt. Jag har tidigare mest tittat på data över städers storlek och då finns det arkeologiska och historiska data att utgå från. Ekonomiska data är mycket svårare att få grepp om.