9 april 2012

Bärnstensvägen

Bärnstensvägen är ett namn för gamla handelsvägar mellan Östersjön och Svarta havet/Medelhavet. Bärnsten var högt värderat redan på bronsåldern. Romarna använde bärnsten i smycken och amuletter med läkande kraft. På samma vis som med begreppet "sidenvägen" så var inte bärnstensvägen en väg och handeln bestod inte bara av bärnsten. "Bärnstensvägen" står för ett långvarigt mönster av handel som pågick tvärs över kontinenten, romarna köpte bärnsten, slavar, järn, läder och skinn och sålde keramik, glas och färdiga järnprodukter.
Idag är bärnstensvägen ett turistbegrepp: Bernsteinstrasse, Baltic amber road, osv. Arkeologiparken Carnuntum i Österrike ligger längs en handelsväg från dagens Polen ner till Aquileia vid Adriatiska havet.

Peter Heather lyfter fram vägen längs floden Vistula (Wisla) ner mot dagens Ukraina och vidare längs floden Dnestr (Dnister) till Svarta havet. Detta är gammal kulturmark och handel måste ha pågått i alla tider längs floderna. Handeln innefattade en militär komponent, att alls forsla värdefulla varor innebar att man måste bygga upp en organisation för att behålla dom. Likt sogdierna längs sidenvägen, chamfolket på sydkinesiska havet eller Putún maya, måste de som handlade här haft kapacitet att skapa de allianser som krävdes för att resa säkert och få betala rimliga tullar. Bäst affärer gjorde sannolikt de som kontrollerade gränslandet till Romarriket, som ibland även kunde inkassera romerska subsidier för att hålla kontroll på området. Men samtidigt var det ett högriskområde. Peter Heather beskriver i "Empires and barbarians" hur romerska armén under sin krafts dagar med regelbundenhet såg till att ingen makt utanför limes kunder växa sig stark. Mord, splittring och krig ingick i romarnas normala verktygslåda för att säkra gränsen. Ursprungligen hade imperiet erövrat områden fram till de gränser som det lönade sig att försvara, utanför dem var det så fattigt att det kostade mer än det inbringade att fortsätta expandera riket. Men under 100-300 e.Kr. så ökade jordbruksproduktionen även utanför romarrikets gränser, sannolikt på grund av att rent svedjebruk kompletterades med kunskaper kring hur stallgödsel kunde användas för ökad bördighet. Och i detta senare läge har även den militära oganisationen utanför romarriket ökat och kejsarna förmådde inte längre mobilisera för expansion. Peter Heather betonar att den drivande kraften bakom den komplicerade utveckling som följer under "folkvandringstiden" är den ekonomiska skillnaden mellan Romarriket och de olika grupper som finns utanför. De olika gotisktalande gruppernas förflyttningen från områden runt Vistula till Svarta havet utgör främst en ekonomiskt betingad migration. I detta skede lyckas vissa stormän med sina följen (på engelska retinues, på latin comitatus, på svenska hird) ta kontroll över grupper av människor och skapa allianser i försök att skapa en lokalt ekonomiskt och militärt säkerställd situation. Dessa grupperingar var inte "folk", Peter Heather skriver att de var "komplexa politiska associationer" eller "coherent mass of population". På samma vis som att begreppet "bärnstensvägen" inte betecknar en väg så är inte begreppet "visigoter" en beteckning på ett folk. Ingen karavan gick längs hela sidenvägen utan handeln var främst en regional handel mellan olika grupper i centralasien, som i sin tur handlade med de omgivande imperierna. Och inget "folk" vandrade längs bärnstensvägen under folkvandringstiden.