Angkor

Angkor var en enorm stad år 1220, huvudstaden i ett imperium som wikipedia daterar till mellan år 802 och 1431. Det varade mer än 600 år vilket är en lång stormaktstid. Angkor nämns rätt kortfattat i de globalhistoriska sammanfattningar jag har, det beror kanske på att vissa samtida imperier var större och att Angkor-riket försvann helt och hållet. 

Staden Angkor övergavs till djungeln när khmererna angreps av Siam på 1400-talet. Siam (Auythaya-riket, 1351-1767) var det som blev grunden till dagens Thailand. Årtalsangivelserna för start och slut är hämtade från inskriptioner i templens väggar. Det var säkert mer utdragna processer än vad de exakta årtalen anger. Att man helt blev tvungna att överge området kan ha berott på att minskade skatteintäkter gjorde det omöjligt att återuppbygga bevattningssystemet när det utsattes för varierande år av torka och översvämningar. Man var väldigt beroende av det för odlingen av ris. Idag kallas imperiet för Khmer-riket eller Angkor-imperiet men då kallades det Kambuja.

Mest berömda är de centrala templen, det hinduiska Angkor Vat och det buddhistiska Bayon som låg i mitten av Angkor Thom som var "City" i en stad som hade lika stor utbredning som dagens New York. Angkor Vat kan ha haft föregångare från 800-talet men byggnadstiden till det stora templet anses vara första halvan av 1100-talet. Efter Champas angrepp som förstörde den gamla huvudstaden byggdes Angkor Thom från sent 1100-tal. Angkor Thom betyder bara "Stad Stor". Även Angkor Vat byggdes på, och fick mahayana buddhistiska inslag. Först senare kom theravada buddhism att påverka landet.

Angkor Thom är 900 hektar stort. Intilliggande vattenreservoaren West Baray är på 1650 hektar. Jämför till exempel Arlandas flygplatsområde som är på 1200 hektar.

Som introduktion till Angkor kan man se filmer som finns på YouTube. Ex. "Angkor Wat: The ancient mystery of Cambodias Lost Capital". Timeline.  Med lite jobbigare kommentatorsröst och väldigt arkitekturinriktat och med några fler kambodjaner som får berätta i filmen; "Angkor Wat, The Ancient Chronicals of Cambodias Stone Giant". 2020.

SVT Play visar en annan av dessa filmer: Ankor Wat, från 2022. Kan ses till 31 mars 2025.

Jag brukar inte hänvisa till filmer men det är kul att se de digitala animeringarna av den storslagna arkitekturen. Intressant är att Angkor Vat bygges på en plattform av sand som hålls ständigt fuktig. Som den som byggt sandslott på stranden vet så är blöt sand rätt stabil. Khmer-riket nådde sin makt bland annat på grund av deras förmåga att reglera vatten, så det passar att deras tempel byggdes på våt sand.

Men när man ser dessa enorma monument så måste man minnas alla de människor som slet för att genomföra de gudalika kungarnas projekt. Och tänka på de folk som bodde i skogarna på höjderna runtomkring som försökte upprätthålla sina traditioner i imperiets utkanter.

Den moderna historien i regionen innehåller mycket lidande, Vietnamkriget, Pol Pots mördarregim, diktaturen i Burma (Myanmar), och annat. Kanske den tidiga historien innebar liknande elände, svårt att veta när källorna enbart är propagandainskriptioner i tempel. Klart är att krig, uppror och inbördeskrig förekom. Och slaveri, till stor del baserat på krigsfångar. Däremot infördes inte kastsystemet.

Och det var ett komplext kulturellt utbyte. Det sydostasiatiska fastlandet kallades Indokina av kolonialmakten Frankrike. Så mycket betonades de angränsande kulturerna och deras inflytande. Men det är uppenbart att det fanns ett antal mycket starka traditioner i området. 

Rikedomen av språk i regionen är en ledtråd. Mon och khmer är distinkt olika språk, medan thai och lao verkar stå närmare varann, ungefär som svenska och norska. 

Utöver dessa finns en rad mindre språk, i dagens Kambodja till exempel bunong, jarai, tompuon och kreung. Dessa tillhör en språkgrupp som heter bahnaric men i sin tur har de påverkats olika, jarai mer av cham än de andra. Till en annan språkgrupp, katuic,hör språk som kuy.  Det går säkert att fortsätta att räkna upp hundratals sådana lokala språk som när man googlar på dem har sin egen historia att berätta.

Cham tillhör de austronesiska språken, likt de malaj-språk som spreds över haven i Polynesien och hela vägen till Madagaskar. Cham talas idag i två dialekter, en västlig i Kambodja och en östlig i Vietnam. Chamriket var Khmer-rikets viktigaste konkurrent fram till 1200-talet. 

På öarna är variationen av austronesiska språk ännu större, idag har Filippinerna över 70 språk, Indonesien över 200 och Nya Guinea och Melanesien över tusen språk.

De språk som talas i nutida fastlands-Sydostasien indelas i fyra huvudspråkgrupper,  tibeto-burmanska och de tre austroasiatiska språkgrupperna mon-khmer (där det största språket är vietnamesiska), tai-kadai (som inkluderar lao), och hmong-mien. 

Dessa språk påverkade varann och av omgivande influenser. Mon och khmer påverkades mest av sanskrit medan thai lånade in ord från kinesiska. Men khmer och thai använder liknande skriftsystem. Det är ett abugida alfabet baserat på pallava-skrift. Den äldsta bevarade inskriften på khmer är från 600-talet.

Sammantaget får man en bild av en centraliserad stat, Angkor Thom, med ett omkringliggande mycket strukturerat område bebott av khmerer i den stora staden Angkor ("vattenstaden"), och runt det ett mycket stort inflytelse-område där man i varierande grad kontrollerade och beskattade olika folk och vassalstater. 

Bilder och mycket annat från Angkor finns dokumenterat i Angkordatabase. 

Städers storlek, Angkor år 1220

 Jag skrev ett inlägg om städers storlek år 1150 för länge sedan. Den största staden då var Hangzhou, Songdynastins södra huvudstad, även om jag ville visa att det fanns en teoretisk möjlighet att Merv hade kunnat vara störst en liten tid. Då räknade jag på en storlek kring 200 000 invånares som mest, dvs just år 1150 fanns inga riktigt stora städer. I uppräkning från öster till väster var dessa på listan: Angkor i Khmer-riket, Polonnaruwa på Sri Lanka, Patan i Gujarat, fatimidernas Kairo, Bagdad med kalif al-Nasir, Konstantinopel och Fès, almohadernas religiösa centrum. 

Gör man ett försök till uppskattning för 1220 så står klart att "stor-Angkor" hade växt sen 1150. Efter stridigheter med Champa på 1170-talet så etablerades khmerernas imperium med full kraft och Angkor Thom är dess huvudstad. Nya studier visar att det bodde 700-900 000 invånare i hela området.

Bortsett från Hangzhou som kanske låg på 400 000 - 600 000 invånare tror jag att ingen av de övriga städerna på listan kan visa på en större ökning från 1150 till 1220. Som jag skrev om i december 2023 rörande Sri Lanka så fick de flytta sin huvudstad 1215. Patan led av att ghuriderna expanderade från norr och Delhisultanatet ökade i betydelse. Fatimiderna föll 1171 och Damaskus växte i betydelse på bekostnad av Kairo. Bagdad skövlades av mongolerna 1258 men hade stor betydelse fram till dess, kan ha växt något mellan 1150 och 1220. Konstantinopel skövlades av korsfarare 1204. Möjligen växte Fès i betydelse, almohaderna tappade fotfäste i Spanien och det kan ha gynnat Fès. Staden blev sedan huvudstad för den marinidiska dynastin år 1244. Enligt olika tabeller är dock alltid Kairo större än Fès.

Hangzhou är störst i Kina och döljer möjligen i statistiken att även de stora hamnstäderna i söder är stora: vi denna tid främst Quanzhou, (Zaiton) men även Fuzhou och Guangzhou (Kanton). Janet L. Abu-Lughod nämner Hangchow (som hon stavar det) som världens största stad fram till att London blir störst på 1800-talet, men i en fotnot skriver hon att hon hellre skulle ha skrivit om hur Zayton var organiserat men det fanns för få källor att utgå ifrån. 

Nya kandidater som börjat växa till större städer 1220 kan vara Bagan (i riket Bagan/Pagan), Delhi, Kataka (Cuttack) i Orissa vars östra Ganga-dynasti gynnades av samarbete med Cholas, (innan  Vijayanagar senare blir södra Indiens största stad) och Paris i Europa, Gyllene Hordens Saraj vid Volga och Tenayuca i Mexico, (10 km nordväst om centrala Mexico city). Källa: https://irows.ucr.edu/cd/appendices/worregs/worregsapp.htm (I denna källa är Beijing störst staden i världen från 1600 tills London tar över). Se även https://www.nature.com/articles/sdata201634

Angkor har gemensamt med det gamla Merv och Saraj att dessa städer övergavs helt. De flesta städer jag tar upp har haft en nyckelroll som handelsplatser med lägen som gör att även om den politiska kulturen växlat så har de fortsatt ha stor betydelse. Det bygger också på att de har ett omland som kan försörja staden med vatten, mat och folk. Reglering av vatten hade stor betydelse för Angkor.

 Det finns många frågor här kring vad stadsbildningar betyder. Angkor är ett mycket spännande fall. Angkor Thom etablerades som huvudstad inom det mycket större området Angkor vars mest kända tempel är det äldre Angkor Wat. Tyvärr finns inte så många källor att gå på. Det är de arkeologiska utgrävningarna, med ett antal inskriptioner. Inskriptioner på vers skrivna på sanskrit som berättar om kungar och andra makthavare, och inskriptioner på khmer på prosa om annat, som antalet slavar per tempel. Givetvis skrevs på rispapper, skinn eller andra material, som inte finns kvar. Det finns en bevarad reseskildring av en kines, Zhou Daguan, som var i Angkor 1296-1297 på uppdrag av Temur Khan. Se wikipedia "The Customs of Cambodia". Angkors höjdpunkt var just kring år 1220. Den stad som Zhou Daguan beskrev befann sig i den långsamma nedgång som blev definitiv på 1400-talet då Khmer-hovet flyttade till Phnom Penh.

Städernas betydelse som en del av det framväxande handelsnätverken i perioden 1000-1300 e.Kr nämns i David Christians "Maps of Time" (sid 368) med just Janet Abu-Lughod som en av referenserna. Så detta får plats i denna introduktion till "Big History". En siffra finns på att 10 procent av befolkningen i Södra Song skulle ha bott i städer. Kina var den tidens mest urbaniserade område. För Europa så uppges att antalet städer med en befolkning över 20000 invånare ökade från 43 till 103. (Ref. Paul Bairoch, "Cities and Economic Development", 1988). I denna trend framstår Angkor som en central plats mellan Kina och Indien.

Mot Sumatra

 Från Sri Lanka tänker jag att resan år 1220 kunde gå vidare med buddhistiska handelsmän till khmerernas rike. Angkor var huvudområdet i ett stort imperium som dominerat Sydostasien från 800-talet och deras mäktigaste härskare hade övergått från hinduism till buddhism vid denna tid. Resan går via Sumatra och Temasek på Malackas sydspets till Oc Eo nära Mekong-deltat och sedan uppför floden.

Buddhistiska samhällen hade funnits i området tidigare, främst kopplade till folkgruppen Mon (t.ex. Dvaravati och Harapunchai). Buddhistiska lärda byggde upp ett munkväsende som understödde bildningsresande. Stewart Gordon skriver i "When Asia was the World" att buddhisterna skapade ett elitstött system för resor och studier som sedan inspirerade till liknande upplägg inom den islamska världen. I en fotnot (sid 103) står att även inom den judiska gruppen fanns en sådan tradition av resande lärda. De var inte missionerande på samma vis.

Det buddhistiska munkväsendet växte först fram i Indien men från 300 f.Kr spred det sig både norrut till Centralasien och sedan Kina och söderut till Sydostasien. Den ikoniska buddhistiska resenären var den kinesiske munken Xuanzang (602-664 e. Kr) men han nådde inte fram till Sri Lanka, han var i Nalanda många år och gjorde också en resa ner till de områden som idag är Tamil Nadu. 

Munken Shin Uttarajiva (död 1191) var en sådan resenär. Han bidrog till att den mer ortodoxa theravada buddhism som fått namn efter de religiösa centrum som kallas mahavihara spreds från Sri Lanka till det som är dagens Myanmar/Burma. Utöver de grundläggande texterna som kallas tipitaka eller Pali- kanonen, skrev en munk Buddhagosa på 400-talet e.Kr texter som Visuddhimagga som utgör grund för denna skola. Totalt blir det 40-55 volymer av böcker, eller ca 80 000 sidor, beroende på hur mycket som tas med av senare tillägg. Detta skrevs ner för första gången på Sri Lanka och det kan vara en bidragande förklaring till att mahaviharat i Anuradhapura fick sådan betydelse.

En resväg skulle alltså ha kunnat vara längs kusten i Bengaliska bukten. Den viktigaste hamnen här, Chittagong, låg under styre av en hinduisk dynasti, så istället hade målet varit Thaton. Dess hamn låg vid denna tid i Pagan-riket som varit buddhistiskt sen 1000-talet. År 1220 hade Pagan-rikets storhetstid börjat passera, riket var betydelsefullt åren 1050-1250. Pagan stavas också Bagan, t.ex. av Unesco. Se videon, tempelområdet är en magnifik syn.

Men om vindarna tillät kunde man åka raka vägen över till Sumatra eller Malackahalvön (Kedah, för mer info om Kedahs arkeologi, sök på Bujang Valley, se även Kalah-bar). Rekommenderad avresa var i september. På Sumatra och områden däromkring hade det betydande riket Srivijaya varit ett buddhistiska centrum mellan 670 och 1025. Sedan attackerades de av Chola-dynastin i en för indiska dynastier ovanligt aggressiv manöver under 20 års tid och historien därefter blir splittrad. En Mauli-dynasti nämns, lokalt kring floden Batang Hari i söder. Rimligen var nordspetsen av ön (Aceh) alltid betydelsefull för sjöfarare. Namnet Pasai står på kartor men kan syfta på det senare islamiska riket som etablerades där, troligen på 1260-talet. Perlak hette det tidigaste sultanatet som fanns redan från 900-talet och notering kan hittas att det slogs ihop med Samudera Pasai. 

Srivijaya (skrivs normalt inte Sri Vijaya, vijaya betyder "segerrik") räknas som en tallassokrati och hade stor betydelse för uppbyggandet av ett nätverk av kontakter i regionen. Srivijaya var det största buddhistiska rike som funnits i det som idag är Indonesien. Huvudorten Palembang är idag den näst största staden på Sumatra. Få större arkeologiska efterlämningar finns att se där. Janet L. Abu-Lughod skriver att inget visar tydligare på det efemära i historien än att besöka denna typ av plats som en gång dominerade världshandelssystemet. Hon menar att det alltid kommer att finnas en plats vid Malacka-sundet som är en nyckelpunkt för världshandel men att ingen särskild plats är mer lämpad än någon annan, just nu är det Singapore som är på första plats. Abu-Lughod finner bristen på monumental indisk arkitektur runt Palembang och Jambi problematisk, och hon noterar att det råder stor oenighet kring vad Srivijaya var för typ av organisation. Srivijaya är inte ett namn på en dynasti, utan styrdes i perioder av olika dynastier, rimligen enligt den mandala-princip som jag skrev om i inlägg 1 april 2011. 

Istället är Borobodur på ön Java den mäktigaste sevärdheten. Se även till exempel Prambanan tempel-området. Även de äldsta buddhistiska strukturerna har hittats på Java, de är från ca. 500 e.Kr. Det var inte theravada buddhism som dominerade här utan mahayana. 

Under sin mäktigaste tid kontrollerade Srivijaya hamnar från Kerah till Mekongdeltats mynning. Nakhon Si Thammarat var en viktig hamn i det som idag är en provins med samma namn i södra Thailand. Där ligger ett tempel som kan bli ett Unesco-arv, en stupa i stil med de som byggdes på Sri Lanka. 

Hela denna process när hinduism och buddhism i olika varianter sprids i Sydostasien tog jag upp i ett inlägg 26 april 2011. Där nämner jag begreppet "indifiering". Jag vet inte hur meningsfullt det är att sätta en etikett på denna process. I "Big History" av David Christian refereras till Lynda Shaffer som kallar detta för "southernization" vilket jag uppfattar som ett sätt att visa att man vill sätta det i relation till den mängd av processer man kallar "westernization". Klart är att både tekniska och sociala fenomen som uppstod i Indien spreds i regionen. Ett annat vis att sätta etikett på detta är att skapa en period. Det kan vara bättre om man vill beskriva processer som mera dubbelriktade. Klart är att t.ex. buddhismen påverkades mycket av de tankesystem som redan fanns på de olika platser där den etablerades. Men jag hejdar mig här innan detta inlägg blir alldeles för rörigt. 

Anm 2024-01-06: Måste bara lägga till att den Kalinga Magha som jag nämnde i förra inlägget som grundare av Jaffna-riket på norra Sri Lanka också omnämns som regent under en period för riket Tambralinga som hade huvudorter i Nakhon Si Thammarat (som står som Ligor på vissa kartor) och Sathingpra nära dagens Songkla. Tambralinga var en lydstat under Srivijaya, sedan under Pagan och Sri Lanka, men från 1230 ska riket varit självständigt. Sathingpra var betydelsefull i handeln med främst Quanzhou i Kina.

Anm 2024-01-20: jag hittade en eazyzoom-karta baserad på wikipedia-information med karta kallad 11-12th Century Trade Routs. Den är gjord av Martin Månsson och är nog den bästa kartan hittills som jag hittat över detta. 

Sri Lanka Polonnaruwa

Spår av de första människorna på Sri Lankas har hittats i grottor som den gigantiska Fa Hien-grottan, 7 mil sydöst om Colombo. Man tror att människor funnits här minst 100 000 år men de äldsta daterade skeletten är ca 33 000 år gamla. 

Wannila-ätto eller Vedda-folket är ett ursprungsfolk som under lång tid påverkats av senare inflyttade singalesiska folkgrupper och mycket få personer finns kvar som inte är assimilerade in i storsamhället.  En svenska har gjort mycket för att uppmärksamma deras situation, antropologen Wiveka Stegeborn. Hon har skrivit i tidskriften Sydasien om ursprungsbefolkningens situation på Sri Lanka.

UNESCOs världsarv på Sri Lanka är de gamla huvudstäderna Anuradhapura, Sigiriya, Polonnaruwa och  Kandy, grott-templet Danbulla, hamnen Galle och naturområdena i Centrala Höglandet samt Sinharja naturreservat. Det är ett urval av extremt viktiga platser, inte en representativ bild av en historisk utveckling. Arkeologin söker sig gärna till dessa "högreståndsplatser" först, när resurserna är begränsade och rikedomen av fynd är oerhörda. Motsvarande för Sverige skulle kanske ha varit om främst Slottet och Gamla Stan och Uppsala domkyrka varit våra världsarv. (Sverige har 15 världsarv, varav många visar på vanligt folks miljöer. Men att Gamla Stan inte är världsarv är nog mest för att svenska politiker inte vill satsa på att bevara den miljön tillräckligt bra). 

 Perioden ca 1070-1215 är det Polonnaruwa som är i centrum. I mitt inlägg 7 november 2012 nämner jag staden i en uppräkning av den tidens större städer. Åren kring 1000 invaderade den tamilska dynastin Chola det område i Sri Lanka som kallas Rajarata och den gamla huvudstaden Anuradhapura ödelades och övergavs. Ett tempel till Shiva byggdes i Polonnaruwa som blev en centralort för deras styre. När man i en militär kampanj kring 1070 lyckas häva Cholas ockupation (Chola hade interna strider som försvagade dem) behöll man  Polonnaruwa som centralort men byggde upp en rad buddhistiska helgedomar. Detta beskrivs t.ex. i liten film på Unescos hemsida. 

Buddhismen sprids till Sri Lanka redan 300 f.Kr genom kontakter med Ashokas imperium, Ashoka ska ha haft goda kontakter med kungahuset i Rajarata. Sri Lanka har traditionellt varit tredelat, Rajarata i norr och de centrala delarna, i Malaya Rata i bergen och kusten i väst och och Ruhunu Rata i sydöst.

Men efter 1215 förlorade Polonnaruwa i betydelse. Det politiska läget på Sri Lanka inför 1220 e.Kr var komplicerat. Regerande drottning Lilavati av den dominerande singalesiska dynastin, som kallas ätten Vijauhabahu, kom till makten i flera omgångar under perioden 1197-1212, men angreps både av krafter lierade med Chola och andra kopplade till Pandya-dynastin. Även personer från Kalinga-dynastin kom till makten i perioder. En viss Kalinga Magha (som anges tillhöra Östra Ganges-dynastin) erövrade norra Sri Lanka och skapade ett rike kring Jaffa år 1220, med Nallur på Sri Lankas nordspets som huvudstad och med hinduism som priviligierad religion. Detta gjorde att många flyttade söderut. Så år 1220 hette huvudstaden Dambadeniya i Malaya Rata. 

Dynastin som etablerar sig kallas Siri Sanga Bo. Från 1244 fick de åter kontroll över Polonnaruwa, men staden återfick inte sin betydelse. Från 1255 hade man kontroll över hela ön. Deras ättlingar förekommer i kungalistan fram till 1597. Några senare noteringar: platsen för huvudstad flyttar runt, t.ex. Kotte och Kandy blir huvudstäder. Sen kommer portugiserna 1597, holländarna 1640 och engelsmännen 1815. 1948 frigör man sig från kolonialmakten, och 1970 bildas republiken, 

Att Polonnaruwa kunde växa så snabbt till en stor stad trots alla maktskiften visar att det fanns en grundläggande rikedom baserad både på den lokala produktionen och handeln. Genom att etableras som ett buddhistisk centrum drog man också till sig många människor. Intressant är att alla de historiska huvudstäderna (utom Kotte) låg i inlandet, främst i Rajarata-flodområdet, och inte vid kusten. Viktiga bevattningssystem byggdes upp från 60 e.Kr och kom att ha stor betydelse för området. Bevattningssystemet i Polonnaruwa utvecklades ännu mer under Parakramabahus I styre (r. 1153-1186) och man byggde ut ett damm-system som kom att kallas Parakrama Samudra - Parakramas hav. Arean är 22,6 kvadratkilometer, dvs ungefär lika stor som sjön Erken i Roslagen.

Den historiska källan till detta är främst en text som heter Culavamsa, skriven på språket pali. Pali är den prakrit som utgör buddhismens källspråk. Utöver det finns en del inskriptioner och ett rikt arkeologiskt material. Culavamsa skrevs av bikkhu, buddhistmunkar och betonar de religiösa gärningar och dåd som utförs. Det finns även ett mått av heroisering av kungar, särskilt de som byggde många buddhistiska tempel. En kommenterad översättning gjord av Wilhelm Geiger finns på nätet med en inledning som beskriver en del av begränsningarna med denna källa. (över 400 sidor så det tar en stund att öppna dokumentet).

Det är å andra sidan kanske den viktigaste aspekten av denna period i Sri Lankas historia, ön blev ett centrum för den inriktning  av buddhism som kallas theravada, som hade inflytande i stora delar av Sydostasien. 

Enligt berättelserna ska Ashokas dotter planterat det Bodhiträd i Anuradhapura år 288 f.Kr. som ännu idag finns kvar och vördas som ett heligt träd. Tillsammans med en relik (en tand) har det bidragit till en kontinuitet för buddhismen på Sri Lanka. Ätten Lambakanna som styrde från 65 e.Kr och i 400 år framåt förvaltade denna tradition. En senare ätt från ca 700 e.Kr. benämns också Lambakanna och namnet står därför på kartor över Sri Lanka fram till Cholas ockupation kring år 1017.

Avstickare: Min resa 1220 ska vidare mot Sydostasien. Men jag noterar att både Ibn Batuta och Ma Huang på sina resor gjorde en rundtur ut till Maldiverna. Ögruppen var betydelsefull för sin produktion av kaurisnäckor som användes som betalningsmedel. En art av dessa porslinssnäckor har det latinska namnet Monetaria moneta. (på engelska money cowrey). En annan viktig produkt var kokosnötter, vars yttre skal användes för att ta fram fibrer för de rep som man surrade ihop båtar med. (På engelska coir och lashed-lug boats, från början en austronesisk båtbyggarteknik).

Oavslutad resa - ännu ett försök att nå fram till Sri Lanka

 Bloggen heter Oavslutat, inte i meningen ofullbordat utan snarare ofärdigt - tiden är kort och ingen tanke tänker jag klart. Själva idén om en jordenruntresa vid ett visst årtal tappar jag bort också. Nu påmindes jag av att det plötsligt dök det upp fina bilder på en fantastisk plats i min dator, bilder från den antika staden Sigirya i Sri Lanka. Den gamla huvudstaden från kung Kasyapas styre 477-495 e.Kr är numera ett Unesco världsarv och turistmål. (ex https://sigiriya.net/). Sigirya betyder Lejonets berg.

13 maj 2021  hade jag en sådan känsla, att jag tappat spåret, och ville plocka upp det genom att skriva om min favoritkartograf, Al-Idrisi. Där står att jag tänkte fortsätta till Sri Lanka. Den 14 mars 2020 var jag snarare på väg förbi Sri Lanka, jag ville komma fram till Angkor Vat och Srivijaya på Sumatra. Sommaren 2022 var jag nära att skriva om Sri Lanka, jag hade läst flera kapitel i en bok som heter "Metoder i Världshistoria" och nästa kapitel handlade om Sri Lanka. Men det blev inte av.

Så nu lånade jag en bok om kartor för att komma in i stämning igen. Jag brukar börja med kartor och språk när jag kommer till en ny plats. Detta är verklighetsflykt. Jag mår bra av att få skriva ner lite osammanhängande funderingar även om det blir ofärdigt. Boken heter "Kartornas historia" av Thomas Reinersten Berg (utgiven av Lind&Co, 2021). TRB är en norsk journalist och författare, boken kom på norska 2017, orginaltiteln är "Verdensteater: kartenes historia". TRB skriver i boken (sid. 91) om peregrinato in stabilitate, en pilgrimsfärd utan att resa. Matthew Paris karta från 1250 ritades i ett sådant syfte, genom att bläddra från sida till sida i en bok med kartor kunde en munk sitta i sitt kloster och resa via London och Rom till Jerusalem. I detta ingick för munken att föreställa sig de åtagande de hade haft om de rest på riktigt, med de rätta bönerna för varje plats osv. Jag reser inte så, jag är bara en intresserad turist som vill förstå lite om hur världens historia har förlöpt.

Min första rundresa år 600 missade Sri Lanka. Jag skrev lite om den "södra Sidenvägen" den 9 april 2011 och då var jag mest imponerad av Mahabalipuram som var Pallava-dynastins viktigaste hamn. Jag nämnde dock Kola-amba-thota, dagens Colombo, som blev huvudstad 1815 och numera är det kommersiella centrumet medan Sri Lankas formella huvudstad är Kotte (Sri Jayawardenepura Kotte) som ligger som en förort till Colombo. Kotte betyder fort och var huvudstad i kungariket Kotte (1412-1597).

Ön Sri Lanka har funnits med på de tidiga kartor som TRB tar upp. TRB är mera intresserad av hur Norge hamnade på gamla kartor, men han noterar att Eratosthenes (276-194 f.Kr) i sin Geographika använde åtta breddgrader. Den nordligaste var Thule och den sydligaste var vid Sri Lanka, den ö som kanelen kom från. Att Thule låg bortom det mer kända Britannien beskrev Pytheas ca 320 f.Kr. Många menade att han hittade på, för så långt norrut kunde ingen leva (ansåg t.ex. Strabon, 64 f.Kr - 24 e.Kr, och Polybios). Men Pytheas noterade t.ex. att de i Thule tillverkade en dryck av korn och honung. Låter trovärdigt. Kanelen från Sri Lanka var dock något mera påtagligt. Även här trodde grekerna att man befann sig vid världens utkant, Herodotos (484-425 f.Kr) trodde att allt bortom Indien var obebodd öken. På Erathosthenes karta heter Sri Lanka Taprobane. Strabon nämner utöver kanel och andra kryddor att därifrån kom elfenben och sköldpadds-skal. På alla dessa gamla kartor är ön för stor, den avbildas som lika stor som Britannien fast den bara är en tredjedel så stor. (Sri Lanka är mindre än Irland).

Klaudios Ptolemaios (90-170 e.Kr) är den som beskrev världen på det vis som gick till historien, och hans karta sträckta sig fram till Korea. På hans karta (dvs de kartor som ritats baserat på hans beskrivning i text) finns inte Thule med, medan Taprobane är jättestor och den Indiska halvön är för liten. Taprobane (eller Taprobana) är från prakrit sanskrit tamraparni som betyder kopparblad eller kopparfärgad jord. Det är kung Ashokas (304-232 f.Kr) benämning på ön, och det verkar rimligt att grekerna anammade den dåtida stormaktens namn. 

Lanka betyder ö i de gamla episka sanskrit-skrifterna. Sri betyder glänsande, en hedersbenämning som även betyder rikedom. Sri Lanka - Den rika ön. Detta namn blev officiellt 1972 men vad jag förstår har det gamla rötter på singalesiska. Språket (på engelska sinhala) är ett indo-europeiskt språk, med en skrift hämtad från norra Indien kring 300 f.Kr.

Om jag nu nämner att på Al-Idrisis karta heter ön Serandip och att det har att göra med en persisk saga som gjorde att Voltaire skrev Zadig, som i sin tur gett upphov till det engelska ordet serendipity så står det klart varför allt jag skriver blir ofärdigt. Ursprunget anses vara ett ord för ö på sanskrit: : Simhaladvipah.

Anm: Vill man ha en beskrivning av det aktuella läget i Sri Lanka kan man se en brittisk dokumentär på SVT som sändes 29 oktober: "Bombdåden i Sri Lanka".

Rapportering enligt CBAM har börjat gälla 1 oktober 2023

 Jag skrev tidigare om CBAM, i ett inlägg augusti 2022. Nu noterar jag till min glädje att professor John Hassler i sin utredning om Sveriges kommande klimatstrategi har med CBAM som en viktig komponent. Hassler kallar det för klimattullar fast han noterar att det inte i juridisk mening är tullar för då kan de anses som handelshinder. Jag menar som jag tidigare skrivit att om EU på gemensam och nationell nivå lyckas genomföra något av alla de strategier som föreslås, så är en framgång för dessa CBAM eller liknande lösning helt avgörande för att få den globala miljöeffekt som är helt nödvändig. Från 1 oktober i år gäller rapporteringsplikt enligt CBAM, hoppas nu att det går att hitta praktiska vägar att få detta att fungera.

Anm 2026-08-22. Sen nyår 2026 har CBAM varit igång och preliminära rapporter visar att det fungerar som tänkt. Flera länder inför regleringar som motsvarar EUs för att slippa CBAM och i andra länder, som Indien, gynnas t.ex. den stålindustri som släpper ut minst koldioxid. Tyvärr finns det en risk att EU inte fullföljer CBAM fullt ut pga krisen med Iran-kriget. För detaljer i allt detta är det bäst att läsa vad Magnus Nilsson skriver, t.ex. här: https://supermiljobloggen.se/kronika/magnus-nilsson-irankriget-skakar-eus-utslappshandel/

Sverker Sörlin om historia och miljö - nya planetära gränsvärden

 År 2017 höll Sverker Sörlin ett tal på ett nordiskt möte för historiker som blev till en uppmaning om en "hoppets historia" - en uppmaning att studera och skriva historia för att bidra till lösningen på de allvarliga problem som det globala samhället står inför. "Antropocen och historiens villkor" hette talet när det publicerades på svenska och i Danmark översatte man talet och beskrev det som ett historiskt manifest. Vill man hellre läsa på engelska finns en översättning "Reform and responsibility - the climate of history in time of transformation".

Sverker Sörlin propagerar för en integrativ, samarbetande humaniora. Det är främst naturvetenskapen han vill integrera. Han redogör för Earth System Science framväxt och tar upp planetära gränsvärden som en sammanfattning att utgå ifrån. Sverker Sörlin kallar sitt bidrag till det arbetet ett temporaliseringsarbete - nya tolkningar av tidens gång på samhällsnivå. Historia är att förstå förändring och Sörlin menar att de metoder som lämpar sig för att studera det förflutna också har tillämpning på förståelse av framtiden.

Många av tankarna i det talet återkommer i ett kapitel i Natur och Kulturs Globalhistoria från 2022. I denna globalhistoria har man valt ett upplägg som bygger på 30 olika tematiska kapitel och Sverker Sörlin har skrivit tema Miljö. Jag ska återkomma till detta med teman, nu fortsätter jag med just Sörlins inlägg.

Jag hade trott att Sverker Sörlin skulle använda sitt begrepp "infrapolitik" för att uppmana historiker att studera hur infrapolitiken påverkats av antropocen och vilka slutsatser som kan dras av det. Lite som han skrev i sin bok "Antropocen" från 2017 och som han gör när han problematiserar den nya gröna omställningen i norra Sverige. Men här formulerar han det annorlunda, han talar om tre vågor av synkronisering. Begreppet "synkronisering" framstår för mig som mera abstrakt men det kan vara för att jag försökt lära mig använda det nog så abstrakta "infrapolitik". Synkroniseringsbegreppet refererar till en teori av en norsk historiefilosof som heter Helge Jordheim. Man kanske först kan tolka det mera spontant som den första bild som kommer upp för en när man hör ordet synkronisering - en grupp som synkroniserar sina klockor för att kunna genomföra sin plan. Men här tror jag det ska förstås som ett slags samhällelig synkronisering av olika förlopp som kan sägas ha befunnit sig i var sin egen tid.

Helge Jordheim har skrivit "Läsningens vetenskap. Utkast till en ny filologi", 2013, och "Multiple Times and the Work of Synchronization", 2014. I en historisk metodhandbok hamnar detta i kapitlen för textanalys, begreppshistoria och diskursanalys. Det måste finnas metod i detta. Sörlin säger till sina kollegor: "Vi utför vårt arbete utifrån en uppsättning normer och dygder".

Globaliseringen har i flera vågor gett upphov till behov av sådan synkronisering av miljöns olika tider, menar Sverker Sörlin. Han tar upp tre sådana. En när handeln tog de nya globala sjövägarna, en med industrialiseringen och nu en med den globala miljökrisen. Sörlin kopplar det till namn för att skapa exempel: Columbus och den erövring från 1492 som innebar en biologisk omvandling och enorm smittspridning, Humboldts jordsystem 1802 som får står för förståelsen av jorden som system (Humboldtian science) och Barbara Ward som genom författandet (med Rene Dubos) av "Only one earth" till konferensen 1972 får stå för försöken att hantera den globala förändringen.

Jag tänker (utifrån de begrepp som jag hittade hos Rolf Torstendahl - att professionella historiker har gemensamma minimikrav men olika optimumnormer), att här har Sverker Sörlin redogjort för sina optimumnormer. Han vill påverka "global governance" genom idéernas genomslag och då krävs att historikerna mejslar fram de rätta begreppen. Men som sagt, jag hade hoppats mer på en inriktning mot begreppet infrapolitik utifrån en förståelse av hur makt har fungerat och fungerar. Kanske ligger även detta inbakat i "synkronisering" men jag förstår inte det, med det lilla jag läst i alla fall. Jag inser dock att om jag googlar "infrapolitics" så finns en mängd referenser som jag inte begriper mig på så det ordet kan jag nog ge upp också, ungefär som när jag insåg att "paradigm" inte heller går att definiera begripligt.

30 maj 2023 publicerade Johan Rockström et.al. en uppdaterad version av planetära gränsvärden i Nature. I denna version har man döpt om gränserna till ESB, Earth System Boundaries, eftersom logiken i beräkningarna ändrats. 

Man har skapat nya typer av gränser som väger in att skador ska drabba människor mera rättvist. Sen kombineras dessa rättvisekriterier med historiska analyser, internationella hälsostandarder, jordsystemmodellering och expertbedömningar för att kvantifiera säkra och rättvisa ESB:er som minimerar mänsklig exponering för betydande skada (no significant harm (NSH)) från jordsystemförändringar. På nyheterna rapporterades detta främst som att de sänkt klimatgränsen från 1,5 grader till 1,0 grader, men det rör sig alltså om åtta olika gränser varav sju överskrids. Fem av dessa gränsvärden är av samma kategorier som de tidigare nioplanetära gränsvärdena från 2009. Dessa vägde inte in sociala aspekter utan utgick enbart från att räkna på naturvetenskapligt baserade ”tipping points”.

https://rdcu.be/ddQf8

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1330528/FULLTEXT01

Permanent link to this version: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-254317

https://baggrund.com/2020/01/01/historiens-vilkaar-i-en-brydningstid/

https://www.idunn.no/doi/10.18261/issn.1504-2944-2018-01-02

https://www.earthsystemgovernance.activedevelopment.nl/research-centres/

Anm 2025-10-02: Nya beräkningar publicerade där även havens gränsvärde hamant i riskzonen. Ny hemsida där rapporten publiceras heter Planetary Health Check:

https://www.planetaryhealthcheck.org/

Försurning av haven leder till att kalkberoende organismer har fått problem, och den planetära gränsen har överskridits. Måttet heter aragonit-mättnad (aragonit saturation state) vilket beskrivs bland annat här: https://sos.noaa.gov/catalog/datasets/ocean-acidification-saturation-state/

Det är ett mått på karbonatjon-koncentration, dvs ju lägre halt desto värre. Ett värde på 3 anses OK men nu är vi nere på 2,84 och det kommer att fortsätta att sjunka.

På sikt är syrebrist (anoxi) också ett stort hot. Vissa hav som Östersjön har enorma problem redan.