Tre imperier

Parag Khanna skriver i "The second world" om att vi idag har tre imperier, tre supermakter. USA har haft en tid som den enda hegemoniska makten, nu finns tre maktcentra runt Washington, Bryssel och Beijing. Han menar att de representerar tre olika sätt att utöva makt gentemot de stater som finns i respektive intressesfär. USA: "coalition", EU: "consensus" och Kina: "consultation". I en globaliserad värld möts och bryts dessa imperiers intressen. Med "andra världen" avser Khanna alla de länder som aktivt interagerar med imperierna, genom handel och maktallianser. Den tredje världen är de fattigaste länderna, främst Afrika söder om Sahara. Nära EU är den "andra världen" indragna i ett byggande av legala institutioner, som kandidatländer (Tukiet, Serbien mfl) eller som viktiga randstater, Ukraina, Kazakstan, Marocko. USAs alliansbyggande är till hälften NATO-stil, till hälften kanonbåtsdiplomati, med Latinamerika i närsikte och resten av världen som intresseområde. Kina är den uppåtgående makten, med en roll som "Pax Sinica" från Rysslands östra områden, Japan, Korea, Sydostasien, Indien och Stilla havets öar.
I 600-talets värld hade Roms hegemoni ersatts av två imperier, ett runt Konstantinopel och ett annat runt Sassanidernas Ktefison. Kina, den tredje stormakten, låg långt borta. Där byggdes den för den interna handeln mycket viktiga Kejsarkanalen och relativ stabilitet uppnåddes under Suidynasin efter långa tider av konflikter. Under Tangdynastin 618-907 hade sidenvägen sin viktigaste betydelse. Huvudstaden Chang'an, "lång frid", kan ha haft upp till 600 000 invånare under 600-talet och kan då ha varit världens största stad. Den andra världen på den tiden var främst alla befolkningar längs sidenvägen. I Indien hade en dynasti, (Gupta, 320-535) haft en period av ökad rikedom och makt. Vidare de "germanska staterna" i västra europa, medan det germanska östeuropa upplöstes. Där bredde istället en rad slavisktalande grupper ut sig.
Peter Heather skildrar tre sådana allt mer stabila samhällsbyggen i östeuropa, styrda av Premyslids i Prag (Bohemia), Piasts i Polen och Ruriks i Gamla Novgorod och söderut ner mot Kiev. Stora fynd av muslimska silvermynt har hittats i Polen och längs Volga och Dnjepr, medan området däremellan saknar fynd. Peter Heather menar att slavhandel i stor skala pågick och att de grupper som kontrollerade den kunde bygga ökad centralmakt medan ytterområdenas utveckling hämmades då slavarna hämtades där.
Han generaliserar i slutet av sin bok "Empires and Barbarians" till att det finns en imperiernas "newtons lag", där de generar social interaktion i sina randområden, som genom utbyte av handel och kunskap, men också genom ökade konflikter och behov av militär rustning, leder till att randstaterna organiserar sig och till slut hotar imperiets egen inre stabilitet.
Far och son McNeill har en liknande generalisering i "Mänskliga nätverk", de talar om ett "sluttande kulturellt plan" från imperiet (civilisationen skriver de) eller mellan huvudstad och omgivande landsbygd.
Bildspråket är kanske inte så lyckat, det borde gå att undvika metaforer från fysiken, och istället tala om "kulturella system" vars självförstärkande processer ibland förstärker varann men ibland kommer i konflikt och skapar låsningar eller ekonomiskt negativa processer.