Teknikfällan, del 3 om fällor

Jag började i tidigare inlägg att gå igenom invändningar mot begreppen tillväxtfälla och teknikfälla när de ställs i relation till våldsfällan.

Invändningar som jag skulle titta på var:

1) Våld är dåligt men tillväxt och teknik är bra, varför skulle tillväxt och teknik kopplas till fällor? 

2) Fällorna är av olika logisk typ, det är som att jämföra äpplen och päron.

3) Tillväxtfällan (growth trap) har redan en annan betydelse.

4) Teknikfällan (technology trap) är egentligen flera olika fällor.

I förra inlägget diskuterade jag tillväxtfällans logik, i detta tar jag upp teknikfällan.

Jag har nu insett att teknikfällan som jag beskrev den i inlägg 20 september inte är en fälla i den del som handlar om spårbundenhet. En fälla ska i detta sammanhang vara en suboptimal institutionell jämvikt, man kan tala om en "social fälla". Spårbundenhet är en egenskap hos institutioner, varje teknik, norm eller regel, som ett samhälle etablerar, är en slags vana som skapar en spårbundenhet. Det kan i sig inte betraktas som en fälla. 

Den teknik som gör att vi är på väg mot kraftiga klimatförändringar och massutrotande av arter är vi inte tvungna att använda. Rent tekniskt är lösningen på klimatkrisen att vi slutar släppa ut koldioxid och satsar på trädplantering och ett jordbruk som binder koldioxid i jorden. 

Massutrotning kräver en rad anpassningar men rent tekniskt är det enbart en fråga om att sluta använda teknik som som överutnyttjar mark och hav.

Överanvändning av antibiotika riskerar att förstöra ett av de främsta vetenskapliga framstegen någonsin genom att vi skapar multi-resistenta bakterier. Men det är inte en teknikfälla, det är bara att styra användningen av antibiotika. 

I den mån vi inte slutar använda teknik på ett skadligt vis så är det för att vi befinner oss i tillväxtfällan eller i våldsfällan. Det är inte tekniken i sig som är fällan, det är den sociala konstruktionen som gör att vi fortsätter använda tekniken på fel sätt. Vad tekniken gör är att den förstärker de befintliga sociala fällorna. Kraftfull teknik ger större möjligheter till stora misstag. Ju kraftfullare teknik, desto viktigare med korrekt riskbedömning och riskreglering innan den används. 

Här finns ett juridiskt problem, som kan orsaka suboptimala lösningar. Problemet är att tekniken kommer först och reglerna för dess användning kommer senare och reglerna blir beroende av den spårbundenhet som tekniken redan hunnit skapa. 

Men när jag skrev "teknikfällan" tänkte jag nog främst på det faktum att så många som inte ser tillväxtfällan som ett problem har som lösning att det alltid finns en ny teknik som löser varje restriktion som tillväxten möter. Det är inte heller en teknikfälla, det är ett tankefel, eller en myt. Myten om det tekniska framsteget. Det viktiga är att förstå att vetenskaplig metod och praktiskt kunnande är bra men att det inte finns något inbyggt löfte om att allt kan lösas. Den tekniska utmaningen i ett tillväxtsamhälle som närmar sig de planetära gränsvärdena är att varje teknisk lösning på ett problem kan behöva skalas upp till en skala som skapar andra problem. Exempelvis, när vi ska bygga vallar för att skydda oss mot översvämningar kommer vi att använda ännu mer cement som orsakar mer klimatutsläpp. Elbilar kan minska användningen av fossila bränslen men kräver mängder med råvaror till batterier, något som kräver omstridd gruvbrytning och leder till spridning av ytterligare ämnen i ekosystemen, om vi inte lyckas skapa en effektiv batteriåtervinning. Ett annat exempel är att biogeokemiska flöden ändrats i stor skala för flera ämnen, främst för kväve och fosfor, på ett vis som inte kan hanteras. De gröna näringarna ska leverera mängder med nyttigheter men det griper ofta in i ekosystemens funktion. Främst är det risken för syrebrist i haven (anoxi) som förts fram. Men regionalt innebär även övergödning av sötvatten stora risker. 

Sammantaget krävs sociala styrmekanismer som förebygger eller tar oss ur dåliga tekniklösningar. Tillväxtsamhällets "open access" behöver justeras till någon smartare och mer anpassad form av "access". Men som man lär sig av beskrivningen av våldsfällan, det finns ingen enkel väg att justera en social fälla.

Det som kommer att hända är en rad anpassningar när tillväxtsamhället närmar sig olika omvärldsrestriktioner. Vad som då sker blir ett utfall som är svårt att förutse. Vissa samhällen som haft open access kommer att återgå till våldsfällan, de starkaste koalitionerna av mäktiga kommer att ta kontroll över de begränsade resurserna. Vissa samhällen kan hamna i kaos och flykt. Men det går inte att utesluta att det finns andra utfall. 

En tanke är att det är det som är den framtida verkliga teknikfällan. Om AI och andra nya tekniker baserade på informationsbehandling kan ta fram lösningar som gör att vi kan fortsätta med open acccess kommer vi kanske att hamna i sådana lösningar oavsett vilka andra följder som det för med sig. Det är den fällan som diskuteras av Yuval Noah Harari kopplat till dataismen. Det skulle vara en slags informationsteknisk tillväxtfälla som optimerar användning av natur-resurser, inklusive människor, för fortsatt överlevnad men till priset av att algoritmer tar över beslutfattande.

Fällor av olika logisk typ, del 2 av kritik mot begreppet tillväxtfällan

Eftersom jag använt begreppen tillväxtfällan och teknikfällan i relation till begreppet våldsfällan, så måste jag visa att jag inte här blandar begreppet "fälla" på ett ologiskt vis. Denna invändning drabbar mig rätt hårt eftersom den underförstår att jag har en logiskt underbyggd teori för begreppen tillväxtfällan och teknikfällan. Det har jag inte tid och möjlighet att ta fram, så det kommer jag inte att kunna visa. Jag får nöja mig med några funderingar. Vad betyder egentligen ordet "fälla"? Gör jag mig skyldig till att blanda ihop äpplen och päron?

Begreppet våldsfällan har en teoretisk underbyggnad. Det är ett etablerat begrepp som byggts upp över tid främst av dem jag refererar till i tidigare inlägg, North, Wallis och Weingast. I en publikation från 2009 redogör de för den naturliga statens logik utan att direkt använda begreppet våldsfällan. Om jag förstår rätt skapade de senare begreppet violence trap för att sätta det i relation till andra teoriers användning av begreppet fattigdomsfälla, poverty trap.

Fattigdomsfälla är en typ av fälla som, i olika varianter, går ut på att har man inte tillräckligt mycket kapital från början så är det svårt att skaffa sig mera kapital. En sådan teori motiverar olika typer av kapitalöverföringar för att lösa problem men har svårt att förklara varför det extra kapitalet (om det så är resurser eller försök att överföra socialt kapital) inte skapar långsiktig tillväxt i en naturlig stat på det vis som det gör i ett modernt open access samhälle.

En fälla i denna typ av teorier är att ett samhälle fångas i en suboptimal institutionell jämvikt. Att våldsfällan som begrepp inte fått större genomslag kan man undra över, men antagligen är det för att den är svår att omsätta till en användbar policy eftersom den inte erbjuder någon enkel lösning.

Fälla är ett begrepp som är grundläggande inom både systemteori och spelteori. Det finns många sorters fällor så fältet är ganska öppet för att hitta på namn. Jag tror inte tillväxtfällan och teknikfällan är några nya typer av fällor, utan det enda jag gjort är att namnge dem i relation till våldsfällan.

Tillväxtfällan är en variant på allmänningens tragedi. Om allmänningen vore en oändlig resurs skulle det inte vara någon tragedi. Skillnaden är att i allmänningens tragedi så är problemet att ingen äger allmänningen så en lösning är att stycka upp den och låta var och en sköta sin bit. I tillväxtfällan sitter ett antal aktörer redan på var sin bit men måste hela tiden utnyttja den så resurseffektivt som möjligt för att inte bli utkonkurrerade av dem som sitter på bitarna bredvid, givetvis med maximalt utnyttjande av de allmänningar som eventuellt återstår. I bägge fallen krävs någon form av gemensamt fastställda normer och regler för att lösa ut fällan. 

Sammanfattningsvis, våldsfällan och tillväxtfällan är olika begrepp rent logiskt, olika som äpplen och päron. Det ena är en negativ feedback, det andra är en positiv feedback som möter en restriktion. Men de tillhör samma klass av begrepp, "fällor", ungefär som att äpplen och päron båda är frukt.

Själva fenomenet att resurser kan vara begränsade kallas "limits of growth" eller i en modern variant, planetära gränsvärden. Malthus gamla fälla är kanske den mest kända formuleringen. Men tillväxtfällans poäng är främst att själva samhällsordningen är fångad i sin tillväxt, den kan inte existera utan den. Att bevisa att det är så i en ekonomisk-politisk teori är inte självklart enkelt. Det måste visas att den "suboptimala institutionella jämvikten" är att den positiva feedbacken av tillväxt är nödvändig för organisationernas existens. Men om ett delsystem hamnar i en förstärkande loop som inte gynnar hela systemet är det en suboptimering. Tillväxt som skapar välfärd är bra. Fällan består i att tillväxten är ett villkor för samhällsordningen och inte går att reglera i ett läge där reglering krävs för att hela systemet ska fungera optimalt.

I ett demokratiskt samhälle är det ytterst valet av styrande som ska till för att komma ur fällan, styrande som kan sätta ett regelverk som anpassar tillväxten till planetära gränsvärden. Och de "styrande" måste ha tillräcklig legmitimitet inom mäktiga grupper för att kunna styra. Det liknar våldsfällan så till vida att ett flertal maktspelare måste övertygas om att flertalet tjänar på förändrade spelregler.

Det brinner i Kalifornien och Oregon i USA och i Amazonas och Paraná i Brasilien. Pantanal i Paraná är ett gigantiskt våtland som inte brukar brinna. Bränderna i Paraná är fyra gånger så stora som de i Kalifornien. Sådana händelser kan ses som symtom på ett förändrat klimat och ändrad markanvändning. Våldsfällan orsakar mängder av negativa symtom och i sådana samhällen saknas en fungerande demokratisk mekanism för att lösa dem. Brasilien befinner sig i våldsfällan och måste ta sig ur den för att komma vidare. Alla viktiga spelare ska tro att de tjänar på en förändring, inklusive de stora jordägarna. Latinamerikas historia och maktförhållanden gör uppgiften svår.

USA och Sverige befinner sig i tillväxtfällan. I teorin borde tillväxtfällan ha högre sannolikhet för att kunna lösas, genom demokratisk styrning, men tidsbristen gör det svårt. Även här ska spelpjäserna falla på plats. Och löser vi inte tillväxtfällan är det troligt att många samhällen ramlar tillbaka in i våldsfällan.

Kritik av begreppen tillväxtfällan och teknikfällan, del 1

I förra inlägget använde jag begreppen tillväxtfällan och teknikfällan, ställda i relation till begreppet våldsfällan. Våldsfällan (the violence trap) är ett etablerat begrepp i en rad publikationer. Min användning av begreppen tillväxtfällan och teknikfällan är inte det var jag kan förstå, men letar jag lite mer lär jag hitta referenser som använder de begreppen. Men här ska jag försöka kritisera min användning av dessa ord för att se om de överlever det.

Invändningar som jag kommer att titta på i några inlägg:

1) Våld är dåligt men tillväxt och teknik är bra, varför skulle tillväxt och teknik kopplas till fällor?

2) Fällorna är av olika logisk typ, det är som att jämföra äpplen och päron.

3) Tillväxtfällan (growth trap) har redan en annan betydelse.

4) Teknikfällan (technology trap) är egentligen fler olika fällor.

 Våld är dåligt men tillväxt och teknik är bra, varför ska tillväxt och teknik kopplas till fällor?

Det gäller först att förstå att våld är en del av alla samhällen och att våldsfällan inte löses genom att våldet försvinner, för våld försvinner inte, det bara utövas mer eller mindre aktivt. I det naturliga samhället skapar våldet olika former av privilegiesamhällen eller patron-klient-system (limited access). Lyssna på dagens Kaliber i P1 om läget i Libanon för ett övertydligt exempel. I det moderna samhället finns våldet, men det är reglerat på ett annat vis än i de naturliga samhällen som befinner sig i våldsfällan. Den moderna staten har ett våldsmonopol. Det har etablerats regler och normer kring detta statliga våld som gör att det öppna tillträdet (open access) överlever. Att det inte räcker med att använda övervåld för att lösa våldsfällan visas av de försök som moderna samhällen har gjort att genom våld införa demokrati i naturliga samhällen. USAs invasion av Irak i mars 2003 är ett exempel på hur man väljer att helt bortse från våldsfällan i den förenklade retorik som går ut på att avsätter man en diktator har man löst ett problem. Även radioprogrammet om Libanon tar inte upp våldsfällan utan diskussionen förs som om "ett nytt styre" på något mystiskt vis ska kunna ta över. Det bär oss emot att tänka på våldsfällan som ett etablerat sätt att organisera samhällen, och det gör tänkesättet svårt att följa.

På samma vis som våld är tillväxt en del av samhället. Tillväxten i de naturliga samhällena är osäker och tillfällig. I det öppna moderna samhället är tillväxten uthållig, tillväxten är en av de reglerande faktorerna. Fällan består i att man inte kan organisera sig utan att ta hänsyn till risken att bli utkonkurrerad. Kreativ destruktion är en förutsättning för systemets överlevnad. Och systemet kommer till slut att nå en begränsning där det inte kan växa vidare. Det går att hävda att detta inte är någon fälla för det finns inget hinder för att fortsätta med tillväxt. Varje enskild tillväxtkurva kan komma att brytas (jämför peak oil, peak water osv) men det kommer alltid att gå att växla över i någon annan typ av tillväxt. För att detta ska vara en fälla krävs att man antingen anser att det finns en yttersta gräns som inte går att komma förbi, alternativt att man anser att det är en typ av tidsfälla. I det senare fallet finns det lösningar för fortsatt uthållig och evig tillväxt men vi hinner inte hitta dem i tid. En skillnad jämfört med våldsfällan är att våldsfällan har en negativ återkoppling, våldet kommer att med regelbundenhet strypa tillträdet. Tillväxtfällan har en positiv återkoppling, tillväxten växer fram till den punkt då fällan slår igen. På samma vis som för våldsfällan kan tillväxtfällan lösas genom att regler och normer etableras som undviker fällan. På samma vis som för våldsfällan vet vi inte hur det går till.

"Teknikfällan" är svårare att försvara som begrepp i detta sammanhang. Teknik som ord är inte ett politiskt-ekonomiskt begrepp på samma vis som våld och tillväxt. Tekniken (i sin vidaste betydelsen som det kunnande vi har att bruka resurser och information) är en grundförutsättning för hur ett samhälle organiseras. Vad jag menar med teknikfällan är den spårbundenhet som uppkommer när man satsar på en viss teknik och hur den spårbundenheten kan bli självförstärkande om själva tekniken innehåller en positiv återkoppling. "Teknikfällan" har redan en betydelse av att man kastar sig över ny teknik för att den ska lösa problem, utan tillräckligt bra analys av risker och reglering av dessa. Det är inte en fälla, det är mer en brist som uppkommer för att våra normer prioriterar snabba beslut och fri konkurrens, det vill säga en del av tillväxtfällan. Vad jag menar med teknikfällan är något annat. Den innebär att även om vi skulle lyckas skapa ett samhälle som har normer och regler som undviker både våldsfällan och tillväxtfällan, så måste vi också ha en teknik som fungerar för den typen av samhälle. En teknikoptimist som anser att tekniken är samhällets definierande kraft, tänker att en sådan teknik kommer att uppstå när det krävs. Tror man däremot att normer och regler möjliggör för olika sorters teknik att komma till användning så blir problemet mycket svårare, då ter det sig mer som en fälla.

I senare inlägg ska jag ta upp de andra invändningarna jag listade ovan.

Våldsfällan, tillväxtfällan, teknikfällan

Våldsfällan kan som begrepp jämföras med tillväxtfällan och teknikfällan.

Våldsfällan, som jag beskrev i förra inlägget, är ett begrepp för att klargöra hur ett relativt stabilt samhälle kan uppkomma genom att relationer mellan grupper med våldskapital regleras. Ett privilegiesamhälle där personliga relationer avgör är stabilt så länge var och en vet sin roll. Och man vet sin roll, man tvingas följa sin roll av normer och ytterst av hotet om våld.  Innovativkraften begränsas (limited access), det går inte att skapa långvarig tillväxt i ekonomin. En propagandabild för ett sådant samhälle är "the circle of justice". Där målas bilden upp av den rättvise kungen som sköter sitt rike som en trädgård, där alla får sin beskärda del. 

Ett samhälle som lyckas ta sig ur våldsfällan och skapa open access möjliggör långvarig tillväxt. Den innovativkraft och möjlighet till effektiv arbetsdelning som öppnas upp skapar ett välstånd. Efter arbetarrörelsens och andra folkrörelsers framgångar fördelas detta välstånd dessutom ut till ett flertal, organisationsrätten i det öppna samhället ger en möjlighet till välfärd. Sannolikt är det så att ett sådant samhälle måste ha tillväxt. Varje ekonomisk aktör som inte har tillväxt hotas, inte av våld, utan av att konkurreras ut och köpas upp. Tillväxten är inbyggd i samhällsmodellen. Jag kallar det tillväxtfällan. Ser man ständig tillväxt som något gott är detta inget problem. Men om tillväxten når planetens gränser för bärkraft uppstår kraftiga störningar. Jag har inte skrivit så mycket om det, eftersom bloggen mest handlar om historisk tid. Men det står om tillväxtens problem i många texter numera. Jag länkar ibland till uppgifter om klimat och utarmning av biologisk mångfald. En lång rad svårigheter som sötvattenbrist, syrebrist i haven och epidemier kommer att leda till stora påfrestningar. Propagandabilder för tillväxtsamhället finns av många slag, beroende på politisk inriktning. Jag tycker den mest tilltalande är "välfärdssamhället" i sin socialdemokratiska variant.

Vad jag läst så finns ännu ingen teori som beskriver hur ett samhälle går från våldsfällan till tillväxtfällan. Vi vet inte heller hur man kan gå från tillväxtfällan till ett långsiktigt hållbart samhälle. Man brukar hoppas på en teknisk lösning.

Vilket för mig till mitt tredje begreppt, "teknikfällan". Hittills har teknikfällan främst bestått av den spårbundenhet som uppkommer av att man satsat stora resurser på en viss teknik. En viss lösning visar sig framgångsrik och populär men efter en period av enorm tillväxt visar sig brister som då kan vara kostsamma att åtgärda. Nya tekniska landvinningar tas fram som löser problemet och så frigörs möjligheten att fortsätta expandera till nästa begränsning nås. I teorin kan detta fortsätta i evighet. Propagandabilden för teknikfällan blir därför "koloniseringen av Mars", eller något sådant, det går alltid att exploatera nya resurser. Men med de senaste tekniska framstegen tillkommer en variant av teknikfällan. Modern teknik kan komma att föröka sig själv. Med genteknik kan man skapa nya organismer som har sin egen spridningsförmåga. Och med AI kan man skapa maskiner som kan programmera sig själva. Propagandabilden för detta är dataism i olika former.

Dessa tre fällor existerar parallellt med varandra. Ser man det som ett system så blir frågan om det finns en gynnsam balanspunkt eller om systemet kommer att skena. Ser man det som ett spel är frågan om vi befinner oss i ett låst läge där nästan alla förlorar eller om spelet har en bättre lösning.

Liten sammanfattning:

Fälla                        Ex. på propagandabild

Våldsfällan              Circle of Justice

Tillväxtfällan            Välfärdssamhället

Teknikfällan             Dataism