Som jag refererat till i tidigare inlägg så har WWF publicerat en rapport kallad Living planet 2018 som bland annat anger en "minskning av beståndet av vilda ryggradsdjur med 60 % sedan 1970." Ännu mer kritiskt anges minskningar på 89 % i Syd- och Mellan-Amerika.
För att förstå detta måste man begripa vad dom räknar procent på. Metoden de hänvisar till är publicerad av The Royal Society: The Living Planet Index från 2005. För att räkna procent behöver man lägga en baslinje. Om jag fattar rätt har man extrapolerat olika populationsserier till vissa baslinjeår. Vi får då uppskattade antal i en population av valda arter vid ett givet år som vi kan jämföra med ett annat år, i detta fall 1970 med 2014. Jag har sedan jag följde arbetet med riskvärdering av GMO undrat över "baslinjer" för naturpåverkan. Var 1970 ett särskilt representativt år? Hade inte naturen redan då påverkats av diverse artutrotningar som då inte kommer med i statistiken? Men så måste man göra, man får välja en baslinje, och från 1970 har man användbara data.
För att räkna procent är det givetvis betydelsefullt att veta vad det är man räknar. Jag fattar det som att det är populations-serier som slås ihop, men lite oklart hur varje population har mätts, det är troligen olika metoder eftersom man ska samla så mycket data.
En viktig mening i artikeln från 2005 om LPI är denna: "Hotade arter av däggdjur och fåglar är något överrepresenterade i urvalet, men skillnaden är liten. ... Se figur 9." I figur 9 ser man 302 arter som är hotade på olika nivåer, och en stapel på 690 arter som inte är hotade. I diskussionen tar man upp hur "bias" kan uppkomma pga att de dataserier man har tillgång till för olika typer av biom inte nödvändigtvis blir representativa. De har ändå goda argument för att den totala bilden blir ganska rättvisande. Givet att siffrorna är så dramatiska är de alarmerande, sannolikt kan felen dessutom slå åt bägge håll. Anta att en ekologisk rubbning leder till en massiv expansion av en art som råkar vara med i urvalet, det skulle leda till att en akut minskning av ett ekosystems funktion döljs av en lokal populationsökning om just den arten är med i urvalet. Eftersom jag inte begriper hur de väger av de olika arternas relativa betydelse när de summerar vågar jag inte ha någon uppfattning om hur det slår på totalen.
Min slutsats blir att LPI ger en indikation på läget i olika regioner samt en övergripande dyster bild av den massutrotning som pågår men att det är ett trubbigt instrument för att förstå vad som verkligen händer. Ungefär som BNP. Fast en minskning av BNP på 60 procent skulle ge större rubriker.
20 december 2018
16 december 2018
Shankara
En av hinduismens viktigaste filosofer kom från Malabarkusten. Adi
Shankara, (Ādi Śaṅkara) som troligen levde kring år 700-800 e.Kr, var född nära Kochi i Kerala, i
en by kallad Kaladi. Han var verksam runt om i Indien, det ingick i en hinduisk intellektuells roll att resa runt. Shankara ska enligt traditionen ha grundat tio ordnar varav minst fyra var knytna till en typ av lärdoms-säten i olika regioner, se Dashnam Sanyasins. Övriga ordnar tycks ha haft en bredare roll, de skulle vara "i bergen", "i staden" eller "i skogen".
I en tid när buddhism och jainism spreds allt mer i Indien kom Shankara att vara en av dem som återupplivade en hinduiskt tradition. Shankaras kombination av läsning av de klassiska skrifterna (vedanta, dvs läsning av upanishaderna osv), advaita (dvs monism, att världen enbart är brahman, världssjälen), och impulser från främst shivaism, men även vishnuism och yoga, blev en mycket framgångsrik syntes av den hinduiska traditionen.
New World Encyclopedia menar att han kan ha levt ca. 700-750. Wikipedia anger 788-820 vilket var den tidigare akademiska dateringen men som sedan ifrågasatts. I boken "Shankara and Indian Philosophy" av Natalia Isayeva skriver hon att han tidigast kan ha levt 650 och senast 840.
Platsens för hans död är också omdiskuterad. De som förestår "klostret/templet" (matha) i Kanchi (Tamil Nadu) menar att han dog där medan de som är aktiva i Sringeri (i Karnataka) uppger att han dog uppe i Himalaya på en plats nära templen i Badarinatha, som är ett av de fyra pilgrimsmålen Char Dham.
Det matha som ligger i Sringeri, Sringeri Sharada Peetham, är centrum för en tradition inom hinduismen som kallas Smarta och som räknar Adi Shankara som grundare. Det är en traditionen som förenar fem av de hinduiska gudarna och söker sätta kunskapens väg (jnana yoga) i relation till karma och bhakti yoga.
Det mest kända citatet från Shankara lyder ungefär:
"Brahman är ensam sant, och denna värld av mångfald är inte verklig (är mithya); Det enskilda jaget skiljer sig inte från Brahman."
Att det enskilda jaget (jiva-atman) är ett med världsanden (atman, brahman) är den grundläggande tesen i Shankaras filosofi, advaita vedanta. Två andra betydelsefulla filosofer inom vedanta har en annan syn, och deras skolor räknas då inte som advaita. Det är Ramanuja (1017 - 1137, från Tamil Nadu) och Madhvāchārya (1238-1317, från Karnataka).
I en tid när buddhism och jainism spreds allt mer i Indien kom Shankara att vara en av dem som återupplivade en hinduiskt tradition. Shankaras kombination av läsning av de klassiska skrifterna (vedanta, dvs läsning av upanishaderna osv), advaita (dvs monism, att världen enbart är brahman, världssjälen), och impulser från främst shivaism, men även vishnuism och yoga, blev en mycket framgångsrik syntes av den hinduiska traditionen.
New World Encyclopedia menar att han kan ha levt ca. 700-750. Wikipedia anger 788-820 vilket var den tidigare akademiska dateringen men som sedan ifrågasatts. I boken "Shankara and Indian Philosophy" av Natalia Isayeva skriver hon att han tidigast kan ha levt 650 och senast 840.
Platsens för hans död är också omdiskuterad. De som förestår "klostret/templet" (matha) i Kanchi (Tamil Nadu) menar att han dog där medan de som är aktiva i Sringeri (i Karnataka) uppger att han dog uppe i Himalaya på en plats nära templen i Badarinatha, som är ett av de fyra pilgrimsmålen Char Dham.
Det matha som ligger i Sringeri, Sringeri Sharada Peetham, är centrum för en tradition inom hinduismen som kallas Smarta och som räknar Adi Shankara som grundare. Det är en traditionen som förenar fem av de hinduiska gudarna och söker sätta kunskapens väg (jnana yoga) i relation till karma och bhakti yoga.
Det mest kända citatet från Shankara lyder ungefär:
"Brahman är ensam sant, och denna värld av mångfald är inte verklig (är mithya); Det enskilda jaget skiljer sig inte från Brahman."
Att det enskilda jaget (jiva-atman) är ett med världsanden (atman, brahman) är den grundläggande tesen i Shankaras filosofi, advaita vedanta. Två andra betydelsefulla filosofer inom vedanta har en annan syn, och deras skolor räknas då inte som advaita. Det är Ramanuja (1017 - 1137, från Tamil Nadu) och Madhvāchārya (1238-1317, från Karnataka).
25 november 2018
Klumpigt dödsbud
P1 har ett program som heter "veckans ord". Idag är "rödlistning" ordet, valt av Jenny Teleman. I Sverige har vi bland de starkt hotade rödlistade arterna en skalbaggeart, Blaps lethifera, en svartbagge.
Orsaken till massutrotningen av arter och den dramatiska totala nedgången av vilda djur som WWF rapporterat om är bland annat "förlust av livsmiljö". Jenny Teleman tycker det låter som en diktsamling av Kristina Lugn. Hon tycker att WWFs rapport fått fel namn, rapporten heter "Living planet 2018". Den kunde istället ha döpts efter svartbaggen. Lyssna när kulturradion tar upp ett av vår tids största misslyckanden.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1188294
Kollam 825-1240
Kollam är en hamnstad i Kerala, känd från antiken. Hamnen besöktes av fenicier och romare. Ett äldre namn är Quilon. Hamnen får ökad betydelse av att den ligger bra till i förhållande till Punalurpasset på gränsen mellan Kerala och Tamil Nadu, en viktig intern handelsväg. Namnet Kollam kommer från sanskrits ord för peppar. Staden byggdes upp på nytt efter en brand 825 e. Kr. Den syriska biskopen Mar Sabor (Mar Abo) får äran av att ha tagit initiativ till den nya hamnen. Den persiske handelsmannen Soleyman från Siraf var i Kollam ca 850 och beskrev staden som den enda hamnen längs Malabarkusten som besöktes av stora kinesiska skepp. Vilket var viktigt för honom för han var på väg till Guangzhou. En annan syrier eller persier, Mar Sapir Iso, kom till Kollam som kristen flykting och fick då en markdonation vars text finns bevarad ingraverad i kopparplattor. Tharisapalli-plattorna har bland annat ansetts beskriva hur regenten av Venadu (med huvudstaden Kollam) gav kristna kyrkor (syrisk-ortodoxa och/eller nestorianska) mark nära Kollam, vilket skedde under översyn av Chera-kungen Sthanu Ravi Varma. (r.844-883). Dvs Venad löd under Chera-dynastin. Chera var en av de tre stora tamilska dynastierna, i ständig kamp med Pandyas och Cholas.
Vidare framgår på kopparplattorna hur betydelsefulla handeslmännens gillen var, som Anchuvannam (främst judiskt men även kristna och muslimer) och Manigramam. Plattorna beskriver också ett råd av 600 personer som hade en roll som beskyddare av markdonationen, och visar på hur styret av Kollam var uppbyggt.
Den hinduiska bakhti-rörelsen var en viktig väckelsrörelse från 600-talet och framåt och många tempel byggdes. Även matematik och astronomi gynnades, ett observatorium finns beskrivet kopplat till astronomen Sankaranarayana.
Venadu blir ett oberoende rike från att Rama Varma Kulasekkhara (av Cheradynastin, r. cirka 1090-1110) segrar över Chola. och flyttar huvudstaden. Detta finns belagt i Rameswarathukoil inskriptionen från 1102 , dvs att Venadu och Cheradynastierna sammansmälter. Sedan finns en regentföljd beskriven fram till Vira Ravi Kerala Varma Tiruvadi, 1214-1240, siste regenten innan Pandyas tar över dominansen i området.
Från 1250 blir då Calicut den mer betydande hamnen, så som beskrevs i förra inlägget.
Det är väldigt lite historiskt underlag att gå på men jag tycker man kan hävda att Venadu/Chera-dynastin med huvudstad i Kollam kan räknas som en stabil naturlig stat åtminstone mellan 1110 och 1240. Det fanns en struktur som möjliggjorde ordnade maktövertaganden och en byråkrati som kunde hantera att flera olika folkgrupper kunde bedriva handel i i Kollam och bygga sina religiösa byggnader bredvid varandra. Givetvis var detta ett ojämlikt samhälle, med kastväsende i den hinduiska befolkningen och tydliga klass-skillnader i de övriga grupperna. Och slavar. Och kungen stod sannolikt över lagarna, om han hade den religiösa gruppens (brahminernas) stöd kunde han göra som han ville. Sannolikt hade handeln en stabiliserande effekt, man visste att handeln kunde flytta till en annan hamn om situationen inte var någorlunda stabil i Kollam. Och när handeln flyttar på 1250-talet har det mer att göra med att Egypten blir viktigare än Bagdad i det stora handelsmönstret, inte de interna konflikterna.
Vidare framgår på kopparplattorna hur betydelsefulla handeslmännens gillen var, som Anchuvannam (främst judiskt men även kristna och muslimer) och Manigramam. Plattorna beskriver också ett råd av 600 personer som hade en roll som beskyddare av markdonationen, och visar på hur styret av Kollam var uppbyggt.
Den hinduiska bakhti-rörelsen var en viktig väckelsrörelse från 600-talet och framåt och många tempel byggdes. Även matematik och astronomi gynnades, ett observatorium finns beskrivet kopplat till astronomen Sankaranarayana.
Venadu blir ett oberoende rike från att Rama Varma Kulasekkhara (av Cheradynastin, r. cirka 1090-1110) segrar över Chola. och flyttar huvudstaden. Detta finns belagt i Rameswarathukoil inskriptionen från 1102 , dvs att Venadu och Cheradynastierna sammansmälter. Sedan finns en regentföljd beskriven fram till Vira Ravi Kerala Varma Tiruvadi, 1214-1240, siste regenten innan Pandyas tar över dominansen i området.
Från 1250 blir då Calicut den mer betydande hamnen, så som beskrevs i förra inlägget.
Det är väldigt lite historiskt underlag att gå på men jag tycker man kan hävda att Venadu/Chera-dynastin med huvudstad i Kollam kan räknas som en stabil naturlig stat åtminstone mellan 1110 och 1240. Det fanns en struktur som möjliggjorde ordnade maktövertaganden och en byråkrati som kunde hantera att flera olika folkgrupper kunde bedriva handel i i Kollam och bygga sina religiösa byggnader bredvid varandra. Givetvis var detta ett ojämlikt samhälle, med kastväsende i den hinduiska befolkningen och tydliga klass-skillnader i de övriga grupperna. Och slavar. Och kungen stod sannolikt över lagarna, om han hade den religiösa gruppens (brahminernas) stöd kunde han göra som han ville. Sannolikt hade handeln en stabiliserande effekt, man visste att handeln kunde flytta till en annan hamn om situationen inte var någorlunda stabil i Kollam. Och när handeln flyttar på 1250-talet har det mer att göra med att Egypten blir viktigare än Bagdad i det stora handelsmönstret, inte de interna konflikterna.
10 november 2018
Malabarkusten 1220
Malabarkusten längs Indiens södra västkust är ett område som i alla tider spelat stor roll för den långväga handeln som kan kallas "södra Sidenvägen". Ordet "malabar" betyder "kullens sluttning" på malayalam, ett av de dravidiska språken som talas i regionen Kerala. "Kullen" är då de mäktiga västra Ghatsbergen vars högsta topp Anamudi når 2645 m.ö.h. Innanför kusten från Kochi i norr till Kollam (Quilon) i söder finns ett system av sjöar och vattenvägar som kallas "Kerala backwaters". Sjön Vembanadu i norra delen utgjorde en strategiskt viktig vattenväg kring Kochi. Keralas största flod, Periyar, rinner ut vid Kodungallur just norr om sjön. Ett tidigare inlägg om detta område skrev jag 2011.
Längs kusten finns många platser med hamnar. De antika hamnarna Muziris, som låg vid dagens Kodungallur 3 mil norr om Kochi, och Tyndis var betydelsefulla under antiken, de platserna finns med på Peutinger kartan. Man vet inte exakt var Tyndis låg, kanske låg det vid Ponnani.
Calicut, eller Kozhikode, kanske den historiskt mest kända hamnen vid Malabarkusten, låg 18 mil norr om Kochi. Bomull var en viktig exportvara, och en viss kvalité av bomullstyg fick namn efter hamnstaden - kalikå. Det arabiska namnet för bomull var al Qutn, vilket gett upphov till både "cotton" och "algodon". På svenska är kattun ett ord för en tunn bomullsväv som är ett kraftigare tyg än kalikå. Ordet bomull kommer av tyskans "baumwolle".
Själva bomullsproduktionen låg främst på den östra sidan av sydindien. Peppar var den vara som Malabarkusten själv var känd för, men kardemumma, ingefära och många andra kryddor var viktiga, liksom nötter, läkemedelsväxter, fina smyckes-stenar, metallarbeten osv. Den långväga handeln bestod givetvis av mängder av exotiska varor från Kina och Sydöstasien som lastades om. Från 1250 kom handeln även att bestå av en större andel bulkvaror som spannmål (ris), trävaror, vapen och hästar. Slavhandel pågick givetvis också.
Ännu längre norrut, och då är vi tillbaka i Karnataka, ligger ännu en betydande hamnstad, Mangaluru, som romarna och grekerna kallade Nithrias. En inblick i en judisk handlares liv i Mangalore får man i kapitlet om Abraham bin Yiju (kring 1120-1160) i "When Asia was the World" av Stewart Gordon. Judiska köpmän hade betydande inflytande över kryddhandeln fram till 1300-talet då muslimska köpmän från Egypten tog över huvudrollen. Paradesi-synagogan i Kochi är den äldsta synagogan som fortfarande är en aktiv helgedom. I nästa kapitel skildras Ibn Battutas resor och 1341 besökte han Cambay i Gujarat, Honar nära Mumbai, Calicut och Kochi, och här anges särskilt att han på alla ställen besökte sufiordnar. Han var även i Mangalore och noterade att där var det främst perser och jemeniter som handlade med peppar och ingefära.
Självklart var många hamnar aktiva samtidigt, men beroende på politiska förhållanden så var vissa viktigare än andra för den långväga handeln. En grov bild (förenklat hämtat från Janet Abu-Lughod) skulle vara att under antiken var Muziris viktigast, sedan kom Kollam att växa i betydelse under den tidiga arabiska epoken från 600-talet, när handeln mest utgick från Persiska viken. Förutom arabiska handelskolonier fanns även judiska och små kristna kolonier. Även kinesiska fartyg angjorde Kollam. Calicut blev viktigast från 1260 när handel från fartyg som kom direkt från Röda havet ökade i betydelse. Då hade Bagdad fallit och Kairo under mamlukerna hade stabiliserat sin makt. Araber och indier tog över handeln fram till Malacca, där de möttes av kinesiska fartyg som inte längre seglade till Indien. (Med vissa undantag, kändast de "sista" resorna under amiral Zheng He 1405-1435.) Kochi fick ett bättre hamnläge då floden Peryari ändrade sitt lopp 1341 och Muziris hamn ödelades. Det är till Calicut som Vasco da Gama kommer på första resan 1498. Zamorinen av Calicut (Samoothiri Raja, som betyder havets kung) attackerades sedan av portugiserna från 1502 och framåt men Calicut erövrades inte. Portugiserna valde att ha Goa och Kochi (Cochin) som sina viktigaste hamnar. Idag är Kochi en stad med 2 miljoner invånare, men även Kozhikode och Mangaluru är stora städer.
Keralas nuvarande huvudstad ligger längst ner i syd, och har det omständliga namnet Thiruvananthapuram. Staden fanns i antiken (Trivandrum) men när Cheras av Venad tog kontrollen över den på 900-talet hade de Kollam som huvudstad så på 1200-talet hade den inte så stor betydelse.
Slutsats: År 1220 var nog Kollam (Quilon) fortfarande den viktigaste hamnstaden längs Malabarkusten.
Se Keralas backwater på kunskapskanalen.
Längs kusten finns många platser med hamnar. De antika hamnarna Muziris, som låg vid dagens Kodungallur 3 mil norr om Kochi, och Tyndis var betydelsefulla under antiken, de platserna finns med på Peutinger kartan. Man vet inte exakt var Tyndis låg, kanske låg det vid Ponnani.
Calicut, eller Kozhikode, kanske den historiskt mest kända hamnen vid Malabarkusten, låg 18 mil norr om Kochi. Bomull var en viktig exportvara, och en viss kvalité av bomullstyg fick namn efter hamnstaden - kalikå. Det arabiska namnet för bomull var al Qutn, vilket gett upphov till både "cotton" och "algodon". På svenska är kattun ett ord för en tunn bomullsväv som är ett kraftigare tyg än kalikå. Ordet bomull kommer av tyskans "baumwolle".
Själva bomullsproduktionen låg främst på den östra sidan av sydindien. Peppar var den vara som Malabarkusten själv var känd för, men kardemumma, ingefära och många andra kryddor var viktiga, liksom nötter, läkemedelsväxter, fina smyckes-stenar, metallarbeten osv. Den långväga handeln bestod givetvis av mängder av exotiska varor från Kina och Sydöstasien som lastades om. Från 1250 kom handeln även att bestå av en större andel bulkvaror som spannmål (ris), trävaror, vapen och hästar. Slavhandel pågick givetvis också.
Ännu längre norrut, och då är vi tillbaka i Karnataka, ligger ännu en betydande hamnstad, Mangaluru, som romarna och grekerna kallade Nithrias. En inblick i en judisk handlares liv i Mangalore får man i kapitlet om Abraham bin Yiju (kring 1120-1160) i "When Asia was the World" av Stewart Gordon. Judiska köpmän hade betydande inflytande över kryddhandeln fram till 1300-talet då muslimska köpmän från Egypten tog över huvudrollen. Paradesi-synagogan i Kochi är den äldsta synagogan som fortfarande är en aktiv helgedom. I nästa kapitel skildras Ibn Battutas resor och 1341 besökte han Cambay i Gujarat, Honar nära Mumbai, Calicut och Kochi, och här anges särskilt att han på alla ställen besökte sufiordnar. Han var även i Mangalore och noterade att där var det främst perser och jemeniter som handlade med peppar och ingefära.
Självklart var många hamnar aktiva samtidigt, men beroende på politiska förhållanden så var vissa viktigare än andra för den långväga handeln. En grov bild (förenklat hämtat från Janet Abu-Lughod) skulle vara att under antiken var Muziris viktigast, sedan kom Kollam att växa i betydelse under den tidiga arabiska epoken från 600-talet, när handeln mest utgick från Persiska viken. Förutom arabiska handelskolonier fanns även judiska och små kristna kolonier. Även kinesiska fartyg angjorde Kollam. Calicut blev viktigast från 1260 när handel från fartyg som kom direkt från Röda havet ökade i betydelse. Då hade Bagdad fallit och Kairo under mamlukerna hade stabiliserat sin makt. Araber och indier tog över handeln fram till Malacca, där de möttes av kinesiska fartyg som inte längre seglade till Indien. (Med vissa undantag, kändast de "sista" resorna under amiral Zheng He 1405-1435.) Kochi fick ett bättre hamnläge då floden Peryari ändrade sitt lopp 1341 och Muziris hamn ödelades. Det är till Calicut som Vasco da Gama kommer på första resan 1498. Zamorinen av Calicut (Samoothiri Raja, som betyder havets kung) attackerades sedan av portugiserna från 1502 och framåt men Calicut erövrades inte. Portugiserna valde att ha Goa och Kochi (Cochin) som sina viktigaste hamnar. Idag är Kochi en stad med 2 miljoner invånare, men även Kozhikode och Mangaluru är stora städer.
Keralas nuvarande huvudstad ligger längst ner i syd, och har det omständliga namnet Thiruvananthapuram. Staden fanns i antiken (Trivandrum) men när Cheras av Venad tog kontrollen över den på 900-talet hade de Kollam som huvudstad så på 1200-talet hade den inte så stor betydelse.
Slutsats: År 1220 var nog Kollam (Quilon) fortfarande den viktigaste hamnstaden längs Malabarkusten.
Se Keralas backwater på kunskapskanalen.
28 oktober 2018
Indiens västkust 1220
I inlägg före valborg 2017 hade jag tänkt mig att börja skriva om Malabarkusten. Men sedan kom mycket emellan, så nu behöver jag repetera Indiens historiska karta för att alls komma igång igen. Indien på 1200-talet tillåts inte mycket utrymme i de historiska kartböcker jag har. I John Haywoods atlas (Könemann 1999) syns Indien bara på världskartor år 120 e.Kr. och år 1530, ingen hjälp alls där. I Bonniers "Atlas över mänsklighetens historia" från 1991 finns en karta över Delhi-sultanatet på 1200-1300-talet, som även visar södra Indien. Där står Malabarkusten med den viktigaste hamnen Calicut utsatt. Över hela inlandet står det "Dvarasamudra". Norr om Malabarkusten står det Sindabur, som var det arabiska namnet för Goa. I söder står Madurai utsatt, det var en huvudort under den tamilska Pandya-dynastin.
Dwarasamudra var namnet på Hoysalarikets huvudstad, den stad som i inlägget 15 april 2017 benämns Halebidu. Dwara Samudra betyder "porten mot havet". Den kannadiska Hoysaladynastin är känd för sin tempelarkitektur, både hinduiska och jainistiska tempel.
På kartan står också Gulbarga utprickat. Det var en stad som erövrades av Hoysala. Den låg i norra delen av Karnataka och hade varit bas för tidigare dynastier. Delhisultanatet erövrade Hoysala 1311, och senare kom Gulbarga att bli platsen för bygget av Jama-moskén, ett bygge i stil med den stora moskén i Cordoba. Jama Masjid Gulbarga blev klart 1367.
Ett skäl att mina kartböcker inte är så detaljerade kan vara att alla dessa dynastier och städer avlöser varanna i snabb takt. Metropolitan musem beskriver detta i sin tidslinje. Stora tempelbyggen och många lokala riken, det liknar västeuropa under katedralbyggartiden. Men de små indiska rikena dukar under när sultanerna anfaller från norr. I "Millennium" skriver Felipe Fernandez-Armesto (sid 119) att i en historia för det första årtusendet e.Kr, måste man ägna mycket utrymme åt Indien men att kring årtusendeskiftet, "med förvirrande plötslighet", tycktes visionen vändas inåt och sammanhållningen upplösas. Han refererar till Al-Biruni som sökte kunskap i Indien på 1020-talet men delvis blev besviken. De rika templen blev senare offer för plundrare från Afghanistan.
Som tidigare vänder jag mig till Talessman för karta. På hans karta för år 1200 ligger längs Indiens östkust inklämda mellan Yadavas och Hoysalas två små riken: Silahara och Kadamba. Shilaharas (940-1212) vid dagens Mombai störtades av Yadavas 1212. Kadambas vid Goa (960-1310) var en styrande dynasti med Gopakapattana som huvudstad. Och söder om Hoysala har har han ett rike han kallar Ceras bredvid Pandyas, vilket måste vara Cheras av Venad, i Kollam/Quilon. Cheras är en av de tre viktiga tamilska dynastierna, och de har gett namnet till regionen Kerala.
Jag uppfattar att inte heller Hoysala hade kontroll över kusten utan att där regerade Samoothiri som på engelska kallas Zamorin-dynastin. Samoothiris i Kozhikode var den dynasti som främst kom i konflikt med portugiserna när de på 1500-talet började etablera sig vid den indiska kusten.
Clive Pontings "World History" bekräftar bilden (sid 358) att de större rikena på Deccan inte hade så stor kontroll över kusten. Det är möjligt att det var bättre för ekonomin att låta de småkungar som hade förmåga att få handeln att löna sig att behålla kontrollen över hamnarna. Den viktigaste hamnen var Calicut då Quilon (dagens Kollam) förlorade i betydelse från 1200-talet. Samt hamnen Cambay i Gujarat för den sjötrafik som följde kusten.
Handelsmännens seglatser följde vindarnas säsonger. Skeppen kunde utgå från Röda havet eller Persiska viken i september, kryssa i nordostlig monsun till sydvästra Indien, fortsätta därifrån i sydvästlig monsun mot Bengalen i december och sedan med sydliga vindar upp mot Guangzhou (Kanton) och Quanzhou (Zaiton) i Kina. Var man framme där i april kunde man sedan åka tillbaka under hösten mot Indien och sedan vara tillbaka i Röda havet i maj. 18 månaders utflykt för hela resan.
I ett inlägg från 2011 skrev jag om "södra Sidenvägen år 600". Nu fortsätter jag med "södra Sidenvägen år 1220", och först på tur står att läsa på mer om hamnarna längs Malabarkusten.
Dwarasamudra var namnet på Hoysalarikets huvudstad, den stad som i inlägget 15 april 2017 benämns Halebidu. Dwara Samudra betyder "porten mot havet". Den kannadiska Hoysaladynastin är känd för sin tempelarkitektur, både hinduiska och jainistiska tempel.
På kartan står också Gulbarga utprickat. Det var en stad som erövrades av Hoysala. Den låg i norra delen av Karnataka och hade varit bas för tidigare dynastier. Delhisultanatet erövrade Hoysala 1311, och senare kom Gulbarga att bli platsen för bygget av Jama-moskén, ett bygge i stil med den stora moskén i Cordoba. Jama Masjid Gulbarga blev klart 1367.
Ett skäl att mina kartböcker inte är så detaljerade kan vara att alla dessa dynastier och städer avlöser varanna i snabb takt. Metropolitan musem beskriver detta i sin tidslinje. Stora tempelbyggen och många lokala riken, det liknar västeuropa under katedralbyggartiden. Men de små indiska rikena dukar under när sultanerna anfaller från norr. I "Millennium" skriver Felipe Fernandez-Armesto (sid 119) att i en historia för det första årtusendet e.Kr, måste man ägna mycket utrymme åt Indien men att kring årtusendeskiftet, "med förvirrande plötslighet", tycktes visionen vändas inåt och sammanhållningen upplösas. Han refererar till Al-Biruni som sökte kunskap i Indien på 1020-talet men delvis blev besviken. De rika templen blev senare offer för plundrare från Afghanistan.
Som tidigare vänder jag mig till Talessman för karta. På hans karta för år 1200 ligger längs Indiens östkust inklämda mellan Yadavas och Hoysalas två små riken: Silahara och Kadamba. Shilaharas (940-1212) vid dagens Mombai störtades av Yadavas 1212. Kadambas vid Goa (960-1310) var en styrande dynasti med Gopakapattana som huvudstad. Och söder om Hoysala har har han ett rike han kallar Ceras bredvid Pandyas, vilket måste vara Cheras av Venad, i Kollam/Quilon. Cheras är en av de tre viktiga tamilska dynastierna, och de har gett namnet till regionen Kerala.
Jag uppfattar att inte heller Hoysala hade kontroll över kusten utan att där regerade Samoothiri som på engelska kallas Zamorin-dynastin. Samoothiris i Kozhikode var den dynasti som främst kom i konflikt med portugiserna när de på 1500-talet började etablera sig vid den indiska kusten.
Clive Pontings "World History" bekräftar bilden (sid 358) att de större rikena på Deccan inte hade så stor kontroll över kusten. Det är möjligt att det var bättre för ekonomin att låta de småkungar som hade förmåga att få handeln att löna sig att behålla kontrollen över hamnarna. Den viktigaste hamnen var Calicut då Quilon (dagens Kollam) förlorade i betydelse från 1200-talet. Samt hamnen Cambay i Gujarat för den sjötrafik som följde kusten.
Handelsmännens seglatser följde vindarnas säsonger. Skeppen kunde utgå från Röda havet eller Persiska viken i september, kryssa i nordostlig monsun till sydvästra Indien, fortsätta därifrån i sydvästlig monsun mot Bengalen i december och sedan med sydliga vindar upp mot Guangzhou (Kanton) och Quanzhou (Zaiton) i Kina. Var man framme där i april kunde man sedan åka tillbaka under hösten mot Indien och sedan vara tillbaka i Röda havet i maj. 18 månaders utflykt för hela resan.
I ett inlägg från 2011 skrev jag om "södra Sidenvägen år 600". Nu fortsätter jag med "södra Sidenvägen år 1220", och först på tur står att läsa på mer om hamnarna längs Malabarkusten.
8 september 2018
Pisa
I detta inlägg återkommer jag till Pisa, staden som jag passerade i den tänkta resa som började i ett inlägg 24 januari 2016. Jag tycker Pisa skulle vara mest känd för Leonardo da Pisa, Fibonacci (1170-1250), men han överskuggas av Galileo Galilei och av ett lutande torn. Någon enkel koppling mellan Fibonacci och Galilei kan jag inte göra, mer än att Pisa tidigt tycks ha satsat på utbildning. Pisas universitet grundas 1343. En tradition av lärande måste ha funnits, och av byggande. Leonardos talserie blev tydligen ingraverad i byggnader. Och det lutande tornets berömmelse till trots, det är helheten kring katedralen som gör att detta är "mirakeltorget". Duomon började byggas 1063, utanför stadsmuren, då staden var ohotad. Stilen, den pisa-romanska, förenar drag i lombardisk stil, med inslag från bysans och arabiska element. Pisa var en stad med många influenser.
Pisa var en maritim republik, en talassokrati. Historien känner flera av dessa, som den minoiska kulturen, och de ännu mer framgångsrika, fenicierna och sedan grekernas Aten. Bland de italienska kan nämnas, förutom de fyra stora - Venedig, Genua, Pisa och Amalfi - även Ragusa (dagens Dubrovnik), Gaeta (norr om Neapel), Ancona (i regionen Marche) och Noli (nära Genua åt San Remo-hållet). I Norden kan Hansaförbundet ses som ett "makt över hav"-baserad organisation, men utan centralstyrning.
Även i Sydostasien kan man hitta motsvarigheter. Min tänkte resa 1220, som i inlägg 15 april 2017 var på väg mot Malabarkusten, ska så småningom komma fram till Srivijaya (rike 650-1377) som också var en talassokrati, med makt över hav som grundläggande komponent. Den moderna avläggaren av detta är Singapore.
Pisas betydelse på haven var som störst under 1000- till 1200-talet, se karta. 1030 erövrades Kartago och 1052 erövrades Korsika. Pisa deltog mycket aktivt i första korståget och deras ärkebiskop Daiberto (Dagobert, död 1105) blev den andre patriarken av Jerusalem. En omstridd typ, men hans roll visar på den makt Pisas flotta av fartyg hade. I Konstantinopel kunde Pisa under en period få en position som mest gynnad handelspartner när kejsaren försökte hitta sätt att minska Venedigs ökande betydelse. Men Venedig kom tillbaka, ännu mer från 1204. Sedan växte Genoa i makt tack vare sitt bättre läge i förhållande till Milano óch handelsvägarna över Alperna. När Genoa vann sjöslaget vid Meloria 1284 så upphörde Pisas betydelse i Medelhavet. Men staden behöll sin roll som lärdomsstad.
Pisa var en maritim republik, en talassokrati. Historien känner flera av dessa, som den minoiska kulturen, och de ännu mer framgångsrika, fenicierna och sedan grekernas Aten. Bland de italienska kan nämnas, förutom de fyra stora - Venedig, Genua, Pisa och Amalfi - även Ragusa (dagens Dubrovnik), Gaeta (norr om Neapel), Ancona (i regionen Marche) och Noli (nära Genua åt San Remo-hållet). I Norden kan Hansaförbundet ses som ett "makt över hav"-baserad organisation, men utan centralstyrning.
Även i Sydostasien kan man hitta motsvarigheter. Min tänkte resa 1220, som i inlägg 15 april 2017 var på väg mot Malabarkusten, ska så småningom komma fram till Srivijaya (rike 650-1377) som också var en talassokrati, med makt över hav som grundläggande komponent. Den moderna avläggaren av detta är Singapore.
Pisas betydelse på haven var som störst under 1000- till 1200-talet, se karta. 1030 erövrades Kartago och 1052 erövrades Korsika. Pisa deltog mycket aktivt i första korståget och deras ärkebiskop Daiberto (Dagobert, död 1105) blev den andre patriarken av Jerusalem. En omstridd typ, men hans roll visar på den makt Pisas flotta av fartyg hade. I Konstantinopel kunde Pisa under en period få en position som mest gynnad handelspartner när kejsaren försökte hitta sätt att minska Venedigs ökande betydelse. Men Venedig kom tillbaka, ännu mer från 1204. Sedan växte Genoa i makt tack vare sitt bättre läge i förhållande till Milano óch handelsvägarna över Alperna. När Genoa vann sjöslaget vid Meloria 1284 så upphörde Pisas betydelse i Medelhavet. Men staden behöll sin roll som lärdomsstad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)