14 september 2026

Världskartans projektion

Världskartan har hamnat på nyheterna. FN har beslutat om en rekomendation att använda en viss projektion, "Equal Earth projection", i sammanhang där det är lämpligt att den relativa storleken på landytor blir någorlunda korrekt. Beslutet togs den 4/9 2026. Det är bara en rekommendation. Min gode vän Björn påpekade att FNs flagga har en projektion som utgår från Nordpolen och kallas en azimutal projektion (azimuthal equidistant projection) men inget tyder på att de tänker byta ut FNs logo

Lite känns det som att de vill slå in en öppen dörr. I nyheterna framställs beslutet som en reaktion mot för stor användning av Mercators cylindriska projektion. Visst används Mercator-projektionen ofta men det är en bra projektion eftersom alla meridianer är raka, vertikala linjer och alla vinklar blir då rätt. Det är 90 grader mellan meridianer och breddgradslinjerna överallt på kartan. T.ex. Google Map använder den variant som kallas "Web Mercator" eftersom man ska kunna zooma in och då är det praktiskt att norr är rakt upp, och ett mindre problem att när man zoomar ut så blir ytorna fel. 

Digitalt kan man också göra en slags "3D projection" med ortografiskt perspektiv. Dvs det ser ut som att landytorna på kanten av kartan viker av på det vis som jorden ser ut från rymden och det går att snurra runt på den digitala bilden som om det var en jordglob. Det perspektivet är känt sedan gammalt, redan trigonometrins grundare Hipparkos (190 f.Kr - 125 f.Kr) kände till de matematiska förutsättningarna för en sådan projektion.

Vid polerna blir ytfelet extremt i en Mercatorporjektion. Polen är en punkt men på kartan täcker den hela övre respektive nedre kanten av kartan. Vanligen tar man inte med hela jorden, i syd kan man skära bort ganska mycket men i norr är det svårare. Vilket också då kan framstå som orättvist, södra halvklotet får bara ta upp en tredjedel av kartan.

Man ska också bestämma sig för vad som ska vara mitt på kartan. Mercator själv satte mitten ungefär vid Kanarieöarna på sin världskarta från 1569. 

Varianter på Mercatorprojektion används för kartor som ska visa tidszonerna, en sådan projektion kallas Millers projektion. Ofta väljer man då Greenwich-meridianen (noll-meridianen från 1884) nära mitten men för att komma hela jorden runt så hamnar mitten lite åt det håll där man visar 180-meridianen (antimeridianen). Det finns givetvis Stilla havs-centrerade världskartor också.

Men på alla dessa kartor är ytfelen stora, och länder i norr som Ryssland, Kanada och Sverige ser jämförelsevis mycket större ut än länder vid ekvatorn. Det gör dessutom att det finns mer plats att skriva ut ortnamn i norr vilket också kan kännas missvisande.

Det är detta som "Correct the map"- rörelsen vill göra mera välkänt. https://correctthemap.org/. Equal Area-projektioner av olika typer kompenserar för dessa ytfel och ger då en mer rättvisande bild. En jordglob är givetvis ännu mera rättvisande, men poängen för rörelsen är att i olika pedagogiska sammanhang öka användningen av ytriktigare plana projektioner. De vill då propagera särskilt för en variant - Equal Earth-projektionen. Och med FNs beslut får man anse att de lyckats.

Det är lätt att begripa att en jordglob inte på något enkelt vis kan plattas ut till en rättvisande karta. När jag tittar i några världsatlaser jag har så använder de en mängd olika projektioner beroende på vad man vill visa. Vill man ha ytriktighet så blir meridianerna böjda och formförvrängningarna ökar ut mot kanterna.  

Wikipedia har en lång lista på projektioner. List of map projections. Även Lantmäteriet har en översikt.

Och Lantmäteriets hemsida har en bra grundkurs om kartprojektioner.

Equal Earth-projektionen hör alltså till den grupp som försöker ha helt rättvisande ytor så att Afrika inte blir så litet och Ryssland så stort på kartan.

Tidigare kompromisslösningar heter sådant som Van der Grinten-, Robinson- och Winkel-projektion. Det är projektioner som National Geographic använt och de har därmed blivit normsättande. Libers världsatlas från 2011 använder Van der Grinten-projektion och skala 1:90 000 000 (vid ekvatorn), med mittpunkten där nollmeridianen och ekvatorn korsas vid punkten "Noll" i Guineabukten. Den punkten kallas tydligen "Null Island" av kartprogrammerare, och utgör centrum i Natural Earth Projection från 2008.

Alla projektioner har för och nackdelar. På You Tube förklarar skaparna av Equal Earth-projektionens för och nackdelar på ett trevligt, men möjligen partiskt, vis. Det är ett föredrag av Tom Patterson m.fl. för NACIS, the North America Cartographic Information Society.

Deras tes är att detta är den bästa kompromissen som behåller en karta med hela kanter (dvs utan flikar, det går att göra bättre ytkorrekta projektioner om man klipper i jordgloben, t.ex. Boggs eumorfiska projektion) och som är helt area-neutral. Men eftersom Equal Earth inte kompromissar med ytorna måste formerna på landmassorna dras ut, medan kompromisskartor som Robinson-projektionen och Natural Earth kan se lite mer formmässigt korrekta ut. Möjligen kan man säga att Equal Earth är politiskt mera korrekt eftersom alla får rätt area, men då kommer man in på hur gränserna sedan visas på kartan och det diskuterar jag inte i detta inlägg.

Natural Earth Projection ligger som ett allmänt tillgängligt dataset. Equal Earth bygger på dessa data.

Den viktigaste världskartan nu skulle väl vara klimatkartan över jorden. IPCC har en interaktiv lösning, som är en 3D-variant. Men IPCCS vanliga presentation är en kompromisskarta, en Robinson-projektion. Här ett inlägg som påpekar att med Robinson blir polerna jämförelsevis stora och eftersom klimatförändringarna sker snabbare där kan det vara lämpligt att välja Equal Earth istället. Rent praktiskt kan det var mycket jobb att göra sådana byten antar jag, alla mätserier måste flyttas över i nya kartframtsällningar ifall man vill kunna göra jämförelser.


12 september 2025

Oskyltat i Viby och Håga

 Detta inlägg vill göra reklam för den spännande bloggen "Oskyltat". Ett utmärkt namn på en blogg, som tidigare hette Osevärdheter och publicerades på DN. Skriven av journalisten Mats Areskoug. (Och så hakar jag på med lite reklam för fornborgen i Håga.) https://www.oskyltat.se/

För att ta ett exempel från tiden runt år 1180: "Spårlöst klosterliv i Viby".

https://www.oskyltat.se/2024/06/01/sparlost-klosterliv-i-viby/

Byn Viby kan jag bekräfta är fin och man kan fika där (ifall caféet är öppet) eller på närbelägna bageriet vid Venngarns slott. Klostrens historia i Sverige är betydelsefull, vilket man kan läsa om bland annat i Maja Hagermans nya bok om Sankt Botvid. Vibybrevet är Sveriges äldsta bevarade pergamentsbrev.

Oskyltat är inte någon "världsblogg" utan begränsar sig till Sverige och några oskyltade sevärdheter utanför Sverige som har svensk anknytning. Här ett inlägg som är ett gränsfall:

https://www.oskyltat.se/2024/09/01/stenen-markerade-gransen-mot-danmark/

Vår lokala sevärdhet Fornborgen vid Predikstolen är inte längre helt oskyltad! Kommunen har dragit en markerad stig dit och kanske får fornborgen en skylt också. Naturskyddsföreningen Uppsala och några andra lokala föreningar har engagerat sig i detta.

https://uppsala.naturskyddsforeningen.se/artiklar/projektet-natur-och-kultur-i-hagadalen/

Arkeolog Thomas Eriksson genomförde en uppskattad guidad vandring till fornborgen den 14 september 2025.

https://www.raa.se/kulturarvsdagen/2025/uppland/guidad-vandring-till-predikstolens-fornborg-i-hagadalen/

Inte långt ifrån ligger en oskyltad sevärdhet: Fornsök anger L1940:2262 Stensättning, skeppsformad   8 * 3 meter.


Lite reklam för mina egna skriverier om detta: Mer om fornborgar har jag här: https://predikstolenfornborg.blogspot.com/


29 juli 2025

Anders Wijkman citerar Gregory Bateson

 I ett inlägg i DN debatt idag tar Anders Wijkman åter upp att den ekonomiska modell och logik vi sitter med idag är en fälla som kan ses som en dubbelbindning. Vi är låsta vid ständig tillväxt och därmed låsta vid ökat resursuttag och utarmning av ekosystemen. Det jag kallar en tillväxtfälla. Wijkman har outtröttligt arbetat med dessa frågor så länge jag minns. Han har deltagit i sammanhang där de mäktiga möts. 

Han avslutar med att citera Gregory Bateson:

"Världens stora problem är resultatet av skillnaden mellan hur naturen fungerar och hur människor tänker".

Citatet är från "Steps to an Ecology of Mind" från 1972.  Svårt att presentera Bateson, se ex. Kort om Bateson här. Jag har skrivit om Bateson i ett inlägg 2018, i samband med att jag skrev inlägg om självmedvetande, dvs det handlade mest om begreppet "mind".


28 juli 2025

Maja om Botvid

 Maja Hagerman har en artikel i DN idag: https://www.dn.se/kultur/maja-hagerman-botvid-var-en-av-sveriges-forsta-kandisar/

Hon har skrivit en ny bok: Botvid - den förste svensken. Sankt Botvid levde på tusentalet. År 1120 blev han dödad för sin tro, enligt legenden. Senare blev han Södermanlands skyddshelgon. 

2020 hade jag ett inlägg om Maja och Botvid.

Anm 2025-08-11. Idag har DN en positiv recension av boken.

Även SvD hade en recension, 2025-08-12, det är Dick Harrisson som skriver väl om boken.

Anm 2025-09-03: Nu har jag läst boken och den var mycket bra. Maja Hagermans språk är som alltid en glädje att få ta del av. Berättelsen blir också mera spännande än jag kunde tro, när hon beskriver maktspelet mellan Sverkar och Erikar i 1100-talets Sverige. Lite överraskande så övertygar hon mig om att årtalet 1129, då Sankt Botvids reliker flyttas till den nya kyrkan i Botkyrka, är ett viktigt årtal i historien om hur Sverige kristnades och begreppet Sverige etablerades inom ett större område. Kvinnornas roll framträder på ett för mig begripligt vis mer än i något annat jag läst. Det är namn som Margareta Fredskulla (ca 1080-1130) och Ulfhild Håkansdotter (1095-1148). Till exempel är det Ulfhild som bjuder in cisterciensermunkarna som grundar Alvastra kloster. Kul är också att se bilder på alla olika helgonstatyer av Sankte Botvid, det är uppenbart att de som gjorde statyerna hade fria tolkningsmöjligheter, bara det fanns en fisk med. Se vidare Medeltidens bildvärld.




23 juli 2025

Giftigt elände

Användningen av kemiska bekämpningsmedel i livsmedelsproduktion har länge varit ett av de stora miljöproblemen. "Nya syntetiska substanser" är ett av de planetära gränsvärdena som kraftigt överskrids. Den faktorn döptes om i 2023 års version till "novel enteties" . Pesticider är del av det som påverkar den faktorn. 

"Novel enteties" är en av fyra faktorer av de nio gränsvärdena som ligger på hög risk, de andra är utarmningen av biologisk mångfald, användning av kväve och fosfor och klimatförändringarna. Men de olika faktorerna påverkar varandra så det viktiga är att se till att alla nio håller sig inom gränserna. Hög risk innebär att vi passerat gränsvärdet rejält.

En aspekt av bekämpningsmedelsanvändning är att förutom den aktiva giftiga substansen så innehåller preparaten en rad andra ämnen som sprutas ut över åkrarna eller sprids på annat vis. Nyligen uppmärksammades att Danmark valt att förbjuda ett antal preparat som innehåller ämnen som bildar TFA som är en typ av PFAS.

PAN, Pesticide Action Network, är en organisation som arbetat länge med dessa frågor. De har bl.a. ett generellt påverkansarbete gentemot EU för att få bättre reglerat hur formuleringar bedöms och godkänns.

2025-11-24: KemI ska ompröva en del preparat pga PFAS. Växtskyddsmedel som kan bilda TFA omprövas för att skydda grundvattnet - Kemikalieinspektionen


https://www.pan-europe.info/blog/co-formulants-black-box-pesticides-toxicity 

Det bästa är givetvis att inte använda kemiska bekämpningsmedel alls, utan hitta andra sätt att odla och skydda livsmedel och material mot skadegörare. Näst bäst är att minimiera användningen och hårt reglera vad som får användas. EU har inte lyckats med det och övriga världen ligger ännu sämre till.

Det finns engagemang rörande detta. Just nu är det en nyhet att man i Frankrike fått in en miljon namnunderskrifter mot att tillåta det bigiftiga och neurotoxiska ämnet acetamiprid, vars formuleringar kan heta sådant som Assail. Substral förbjöds 2019 från att användas i Sverige, enligt KemI. Mospilan SG är fortfarande godkänt med ändrade villkor.

15 juli 2025

Åter till Methods in World History, A Critical Approach

 I juli 2022 skrev jag flera inlägg utifrån läsning av Methods in World History, en antologi från 2016 sammanställd och delvis skriven av Arne Jarrick, Janken Myrdal och Maria Wallenberg Bondesson.

Inläggen handlade mest om möjligheter och svårigheter med att införa kvantitativa metoder i studier av världshistoria, och om infografiska metoder att presentera resultat. 

Fjärde kapitlet av Eva Myrdal jämför arkeologiska metoder i fallen Sri Lanka och Sverige. En del av det materialet refererade jag till i inlägg om Sri Lanka december 2023.

Tre kapitel tog jag inte upp alls då, kapitel 5-7.

 Kapitel 5 av Arne Jarrick och Maria Wallenberg Bondesson beskriver deras arbete med att katalogisera lagar genom världshistorien. Arne Jarrick har sedan utkommit med en bok 2023 som på ett populärt vis går igenom detta arbete: "Lagarna och de mänskliga behoven: En fyratusenårig historia". Att kvantitativt försöka jämföra lagar från olika tider och platser innebär givetvis stora metodproblem. Hela upplägget blir beroende av en typ av kategorisering som måste vara väldigt översiktlig ifall den ska passa till alla typer av historiska samhällen. De redovisar sådan kritik och hur de bemöter den. De presenterar också en infografik som är lite kul att fundera över men som jag tycker i stort belägger det jag redan tror mig veta. Överlag var det så jag minns boken, som jag läste för ett år sedan och som då inte resulterade i något inlägg. Vad jag begriper har de åstadkommit en gigantisk sökbar databas över lagtexter, något som i sig måste vara en bedrift. Mera intressanta resultat kan säkert komma ur detta.

Kapitel 6 är skrivet av Rikard Warlenius, lektor i humanekologi vid Göteborgs universitet. Det är rimligen samme RHW som jag recenserade en bok av i oktober 2024, efternamnet Hjorth kanske tillkom efter 2016. I kapitlet redogör han för ett exempel på studier som kombinerar ekologisk-ekonomisk historia med världssystemanalys i Wallersteins anda där centrum-periferiteorier spelar en roll. Han beskriver hur kvantifiering av handel kan göras utifrån försök att uppskatta hur mycket mark, resurser och arbetstid som lagts in i en viss vara. Teorin bakom detta kallas "time-space-appropriation" (TSA) och har Alf Hornborg som främsta referens i Sverige.

Exemplet RHW beskriver är handel mellan Sverige och Kina på 1700-talet, med stångjärn och bohea te. Stångjärn är förädlat tackjärn (det har färskats och sänkt kolhalt gör det smidbart) och det blev Sveriges viktigaste exportvara från 1600-talet. Bohea svart te var den mest populära teblandningen på 1700-talet, från Wuyi-bergen i provinsen Fujian (där hamnstande Zhangzhou ligger). Senare blev Bohea beteckningen på sämre sorters te. Slutsatsen i tabell 4 är om jag förstår det rätt att det gick åt cirka 150 ggr så mycket mark för att ta fram stångjärnet relativt motsvarande värde i te, medan det i arbetskraft var cirka 1,5 ggr mera arbete nedlagt i stångjärnet. Beräkningen kompliceras av att silver ingick i transaktionerna. Givet att man har någorlunda bra data kan man ändå enligt RHW göra jämförelser över tid och försöka dra slutsatser av det. 

Det ekologiska i detta beror på hur man värderar begreppet "mark". Vad jag begriper mäts det för stångjärnet ganska rakt av i hur många hektar skog som gick åt, i detta fall 44 hektar per ton. Beräkningen för te är krångligare men landar i 3 hektar per ton. Klart är att skogen runt bergsbruken tog stryk, se t.ex. skogshistoriska sällskapets sida. I Kina var kanske befolkningsökningens tryck på markerna mera avgörande, men RHW mäter arbetskraften i antal arbetstimmar så det går inte att jämföra på det viset.

Wuyi-bergen är UNESCO-världsarv så uppenbarligen blev området inte förstört av te-odlingarna. De svenska skogarna återhämtades vad gäller tillväxten men det moderna skogsbruket gör att få områden utanför Lappland platsar i UNESCOs listor. 

Ett sidospår är att Wuyi-bergen innehåller arkeologiska lämningar av minst 35 "akademier" av betydelse för neo-konfucianismen, från Norra Song-dynastin fram till Qing. För inlägg om Songdynastin, se 2014 eller sökfunktionen som finns i bloggen om man scrollar ner. Floden "de nio krökarnas flod" kom inte med i det inlägg som av någon anledning har statististik flest träffar av alla mina inlägg: "Kinas floder" från 5 mars 2011. (beror antagligen på att jag stavat fel på ett ord på ett vis som många som söker också gör).

Ett annat sidospår är att söker jag på time and space economics får jag träff på en Uppsala- och senare Umeå-professor i ekonomi, Tõnu Puu. Verkar vara en på alla vis imponerande karaktär men avancerad matematisk ekonomi ligger utanför vad jag vågar försöka förstå.

TSA (time-space appropriation) ger få träffar ihop med "economics". Möjligen är "ecological and economic footprint" mera etablerade begrepp med liknande betydelse. Men ju mer väldefinierat begrepp desto svårare att hitta relevanta data som stämmer med definitionen. 

Kapitel 7 tar upp ett exempel på det. Där beskriver Rodney Edvinsson (professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet ) olika försök att räkna på BNP långt tillbaka i tiden. Han refererar till en Angus Maddison som räknat ut BNP för alla länder från år Noll. Rodney Edvinsson sammanfattar kritiken mot detta som att det blir anakronistiskt. Han citerar en ekonom som menar att alla uppgifter i Maddisons databas före 1820 är fiktion, och att många uppgifter från 1820 fram till 1913 är lika påhittade. Edvinsson försöker lite mera diplomatiskt säga att om man redovisar hur varje uppgift har tagits fram så får man möjlighet att avgöra om de är värda något. Men då upphör möjligheten att jämföra mellan olika platser och tider och ett sådant BNP-mått är inte särskilt meningsfullt. Även under modern tid innebär BNP-måttet en massa problem så att det skulle gå att räkna långt bakåt i tiden framstår som en hopplös idé.

Att kvantifiera historien är svårt. Jag har tidigare mest tittat på data över städers storlek och då finns det arkeologiska och historiska data att utgå från. Ekonomiska data är mycket svårare att få grepp om.


17 maj 2025

En till äkta Magna Carta

 Harvard Law School meddelar att de fått veta att de har en äkta Magna Carta i sitt bibliotek. De anger årtalet till ca 1300, det är ett exemplar kopplat till kung Edvard I. De köpte dokumentet på auktion som varandes en mindre värd kopia daterad till 1327. Jag fattar nyheten som att det ska vara ett äkta dokument från runt år 1300. Av totalt 200 utgivna original mellan 1215 till 1300 ska ca 25 finnas kvar.

Professor David Carpenter, som upptäckte att exemplaret hos Harvard Law School var äkta, arbetade i månader med en annan Magna Carta-expert, professor Nicholas Vincent, på att jämföra olika versioner. Edvard Is version var ändrad på ett konsekvent vis i några få ordval i alla kopior som skapades år 1300, jämfört med tidigare versioner.

Från det allra första året 1215 (under kung Johns regeringstid) fanns sedan tidigare bara fem kända exemplar, samt ett skadat. Jag har sett ett av dem, i katedralmuseumet i Salisbury. Jag nämner det i ett inlägg 22 juli 2014.

Två exemplar finns i British Library och ett i Lincoln Castle. Magna Cartas betydelse finns beskrivet på många ställen. I beskrivningen av detta anges att 1225 års Magna Carta, som Henrik III skrev under i utbyte mot skatteintäkter, var den mest betydelsefulla versionen. Kung John var nödd att gå med på avtalet men Henrik III och senare Edvard I såg avtalet som ett sätt att konsolidera kungamakten.

Ibland hittas kopior, till exempel 2015 hittade man ett till exemplar i staden Sandwich. Det ska ha varit ett exemplar av årgång år 1300. Man får tänka att det var en fin 800års-jubileumsupptäckt.

Magna Carta är latin, på svenska står ibland Magna Charta, påverkat av engelskans "charter". Originalet är på latin, på hemsidan kan man höra översättarna diskutera ordval, (https://magnacartaresearch.org/read/magna_carta_1215/!all). Man inser hur oerhört mycket jobb som lagts på detta dokument. Magna Carta översattes på 1200-talet till franska men inte till engelska i någon nedskriven version, men man antar att man muntligt läste upp den på engelska så att folk visste vad som stod i den.

Jag har skrivit mer om processen när kungarnas makt kringskars i ett inlägg om Cortes de León, som hade sitt första möte 1188. Cortes som fenomen växte fram under samma tidsperiod som Magna Carta.

Man anar i Harvard Law Schools inlägg behovet av att fortsatt fritt få studera betydelsen av att lagen står över kungarna.

I Sverige finns t.ex. Tryckfrihetsförordningen från 1766 som är ett Unesco världsminne och dokument finns både på Riksarkivet och KB,  https://unesco.se/varldsminnen-i-sverige/. 

Upplandslagen som innehåller en konungabalk finns i fem medeltida exemplar (inget av dem original vad jag begriper) och den var kungligt stadsfäst 1296, av kung Birger Magnusson. Den stadsfästet både på svenska och latin, en första dokumenterad översättning av svenska. 

Magna Carta har givetvis också status som Unesco Memory of the world.

Anm 20260621: DN tar en aktuell vinkling på Harvards fynd: https://www.dn.se/varlden/kan-ett-medeltida-dokument-vart-miljoner-satta-stopp-for-donald-trump/