Åren kring 600 e.Kr var de sista åren på en sassanidisk storhetstid. Khosrow II Parvez hade en fredsuppgörelse med bysantiske kejsaren Maurikios sedan 591. När Maurikios mördades av myterister i sin egen armé, valde sassaniderna att gå till anfall. Fram till 619 var kriget framgångsrikt men sedan kejsar Herakleios lierat sig med turkiska khazarer vände stidslyckan och Parvez mördades efter nederlag 628. Parvez offensiv var bara den sista i en lång historia av krig mellan perser och romare. Under hans farfar Khosrow I (gr. Chosroes, på persiska Anushirvan) hade krig förts mot Östrom under Justinianus. David Levering Lewis tar i "Gods Crucible" ett ännu längre perspektiv och utgår från det första Romersk-Iranska kriget, orsakat av senator Crassus misslyckade anfall år 53 f.Kr. Krigströtthet är ett underligt begrepp, men krigströtta lär de flesta folk varit som hamnat i dessa romersk-iranska evighetskonflikter.
År 600 hade sassaniderna fortfarande kontroll över stora områden. Hela kusten från Sind mot Iran (Makrankusten) var under deras kontroll liksom hela Persiska viken och Oman. Hamnen Siraf på nordkusten av persiska viken nedanför Shiraz var betydelsefull. Siraf byggdes ca år 400 e.Kr, enligt André Wink i "Al-Hind". Den största sassanidiska hamnen var Al-Ubulla vid Tigris delta (gr. Apologos, persiska Obolla). Basra fanns ännu inte, Basra grundades av araberna år 638. I Siraf pågår arkeologiska utgrävningar medan Obolla lär ligga under ny bebyggelse i Basras utkanter.
Oman var ett sassanidiskt lydområde och största hamnen där hette Suhar. På andra sidan sundet in till Gulfen låg Hormuz, en mindre hamn men viktigt för sassanidernas kontroll i området. Persiska viken var vid denna tid helt under persisk kontroll.
Oväder och pirater gjorde haven kring arabiska halvön svårnavigerade. Karavaner kunde ta lasten landvägen istället, det gick karavanvägar från Oman och Jemen upp mot medelhavsområdet, och många av de karavanerna passerade Mecka. Med ökat kunnande om monsunvindarna och förbättrade skepp så minskade karavanernas betydelse i förhållande till sjötransporter under första halvan av tusentalet.
Även Jemen lydde under Ctesifon. Både Jemen och Oman har berg där det faller viss nederbörd, det är inte öken utan jordbruksmark, och befolkningen är jordbrukare snarare än nomader. I Jemen hade kungariket Himyar existerat mellan 100 fKr och 520 eKr. Dammen i Marib var deras stora bedrift, en damm som möjliggjorde att 10 000 ha bevattnades. Dammen förstördes slutgiltigt år 560-575 eKr och den jordbrukande befolkningen måste ha minskat betydligt. Områdets antika historia berättar om Drottningen av Saba och oerhörda rikedomar men år 600 kunde få läsa de gamla arabiska texterna på tempelruinernas väggar. Huvudstaden Sana'a (Sana) ligger på 2200 möh. Den återuppbyggdes av muslimerna och en av de äldsta moskéerna finns där, liksom en rad gamla höghus i särpräglad stil, lite som pepparkakshöghus.
http://whc.unesco.org/en/list/385
På andra sidan persiska viken låg kungariket Axum. Kungarna här var kristna och lierade med Bysans. År 600 hette kungen Gersem, men han är känd enbart för att ha varit den siste kungen i Axum som präglade mynt i guld. Kung Kabel som styrde kring år 520 finns det mera källor om. Bland annat beskrivs hur han anföll den judiske kungen i Himyar och bidrog därmed till Himyars undergång och den judisk-himjaritiska befolkningens utflyttning.
Hamnstaden Aden i Jemen hade alltså under loppet av 100 år styrts av makthavare av respektive judisk, kristen, zoroastrisk och slutligen från 628 av muslimsk tro. Under muslimskt styre skulle Aden bli en av världens viktigaste hamnstäder. Aden har en naturlig hamn i en krater, och ett strategiska läge nära sundet till Röda havet, vilket gav hamnen en betydelse likt Konstantinopels från handelssynpunkt. Men till skillnad från Konstantinopel var Aden inte lätt att göra till en svårintaglig fästning.
22 augusti 2011
21 augusti 2011
Sindhavet
På sanskrit heter det Sindhu sagar, sindhavet. För grekerna och romarna var det Maris Erythraei (egentligen röda havet som fick beteckna mer än det gör idag), för araberna Bahr al´Arab, kineserna kallade hav åt det indiska hållet för västerhavet.
Sind är området runt Indusflodens nedre del, ett område som med de 5000 år gamla lämningarna av staden Mohenjo-Daro räknas in bland de första högkulturerna.
År 600 kontrollerades området av Raidynastin. Rai hade sin huvudort i Alor (dagens Sukkur). De byggde tempel helgade åt Shiva, men här fanns även buddhister och den siste Raikungen var buddhist. Det gjorde säkert samarbetet Harsha Vardhana bättre, från 606 var Sind en del av hans intressesfär. Raikungen utmanövrerades av sin överstepräst, som tog över styret innan så småningom araberna invaderade år 711.
Hamnen år 600 låg 6 mil öster om dagens Karachi, och hette Debal (dagens Banbhore/Bhambore, eventuellt detsamma som antikens Barbaricon). Indus delta ändras, och tidigare hamnar som Thatta (Alexanders Pattala) hade slammat igen. Debal gick samma öde till mötes på 1100-talet. Före år 50 eKr hade skeppen, som kom från Aden i Jemen, Barbaricon som huvudhamn men sedan lärde man sig utnyttja vindar så att man kunde segla direkt på Barygaza (Bharuch). Därmed fick Barbaricon/Debal minskad betydelse för handeln från sydindien till Alexandria. Men enligt André Wink var Debal en viktig hamn under sassanidisk kontroll på 500-talet, mindre betydelsefull under Raidynastins tid, men åter en viktig hamn när araberna kontrollerade den. Kanske var de politiska vindarna lika betydelsefulla för Debal.
Sind är området runt Indusflodens nedre del, ett område som med de 5000 år gamla lämningarna av staden Mohenjo-Daro räknas in bland de första högkulturerna.
År 600 kontrollerades området av Raidynastin. Rai hade sin huvudort i Alor (dagens Sukkur). De byggde tempel helgade åt Shiva, men här fanns även buddhister och den siste Raikungen var buddhist. Det gjorde säkert samarbetet Harsha Vardhana bättre, från 606 var Sind en del av hans intressesfär. Raikungen utmanövrerades av sin överstepräst, som tog över styret innan så småningom araberna invaderade år 711.
Hamnen år 600 låg 6 mil öster om dagens Karachi, och hette Debal (dagens Banbhore/Bhambore, eventuellt detsamma som antikens Barbaricon). Indus delta ändras, och tidigare hamnar som Thatta (Alexanders Pattala) hade slammat igen. Debal gick samma öde till mötes på 1100-talet. Före år 50 eKr hade skeppen, som kom från Aden i Jemen, Barbaricon som huvudhamn men sedan lärde man sig utnyttja vindar så att man kunde segla direkt på Barygaza (Bharuch). Därmed fick Barbaricon/Debal minskad betydelse för handeln från sydindien till Alexandria. Men enligt André Wink var Debal en viktig hamn under sassanidisk kontroll på 500-talet, mindre betydelsefull under Raidynastins tid, men åter en viktig hamn när araberna kontrollerade den. Kanske var de politiska vindarna lika betydelsefulla för Debal.
15 augusti 2011
Norrut längs Indiens västkust år 600
I sydvästra Indien, Kerala, låg den antika hamnstaden Muziris, som var en av de viktigaste hamnarna under romersk tid. Det är inte klarlagt var hamnen låg men arkeologiska utgävningar på en plats som heter Pattanam nära staden Kochi har gett en rad fynd som kan betyda att där låg Muziris. Hamnen förstördes någon gång, kanske i närheten av år 600, så det är oklart om hamnen fanns där då. Söder om Muziris låg Kollam, dagens Quilon, och den staden var nog en bättre hamn år 600, inom Pallavas intressesfär, men lokalt styrt av dynastin Cheras som gett namnet till Kerlala.
Kusten här kallas Malabarkusten. Mala betyder berg eller kulle på det dravidiska språket malayalam, ett språk nära besläktat med tamil. Puram, som betyder område, ska ha förenklats till "bar".
Malabarkanel (Cinnamomum tamala) är ett träd som är släkt med äkta kanel (C. verum) som bara växer på Sri Lanka och andra kanelträd som används som hushållskanel, t.ex. indonesisk kanel (C. burmannii). Trädet kallas även träkassia, ordet kassia kommer från den kinesiska kassiakanelen (C.aromaticum). Löven heter på engelska malabathrum och används i matlagning (tejpat) och i traditionell medicin.
Ett annat viktigt aromrikt träd är sandelträd (Santalum album) som används till rökelse. Och när jag ändå håller på måste jag nämna mitt indiska favoritträd neem (Azadirachta indica) som har traditionell användning inom medicin och som repellent mot insektsangrepp. Det heter vembu på tamil och nimträd på svenska. Malabhathrum och sandelträ var viktiga handelsvaror, medan neemprodukter nog mest hade lokal betydelse.
Norr om Kerala ligger Karnataka. Här fanns dynastin Chalukya med Vatapi (dagens Badami) som huvudstad, Pallavas huvudfiender. Flera viktiga tempelstäder och grottor fanns här år 600 men de flesta ligger i inlandet: Pattadakal, Aihole och 50 mil längre norrut nära Aurangabad de berömda platserna Ajanta och Ellora.
Ville man undvika Chalukya fick man ta sig hela vägen upp till Gujarat. Hamnen i Surat var under Chalukyas kontroll år 610 men Bharuch kan ha varit styrt av gurjager och norr därom styrde maitrakas från staden Valabhi. Valabhi var rikt och de religiösa skolorna där var de viktigaste efter de i Nalanda. I Gujarat, tre mil från nordspetsen, ligger Dwarka eller Dwaraka, en plats omnämnd i det stora eposet Mahabharata. Arkeologiska utforskningar under befintliga tempel och i havet utanför har gett fantastiska resultat. Den försvunna staden, som enligt legenden förstördes vid Krishnas död, har återfunnits.
Kusten här kallas Malabarkusten. Mala betyder berg eller kulle på det dravidiska språket malayalam, ett språk nära besläktat med tamil. Puram, som betyder område, ska ha förenklats till "bar".
Malabarkanel (Cinnamomum tamala) är ett träd som är släkt med äkta kanel (C. verum) som bara växer på Sri Lanka och andra kanelträd som används som hushållskanel, t.ex. indonesisk kanel (C. burmannii). Trädet kallas även träkassia, ordet kassia kommer från den kinesiska kassiakanelen (C.aromaticum). Löven heter på engelska malabathrum och används i matlagning (tejpat) och i traditionell medicin.
Ett annat viktigt aromrikt träd är sandelträd (Santalum album) som används till rökelse. Och när jag ändå håller på måste jag nämna mitt indiska favoritträd neem (Azadirachta indica) som har traditionell användning inom medicin och som repellent mot insektsangrepp. Det heter vembu på tamil och nimträd på svenska. Malabhathrum och sandelträ var viktiga handelsvaror, medan neemprodukter nog mest hade lokal betydelse.
Norr om Kerala ligger Karnataka. Här fanns dynastin Chalukya med Vatapi (dagens Badami) som huvudstad, Pallavas huvudfiender. Flera viktiga tempelstäder och grottor fanns här år 600 men de flesta ligger i inlandet: Pattadakal, Aihole och 50 mil längre norrut nära Aurangabad de berömda platserna Ajanta och Ellora.
Ville man undvika Chalukya fick man ta sig hela vägen upp till Gujarat. Hamnen i Surat var under Chalukyas kontroll år 610 men Bharuch kan ha varit styrt av gurjager och norr därom styrde maitrakas från staden Valabhi. Valabhi var rikt och de religiösa skolorna där var de viktigaste efter de i Nalanda. I Gujarat, tre mil från nordspetsen, ligger Dwarka eller Dwaraka, en plats omnämnd i det stora eposet Mahabharata. Arkeologiska utforskningar under befintliga tempel och i havet utanför har gett fantastiska resultat. Den försvunna staden, som enligt legenden förstördes vid Krishnas död, har återfunnits.
18 juli 2011
Tillbaka till Sidenvägen
Jag råkade hitta en trevlig bok om sidenvägen som beskriver historien med fokus just på siden och textil. Boken heter "Sidenvägar - Världar som vävs samman" och är skriven av Karin Wallin, konstnär med textil utbildning. Här kan man läsa om färgning med ikat-teknik, men också mycket om sidenvägens historia och kvinnors roll i olika samhällen genom tiderna. Karin Wallin ta upp hur det känns att resa som västerlänning i Centralasien. Och hon tar upp aktuella problem, diktaturernas förtryck och miljöproblem som Aralsjöns uttorkning.
Men det textila specialintresset är det som lyfter boken, det blir en konsthistoria som visar på mönster som går igen i arkitektur och tyg i olika kulturer. Det äldsta ikat-tyget finns bevarat i Japan från 600-talet, men tekniken kan ha kommit till Japan från Indien på samma vis som buddhismen spridits via Centralasien. För Karin Wallin börjar inte sidenvägen i Chang´an i Kina utan i Nara i Japan.
Världens äldsta knutna matta är Pazyrykmattan, i skytisk stil från 400 f.Kr. Mattan har 360000 knutar per kvadratmeter. Det är mycket hög kvalitet för en persisk matta, konsten att tillverka sådana är urgammal. Jag gillar att Karin Wallin påpekar att det egentligen inte är knutar, tråden dras runt varpen och slås fast.
Men det textila specialintresset är det som lyfter boken, det blir en konsthistoria som visar på mönster som går igen i arkitektur och tyg i olika kulturer. Det äldsta ikat-tyget finns bevarat i Japan från 600-talet, men tekniken kan ha kommit till Japan från Indien på samma vis som buddhismen spridits via Centralasien. För Karin Wallin börjar inte sidenvägen i Chang´an i Kina utan i Nara i Japan.
Världens äldsta knutna matta är Pazyrykmattan, i skytisk stil från 400 f.Kr. Mattan har 360000 knutar per kvadratmeter. Det är mycket hög kvalitet för en persisk matta, konsten att tillverka sådana är urgammal. Jag gillar att Karin Wallin påpekar att det egentligen inte är knutar, tråden dras runt varpen och slås fast.
7 juli 2011
När institutionaliseras organisationerna? Exemplet Pallava i Tamil Nadu
Vad är det som gör att en stat går från att vara en skör stat till en stabil stat? North anser att Frankerriket under 600-talet var en skör stat medan Karl den stores rike (785-814) var en stabil stat. Norths beteckning är "basic natural state", jag har tidigare numrerat den som en typ II b-stat.
I tamilområdet i sydöstra Indien var Pallavariket en dominerande dynasti mellan 300-900. Mest makt hade de under perioden 550-850, även om de var starkt pressade av Chalukyariket på 730-talet. Var Pallava en stabil stat?
Norths definition av stabil stat utgår från kriterier av organisationsgrad, det räcker inte att en viss dynasti lyckas hållas sig vid makten länge eller kontrollera stora ytor. Det är dock lätt att tänka att det faktum att Pallava var så framgångsrika var att under deras period ökade organisationsgraden på ett fundamentalt vis. North kallar detta att organisationerna institutionaliseras. Institutioner är för North ett viktigt begrepp, som avser de föreställningar (lagar, normer, vanor, religiösa idéer och så vidare) som styr beteenden och bland annat reglerar hur ekonomiska avtal sluts och respekteras. Norths skolbildning kallas "Ny Institutionell Ekonomi". Att organisationer, som i en skör stat är helt beroende av de personer som upprättat dem, i en stabil stat blir en del av människornas uppfattning av vad som är normalt, är ett kriterium på att de institutionaliserats.
Sedan länge hade södra Indiens bönder varit organiserade i lokala bondesamfund. Stapelvaran var självklart ris, själva ordet ris kommer från tidiga dravidiska språk via sanskrit, persiska och grekiska. Den lokala organisationen kallades "nadu", samma ord som har betydelsen "hembygd" i Tamil Nadu. Men för större bevattningsarbeten krävdes central samordning. Troligen kunde sådan samordning åstadkommas av personer från olika kaster i perioderna före Gupta. Buddhism och jainism hade relativt stor utbredning, med ett budskap om ett frihetligare förhållande till kast och icke-våldsprinciper (ahimsa). Men med återhinduiseringen under Gupta och i sydindien genom en "väckelserörelse" kom brahmanernas kontroll av bevattningssystemen att öka. Brahmadeya kallades de områden/rättigheter som kungen delade ut till brahmanerna, som kopplades till byggande och underhåll av fantastiska tempel. Pallavakungarna skapade legitimitet genom att hänvisa till släktskap med Shiva och Vishnu. Kung Mahendravarman (600-630) var jainist som ung men valde att bli shaivist för att trygga sin kungaroll.
Förutom den grundläggande organisationen av beskattning av landsbygdsbefolkning, krävde statsbyggandet fungerande organisationer och institutioner för handel och för försvar. Handeln under Pallava var organiserad i något som kan liknas vid gillen som hette nagaram. Några av dem bildade regionala nätverk, de viktigaste var Manigramam och Ayyavole. Dessa är kända från inskriptioner tidigast från Cholariket kring år 1000, och brist på dokument gör det svårt att visa hur utvecklade de var år 600. (andra namn att kolla upp är Valanjiyar, Nagarattar och Anjuvannam). Gillena var ibland ansvariga för särskilda vattentankar, som utgjorde en viktig del av bevattningssystemen. Särskilda organisationer byggdes upp för att administrera hamnarna. (Ref: Kanakalatha Mukund).
Det militära systemet byggde på krigarkasten, Kshatriya. Utmaning för kungen var att behålla en lojal, tillräckligt stark styrka, för att både interna maktaspiranter och externa kungariken inte skulle kunna hota. För Pallava var det viktigt att de många andra maktdynastierna i Syd inte överflyglade dem. Cholas, Cheras (i Kerala) och Pandyas var dynastier som både före och efter Pallavaperioden fanns som viktiga maktspelare. Cholas storhetstid kommer på 900-talet. Pallavakungen var alltså kungarnas kung, en rajaraja.
Men eftersom makt var kopplad till kungens person var även den egna storfamiljens lojalitet en avgörande punkt. Likt de många brödrastriderna i medeltidens Europa så är Indiens historia fylld av sådana. Just kring år 600 var Pallava förskonat från detta, kanske beroende på en bättre intern organisation, medan deras värsta konkurrentet i öst, Chalukya, var på väg in i ett inbördeskrig mellan förmyndarna till kungasonen Pulakesi och den tidigare kungens broder Mangalesa.
Pallava år 600 var enligt min mening en stabil stat enligt Norths definition. Geografiskt kan vissa lite långsökta paralleller dras till Karl den stores rike. Pallava låg utanför de riktigt rika områden kring Ganges och Indus, där indiens "romarriken" hade sitt centrum. Sanskrit hade stort inflytande men den urgamla starka tamilska kulturen levde vidare, en tydlig kulturell identitet fanns gentemot norr. Allt viktigare handelsvägar låg i Pallavas kontroll när handeln med peppar, kanel, bomull och siden ökade.
Ordet peppar har som "ris" också sydindiskt ursprung. Kanel däremot heter karuvapatta, ordet kanel kommer från latinets ord för rör. Bomull är ett ord som kommer från tyska, och betyder "ull från träd".
Pallava lyckades kanske bättre än Karl den store att få en religiös legitimitet för sitt styre som skapade en självklarhet i maktutövandet över generationer, kungalängden räknar tio namn från Mahendravarmans far till Nandivarma III i slutet på 800-talet.
En viktig del i att upprätthålla stabiliteten och institutionerna var utbildning. I Kanchi och på andra ställen fanns tempelskolor/kloster som utbildade brahmanerna. Det var ingen tillfällighet att kinesiska munkar som besökte Nalanda även fortsatte längst handelsvägen genom Orissa ner till Kanchi för att besöka de tamilska lärda. Det visar också på den öppna hållning som fanns, buddhism, jainism och andra läror tilläts finnas jämte mångfalden inom den hinduiska traditionen.
I tamilområdet i sydöstra Indien var Pallavariket en dominerande dynasti mellan 300-900. Mest makt hade de under perioden 550-850, även om de var starkt pressade av Chalukyariket på 730-talet. Var Pallava en stabil stat?
Norths definition av stabil stat utgår från kriterier av organisationsgrad, det räcker inte att en viss dynasti lyckas hållas sig vid makten länge eller kontrollera stora ytor. Det är dock lätt att tänka att det faktum att Pallava var så framgångsrika var att under deras period ökade organisationsgraden på ett fundamentalt vis. North kallar detta att organisationerna institutionaliseras. Institutioner är för North ett viktigt begrepp, som avser de föreställningar (lagar, normer, vanor, religiösa idéer och så vidare) som styr beteenden och bland annat reglerar hur ekonomiska avtal sluts och respekteras. Norths skolbildning kallas "Ny Institutionell Ekonomi". Att organisationer, som i en skör stat är helt beroende av de personer som upprättat dem, i en stabil stat blir en del av människornas uppfattning av vad som är normalt, är ett kriterium på att de institutionaliserats.
Sedan länge hade södra Indiens bönder varit organiserade i lokala bondesamfund. Stapelvaran var självklart ris, själva ordet ris kommer från tidiga dravidiska språk via sanskrit, persiska och grekiska. Den lokala organisationen kallades "nadu", samma ord som har betydelsen "hembygd" i Tamil Nadu. Men för större bevattningsarbeten krävdes central samordning. Troligen kunde sådan samordning åstadkommas av personer från olika kaster i perioderna före Gupta. Buddhism och jainism hade relativt stor utbredning, med ett budskap om ett frihetligare förhållande till kast och icke-våldsprinciper (ahimsa). Men med återhinduiseringen under Gupta och i sydindien genom en "väckelserörelse" kom brahmanernas kontroll av bevattningssystemen att öka. Brahmadeya kallades de områden/rättigheter som kungen delade ut till brahmanerna, som kopplades till byggande och underhåll av fantastiska tempel. Pallavakungarna skapade legitimitet genom att hänvisa till släktskap med Shiva och Vishnu. Kung Mahendravarman (600-630) var jainist som ung men valde att bli shaivist för att trygga sin kungaroll.
Förutom den grundläggande organisationen av beskattning av landsbygdsbefolkning, krävde statsbyggandet fungerande organisationer och institutioner för handel och för försvar. Handeln under Pallava var organiserad i något som kan liknas vid gillen som hette nagaram. Några av dem bildade regionala nätverk, de viktigaste var Manigramam och Ayyavole. Dessa är kända från inskriptioner tidigast från Cholariket kring år 1000, och brist på dokument gör det svårt att visa hur utvecklade de var år 600. (andra namn att kolla upp är Valanjiyar, Nagarattar och Anjuvannam). Gillena var ibland ansvariga för särskilda vattentankar, som utgjorde en viktig del av bevattningssystemen. Särskilda organisationer byggdes upp för att administrera hamnarna. (Ref: Kanakalatha Mukund).
Det militära systemet byggde på krigarkasten, Kshatriya. Utmaning för kungen var att behålla en lojal, tillräckligt stark styrka, för att både interna maktaspiranter och externa kungariken inte skulle kunna hota. För Pallava var det viktigt att de många andra maktdynastierna i Syd inte överflyglade dem. Cholas, Cheras (i Kerala) och Pandyas var dynastier som både före och efter Pallavaperioden fanns som viktiga maktspelare. Cholas storhetstid kommer på 900-talet. Pallavakungen var alltså kungarnas kung, en rajaraja.
Men eftersom makt var kopplad till kungens person var även den egna storfamiljens lojalitet en avgörande punkt. Likt de många brödrastriderna i medeltidens Europa så är Indiens historia fylld av sådana. Just kring år 600 var Pallava förskonat från detta, kanske beroende på en bättre intern organisation, medan deras värsta konkurrentet i öst, Chalukya, var på väg in i ett inbördeskrig mellan förmyndarna till kungasonen Pulakesi och den tidigare kungens broder Mangalesa.
Pallava år 600 var enligt min mening en stabil stat enligt Norths definition. Geografiskt kan vissa lite långsökta paralleller dras till Karl den stores rike. Pallava låg utanför de riktigt rika områden kring Ganges och Indus, där indiens "romarriken" hade sitt centrum. Sanskrit hade stort inflytande men den urgamla starka tamilska kulturen levde vidare, en tydlig kulturell identitet fanns gentemot norr. Allt viktigare handelsvägar låg i Pallavas kontroll när handeln med peppar, kanel, bomull och siden ökade.
Ordet peppar har som "ris" också sydindiskt ursprung. Kanel däremot heter karuvapatta, ordet kanel kommer från latinets ord för rör. Bomull är ett ord som kommer från tyska, och betyder "ull från träd".
Pallava lyckades kanske bättre än Karl den store att få en religiös legitimitet för sitt styre som skapade en självklarhet i maktutövandet över generationer, kungalängden räknar tio namn från Mahendravarmans far till Nandivarma III i slutet på 800-talet.
En viktig del i att upprätthålla stabiliteten och institutionerna var utbildning. I Kanchi och på andra ställen fanns tempelskolor/kloster som utbildade brahmanerna. Det var ingen tillfällighet att kinesiska munkar som besökte Nalanda även fortsatte längst handelsvägen genom Orissa ner till Kanchi för att besöka de tamilska lärda. Det visar också på den öppna hållning som fanns, buddhism, jainism och andra läror tilläts finnas jämte mångfalden inom den hinduiska traditionen.
29 juni 2011
Mahabalipuram - Indiens port mot öster
Pallavadynastins huvudstad var Kanchipuram, 6 mil söder om dagens Chennai/Madras i Tamil Nadu. Kanchi var ett viktigt centrum för handel med Sri Lanka, Indonesiska öarna, Sydostasien med Chamriket och Kina. Man har också hittat romerska mynt från 400 eKr som visar på utbyte även västerut.
Jag vill gärna tänka att man år 600 skulle ha sett siluetterna av de fantastiska strandtemplen vid Kanchis hamn i Mahabalipuram. Men de flesta referenser anger att även om det påbörjades vissa arbeten under kung Mahendravarmans period (600-630) så byggdes de flesta templen, eller höggs fram ur klipporna, mellan 630-730. Se till exempel en beskrivning av renoveringsarbeten i området: http://hindu.com/fline/fl2023/stories/20031121000107000.htm
Äldre konstruktioner kan ligga under vatten, det framgår av undervattensarkeologiska undersökningar;
http://www.docstoc.com/docs/26232879/Underwater-investigations-off-Mahabalipuram--Tamil-Nadu--India
Panoramabilder finns på UNESCOs sidor men även på Tamil Nadu Tourism:
http://www.view360.in/virtualtour/mamallapuram/
De mest berömda så kallade ratha konstruerades under pallavakungen Naharasimhavarman Mamalla (630-68), och i texter av Cholas kallas staden Mamallapuram.
Det fanns fler hamnar i pallavas kontroll. Se här ett bildspel om dem:
http://www.nio.org/userfiles/file/events/sridhar.pdf
Jag vill gärna tänka att man år 600 skulle ha sett siluetterna av de fantastiska strandtemplen vid Kanchis hamn i Mahabalipuram. Men de flesta referenser anger att även om det påbörjades vissa arbeten under kung Mahendravarmans period (600-630) så byggdes de flesta templen, eller höggs fram ur klipporna, mellan 630-730. Se till exempel en beskrivning av renoveringsarbeten i området: http://hindu.com/fline/fl2023/stories/20031121000107000.htm
Äldre konstruktioner kan ligga under vatten, det framgår av undervattensarkeologiska undersökningar;
http://www.docstoc.com/docs/26232879/Underwater-investigations-off-Mahabalipuram--Tamil-Nadu--India
Panoramabilder finns på UNESCOs sidor men även på Tamil Nadu Tourism:
http://www.view360.in/virtualtour/mamallapuram/
De mest berömda så kallade ratha konstruerades under pallavakungen Naharasimhavarman Mamalla (630-68), och i texter av Cholas kallas staden Mamallapuram.
Det fanns fler hamnar i pallavas kontroll. Se här ett bildspel om dem:
http://www.nio.org/userfiles/file/events/sridhar.pdf
19 juni 2011
Kautilyas Arthaśāstra - en manual för kungar
Kautilya kallas också för Chānakya och Vishnugupta. Han hör inte hemma i 600-talet, utan levde ca 900 år tidigare, men hans liv och verk levde vidare i hinduisk tradition. Teaterstycket Mudrarakshasa som troligen är från 400 eKr handlade om hans liv. Bevarat finns två böcker, den politisk-ekonomiska Arthashastra och en bok med allmänna levnadsregler kallad Chanakyas Neti (Neetishastra). Det finns också kvar många aforismer, Neeti-Sutras, som ofta handlar om vad kungar bör göra eller inte göra. Rimligen ingår allt detta i en tradition av föregångare och efterföljare.
Han var född ca 360 fKr och blev 70 år så han var samtida med Alexander "den store" (356-323) och Aristoteles, (384-322). Jämfört med Aristoteles var han mindre av lärare och allmän filosof, mera av praktisk rådgivare och realpolitisk teoretiker. Kautilya verkade inom en hindusik etik, men han menade att den värdsliga lagen gick före den religiösa i vissa konkreta fall.
Arthaśāstra betyder ungefär "avhandling om styrelseform". Artha är ett av hinduismens fyra viktiga livsmål, målet att säkra sitt livsuppehåll och ta hand om sin familj. Arthaśāstra består av femton delar. Del 1,2 och 8 handlar om ekonomi. Del 2 och 4 handlar om brott och straff, övriga delar handlar om utrikespolitik och krig.
Hans ekonomiska överväganden innefattade riskanalys. En karavan rekommenderades lasta till tre fjärdedelar varor av lågt värde som gav en säker inkomst, medan högriskprodukterna skulle utgöra en mindre del av lasten. Det stämmer säkert med att karavaner måste haft till huvuduppgift att transportera varor mellan närbelägna orter, medan de dyrare varorna utgjorde den möjlighet till övervinst som motiverade att karavanvägarna drogs fram på diverse osäkra ställen. Motsvarande riskanalyser gjorde Kautilya av militära styrkor och hur de bör grupperas för att minska risker för förluster. (Referens: artiklar av Balbir S. Sihag).
Huvuddelen av Kautilyas tänkande var inriktat på hur en kung skulle agera för att maximera sin makt. Formulerat med Norths indelning av stater: målet var att organisera en övergång från en skör till stabil stat. Detta är en mycket svår övergång. Kautilyas förespråkade den starka personliga makten. Några tankar i stil med det grekiska antika "demokratiska" styrelsesättet hade han inte. Om han känt till det, hade han för övrigt dragit slutsatsen att stark kungamakt är överlägsen, eftersom Makedoniens kung Filippos II segrat över de grekiska statsstaterna år 338 fKr.
Inbyggt i Kautilyas tänkande var att den rättvisa kungen skulle expandera sitt rike för att skapa kontroll över den hinduiska världen. (Referens: se http://muse.jhu.edu/journals/journal_of_military_history/v067/67.1boesche.html
Följer man det tänkande leder det antingen till stabila imperier som Mauryariket med den berömde regenten Ashoka (273-232 fKr) och Guptariktet, eller så leder det till konstant krig, som mellan Pallava och Chalukya.
Utdrag ur texterna finns här: http://www.bharatadesam.com/literature/kautilya_arthashastra/arthashastra.php
Han var född ca 360 fKr och blev 70 år så han var samtida med Alexander "den store" (356-323) och Aristoteles, (384-322). Jämfört med Aristoteles var han mindre av lärare och allmän filosof, mera av praktisk rådgivare och realpolitisk teoretiker. Kautilya verkade inom en hindusik etik, men han menade att den värdsliga lagen gick före den religiösa i vissa konkreta fall.
Arthaśāstra betyder ungefär "avhandling om styrelseform". Artha är ett av hinduismens fyra viktiga livsmål, målet att säkra sitt livsuppehåll och ta hand om sin familj. Arthaśāstra består av femton delar. Del 1,2 och 8 handlar om ekonomi. Del 2 och 4 handlar om brott och straff, övriga delar handlar om utrikespolitik och krig.
Hans ekonomiska överväganden innefattade riskanalys. En karavan rekommenderades lasta till tre fjärdedelar varor av lågt värde som gav en säker inkomst, medan högriskprodukterna skulle utgöra en mindre del av lasten. Det stämmer säkert med att karavaner måste haft till huvuduppgift att transportera varor mellan närbelägna orter, medan de dyrare varorna utgjorde den möjlighet till övervinst som motiverade att karavanvägarna drogs fram på diverse osäkra ställen. Motsvarande riskanalyser gjorde Kautilya av militära styrkor och hur de bör grupperas för att minska risker för förluster. (Referens: artiklar av Balbir S. Sihag).
Huvuddelen av Kautilyas tänkande var inriktat på hur en kung skulle agera för att maximera sin makt. Formulerat med Norths indelning av stater: målet var att organisera en övergång från en skör till stabil stat. Detta är en mycket svår övergång. Kautilyas förespråkade den starka personliga makten. Några tankar i stil med det grekiska antika "demokratiska" styrelsesättet hade han inte. Om han känt till det, hade han för övrigt dragit slutsatsen att stark kungamakt är överlägsen, eftersom Makedoniens kung Filippos II segrat över de grekiska statsstaterna år 338 fKr.
Inbyggt i Kautilyas tänkande var att den rättvisa kungen skulle expandera sitt rike för att skapa kontroll över den hinduiska världen. (Referens: se http://muse.jhu.edu/journals/journal_of_military_history/v067/67.1boesche.html
Följer man det tänkande leder det antingen till stabila imperier som Mauryariket med den berömde regenten Ashoka (273-232 fKr) och Guptariktet, eller så leder det till konstant krig, som mellan Pallava och Chalukya.
Utdrag ur texterna finns här: http://www.bharatadesam.com/literature/kautilya_arthashastra/arthashastra.php
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)