Metoder i världshistoria, del 3

Mats Widgren går ett steg längre i sin kritik av brister i metoder inom världshistoria, i kapitel 3 i boken. Hans rubrik är "Four myths in global agrarian history". Mats Widgren är kulturgeograf och agrarhistoriker emeritus vid Stockholms Universitet. Han menar att i sekundära källor rörande jordbrukets historia figurerar vissa tankegångar som upprepas utan belägg på ett vis som gör att de kan kallas myter. Hans fyra exempel är:

1. Det tomma eller underutnyttjade landet,

2. Historisk lagbundenhet i den ordning olika odlingsmetoder togs i bruk,

3. Att "traditionella landskap" var oförändrade över lång tid (agrarian inertia),

4. Miljömässig determinism.

Den första myten är främst ett resultat av kolonial historieskrivning. Det var bekvämt att beskriva ett område som obefolkat eller obrukat om man skulle ta över det från dem som levde där innan. Widgrens exempel är att européer och afrikanska jordbrukande folk kom ungefär samtidigt till södra Afrika. Flera äldre referenser har en beskrivning där denna samtidiga expansion skulle ha lett fram till en första konfrontation vid Great Fish River 1775. Först med forskning på 1980-talet kunde visas att afrikanska bönder brukat området i minst 500 år innan européerna kom. Notera att McEvedys befolkningskartor baserades på tidigare källor så för södra Afrika är de alltså inte korrekta. Frågorna kring detta blir snabbt många och jag får återkomma till detta.

Den andra myten är att jordbrukets historia på varje plats följer en utveckling mot intensivare jordutnyttjande, från samlande till nomadiserande djurhållning, sedan svedjebruk och till slut permanent jordbruk. (foraging - pastoralism - shifting cultivation - permanent agriculture). Sådana stadie-beskrivningar är alltid bekväma men för varje plats måste man söka belägg för vad som faktiskt skett. Widgren tar upp att olika San-folk historiskt bedrivit småskaligt jordbruk men genom att de senare  marginaliserats kommit att leva i områden där de främst kunnat leva som jägare-samlare. Widgren retar sig särskilt på att många författare antar att människor levt som svedjebrukare utan att ha några egentliga belägg för det, mer än att man inte hittat några fynd som motsäger det. 

Tredje myten är att man tar för givet att ett "traditionellt landskap" representerar ett långt historiskt tillstånd. Även denna myt kan ha en politisk funktion, för dem som vill införa ett "modernt" jordbruk kan det passa att hävda att andra jordbruksformer representerar något stagnerat. Men även för avancerade odlingsformer som terrass-jordbruk finns en tendens att tro att de bedrivits på samma vis över lång tid utan att man har beläggen klara.

Den fjärde myten är att det skulle finnas en enkel koppling mellan naturtyp och historiska odlingsformer. Givetvis styr förutsättningarna vilka val som kan göras men samma typer av miljö kan uppvisa helt olika odlingsmetoder. Exemplet här är en antropolog vid namn Betty Meggers som hävdade att Sydamerikas regnskogar satte en begränsning för vilka typer av kulturer som kunde uppkomma, då avkastningen var för låg. Numera har man hittat det som kallas Terra preta (svart jord eller "amazonian dark soil"), som visar att det förekom odling som gav skördar som tillät mycket högre befolkningstäthet än vad man tidigare antagit. 

Anm 2025-08-11: Man har med lidar (laserradar) hittat mycket mer, se nyheter om Amazonas förhistoria.

Mats Widgren menar att seriös forskning måste ifrågasätta dessa myter där de dyker upp. Kartor måste ritas så att de visar det man vet, utan alltför många rena antaganden. Han har med en fin referens till en karta över Amerika före 1492 med jordbruksmetoder inritade och förklarade.

Metoder i världshistoria, del 2

 Andra artikeln i "Methods in World History" är skriven av Janken Myrdal, professor emeritus i agrarhistoria vid SLU, samt halvbror till arkeologen Eva Myrdal som också skrivit i denna boken. Janken Myrdals kapitel heter "On source criticism in world history". Han har en indelning i två sätt att skriva världshistoria. 

1) Det ena är att försöka göra en generell syntes (hitta generella mönster) som är giltig för en större del av världen genom att jämföra olika nyckelfaktorer. Sådan historia (som Janken Myrdal väljer att kalla makrohistoria) består ofta av berättelser med urval av fakta och exempel. Ett sätt att testa en sådan generell syntes är att försöka mäta om exemplen verkligen stödjer syntesen.

2) Det andra sättet att skriva världshistoria är att kombinera olika regionala studier till en komparativ historia, som i sin tur kan användas för en generell syntes (en "grand theory"). Här blir de källkritiska problemen flera, och de tas upp i senare kapitel i boken så jag återkommer till detta. Myrdal tar upp skillnader i källkritisk metod beroende på om det rör primära, sekundära eller tertiära källor. I denna artikel betonar han olika kvantitativa metoder att testa en hypotes.

I praktiken undrar jag om inte metod 2 är det som historiker främst håller på med. Metod 1 är nog något som personer som kommer från annan bakgrund tar till när de vill lyfta sin nyckelfaktor till en global betydelse. Myrdals exempel på metod 1 är religionsfilosofen Karl Jaspers teori om en "axialtid" då alla de viktiga religiösa och filosofiska inriktningarna framträdde. För att testa Jaspers teori räknar Myrdal filosofer och längd på publikationer och kommer fram till att det finns perioder med högre filosofisk aktivitet, t.ex. kring framväxten av romarriket och de stora kinesiska dynastierna något senare än vad Jasper föreslog. Men hans metodologiska slutsats är att en kvalitativ analys är nödvändig. Min fundering är att "de första filosoferna" rent kvantitativt framstår som få eller ensamma och först senare syns en kvantitativ ökning. Men här finns också ett mått av efterrationalisering, de senare filosoferna kan ägna sig åt att lyfta fram en viss föregångare av olika skäl.

Innan Myrdal går in på det tar han dock upp några mera praktiska funderingar kring problem med källor och hur historiska förlopp presenteras. Jag har redan tagit upp hans synpunkter på synkronoptiska grafer i inlägg 5 juli. Han tar även upp hur storlek på olika riken och imperier ritas in i olika kartor. Han menar att från 1978 kom en ny generation historiska atlaser som bättre återgav länder men  först efter 2000 började man tydligt skilja på områden som en statsbildning hade direkt kontroll över och områden som var mera löst influerade. Ett exempel på det ska vara "Der Neue Pauly" från 2007, men den har inte jag tillgång till. I tabell 1 har Myrdal använt två atlaser från 1997 resp 1999 som visar att år 500 e.Kr kontrollerar stater cirka 13-21 % av totala landmassan medan år 1900 kontrolleras 97 %.

En rolig övning kan vara att jämföra Thomas Lessmans kartor för en given tidpunkt och område med en karta ritad av några med detaljkunskaper över området. Jag tar år 600 e.Kr. och år 300 e.Kr och de kartor som finns i Jonathan Lindströms bok "Sveriges långa historia".

År 600 har Thomas Lessman (v. 7-13-2008) ritat in Swedes och East Gotar i ett område, med en gräns mot West Gotar och en gräns i norr vid Dalälven med Saami som enda rubrik norr därom. På Gotland står det Varangier. Lindströms bok har en karta för 560-650 (sid. 421) som har fokus på det han kallar Sveariket. Den är uppdelad i ett kärnområde runt Uppsala, Vendel och Helgö, ett område med "dominerade bundsförvanter" längs Östersjökusten från Högom till båtgraven i Augerum i Blekinge, och även gutarna ingår som beroende bundsförvant. Västgötarna står inte med på kartan men Lindström har i förordet förklarat varför de inte fått plats i denna boken. Vidare finns områden markerade som tributländer som benämns Finland, Estland och Kurland, i områden där Lessman skriver bland annat Tchuds och Livonians. "Chuds" tycks vara ett ord som slaviska folk använde om olika finska eller baltiska grupper. År 300 har Thomas Lessman bara ritat in den romerska limes som en riktig gräns, vilket verkar rimligt, och uppe i Skandinavien står det Finns, Sviones och Heruls. Lindström har en karta (sid. 345) med fornborgsområden inritade, inte heller han har med några gränser. Det kan kännas handfast med att rita in arkeologiska fynd, men begreppet fornborgar är ganska spretigt. Gutar och svear figurerar i bildtexten, och kungliga guldmedaljonger nämns som är funna i Bohuslän vilket kan bero på kontakt med heruler. Lindström skriver om skridfinnarna, en referens som kan förklara varför Lessman skrivit Finns på sin karta. 

Slutsats av denna övning är att man måste läsa på när man använder Thomas Lessmans kartor men att de sätter en på ett rimligt spår till vad man kan hitta i ett område. Under kartorna i worldhistorymap står också de referenser som Lessman använt, vilket är utmärkt.

Myrdal fortsätter med att säga att bara storlek på en karta inte säger så mycket, man behöver ta med fler indikatorer för samma fenomen. En mätbar sådan indikator är befolkningsmängd. Hans figur 5 (sidan 62) har staplar över befolkningsmängden hos de två geografiskt största rikena vid olika tidpunkter. Här behövs dock tillgång till de data som använts till diagrammet för utan förklaring blir det rätt obegripligt. Men en slutsats är att under perioden 200 f.Kr - 200 e.Kr dominerade imperier mera folk och en liknande dominans fanns under perioden 1500-1900. Detta har betydelse i sig när man väljer indikatorer då Romarriket och Kina lätt kan dominera all statistik, (eller Brittiska imperiet för senare tid). Vill man se effekter i randstater måste man titta på indikatorer som passar för det.

Trevligt är att Myrdal refererar positivt till Colin McEvedys & Jones arbete. McEvedy använde jag när jag skrev om städers storlek, t.ex. ett inlägg 7 november 2012. McEvedy ligger lågt i sina bedömningar av populationers storlek, vilket kan vara rimligt, det har nog alltid varit lätt att överdriva antalet människor i olika sammanhang.

Svårigheterna ökar om man väljer mera komplexa indikatorer att räkna på. Myrdal tar upp olika försök att räkna antalet uppror. Att göra statistik över antalet konflikter är något som flera olika forskningsinstitut ägnar sig åt. Här finns definitionsproblem, svårigheter med vinklade källor, avsaknad av källor osv. 

Myrdal avslutar med att säga att han inte menar att berättande historieskrivning i sig är fel, utan bara att berättelser som går att testa, och klarar dessa test, har högre trovärdighet. Och så citerar han Popper.

Metoder i världshistoria, del 1

 "Methods in World History, A Critical Approach", redigerad av Arne Jarrick, Janken Myrdal & Maria Wallenberg Bondesson, utgiven av Nordic Academic Press och författarna 2016, är min sommarläsning. Den riktar sig till globalhistoriker och studenter av världshistoria med ett antal uppsatser. Men de är begripliga även för den icke insatte. Jag tog upp Janken Myrdals funderingar kring synkronoptiska grafer i inlägg den 5 juli 2022 och ska referera till några till av artiklarna här nedan och framöver.

Arne Jarrick och Janken Myrdal skrev om globalhistoria i Historisk tidskrift 130:4, 2010, vilket jag refererat till i ett tidigare inlägg. I den artikeln anger de både moraliska, politiska (förståelse av globaliseringen och dess motreaktioner) och inomvetenskapliga skäl (det begränsande i "nationella" eller eurocentriska historiestudier) för att det behövs globalhistoria. Här framförs också en kritik mot att reducera historia till berättelser, författarna letar efter systematiska metoder för att studera långa historiska förlopp.  I "Methods in World History" behöver de inte längre motivera ämnets existens, i denna boken är det fokus på att höja stringensen inom området.

Som referens för en översikt över världshistoriker uppger de Johan Galtung & Sohail Inayatullah (ed.), 1997, "Macrohistory and macrohistorians". (som med priset 1700 kr ligger utanför vad jag kommer att följa upp).

Första artikeln är skriven av J R McNeill, miljöhistoriker, och tillsammans med sin far William H McNeill författare till den bästa introduktionen till världshistoria; "The Human Web" från 2003. På svenska "Mänskliga nätverk" från 2006, se inlägg 23 mars 2013.

Artikelns rubrik är "Historians, superhistory and climate change". Med superhistoria menar J R McNeill att historikerna kombinerar skrivna källor med nya metoder, som DNA-sekvensering och isotopanalyser. Historiker har alltid använt fler källor än skriven text - arkeologi, arkitektur, språkvetenskap osv, men här tar man det ett steg längre och arbetar med en nästan kriminalteknisk ansats, vilka bevis finns utöver det skrivna vittnesmålet? För att väga in klimatets betydelse eller olika sjukdomars effekt på historien är det självklart. Sverker Sörlins förord till "Mänskliga nätverk" beskriver detta bra. Men i princip all historieskrivning har nytta av en tvärvetenskaplig ansats. Jag vet inte om jag tycker begreppet "superhistoria" tillför så mycket men det kan finnas inomvetenskapliga skäl för McNeill att lyfta ett sådant begrepp.

Som primär källa till historiska data är givetvis alla korrekta uppgifter användbara. Men på nästa nivå där man börjar fundera över hur olika händelser hänger ihop blir det genast svårare. McNeill tar som exempel de klassiska funderingarna kring vad det var som orsakade olika nomadiska stäppfolks plötsliga spridning ut från sina normala stäppland. En rad olika push- och pull-faktorer har föreslagits ända sedan Ibn Khaldun skrev sin analys de cykliska förloppen hos olika dynastiers framväxt och tillbakagång. Tydligen har nu visats att det var ovanligt regnigt under åren 1211-1225 i mongoliska trakter som Orchon-dalen. (Neil Pedersen et.al. 2014, "Pluvials, Droughts, the Mongol Empire and modern Mongolia".) Mera regn, mera gräs, mera hästar, mera mäktigare mongoler. Men McNeill har en annan tvist på klimatets roll, i ett senare skede av mongolisk expansion. Ovanligt kalla vintrar när den medeltida värmeperioden tar slut ca 1250 kan ha påverkat isläggning, och gett mongolerna möjligheter att, likt Karl X, ta sig fram över is på oväntade ställen och göra överraskande angrepp i Kina och östra Europa. Som hypotes verkar denna idé bräcklig, möjligen vill McNeill provocera läsaren till att tänka att varje klimatfundering behöver även andra belägg. Och denna kritiska inställning måste man ha med sig när man läser om alla de uppgifter som bygger på olika DNA-analyser. Det är som inom kriminaltekniken, DNA-teknik är ett av många verktyg. Nya verktyg ger nya möjligheter men McNeill betonar att historiker måste lära sig hur man väger av alla dessa uppgifter mot varandra.

Två historiker jag vill nämna som jag tycker gör detta bra är Peter Heather och Fredrik Charpentier. Och vad gäller DNA-forskning så tycker jag arkeo- och paleo-genetikern Johannes Krauses bok var bra, den som jag skrev om i inlägg i julas.

En historiker sommarpratar

 Idag sommarpratar Sverker Sörlin. Lyssna.

Tidslinjer och annan historisk infografik

En allra första ansats när man börjar tänka kring global världshistoria är att man vill kombinera tidslinjer och kartor. Om man bara radar upp alla viktiga händelser bredvid varandra och sorterar dem efter var de hände så har man skapat en slags överblick, tänker man.

Ett kuriöst exempel på det är "Alla Tider" av Alf Henriksson och Björn Berg, Bra Böcker, 1978. Alf Henriksson älskade att berätta historien som goda historier men här uppvisar han ett intresse för årtal som går utöver det vanliga. Han har egenhändigt suttit och sammanställt sammanfattningar för varenda dekad sedan hedenhös. Samt ritat tidslinjer för en antal riken, allt eftersom det blir fler riken blir linjerna flera och fyller till slut nästan hela sidorna. Björn Berg har illustrerat med tidtypiskt klädda människor för varje epok, alla tecknade i hans karakteristiska stil vilket skapar en märklig enhetlighet genom tiderna.

Normalt är det hela redaktioner som sammanställer sådana översikter. Ett exempel som jag har är National Geographic "Concise History of the World, An Illustrated Timeline", redigerad av Neil Kagan, 2006. Här har man två sorters översikter, en som täcker perioder om 30-40 år på ett uppslag och en annan ännu mer komprimerad som där hela 500 år täcks på ett uppslag. Alla uppslag är indelade i kontinenter. Man har även försökt skapa olika teman för att komma ifrån att det blir slagsida mot politisk historia. Kultur, vetenskap och ekonomi får också sina rutor.

Numera används modern infografik och digitala lösningar. Söker man på timelines på wikipedia får man hoplänkad info som snabbt blir omfattande. I flera fall hänvisas man till Thomas Lessmans kartor som finns samlade på worldhistorymaps. https://www.worldhistorymaps.info/links/. Hans länksamling innehåller flera tips, t.ex. atlasofworldhistory.

Lite googlande leder till att man snabbt hittar diverse entusiaster som av pedagogiska eller andra skäl skapat mängder av tidslinjer och kartor. Stanford University har samlat på historiska exempel på detta, David Rumsey Map Collection. En hemsida med föråldrad layout kallar sin sammanställning för "hyperhistoria", ett begrepp som jag inte tror är etablerat då jag sett det användas på annat vis också.

John Sparks "The Histomap" från 1931 är ett klassiskt exempel. Den är en synkronoptisk graf, där parallella händelser ligger bredvid varandra. Sparks har värderat olika civilisationers betydelse, ju viktigare han tyckte något rike var vid en viss tidpunkt, desto bredare utrymme fick det i tidsflödet. På Youtube kan man hitta olika moderna varianter om man söker på "Timeline of World History".

Janken Myrdal skriver om synkronoptiska grafer i en uppsats i "Methods in World History", från 2016. Han noterar att Histomap och liknande framställningar ofta saknar en källkritisk underbyggnad. Det kan bero på att många av dem är gjorda av amatörer, Sparks var en sådan som blev förvånad över att hans bild fick sådan spridning. Det vanligaste felet är att framställningen blir fokuserade på Europa och Nordamerika. Myrdal menar att historiker bör använda sig av synkronoptiska grafer för att åskådliggöra sitt material men att varje inlägg i grafen måste motiveras. Enklast är att basera grafen på kvantifierbara uppgifter, till exempel areal och befolkningstal. Han tar med ett enkelt eget exempel, som visar framväxten av imperier i Eurasien mellan 2000 f.Kr och 500 e.Kr. För att förenkla har han mätt bredden vid en viss longitud, dvs grafen visar hur breda imperierna var längs breddgrad 40. Myrdal skriver själv att "dess exakthet ska inte överdrivas". Hans viktigaste poäng är just detta, att genom att redovisa hur data samlats in kan grafen falsifieras.

Dag för biologisk mångfald

 Idag, 22 maj, är det FNs dag för biologisk mångfald. Till exempel BBC skriver om biodiversitet.

Ur 101 historiska händelser

Magnus Västerbro har skrivit "101 historiska händelser, en annorlunda världshistoria", (Historiska media, 2015). Den består av korta redogörelser för olika händelser genom tiderna, från ca år 3200 år f.Kr till år 2013. Varje inlägg har ett åratal och avslutas med ett lästips. 

I efterordet klargör han att han använt en närhetsprincip som gör att det inte blir ett representativt urval av händelser i världshistorien. Framförallt tar han upp flera händelser i svensk historia som inte har världshistorisk betydelse, men även europeisk historia får mer uppmärksamhet. Han ber också om ursäkt för att han lite för ofta berättar om "de gamla vanliga gubbarna". Boken ingår i en serie av böcker om 101 händelser, så jag tänker att den var ett uppdrag från förlaget. Det hindrar inte att upplägget är intressant. Det är motsatsen till min tanke i bloggen att jag ska nöta mig runt hela världen vid vissa valda tidpunkter. Det är främst år 600 och år 1220 som jag har hållit på med, även om jag gör nedslag i andra tider också. Här ska istället några få händelser från olika årtal väljas. 

Någon mer ledtråd ger inte Magnus Västerbro i sitt efterord. Jag tror att urvalet helt enkelt är sådant som han tänker kan intressera läsarna. Jag önskar lite mer överblick och därför grupperar jag dem efter tema, samt noterar lästipsen som jag tycker är bra. Detta blir dock extremt plottrigt och kondenserat då texten nedan bygger på att man har Västerbros bok till hands och kan se vad han skriver.

År 1782 f.Kr. Hammurabis lagar. 282 lagparagrafer ristade i sten. Lagstiftningens framväxt får representeras av detta årtal. Justinianus lagar är inte med i urvalet fast Västerbro nämner dem som en del av underlaget för Irnerius föreläsningar. År 1088 börjar Irnerius att föreläsa om juridik i Bologna. 1158 får universitetet där kejserligt beskydd att bedriva åtminstone i teorin självständiga studier och forskning. År 800 med Karl den store kröning är med i Västerbros urval och då nämns att ett styrelsesystem byggs upp med en lagstiftning som kommer att prägla Europa för lång tid framöver. Här skulle också EGs bildande 1967 kunnat få vara med. Lagstiftning och styrelseskick hänger ihop men har fått var sin rubrik av mig här.

År 509 f. Kr. Romerska republikens framväxt. Viktiga senare årtal för styrelse-skickens historia som kommit med är år 1776 med USAs självständighetsförklaring, (konstitutionen skrevs 1787 och började gälla 1789) och 1989 med Himmelska fridens torg samma år som Berlinmurens fall. Västerbro tar inte med franska revolutionsåret 1789 utan väljer år 1793 med avrättningen av Marie Antoinette, kanske för att visa på förändringarnas brutala sida. Även tsarfamiljens avrättning 1918 har kommit med enligt samma logik. Han har med år 1865 då den svenska adeln röstar bort sig själv och ståndsriksdagen avskaffas. Ett inlägg för 1917 beskriver att det inte blev revolution i Sverige utan demokratin konsoliderades med allmän rösträtt och riksdagen som maktcentrum. År 1925, den sista kejsaren av Qingdynastin, den 19-årige Puyi, tvingades ut ur den förbjudna staden, han hade ingen makt då han avsattes redan år 1911. År 1933: Tyska riksdagen röstar igenom fullmaktslagen som gör Hitler till diktator. Endast socialdemokrater ledda av Otto Wells röstade emot. Mordet på Olof Palme 1986 är med, om jag ska sätta det under denna rubrik så får det vara för att det svenska styrelseskicket kunde hantera en sådan händelse utan att rubbas i grunden. År 2001, 11 september.

År 333 f.Kr. Tyrannerna och krigen får många inlägg, jag nämner dem som en rubrik i denna sammanfattning. De tyranner som erövrat stora områden (eller försökt i stor skala men misslyckats) framstår som betydelsefulla i historien, både för att deras riken brett ut sig rent geografiskt med sina imperialistiska erövringar och för att när de dör så är det ofta en historisk lättnad för de flesta inblandande. Några i boken är Alexander "den store", Kung Ashoka "älskad av gudarna", Shi Huangdi, Julius Caesar, Djingis Khan, Karl XII, Adolf Hitler, Josef Stalin. Av dessa är det väl Ashoka i Indien (ca 263 f.Kr) som allra bäst lyckats skapa ett positivt eftermäle, då han beskrev sig själv som omvänd till fridsfurste i inristade inskriptioner som är det enda som finns kvar att läsa från denna tid. Västerbro refererar historikern John Keay som noterar att Shi Huangdi ("den förste kejsaren av Kina", ökänd för att år 213 f.Kr ha bränt böcker och avrättat författare med mera) också ristade positiva budskap om sitt styre men där finns andra källor kvar som beskriver hans tyranni. Lästipset jag vill ge är Magnus Västerbros egen "Tyrannens tid, om Sverige under Karl XII", (Bonniers 2021). Den boken är en utmärkt skildring av hur ett samhälle föröds under ett envälde, och hur vanliga människor lider.

Västerbro valde Alexanders död år 323 f.Kr men av minnestekniska skäl väljer jag slaget vid Issos år 333 f.Kr. Det kan även få stå för alla de krigiska årtal som brukar stå med i listor över "avgörande slag" som också brukar anses betydelsefulla. Västerbro har med År 410, Alariks visigoter plundrar Rom. År 636, Bysans och Herakleitos förlorar i slaget vid Yarmuk mot muslimsk armé ledd av Khalid Ibn al-Walid, ett slag "som av många anses som det mest avgörande enskilda fältslaget i historien". År 1066, Harald Hårdråde förlorar mot Harold Godwinson vid Stamford Bridge som sedan förlorar mot Vilhelm vid Hastings. År 1258, mongolerna under Hülegu erövrar abbasidernas Bagdad. År 1520 Stockholms blodbad. 1618 starten på 30-åriga kriget genom att tre katoliker kastas ut genom ett fönster i slottet i Prag. År 1819 Simón Bolivar tågar över Anderna. 1864, Sherman avgör inbördeskriget i USA genom en marsch mot havet som ödelade Atlanta och elva städer till, inklusive South Carolinas huvudstad Columbia.  År 1893 Gandhi kastas av ett tåg i Sydafrika, i 21 år arbetar han med agitation för indiska emigranters rättigheter och sedan från 1915, 46 år gammal, kommer han tillbaka till Indien och påbörjar kampen mot brittiska imperiet. År 1914, skottet i Sarajevo. År 1920, Fransk general hänvisar till korstågen när Syrien erövrats, året anses vara "höjdpunkten för den europeiska kolonialismen". Västerbro har några inlägg om 2:a världskriget. Två av dem: 1941 och utvecklingen av den slutgiltiga lösningen med gaskammare som först tas i bruk i Belzec tidigt året därpå. 1945 och atombomberna över Japan. 1983, kärnvapen-kontrollerande förhandlingar påbörjas sedan Reagan uppfattat att Sovjetunionen gått i högsta beredskap under en Natoövning.

Det slår mig att årtalen för krig som inte blev av är svårare att samla in. Ta t.ex. danske kungen Knut IV som år 1085 hade hela ledungsflottan samlad i Limfjorden för att återta England från Vilhelm och hans normander. Men anfallet avblåstes. Många skäl kan tänkas för det men det är i alla fall ett exempel på ett krig som inte genomfördes.

Pesten och Svälten är två andra av Västerbros specialområden. Pesten får symboliseras av år 1347 och den Gyllene hordens belägring av staden som italienare döpt till Kaffa (dagens Feodosija på Krim), den pest som kommer att döda kring 40 procent av alla människor som levde i Europa och på vissa ställen ännu många fler, vissa byar och städer lämnades nästan helt övergivna. Ungefär 75 miljoner människor dog globalt. Västerbro rekommenderar Dick Harrison, Stora Döden, 2020. År 1877, Svälten i Indien under Lord Lytton, framstår som ett extremt obehagligt fall. Men svälten är med oss någonstans i världen varje år. Västerbros Svälten, hungeråren som formade Sverige om åren 1867-69 fick Augustpriset. Naturkatastrofer har också årtal, Västerbro har inte med någon sådan händelse men förslagsvis vulkanutbrotten år 536, 540 och 547 som tillsammans orsakade det som kallas den senantika lilla istiden. Som i sin tur orsakade svält och sedan kom den Justinianska pesten.

År Noll. Religionernas betydelser. Västerbro har med Ca år 34 e.Kr. då Paulus får en vision.  År 636, Fyra år efter Muhammeds död kom de enade arabiska stammarna att segra över Bysans och sedan över Persien år 642. År 622 är år noll i islamisk tideräkning, hijra (hidjra) - utvandringen till Medina. Den judiska kalendern startar år 3761 f.Kr. Ett matematiskt år med noll som referens är 628 e.Kr då Brahmagupta anses ha lagt fram en avhandling som för första gången utförligt förklarar siffran nolls egenskaper. Observera att kalendermässigt finns inget år noll, och den munk som hittade på det årtal som vi kallar år 1 efter Kristi födelse levde kring år 500 och hade inte då inte begreppet noll ens att välja på. Numera tror vi att Jesus föddes 4-7 år tidigare.

År 1000, ett inlägg om att folk tror att jorden kommer att gå under, en tankefigur som återkommer med jämna årtal. 1095 korstågen proklameras av påven Urban, År 1248. Västerbro berättar om kardinalen Vilhelm av Sabina som kom till Skänninge, Västerbro ser det som ett möte som begraver det hedniska samhället för alltid. genom stärkandet av biskopsmakten samtidigt som Birger Jarl fick stöd. År 1309, Den heliga Birgitta får en vision, (hon levde 1303-1373). År 1521 Luther försvarar sina teser inför kejsaren i Worms. 1851 Taipingupproret, en kristen sekt startad av Hong Xiuquan intar Nanjing och skapar en teokratisk diktatur som störtas först 1864. I Kina är år 1911 år noll - det år kallat Xinhai då kejsaren störtades.

År 690. Wu Zeitan blir kejsare under Tangdynastin i Kina. Hon är den enda kvinna som varit kejsare i Kinas dynastiska historia. Hon blir en symbol för de kvinnor som skaffat sig en maktposition i en patriarkalt organiserad värld. En del av dessa kvinnor kvalar in som maktmänniskor under rubriken krig och kanske några även som tyranner.

Farao Hatshepsut som regerade 1479-1457 f.Kr (Nya tidens 18:de dynasti) och som ca 25 år senare nästan utraderades ur historien av sin manliga efterträdare. Drottning Boudicca som år 61 mobiliserar mot romarna.  År 1389 Margaretas styrkor vinner slaget vid Åsle nära Falköping och Kalmarunionen skapas. År 1431, jungfrun Jeanne bränns på bål, Jeanne d'Arcs insats var avgörande för slutet av 100årskriget. År 1588 Drottning Elisabet håller tal och den spanska armadan besegras. År 1656, Drottning Kristina hyllas i Rom (hon var regerande regent 1644-1654). År 1762 Katarina tar befälet i Ryssland. 

Fler regerande drottningar kan nämnas, som Eleonor av Aquitanien. All annan verksamhet som kvinnor bedrivit borde fått flera årtal, jag tycker t.ex. Hildegard av Bingen och år 1147 då hon får tillstånd att publicera sina texter och bygga ett nunnekloster kan få vara symbol för dem. Men även fredliga män kunde fått fler årtal kan man då önska, men det blir inte så när historia skrivs.

Patriarkatets övergrepp har fått ett årtal, år 970, som handlar om början på traditionen i Tangdynastins Kina att binda fötterna på små flickor för att det blivit modernt med "lotusfötter". 

År 1847, när Elisabeth Blackwell påbörjar utbildningen till att bli den första kvinnliga läkaren, är mer en skildring av motståndet mot kvinnor i olika roller sakta börjar brytas. Här saknar jag Eunice Newton Foote som 1856 borde ha fått berätta om hur hon upptäckt koldioxidens inverkan på gasers temperatur för AAAS, först år 2010 återupprättades hon som växthusgaseffektens upptäckare. År 1905, Christabel Pankhurst startar det som kommer att bli suffragettrörelsen. I UK fick rika kvinnor rösträtt 1918 och en mer allmän reform kom 1928. Att sätta ett årtal på kvinnlig rösträtt är därför krångligt, men 1919 i Sverige är ett exempel och 1906 i Finland ett annat. År 1978, när Hoa Hoa propagerar för barnledighet för pappor. Först i början av 2000-talet steg andelen föräldralediga pappor.

Ett antal inlägg rör kulturmöten, migration och kolonialisering. År 1200 kom de första människorna till Påskön, År 1492 är året för "moren sista suck" i Granada och Columbus resa, migrationen till Amerika ledde sedan till den värsta smittspridning som skett i historien. År 1609, här skriver Västerbro om umbäranden i den första brittiska kolonin Jamestown, Virginia, (som inte lyckas utan det är Williamsburg och sedan Richmond som växer till huvudstäder i kolonin), 1652 handlar om de första holländarna i Sydafrika, 1841 en svensk lämnar Sverige och grundat Nya Uppsala (New Upsala), han hette Gustaf Unonius, känd som "den förste utvandraren" fast han sedan flyttade tillbaka till Sverige.

År 1309 Mansa Moussa från Timbutku strör guld omkring sig på resa till Kairo, han kan enligt vissa bedömningar ha varit den rikaste mannen i världshistorien. kejsardömet i Mali plundrades av en sultan från Marocko 1590. År 1793 Englands ambassadör George Macartney får audiens hos den Kinesiske kejsaren Qianlong, Qing-dynastins fjärde kejsare. År 1853 USAs flotta under Perry tvingar sig in till japansk hamn i Edo. År 1917, Balfours text i The Times om att den brittiska regeringen ser men välvilja på att det judiska folket ska få upprätta ett nationellt hem i Palestina.

Kamp mot slaveri. År 1849, Harriet Tubman rymmer till nordstaterna och befriar sig själv, och deltar sedan i den "underjordiska järnvägens" resor för att frita slavar. År 1833 Brittiska imperiet förbjuder slaveri. 1955 Rosa Parks häktas för att hon vägrar flytta till avsedd plats i en buss och Martin Luther King höll, 26 år gammal, tal för att uppmana till den bojkott av busstrafik som ledde fram till medborgarrättsrörelsen. Hans mest berömda tal höll han 1963 och han mördades 1968. Rosa Parks dog år 2005, 92 år gammal.

Mauretanien var det sista land som kriminaliserade slaveri år 2007.

Träldomen avskaffades i Sverige (ska man vara noga så avsågs Västergötland och Värmland) 1335 genom Skara stadga, som sade att envar som föddes av kristna män och kvinnor inte ska vara eller kallas träl. De svenska slaverilagarna upphörde först 1847 då de sista slavarna i svensk koloni friköptes. Statarsystemet, som inte var slaveri, men för vissa kunde bli som en livegenskap då de fick lön i natura (stat) och lånade för utgifter, upphörde först 1945. På samma vis som att slaveriet upphörde när det började bli olönsamt så upphörde statarsystemet med införandet av traktorer i lantbruket. Illegala former av slaveri, som trafficking, förekommer fortfarande. 

År 868, den äldsta bevarade tryckta boken, Diamantsutran, blev färdig. Wang Jie lät trycka den för att hedra sin fader och sin moder. En buddhistisk klassiker, skriven i Indien några hundra år före Kristus och översatt på 400-talet till kinesiska av munken Kumarajiva. Bevarad i en av Mogaogrottorna i Dunhuang. Skrivkonsten, boktryckarkonsten, översättningskonsten och biblioteken får några inlägg. Cirka år 3200 f.Kr, namnet på den första person vi känner till, en bokhållare vid namn Kushim, antecknat med kilskrift på lertavla. 1483, den första boken som trycks i Stockholm, den hette "Skapelsens sedelärande samtal", en manual för präster att bättra på sina predikningar. (Gutenbergs Bibel trycktes 1455). År 1822, Champollion löste hieroglyfernas gåta. Framväxten av internet; tekniskt fanns en lösning 1974 men www (world wide web) utvecklades från 1989 och släpptes för fritt bruk 1993. Föregångaren till Wikipedia, Interpedia, kom också 1993 men Wikipedia startades först 2001.

Sport, stil och nöje får två år: År 146 kommer 200000 romare till Cirkus Maximus för att se Gaius Appuleius Diocles tävla i hästkapplöpning. och År 972 då gaffel introduceras vid det tysk-romerska hovet av den bysantinska 17-åringen Theofano som gifts bort med kejsar Otto II. Theofano var regerande drottning i åtta år innan hon dog 991, och då efterträddes av sin svärmor, farmor till hennes son, Otto III.

Sex, droger och rock and roll har fått två inlägg, båda drogrelaterade. År 1859, kokainet beskrivs av en tysk kemist, Albert Niemann, och år 1971 då Nixon förklarar krig mot drogerna. Möjligen ska 1951 och p-pillrets upptäckt med här. Och år 1965 med Beatles och Rolling Stones kanske hade kommit med om Västerbro hade tagit med någonting alls om musik och dans. 

Kultur har också bara fått två årtal, År 1336, "den förste humanisten" Petrarca beskriver hur han bestiger ett berg i Provence och år 1995 då Joanne (J.K) Rawlings skrivit klart Harry Potter och de vises sten.

Vetenskap, medicin och teknik har fått några fler inlägg. Någon blåser glas ca 50 f.Kr. År 1280 krut i Kina orsakar en explosion i huvudstaden Changans vapenarsenal (den första referensen till krut är redan år  142). År 1332, en mekanisk klocka med hög precision byggs av abbot Rikard vid S:t Albans kloster.  År 1610 Galileos teleskop. År 1665 Newton utvecklar den moderna matematiken och fysiken. (Newton var samtidigt den siste företrädaren för magikerna, enligt John Maynard Keynes). År 1804 läkaren Hanaoka i Japan opererar med narkos,. År 1835 tåg, själva inlägget handlar om en olycklig dödsolycka. År 1837 Darwins första notering rörande evolutionsteorin, men först 1859 publiceras den. År 1856 Pasteur ser mikroorganismer på en spritfabrik. År 1884 telefonen (första busringningen). År 1925, en Baird visar upp TV. År 1951, P-piller utvecklas.  År 1953 modellen av DNA, 1967 första hjärttransplantationen, 1969 månlandningen.

Västerbro avslutar med År 2013: En rapport från Internationella valutafonden anger att "u-ländernas" BNP har blivit lika stor som "i-ländernas". 

Åren i fetstil är: 1782 f.Kr, 509 f.Kr, 333 f.Kr, "År Noll", 622, 868, 1336, 1347, 1455, 1492, 1665, 1789, 1833, 1859, 1919, 1989.

Några av Västerbros lästips:

Yuval Noah Harari. Sapiens. En kort historik över mänskligheten (2015). År 1782 f.Kr och 2013.

Andrew Robinson, The story of writing, (2007)

Eva Queckfeldt, Romarriket. Den romerska republiken. (2014).

Bengt Liljegren, Alexander den store (2005)

John Keay, India: A History (2000) och China: A History (2009), 

Bryan Ward-Perkins, The Fall of Rome and The End of Civilization (2005)

Hugh Kennedy, The Great Arab Conquests (2007)

Frances Wood och Mark Barnard, The Diamond Sutra, (2010)

David Morgan, The Mongols (2007)

Clive Ponting, Gunpowder, (2005)

P.C. och F.L McKissack, The Royal Kingdoms of Ghana, Mali and Songhay (1995)

Paul Johnson, The Renaissance (2000)

Robert Ross, A Concise history of South Africa (2008)

James Gleick Isaac Newton (2003)

David Brion Davis, Inhuman Bondage (2006), år 1833

Thomas Hylland Eriksen Charles Darwin (1999)

Per T. Ohlsson, Svensk politik (2014)

Peter Mansfield, A History of the Middle East (2013)

John Lewis Gaddis, The Cold War (2005)